Volantebloggen

På Volantebloggen får du senaste nytt från oss: nyheter om titlar, evenemang och vad som händer bakom kulisserna.

Vilket är drömscenariot för svensk idrott?

Årets sportjournalist är en fin utmärkelse, som Patrik Brenning fick 2022 för sitt arbete med att bevaka barn- och ungdomsidrotten i Sverige. 2 september 2024 kommer resultatet av den bevakningen i bokform – boken Så vinner vi igen – Att utveckla talanger och svensk idrott är ett verk som sammanfattar de kunskaper han inhämtat, och de lösningar han ser på idrottens problem idag. Vi ställde några frågor till författaren inför utgivningen.

– Boken Så vinner vi igen har du dedikerat till dina tränare från barndomen – och pappa, som alltid skjutsade. Hur ser din idrottsbakgrund ut?

Jag var den där sortens barn som såg på sport, lekte sport och drömde sport. Jag har framförallt varit aktiv inom fotboll, innebandy och bordtennis. Meritmässigt har jag vunnit Sankt Erikscupen i fotboll, något som mina ledare i alla fall kallade inofficiella ungdoms-SM i innebandy och varit rankad bland de tio bästa bordtennisspelarna i min årskull i Stockholm.
den där sortens barn som såg på sport, lekte sport och drömde sport

– Bredd och elit, talangutveckling och hälsokampanjer … Vi har stora förväntningar på vad idrotten ska göra. Var är misslyckandena som värst, enligt din mening?

Min slutsats efter att under två år ha gjort researcharbetet till den här boken är att alla har misslyckats – tillsammans. Det finns inte en bov i dramat, och ingen vinnare på utvecklingen. Det lyckosamma är samtidigt att det därmed också finns en lösning som hade gynnat alla parter: Samhället, landslaget, elitklubbarna, breddlagen och inte minst barnen.
Det finns inte en bov i dramat, och ingen vinnare på utvecklingen

– Vad har överraskat dig mest när du gjort research för Så vinner vi igen?

Det är varför ungdomsidrotten i Sverige och världen professionaliserades, och det kunskapsunderlag som låg framför inte minst svensk ishockey när de fattade besluten som kastade in Sverige på den vägen. Det var ärligt talat en mindre chock när jag kom över de dokumenten. För där står det svart på vitt.
Det var ärligt talat en mindre chock när jag kom över de dokumenten

– Du inleder med att rikta dig till olika typer av läsare; de aktiva, föräldrarna, ledarna och åskådarna. Riktar sig verkligen Så vinner vi igen till alla svenskar som på något sätt berörs av idrottsrörelsen?

Ja, det vill jag tro. För här finns svar på många av de frågor jag upplever alltid återkommer inom idrotten. Som när de aktiva undrar hur de ska maximera sin kapacitet, när föräldrar frågar sig om det ledaren gör verkligen är bäst för barnens utveckling, när ledarna funderar över hur de ska kunna maximera alla barns lust utan att behöva hålla tillbaka de mest drivna och när åskådarna grubblar över varför Sverige inte spelar mästerskap i fotboll eller vinner VM-medaljer i hockey längre.
här finns svar på många av de frågor jag upplever alltid återkommer inom idrotten

– Vilka är dina största förhoppningar för svensk idrott framöver? Ett drömscenario?

Mitt drömscenario är att svensk idrott börjar lyssna på den kunskap som finns. Om det sker är jag övertygad om att vi kommer få lyckligare barn, bättre elitklubbar och fler mästerskapsmedaljer.
lyckligare barn, bättre elitklubbar och fler mästerskapsmedaljer

Vad menas med ”Kärleksgapet”?

26 september 2024 kommer den, Minna Höggrens debutbok Kärleksgapet – Dejting och vetenskapen. Vi ställde några frågor till författaren inför utgivningen.

– Vad menas med ”kärleksgapet” egentligen?

Termen är hämtad från dejtingappen Bumble som bygger hela sin marknadsföringsstrategi på lovord om att romantiken kan bli jämställd om kvinnor bara vågar ta första steget och skriva första meddelandet efter att två personer har matchat. På så sätt ska man sätta stopp för ”the romance gap” vilket jag tycker är väldigt roligt, för jag tror inte det är lösningar på tusentals år av ojämlika romantiska förhållanden. Samtidigt finns det något intressant i termen.

Det pratas om olika könsgap när det kommer till skolresultat, valresultat, ekonomi, orgasmer, urbanisering, ja allt möjligt. Kanske finns det en poäng att benämna de skillnader som finns mellan könen på dejtingmarknaden som ett kärleksgap?

Flera forskare som jag pratat med ser två grupper som känner sig gjorda till offer av varandra, ingen vet vem som är vinnarna och förlorarna på den moderna dejtingmarknaden men båda grupper känner sig som förlorare.

Jag tror att det skapar ett destruktivt avstånd till det andra könet som synliggörs inte minst på dejtingmarknaden där den aldrig sinande källan till sex och kortvariga relationer gör att vi möts i sänghalmen men kanske inte mer än så.

två grupper som känner sig gjorda till offer av varandra
– Du har intervjuat en mängd personer för boken, både från akademin, politiken, näringslivet och dessutom ”vanlisar”. Upplever du att deras syn på kärleken står i motsats till varandras eller är det en samstämmig bild som växer fram?

För mig har det varit otroligt tydligt att kärlek och dejting är komplexa saker. Det är som att prata om religion, kultur eller demokrati, det finns olika demokratiska system, olika religösa inriktningar, olika idéer av begreppet och olika problem och lösningar, men jag tror att man behöver lite av varje för att kunna förstå helheten. Eftersom intervjupersonerna kommer från så vitt skilda områden har de ibland stått i motsats till varandra, men samtidigt har det blivit tydligt för mig att det finns utbredd oro över vad som sker när män och kvinnor rör sig längre ifrån varandra och hur det påverkar vårt samhälle i stort.

Det finns också en viss samsyn kring två tänkbara ”lösningar”:

1. Sårbarheten behöver vi ta på allvar, något som vi är väldigt dåliga på både i våra privata liv men också i det offentliga.

2. Det androgyna och gränsöverskridande kan visa vägen istället för det konservativa och bakåtsträvande.

det finns utbredd oro över vad som sker när män och kvinnor rör sig längre ifrån varandra
– Vad har förvånat dig mest under arbetet med boken?

Att det faktiskt fanns svar att få! Det finns en massa människor som tar kärleken och lidandet som människor utsätts för på dejtingmarkanden på allvar. Men vi kan också göra så mycket mer, vi kan anstränga oss mer i hur vi tänker och pratar om kärlek och dejting och se till att den kunskapen som finns tas på allvar. Jag tror att kunskapen kan vara mer trösterik än ett slentrianmässigt avfärdande av människor som gör en illa.

det finns faktiskt svar att få!
– Vem tänker du dig främst som läsare av din bok? För vem har du skrivit den?
Jag har skrivit den här boken för den person som raderar Tinder, laddar ner det igen, går på en dejt, blir lite kär men sen hinner avsluta relationen innan den ens hunnit utvecklas till något. Som känner sig frustrerad och trött på det som kallas för ”dagens dejtingmarknad” men samtidigt längtar efter kärlek och närhet. Som blir knäpp i skallen av att försöka förstå och tolka andras signaler och som bara vill ha Ett Jävla Svar på saker och ting. Det kan den här boken förse en med!
Form: Sigge Kühlhorn.

Våra bästa Sommar i P1-tips

Lyssna till Volante-författarnas sommarprogram! Här nedan finns de alla länkade (Olof Lundhs sommarprat 2024 går av stapeln 19 juli).

Alexander Bard2016, 2002, 1990

Nicklas Berild Lundblad2010

Jonna Bornemark2017 (Här finns alla referenser från programmet listade.)

Jan Carlzon2011

Micael Dahlen2010

Sophie Dow 2007

Emma Frans2019

Göran Greider2023, 1992

Martin Hägglund2020 (Detta oerhört uppskattade sommarprat finns också med som en essä i boken Kronofobi.)

Olof Lundh2024

Kjell A. Nordström2020

Kay Pollak2005

Jesper Rönndahl2014, Vinter 2017

Börje Salming2014

Petter Stordalen2012

Anne Sverdrup-Thygeson2019

Sverker Sörlin2022, samt Vinter i P1 2023

Max Tegmark2023, 2018, 2008

Bonustips:

Rachel Carson (vars bok Tyst vår finns i vår klassikerserie) var en huvudperson i Patrik Svenssons sommarprat 2020.

Flera Volante-författare prisbelönas

Göran Greider tilldelas Samfundet De Nios stora pris på 400 000 kronor, för ”ett flödande författarskap mitt i samtiden med okuvlig tro på människans möjligheter”.

Greider debuterade 1981 med diktsamlingen ”Vid fönstret slår ensamheten ut” och har sedan dess publicerat en rad diktsamlingar, essäsamlingar och debattböcker. Han har också tilldelats flera utmärkelser, som Gerhard Bonniers Essäpris förra året för boken Stugland. En berättelse om Sverige, utgiven på Volante. Sedan 1999 är han chefredaktör för Dala-Demokraten och han är också en flitig deltagare i samhällsdebatten.

Samfundet De Nio är en litterär akademi som instiftades 1913 med syfte att främja svensk skönlitteratur. Förra året gick priset till Barbro Lindgren.

________________________

Klas Friberg, aktuell med Särskilda händelser – Polischefens lösning, tilldelas Göteborgs stads förtjänsttecken.

________________________

Martin Hägglund tilldelas 2024 års Leninpris på 100 000 kronor med följande motivation:

Med djupaste lärdom, profetiskt gravallvar och suverän filosofisk överblick fäster Martin Hägglund i sitt monumentala verk Vårt enda liv – sekulär tro och andlig frihet blicken på de för oss människor moraliskt avgörande livsfrågorna om existensens mening på ett egentligen självklart men ändå helt nytt sätt. Likt en samtida nyfiket frågande Sokrates ledsagar oss denne socialist och vishetslärare på en vandring genom litteratur- och filosofihistorien och bygger med exempel från dessa mänsklighetens erfarenhetsbrunnar och flertusenåriga traditioner en häpnadsväckande vacker och konstfull tankekatedral och hoppfull utopi om vad vi för vår egen och alla andras skull bör, kan och måste göra med det svindlande korta ögonblicket vi vandrar kring på denna jord. Aldrig har frihetens, jämlikhetens och broderskapets vackra evangelium gestaltats mer fullödigt, konsekvent och kraftfullt.

Förra årets pristagare var Karl-Ove Knausgård, vars boksvit Min kamp spelar en stor roll i Hägglunds verk. Själv kommenterar Martin Hägglund det kontroversiella priset så här:

Att ta emot priset innebär inte att man är leninist. Priset handlar om att uttryckligen belöna arbete i en ”samhällskritisk och upprorisk vänstertradition” och den känner jag mig som en del av. Det är särskilt glädjande för mig att ta emot priset, eftersom jag respekterar och uppskattar många av pristagarna.

Fyra frågor till en ung gammal konduktör

– Lars Fuhre – ett inte helt okänt namn för den som är designintresserad. Men hur sjutton kommer det sig att du nu bokdebuterar med en bok om att bli och vara tågvärd?

Efter mer än 30 år som grafisk formgivare, art director och lärare kände jag mig trött på mig själv i de rollerna, jag ville framförallt hitta en tvär förändring i tillvaron. Betald tvåmånaders tågvärdsutbildning, fast inkomst som heltidsanställd och därmed ekonomisk förutsägbarhet bidrog också till lockelsen.

– Bland alla fenomen du beskriver finns det faktum att du behövde lära dig ett nytt språk, ”SJiska”. Hur oväntat var det?

Mycket oväntat, dvs inget jag hade tänkt på. Nu är det kanske litet att ta i att det är ett helt eget språk, det handlar förvisso om en ny vokabulär men också om ett visst sätt att uttrycka sig som återfinns i flera andra organisationer. Ett exempel: tidriktighet istället för punktlighet. Lite ”kanslistiskt” sådär… Jag är väldigt språkintresserad så det har roat mig att lyfta vissa av de här egenheterna i boken.

– Du beskriver en mängd möten i boken – med klassiska järnvägsknutar så väl som med resenärer av olika slag. Har du något favoritmöte du vill beskriva kort?

Nästan dagligen händer det oväntade saker. Främst bland tankar just idag ligger mötet med 16 resenärer häromdagen. De var sena med ett tåg och fick därför kliva på tåget jag arbetade på i Katrineholm. Jag hade bett dem komma till bistron. När jag öppnade dörren mot perrongen stod de alla beredda men de var omgärdade av en gigantisk myggsvärm som de försökte fäkta bort. Myggorna följde med in i bistrovagnen, kanske är någon av dem kvar än i dag.

(Vi kan passa på att tipsa om att det går att läsa ett utdrag ur boken med djur-tema här!)

– Hur har din arbetsgivare SJ och dina kollegor bland tågvärdarna tagit emot nyheten att det blir en bok?

Reaktionerna har varit allt från enorm entusiasm till försiktigt intresse. Ingen har varit negativ men en och annan har nog undrat vad boken ska handla om. Jag har varit noggrann med att påpeka att det främst är en hyllning till livet på räls men allt är förstås inte enbart positivt.

Anders Kalat om sin (och Jan Emanuels) kätterska socialdemokrati

1 maj släpper vi boken Gemenskap – En kättersk betraktelse över klass, antagonism och en socialdemokrati som gått vilse. Den ene författaren är Jan Emanuel, den andre hans vapendragare sedan gymnasieåren, Anders Kalat. Vi ställde några frågor till bokdebutanten i duon inför bokens utgivning.

Anders Kalat, du har skrivit ett ideologiskt och politiskt manifest, boken Gemenskap, tillsammans med Jan Emanuel. Hur kommer det sig egentligen?

Jag vet egentligen inte om det rör sig om ett politiskt manifest. Ordet manifest signalerar säkerhet och boken handlar i mångt och mycket om att vi lever i en tid där det är svårt att vara riktigt säker. Därav undertiteln ”kätterska betraktelser”.
Men för att besvara frågan. Vi började tänka kring detta för ganska många år sedan nu. Efter att ha delat politiska erfarenheter sedan ungdomen. Och från att till en viss del från olika håll, säkert präglade av våra olika livsbanor, ändå kommit fram till en del gemensamma slutsatser som i grunden handlade om att vi inte riktigt kunde identifiera oss med det parti som historiskt burits upp av en vilja att förbättra villkoren för dem som arbetar, i förening med en vilja att också skapa ett sammanhållande samhälle.
Efter det att vi påbörjade arbetet med boken har vi kanske både till vår förtjusning, men också med en viss frustration, märkt hur partiet alltmer närmat sig vår egen uppfattning i denna fråga. Däremot ofta utan att föra en kritisk diskussion kring vad som gjorde att partiet hamnade i den situation som man nu försöker fjärma sig från – en kritisk diskussion som vi hoppas kunna bistå med.

 

Undertiteln kräver att man har lite lite koll för att hänga med: ”En kättersk betraktelse över klass, antagonism och en socialdemokrati som gått vilse” … kan du bena upp den och förklara lite närmare vad som menas?

(Med risk för en viss upprepning). Att vara kättare är att tro, men att tro på fel sätt. Och vi tror oss vara socialdemokrater. Och identifierar oss med det vi uppfattar vara socialdemokratins kärna.
Att inte gå i koppel oavsett vad en partiledning för stunden uppfattar vara gångbart gör det i princip nödvändigt med kätteri. Vi menar vidare att partiet, åtminstone under några decennier, tappade sitt fokus på att det finns klasser som har intressen som kan stå i konflikt med varandra.
Att göra politik av konflikter på ett sätt som kan kanalisera människors frustration utan att lamslå samhället utvecklar vi i anslutning till begreppet antagonism.
Och en socialdemokrati som gått vilse handlar då helt enkelt om att vi tänker kring hur partiet kan erkänna för samhället produktiva konflikter och låta dessa få utrymme på ett sätt som gör en samhällsgemenskap möjlig.

 

Trots att boken mest handlar om de stora dragen, värderingarna och de ideologiska skiftningarna, så vågar ni er ändå på några konkreta politiska förslag. Vilket av dessa brinner du mest för?

Det är svårt att välja ut ett förslag. Men kanske förslaget som handlar om att ge makten åter till de människor som kan mest om de verksamheter som de arbetar inom. Även om begreppet tillitsstyrning i värsta fall blir rent snömos – eller rent av kan leda till att makten överförs till den kader av mellanchefer som i allt högre grad agerar gökungar i offentlig verksamhet – är grundtanken extremt tilltalande. Att det finns en mängd människor som själva vet bäst vad som krävs för att köra buss, vända på en gammal människa för att hon ska undvika liggsår eller undervisa elever för att maximera deras kunskapsinhämtning.
Att motverka den senare tidens tendens att flytta över resurser till människor som ska berätta för andra människor hur de ska utföra sitt arbete bär på en riktig sprängkraft.

 

Vilka hoppas du framförallt ska läsa Gemenskap och vad hoppas du att boken ska göra med sina läsare?

Vi har skrivit boken för att den ska kunna tilltala många olika sorters läsare. Här finns en annan aspekt av det kätterska. Att inte hålla sig till en stil eller ett visst sorts innehåll. Vi har försökt växla mellan populärkulturella referenser, diskussioner om isländsk litteratur, dykt ned i Per Albins folkhemstal, ägnat oss åt en mer precis samhällsanalys och utgått från egna livserfarenheter.
Vi hoppas därför att boken ska kunna tilltala en stor grupp olika läsare. Om jag själv får önska är nog läsaren en människa som har ett samhällsintresse och som tillåter sig själv att efter att ha läst klart boken nu uppfatta politik och samhälle på ett sätt som skulle förvåna läsaren tidigare.

Maja Alskog Bredberg om Till växten: ”Jag ville skriva en bok om odling som jag tyckte saknades”

Maja Alskog Bredberg har en bakgrund som journalist och PR-strateg. Hon rekryterades till ett toppjobb i reklambranschen, och började jobba med storbolagens hållbarhetsarbete. Men till slut blev skavet övermäktigt – det var ju greenwashing hon höll på med! För snart fem år sedan sadlade hon om till grönsaksodlare och trädgårdsmästare. Den resan, och hur ett enskilt litet frö rymmer mer kraft en genomsnittlig börs-vd, skildras i Till växten – En kärlekshistoria. Parallellt med boken har Maja gjort podden Spotify Dok: I tomaternas skugga. Vi ställde några frågor till henne inför lanseringen av boken.
_____________________________

Hur kom det sig att du skrev Till växten – En kärlekshistoria? Och på vilket sätt är det en kärlekshistoria?

– Jag ville skriva en bok om odling som jag tyckte saknades i bokhyllan. En bok som pratar om vägen till odling och vår relation till naturen. Som skriver ihop det vi äter med hur det odlas. En bok som tänker både bakåt och framåt, och som kopplar samman daggmaskens incitament med marknadens jättar. Det är också en kärlekshistoria till jorden som föder oss och hur besatt man kan bli av det växande.

Häromdagen kom boken från tryck och du störtade förbi kontoret samma dag … Hur kändes det att hålla i boken för första gången?

– Det var ganska likt den förvåning jag upplever varje gång jag petat ner ett frö i jorden, när det börjat gro. Tänk att det växte och blev nåt av detta! Märkligt.

Boken ackompanjeras ju också av podden Spotify Dok: I tomaternas skugga. Hur skiljer den sig åt från boken och hur har det varit att jobba i dessa två format parallellt?

– Podden blev faktiskt ett helt eget djur. Visst finns det teman som vi plockat från boken, men det är ju ett helt annat språk, en annan vilja och ett annat sorts berättande i podden. Plus mycket fler personer och tankar involverade än bara mina. Podden liksom fördjupade boken, så det är jag tacksam för.

Du har vid något tillfälle erkänt att du försöker rekrytera så många reklamare som möjligt bort från reklambranschen. Förutom reklamare, vilka vill du ska läsa Till växten?

– Alla som känner att något skaver i konsumtionshetsen och karriärjakten tycker jag ska kika i boken. Alla som odlar eller är nyfiken på att odla. Och om man är en sådan person som äter mat.

Vad ser du fram emot under den kommande odlingssäsongen och den samtidiga lanseringen av boken?

– Just nu ränner jag mellan arbete på fält och intervjuer, det är faktiskt mer snurrigt än jag trodde. Men kanske att det hade varit mer snurrigt utan fältet, det jordar en alltid. Ser fram emot alla lärdomar säsongen kommer skänka – och hoppas för oss primärproducenter och hemmaodlare att det inte blir ett alltför extremt och klimatkrisigt väder.

De blåvita paketen symboliserade en flärdfri antikonsumism

 Sara Kristoffersson, professor i designhistoria vid Konstfack i Stockholm, kommer i april 2024 ut med boken Det förlorade paradiset – Berättelsen om Konsums uppgång och fall. Vi ställde några frågor om den blåvita utopin och Saras egen relation till rörelsen.

 

Hur kom det sig att du började skriva en bok om just Konsum?

I Sverige har många generationer vuxit upp med en relation till Konsum. Kooperativa förbundet var folkhemmets flaggskeppskoncern. Men plötsligt var allt borta. Och det skedde i tysthet. Frågan är: vad var det som hände? Det ville jag berätta om.

Din bok visar att Konsum var en del av sin polariserade samtid och en verklig vattendelare. Hur tog det sig uttryck och har du upplevt polariseringen i ditt eget liv?

För många handlade det om ideologi. Antingen var det på Konsum man handlade. Eller så var det här man verkligen inte handlade. Lika självklart som att man fyllde tanken på en annan bensinmack än kooperationsägda OK. Eller valde Expressen framför Aftonbladet. Hemma hos mig hade vi Blåvitt och jag minns hur dåligt rykte serien fick senare på 1980-talet. Blåvitt träffade rätt i tiden när den kom 1979 men frontalkrockade rätt snart med andra strömningar.

Blåvitt finns ju inte längre som varumärke, men var på sin tid starkt. Nu finns bleka kopior som ”egna varumärken” – ICA Basic, Garant. Varför var Blåvitt så mycket starkare och vad kan vi lära oss av det?

Tanken var att den grafiska formen skulle signalera ett lågt pris. Men designen är också betydligt starkare än efterföljarnas. I all sin enkelhet stack förpackningarna ut. Bland mängden av andra märkesvaror i forcerande färger på hyllorna blev de blåvita paketen iögonfallande och symboliserade en flärdfri antikonsumism.

Trots sitt starka varumärke så gick det inget vidare för Konsum. Vad är huvudorsaken till fallet, enligt din mening?

Personligen tycker jag det finns något sympatiskt i kooperativt ägande. Men kooperativa förbundet blev en centralstyrd koloss. Lägg till förflyttningar i tidsandan. Och kanske prioriterade man också rätt ideologi framför kompetens på högre nivåer.

Läs också bokens inledning, ”Minns ni Blåvitt?” här!

Kahneman död: ”Han förändrade världen”

Daniel Kahneman har vid 90 års ålder gått ur tiden. Han var en hyllad nobelpristagare, psykolog och författare till boken Tänka, snabbt och långsamt.

“En oundviklig förlust, men såna svider minst lika mycket, lärde han oss”, säger Micael Dahlen, professor på Handelshögskolan i Stockholm.

Nyheten spreds igår sen eftermiddag 27 mars via Washington Post. Micael Dahlen, som i sin forskning verkat i Kahnemans anda, fortsätter:

“Idag firar jag vinsten av hans banbrytande livsgärning och allt han gav mig, en lust till ekonomin, nya perspektiv på människan och sällskap i nyfikenheten kring hur lycka egentligen fungerar.”

Volante gav 2012 ut Tänka, snabbt och långsamt i hyllad översättning av Pär Svensson. Den blev en global bästsäljare (Thinking, fast and slow) och har fortsatt att läsas och refereras till också i Sverige.

Uppföljaren Brus: det osynliga felet som stör våra bedömningar (Noise i original) skrev han tillsammans med Olivier Sibony och Cass Sunstein. Den gavs ut på svenska och engelska 2021.

Ett flertal författare som Volante givit ut har påverkats av Daniel Kahnemans forskning och tankar.

Emma Frans, som utöver rollen som forskare vid Karolinska institutet och författare också är styrelseledamot i Stiftelsen Nobel Center, säger:

“Bland alla ekonomipristagare är Daniel Kahneman en av mina absoluta favoriter. Hans forskning har blottlagt människans naturliga dumhet på ett sätt som gör det möjligt att förstå och förutsäga vilka misstag vi riskerar att göra. Dessa upptäckter har haft enorm betydelse inom en mängd områden och påverkat hur beslutsfattare utformar politik, hur företag marknadsför produkter och hur individer fattar beslut i sin vardag.”

Gustav Källstrand, idéhistoriker och Nobelprisexpert, i höst aktuell med ny bok om just lärdomar från nobelpristagare, säger:

“Kahnemans ekonomipris visar att ekonomi inte handlar så mycket om pengar som det handlar om hur man navigerar i en värld där både ens kunskap, resurser och tankeförmåga är begränsad. Han beskrev våra mänskliga svagheter, men också att vår styrka ligger just i att vi kan använda kunskapen om våra fel för att ändå hitta rätt.”

Alexander Norén, ekonomijournalist vars båda böcker Magkänslans intelligens och Nudge till stor delar byggde vidare på forskningsfältet som Kahneman grundlagt, säger:

“Han gjorde ekonomi mänsklig genom att föra in psykologi i de ekonomiska ekvationerna. Han var en banbrytande Nobelpristagare som för evigt skrivit in sig i beteendeekonomins historia.”

New York Times-kolumnisten David Brooks, på svenska utgiven med Vägen till karaktär, skrev i New York Times då Tänka, snabbt och långsamt gavs ut, att Kahnemans och hans medforskare Amos Tverskys forskning “kommer vara ihågkommen hundra år från nu”.

Volantes grundare Tobias Nielsén var den som köpte rättigheterna till Kahnemans böcker och gav ut dem i Sverige:

”Han förändrade världen. Hans forskning om hur vi ser på människan har påverkat lagar och regler, hur vi fattar beslut, en enorm mängd efterföljande forskning, och hur vi ser på oss själva och andra. Hans Tänka, snabbt och långsamt har fungerat som en guidebok för hur människan reagerar på egentligen allting, från coronaviruset till en vardaglig semestervecka.”

Daniel Kahneman föddes 5 mars 1934 i Tel Aviv och spenderade första åren i Paris. Han har i flera intervjuer berättat om barndomen med en påtvingad davidsstjärna, tysk militär närvaro och pappan som dog strax före krigsslutet.

Daniel Kahneman erhöll Ekonomipriset till Alfred Nobels minne år 2002. De senaste trettio åren var han knuten till Princeton University som professor.

Håll strategisk höjd!

De båda före detta statssekreterarna Maja Fjaestad och Emma Lennartsson har gjort något så ovanligt – för sitt skrå – som att skriva en bok. Sällan har politisk styrning och krisarbete på så här hög nivå beskrivits så initierat och samtidigt personligt som i boken Mitt i krisen – Beredskap och ledarskap i skarpt läge. Vi ställde några frågor till författarna inför boksläppet:

Varför ville ni skriva den här boken?

Vi har skrivit den bok vi själva gärna hade läst, innan vi började hantera kriser! Vi har skrivit den för att vi vill dela våra erfarenheter och lärdomar med andra – i en tid när varenda företag och organisation (och ytterst varje människa) behöver höja sin beredskap.

Med den här boken utger vi oss inte för att ha alla svar, men vi vill dela med oss av våra lärdomar och reflektioner, och lyfta frågor som andra gärna får ta vidare och besvara. Samhällets motståndskraft bygger vi tillsammans, genom att dela erfarenheter med varandra.

Samhällets motståndskraft bygger vi tillsammans

Hanterandet av corona gjordes förstås framförallt av sjukvårdens och omvårdens personal, av regioner, kommuner, myndigheter, organisationer, företag, av enskilda, och av politiker i både riksdag och regering. Pandemin krävde extraordinära insatser av många: alla har en egen upplevelse och erfarenhet, och vi behöver fortsätta att lära oss av pandemin under lång tid framöver. Här är vårt bidrag till det samtalet i en tid när hela samhället behöver höja sin beredskap.

Vad är tre viktiga lärdomar som riskerar att glömmas bort?

  • Ta hand om dig själv och din organisation! Krisen kan bli längre eller mer krävande än du tror. Säkra att ni har tillräckligt med resurser genom att låna in eller anställa extra personal. Låt någon du litar på avlasta dig själv, så att du också kan äta, träna och sova.
  • Snabbhet före perfektion. I kris gäller det att agera fort för att få åtgärder på plats som löser krisen, eller mildrar konsekvenserna av den – även om man inte har fullständig information. Då blir det per definition inte perfekt. På totalen är det ändå bättre att agera och ha beredskap att ändra i det som inte blev rätt, än att vänta och tappa initiativ.
  • Håll strategisk höjd. Håll krishanteringen på strategisk nivå. Analysera tänkbara händelseutvecklingar, och planera för vad ni ska göra om det värsta scenariot inträffar.

När ni får frågan vad en statssekreterare egentligen gör … vad är kortversionen?

Ibland beskrivs statssekreteraren som departementets VD, medan ministern är styrelseordföranden, den som pekar ut riktningen och avgör kursen.
En annan beskrivning är att statssekreterarens ledarskap är inåtriktat, mot departementet och dess processer, och ministerns utåtriktat.
Statssekreteraren agerar i Regeringskansliets operativa uppgifter, i att säkra att beslutsunderlag tas fram, föra dialog med berörda myndigheter och i vissa fall förhandla med externa organisationer på regeringens mandat.

Vi tycks ständigt befinna oss Mitt i krisen. Är detta det nya normala och hur ska vi förhålla oss till det — i våra yrkesroller och privat? 

Att bygga tillit mellan människor ingår i samhällets krishantering.

Återkommande kriser är också en del av den moderna samhällets historia – samtidigt som att det är viktigt att inte karakterisera minsta störning som en kris. Grunden för beredskap inför nästa kris är kunskap, men också en känsla hos medborgarna av agens, att de är en del i det förlopp som hanterar krisen. Att bygga tillit mellan människor ingår i samhällets krishantering.

Som ledare, hur mycket kan man förbereda sin verksamhet inför en eventuell kris? Hur beredd kan man själv vara?

Våra samtida samhällen kännetecknas av en låg risktolerans. Konsten att förbereda sig för okända hot bygger på att identifiera allmängiltiga drag hos risker, där åtgärder kan förberedas och tillämpas på ett stort antal möjliga händelser. Men inte ens då kan man vara säker på att tillgängliga riskverktyg är heltäckande. Här behöver många av oss tänka om. Vi måste säkra att samhället har beredskap för att det som verkligen behöver fungera i kris faktiskt också gör det.