Volantebloggen

På Volantebloggen får du senaste nytt från oss: nyheter om titlar, evenemang och vad som händer bakom kulisserna.

David Lagercrantz förord till Ditt framtida jag

David Lagercrantz har skrivit förordet till Sara Öhrvalls Ditt framtida jag: Hur ny teknik revolutionerar människan och gör oss starkare, smartare och vänligare. Här kan du läsa det i sin helhet. Boken finns till förköp här.

När jag var liten berättade min far historien om schackbrädet och riskornen, ni känner säkert till den. Enligt den vanligaste varianten besöker schackspelets uppfinnare landets kejsare och föreslår att hans belöning för uppfinningen ska bli ett riskorn på den första schackrutan, två på den andra, fyra på den tredje, och åtta på den fjärde, och så vidare.

Kejsaren ser det som ett billigt pris. Lite ris kan han väl avvara. Han förstår inte att på den sextiofjärde rutan är vi uppe i flera hundra gånger fler riskorn än det finns i hela världen. Jag minns hur min tanke svindlade när jag förstod. Var det ens möjligt?

Det blev min första insikt i exponentiell tillväxt. Senare, på nittiotalet, läste jag om Moores lag: Faktumet att datorns kapacitet fördubblas vartannat år – ibland talas om var artonde månad – och då mindes jag historien, och med lite hjälp av Bill Gates bok The road ahead i tankegången, slog det mig för första gången: Vi har ingen aning om vad vi står inför. Vi fattar lika lite som kejsaren som lättvindigt utlovade sin belöning.

En vän ställde mig vid den tiden en fråga som fick min tanke att svindla till lite:

”Vad händer om vi skapar en maskin som är smartare än oss?”

Jag har svårt att tro att jag svarade särskilt klyftigt. Men jag glömmer inte svaret – den enda delen av svaret som vi faktiskt vet något om: Om vi gör det, kan också det vi konstruerar framställa något smartare än sig självt, och därefter kan också detta nya som växer fram göra samma sak och så vidare i oändlighet, och till slut är vi, själva upphovet till processen, inte intressantare för den senaste skapelsen än små obetydliga kryp.

Det var i den vevan jag stötte på begreppet teknologisk singularitet, det hypotetiska tillståndet där datorns förmåga överstiger människans i alla intellektuella discipliner och vi står inför en intelligensexplosion som vi ingenting kan säga om. Vi vet inte vart vår egen intelligens leder oss. Vi vet ännu mindre till vilken sorts värld en superintelligens för oss.

Som så många andra som intresserade sig för frågan, och som började förstå att den teknologiska singulariteten kunde bli en realitet inom en inte alls avlägsen framtid, föreställde jag mig förfärliga dystopier. Jag fick bra hjälp från Hollywood förstås. I filmen Matrix från 1999 till exempel tjänar människan inget annat syfte för den artificiella existens som härskar över jorden än som batterier.

Men långsamt blev jag mer optimistisk. Jag bytte åsikt, lite som så många gör med poliser – först är de hot som kan gripa oss och sabba våra liv. Senare blir de snarare en förutsättning för vår trygghet. Jag började läsa tänkare som Ray Kurzweil – nu utvecklingschef på Google – som istället för att svartmåla såg en gyllene framtid där vi växer samman med datorerna och blir oändligt mycket klokare och friskare, och kanske till och med uppnår odödlighet med hjälp av nanoteknik.

Jag började förstå komplexiteten i frågan, och hur många begåvade människor över hela världen som sysslade med den. Kanske kände jag också alltmer att vi behöver hjälp. Det 1900-tal som vi då lämnade bakom oss med sina två världskrig, sin Förintelse och sina förödande revolutioner var knappast bra reklam för den mänskliga intelligensen. Jag började se den tänkbara singulariteten inte bara som ett hot utan också som en möjlig frälsare, och framför allt insåg jag alltmer vilken ödesfråga det var. Tillsammans med klimatkrisen gissar jag att den kommer att definiera vår framtid.

Oavsett om vi vill det eller inte, ställer den tekniska utvecklingen oss inför en helt ny verklighet. Det är mindblowing, inget mindre och om det har har Sara Öhrvall skrivit en svindlande rik bok.

Sara Öhrvall är i dag digital chef på SEB, och en av de ledande visionärerna i ämnet. Hon är också förbluffande påläst. Det hon skri-ver grundar sig i solid kunskap, och hon förutspår ingenting som inte redan är på väg att hända. Ändå är det som om jag vill tappa hakan när jag läser: ”Herregud, vart är vi på väg?”

Sara hör också hon till optimisterna; AI har förutsättningar, menar hon, att göra oss inte bara smartare och effektivare utan också mer empatiska och inlevelsefulla. (Datorernas förmåga att avläsa känslor är redan i dag på många sätt bättre än vår egen.) Men hon ser hela tiden också riskerna: Kommer utvecklingen öka ojämlikheterna och bereda plats för en sorts supermänniskor, cyborgar? Och riskerar vi hamna i ett ännu större övervakningssamhälle?

Det här är därför en bok inte bara om ett paradigmskifte – det tveklöst största tekniksprånget i historien – utan också en skildring om framtidens stora filosofiska frågor. Jag rekommenderar den varmt.

David Lagercrantz
Stockholm, juni 2020

Hur lång tid tar det att göra en bok? Sju år med Sara Öhrvall

Ofta får jag frågan om hur lång tid det tar att göra en bok.

Det finns inte ett svar på den frågan. I Volantes blod finns en snabbhet, som ett arv från starten och min dagstidningsbakgrund. Volante betyder flygande, som en signal för att markera att vi inte är som alla andra, som säger att ”listan är full” eller ”kanske om tre år”. Vi har gjort böcker från idé till utgivning på sex veckor.

Men ibland tar det tid.

I höst släpper vi Sara Öhrvalls Ditt framtida jag. Det har tagit sju år att komma hit.

Vid ett arbetsmöte i juli 2013 så pratade vi om drömförfattare för Volante och flera av dem kom vi senare att ge ut. Ett namn som jag skrev upp var ”Sara Öhrvall”. Hon var då chef för Bonnier R&D, ihop med gamla vänner som den saknade Pontus Schultz och Paulina Modlitba Söderlund. Sara hade då kommit hem från San Francisco och Silicon Valley med nya erfarenheter.

Vi hade även givit ut antologin Gratis? som ett inlägg i gratis- och piratdiskussionen. I denna skrev Sara Öhrvall ett mycket bra kapitel, och vi hade även särpublicerat den som e-bok (”e-singel”), så rubriken i mejlet från hösten 2013 var ”Ditt förlag kallar”, med bland annat frågan:

Har du en bok i dig?

I februari 2014 hade vi avtal och en plan. Utgivning maj 2015. Sara återkommer:

Men något bromsar, kanske är det vi, jag minns inte. Från ett förläggarperspektiv kanske vi tänker för mycket på hur boken ska skrivas, lite skadad av erfarenheten av manus som behövt bearbetas (=skrivas om) väldigt mycket och med stor arbetsinsats. Det var dock egentligen ingen oro i det här fallet — Sara hade genom alla krönikor visat att hon kunde skriva bra — men ändå så kommer vi härifrån med frågor som kläs i ord som tydlighet, berättarstil, narrativ, unikt och jag-närvaro.

I maj 2015 så går det sedan att se att en idé tar form hos Sara: ”ingen riktigt förtydligar vad digitalisering betyder för individen”. 

intervjua mängder av personer, läsa hundratals rapporter, artiklar och böcker, och fundera och fundera.

Sedan går tiden, det blir inga täta manusleveranser. Vi hörs inte lika ofta men håller kontakten, hjälper till med föredrag och andra frågor. Men boken? Den är numera struken från planeringen. Det blir konsekvensen när ett manus skjuts upp flera gånger, det blir för osäkert.

Trots att vi kanske borde anat att Sara under tiden fortsatte att intervjua mängder av personer, läsa hundratals rapporter, artiklar och böcker, och fundera och fundera.

Alla år som boken utvecklats, om än långsamt.

Ett skepp kommer lastat med manuset

Så därefter, flera år senare, där det står: ”Ett skepp kommer lastat”. Ett utkast till boken är färdigt. Sara har jobbat för sig själv, som en rutin — ”innan jag somnar och varje morgon innan alla vaknar”.

Hon har hållit kvar vid sin idé, vad teknikutvecklingen betyder för individen. Det är fortfarande så att det är en dimension som är dåligt beskriven och analyserad, trots att det är vad som i grunden kommer förändra vår vårdag. Sara har lyckats gestalta detta på ett helt nytt och oerhört initierat sätt. All erfarenhet från alla år i teknikutvecklingens hjärtan har plockats fram.

Vi går igång igen. Nu är det vi som tar över. Min medarbetare och biträdande förlagschef Ulrika Bergwall leder arbetet med redaktörerna Elina Lindström och Nina Pettersson.

Hur lång tid tar det att göra en bok? Det är inte heller bara att boken ska skrivas. Ett arbete med en bok består i att timtals arbete läggs på samtal om allt från helhet till detaljer. Det blir ett viktigt arbete — kommer frågorna fram som Sara vill driva, träder hon själv fram tillräckligt, är den för optimistisk? Ulrika, Elina och Nina gör ett fantastiskt jobb ihop med Sara. Sedan tillkommer formgivning och format, pappersval och förberedelse inför tryck.

Men till slut landar boken. Allt det som i slutändan verkar vara självklart, det har föregåtts av diskussioner och genomförande. Vi vrider och vänder på boken, blev det som vi tänkt oss? Var det den här strävheten i omslagspappret vi ville åt? Känns boken bra i handen? (Jo, det gör den!) Sedan ska eboken upp, ljudbok planeras.

Vi vill här på Volante göra böcker som förändrar samtalet, som skapar förståelse och ger nya perspektiv. Ditt framtida jag blev en sådan bok.

Jag rekommenderar den varmt

Många håller med. David Lagercrantz börjar i sitt förord med en historia om schackbrädet och riskornen för att förklara exponentiell tillväxt, om hur snabbt bokens innehåll kommer bli en realitet: ”Det här är därför en bok inte bara om ett paradigmskifte – det tveklöst största tekniksprånget i historien – utan också en skildring om framtidens stora filosofiska frågor. Jag rekommenderar den varmt.”

Danica Kragić skriver i ett mejl om boken: ”Sara Öhrvall öppnar en dörr in i framtiden. En samhällsviktig bok att läsa om och om igen.

Max Tegmark läser och konstaterar: ”En läsvärd och spännande bok om vad människan kan utvecklas till om vi lyckas skapa artificiell intelligens som hjälper och inte stjälper oss.

Sådana ord gör att det ibland får ta sju år. Då är det värt arbetet.

Martin Hägglund en av världens främsta tänkare 2020

Brittiska Prospect, en av världens mest ambitiösa och inflytelserika tidskrifter, har publicerat sin årliga lista på samtidens 50 främsta tänkare. Inte mindre än fyra av namnen är författare på Volante, något vi är oerhört stolta över!

 

Filosofen och litteraturvetaren Martin Hägglund kommer i september ut på svenska med sin hyllade bok Vårt enda liv – Sekulär tro och andlig frihet, men redan 7:e augusti kan vi alla lyssna till hans banbrytande resonemang i Sommar i P1. Hägglund, som vanligtvis bor i New York och arbetar på Yale-universitetet där han innehar en professur i litteraturvetenskap, kommer att tillbringa delar av hösten i Sverige och framträder på flera olika håll, bl a på den digitala Bokmässan.

 

Så här beskriver Prospect varför Martin Hägglund hör hemma på listan över världens 50 främsta tänkare just nu:

 

Kan du leva ett andligt liv utan att vara religiös? Den svenske ateisten och filosofen antar utmaningen att besvara den frågan i This life. För Hägglund ligger meningen med livet inte i ett löftet om ett liv efter detta, utan i det faktum att vi är dödliga: ”insikten om att vi ska dö” är det som gör frågan om vad vi ska göra av vår tid på jorden meningsfull. Lärt och provokativt söker Hägglunds filosofi fylla det Gudformade hålet i ateisternas liv, och den har kommit att bli än mer relevant när döden än en gång sveper över västvärlden.

 

Övriga Volante-författare på årets lista är ekonomen Thomas Piketty, historikern Jared Diamond och vetenskapsjournalisten Ed Yong.

 

Tidningen Prospect har sedan 2004 varje år publicerat en lista över samtidens 50 främsta tänkare, utifrån vilken läsarna sedan får kora en topptänkare. Det är en lista som diskuteras och kritiseras, förstås, men den baserar sig på ett digert juryarbete av experter inom olika fält. Just i år har listan förståeligt nog i hög grad kommit att präglas av Covid19, men det är också värt att notera att listan detta år innehåller 26 kvinnonamn.

 

 

Sommarens alla böcker

Välkommen att bläddra i sommarens utgivning! Ladda ner om du vill kunna klicka på länkar till relaterat material (filmer etc).

Sommarkatalog2020

K Anders Ericsson lärde oss om människans möjligheter

K Anders Ericsson dog 17 juni 2020. Han blev 72 år.

Han hade en rock, och han kallade den för ”Sverige-rocken”.

I Florida, där han arbetade som professor, behövde han den inte. Så den fick hänga i garderoben och tas med till Sverige vid de ofta årliga resorna för att hälsa på släktingar.

K Anders Ericsson hade lämnat Sverige för drygt 40 år sedan för att i USA forska med den extraordinära nobelpristagaren Herbert Simon (bara en sådan sak!). Senare kom han att kallas en av ”världens smartaste svenskar”, och få svenska forskare har fått sådant internationellt genomslag som han med sin forskning.

få svenska forskare har fått sådant internationellt genomslag

Anders var en typ av person som vi på Volante älskar att arbeta med. Inte bara oerhört sympatisk och generös, utan en person som kan något och som vill förändra världen genom att berätta om det, så att vi andra kan lära oss.

Jag lärde mig mycket genom hans forskning. Liksom många andra kom jag i kontakt med den via Malcolm Gladwells Outliers, som vi också givit ut. Av en lycklig slump fick vi sedan tillfälle att ge ut hans populärvetenskapliga bok Peak, som han skrev med Robert Pool.

bland det mest underhållande som jag hört i forskningsväg

Särskilt minns jag lanseringsveckan i mars för tre år sedan. Han spelade upp ett gammalt kassettband från ett legendariskt forskningsexperiment, där hans testperson kontinuerligt hade utvecklat sin förmåga att minnas allt fler siffror – och i ljudupptagningen frustade fram och skrek ut siffrorna som han mindes. Det är bland det mest underhållande som jag hört i forskningsväg.

K Anders Ericsson visade att människans kapacitet är enorm. Så länge vi fortsätter att utmana oss, och om vi får stöd, är talang överskattat.

Det senare om stöd är en viktig poäng och stod ofta för en missuppfattning om Ericssons forskning, att så länge man lade ner tillräckligt med tid (tio tusen timmar!) så kunde man bli bäst på allt. Men riktigt så enkelt var det inte, det visade han samtidigt.

Människans kapacitet är enorm. Talang är överskattat.

Han kom att studera extraordinära utövare och prestationer inom olika fält – musiker, pedagoger, säljare, idrottare, läkare och andra. Han har studerat deras psykologi, fysiologi och neuroanatomi. Och fann deras gemensamma nämnare.

Inte ens Mozart föddes med absolut gehör. Men man kan inte vänta på att upptäcka sin talang, den dyker inte ner framför en, det är något som man erövrar.

Det är i sig en konst som man kan lära sig. Ericsson kunde se att framgångsrika människor ofta blir framgångsrika inom olika fält. En duktig kirurg har inte sällan varit framgångsrik inom musik eller idrott. Svaret kan sammanfattas i att det gäller att lära sig teknikerna, och att ha motivationen.

Svaret på att uppnå framgång handlar om en kombination av motivation och målmedveten och handledd övning. Därför är det viktigt att ha en bra lärare och coach.

Lika viktigt är att det att själv ha fokus. Flera, koncentrerade pass är bättre än långa utan fokus. Det går i högsta grad att översätta till arbetslivet.

Slutsatser för arbetslivet

En annan intressant slutsats för arbetslivet handlar om att vi ofta riskerar att stå stilla i våra yrken. Till och med bli sämre.

Ericsson beskriver hur läkare är som bäst fem år efter läkarutbildningen, jämfört med tjugo år efteråt. I stället blir man snarare sämre. Man glömmer bort och vidareutvecklar sig inte.

Men det märkvärdiga i sammanhanget är att enbart en veckas vidareutbildning skulle föra läkaren tillbaka till tidigare, högre nivå.

Han pratar i det sammanhanget om trösklar, om då man inte kommer vidare, men hur betydelsefullt det då är att omge sig med människor som tar sig över och vidare, så att man kan förstå hur det är möjligt och ta efter. Banbrytarna är därför ovärderliga, de som går före så att resten kan följa efter.

Banbrytare är ovärderliga. Banbrytare var han själv.

Inte för att jag tror att han själv tänkte tanken, men banbrytare var han själv. Nu kan vi övriga vandra vidare i hans fotspår. Han trodde på människan, på oss.

Stort tack.

 

  1. Tre andra bloggposter som skrivits de här dagarna:

Forbes: Why Corporate Learning Needs Ericsson’s Deliberate Practice More Than Ever

Reddit: RIP to K. Anders Ericsson, the Father of Expertise Research

The World’s Foremost Expert on Expert Performance – A Remembrance

Martin Hägglund sommarpratar

Martin Hägglund

Författaren och filosofen Martin Hägglund blir i år en av värdarna för Sommar i P1 i år. Hans program sänds 7 augusti (uppdatering: länk här).

I början av hösten släpper vi sedan hans bok Vårt enda liv (This life) på svenska. Det är möjligt att beställa boken redan nu till förköp.

Planen var egentligen att han skulle vara i Sverige i sommar, men han är fast i New York där han bor, och därifrån normalt veckopendlar till sitt jobb vid Yale-universitet. På Twitter kan man följa hans politiska engagemang just nu i USA.

Vi ställde några frågor till honom om sommarprogrammet:

Från Norrland till New York

Vad ska du prata om?
Mitt program sträcker sig från Norrland till New York och handlar om hur min passion för filosofi har tagit mig från den svenska skolan till Harvard och Yale. Jag vill gestalta varför filosofiska frågor angår oss alla och kan belysa grunden i vår tillvaro— från existentiella erfarenheter av liv och död till politiska frågor om hur vi ska förvalta vår gemensamma tid.

Var kommer du spela in programmet? Du kom ju aldrig hit som planerat till sommaren.
I New York.

en unik möjlighet att skriva boken på nytt

Du har just fått texten tillbaka från översättaren. Vad ska du göra nu?

Det känns fantastiskt att under sommaren få återvända till svenska språket, både genom komponeringen av sommarprogrammet och arbetet med översättningen. Med den svenska utgivningen får jag en unik möjlighet att skriva boken på nytt och jag hoppas att det kommer att göra den bättre.

Jobba hemma – ljudboksguiden till att knuffa dig själv, kollegorna och barnen i rätt riktning

Niklas Laninge är Sveriges första nudge-konsult och har genom åren använt psykologin för att knuffa sig själv, sina kollegor och sina barn i rätt riktning. Tillsammans med Arvid Janson skrev han boken Beslutsfällan – en guide till att övervinna godissuget i kassakön, skärmberoendet och andra fenomen i beteendedesignens spår.
I ljudboksserien Jobba hemma delar han med sig av sina bästa knep när det kommer till distansarbete. Vi ställde tre snabba frågor till honom (mitt i hemmajobbet).

 

 

 

 

 

Varför behöver vi hjälp med att jobba hemma?

För att många av oss vittnar om att det är svårt att vara effektiv på distans, att arbetet med kollegorna blivit mindre lustfyllt och att de av oss som försöker jobba samtidigt som man har halvsnuviga barn omkring sig är en säker väg till vansinne.

Varför ska vi lyssna på just dig för att lära oss det här?

Jag skulle ljuga om jag sa att jag själv knäckt koden för all framtid men jag har 10 års erfarenhet av att med psykologi som utgångspunkt komma med råd som skapar långvarig beteendeförändring hos individer, företag och mig själv.

Hur kan böckerna förbättra lyssnarens liv?

Dels skapar det lite normalisering – alla tycker att den här situationen är tuff. Dels så har jag sett till att hålla det enkelt och fokuserat – du ska kunna omsätta tipsen i böckerna omgående. Dels så har jag och förlaget sett till att böckerna är underhållande – beteendeförändring ska ju vara kul!

 

 

 

 

 

Serien består av delarna Knuffa disciplinen, Knuffa kreativiteten, Knuffa omstarten, Knuffa psyket, Knuffa teamet och Knuffa barnen och finns att lyssna på i streamingtjänsterna Storytel och BookBeat.

Bredden i Bredd

Förutom att det är en omvittnat välskriven och engagerande bok, så innehåller Bredd: Därför lyckas generalister i en specialiserad värld många insikter för många olika delar av livet. Den här uppställningen ger en tydlig överblick.

En delad skål är en dubbel skål

Maria Eriksson kastar sig ut i äventyret och testar under ett helt år delningsekonomin. Resultatet är en ny relation, samt kanske en ökad tillit till omvärlden (och förstås boken Delad: Min berättelse om tillit, teknik och att hyra ut sin toalett). Och en lista med saker som funkar, eller funkar mindre bra. Det som så gott som alltid funkar är att öppna sig för främlingar…

”Jag känner på mig att Carmen kommer att vara trevlig, och det är hon. Hon blandar Aperol spritz åt oss av ingredienser hon köpt i taxfree-shopen på flygplatsen och jag bjuder på ugnsbakad kyckling. Den första kvällen sitter vi och pratar i flera timmar, som om vi känt varandra länge.

Det känns lika magiskt varje gång, att träffa någon som är som en gammal vän, fast man setts för första gången alldeles nyss. Med Carmen kan jag prata om allt, familj, vänner, jobb och relationer. Det är bara synd att hon bor så långt bort. Och samtidigt är det kanske det som gör att vi så oreserverat vågar öppna oss för varandra?”

Detta är receptet på drinken Carmen bjöd på. Ett alkoholfritt alternativ finns förstås också!

Aperol spritz
3 delar Prosecco
2 delar Aperol
1 del sodavatten
Is
Skivad apelsin
Blanda allt i ett glas – klart!

Baby Aperol spritz
Blanda Sanbitter, iskuber och apelsinskivor i ett glas.
Toppa med alkoholfritt mousserande vin.
Klart!

Plötsligt är insektsboken viktigare än någonsin

Illustration: Nina Marie Andersen. Svensk anpassning: Daniel Bjugård.

Vi på Volante, som så många andra i vårt avlånga land, har älskat Anne Sverdrup-Thygeson sedan vi först läste henne. Hon tog Sverige med storm med sitt sommarprat – på norska! – och boken Insekternas planet, där hennes smittsamma entusiasm och enorma kunnighet öppnade våra ögon för vikten av biologisk mångfald i insektsriket. När hon sedan tillkännagav att hon jobbade på en barnbok om våra livsviktiga insekter var utgivningsbeslutet en regelrätt no-brainer.

Vad ingen hade kunnat gissa var att vi, när Insekternas hemligheter ges ut, skulle sitta avskärmade från resten av världen. Svemester och hemester har blivit begrepp som definierar sommaren 2020. Aldrig har vi varit i ett större behov av att hitta miraklen bakom husknuten, eller att hitta aktiviteter för sommarstugan. Dessutom har denna unika situation tvingat oss att reflektera över vad som krävs för att ställa om till en hållbar framtid – och hur många arter som kan frodas bara av att människan stannar inomhus. Och där har vi själva grejen med Anne: hennes passion för att lyfta insekterna, som är vitala för människans överlevnad, i människans ögon. Den biologiska mångfalden bland dem är avgörande för att vi ska kunna ha mat på bordet, så varför vägrar vi se dem?

I barnboken hjälper Nina Marie Andersens levande akvarellillustrationer oss att möta insekterna som vi inte mött dem förut: vackra, stolta, coola och roliga. Med Annes humor parad med känsla för spännande och engagerande fakta blir det en bok som sprakar av liv. Vi på Volante är stolta över att ge ut denna pärla, inte bara trots omständigheterna, utan med förhoppningen att den kan bidra till att hjälpa oss genom dem.

Illustration: Nina Marie Andersen.