Volante växer, och nu söker vi en kommunikatörswizard och digital strateg.

Budskapet på tavlan som hänger på vårt kontor i Gamla stan fångar det som vi vill att du vill: Make your mark on the world. På Volante gör vi skillnad tillsammans med människor som kan saker och har förmågan att berätta det – för att bidra till en klokare och roligare värld.

Precis som vi går du igång på nya idéer, starka berättelser, intressant kunskap och viktiga lärdomar. Precis som vi vill du nå så många läsare, lyssnare och bokköpare som möjligt.

Du navigerar sociala medier med självklarhet, och omfamnar det säljdrivna helhetsperspektiv som samtida kommunikation förutsätter. Du formulerar dig kvickt, men behärskar också grundläggande verktyg för bild- och videoproduktion.

Du är intresserad av dataanalys, strategi och att se resultat av det du gör.

Du ser fram emot att ha daglig kontakt med marknad, förläggare och med våra författare och välja innehåll som når ut och når rätt.

Dina arbetsuppgifter kommer bland annat bestå av att producera kommunikationsmaterial till sociala medier, artiklar, nyhetsbrev, hemsida och press.

Både operativt och strategiskt

Du kommer utforma och driva kommunikations- och kampanjprojekt tillsammans med vår marknadsavdelning och redaktion, men också arbeta operativt på egen hand.

I arbetet ingår att ta fram och utforma kommunikation för enskilda projekt, och leda arbetet från ax till limpa.

Du jobbar främst med Volantes bok- och ljudprojekt, men kan även involveras i kommunikations- och PR-arbete kring vår föreläsnings- och eventverksamhet.

Vi tror att du har någon form av kommunikationsutbildning, men det viktigaste är att du har en kreativitet som driver försäljning, är kunnig och självgående – och därför är dokumenterad erfarenhet av liknande roller eller arbetsuppgifter ett krav.

Det är viktigt att du har lätt för att ta beslut, prioritera, välja och välja bort.

Du är intresserad av popkultur, vetenskap och samhällsfrågor och älskar förstås böcker och ljudböcker, men lyssnar lika gärna på poddar.

kreativitet som driver försäljning

Du vill:

• nå rätt målgrupp i varje enskilt fall med grepp och ton som tilltalar (och leder till rätt effekt).
• bidra till att utveckla företagets digitala strategier parallellt med en operativ vardag.
• lyckas med SEO och onlineannonsering.
• att det ska gå undan, och det är toppen, för på Volante är tempot ofta högt.

Senast söndag 13 augusti

HUR DU SÖKER – OCH MER OM TJÄNSTEN

Tjänsten är på heltid, förlagd till vårt kontor. Provanställning tillämpas.

Vi håller till i Stockholm i Gamla stan i ett fantastiskt hus på Stora Nygatan 7, med en bokhandel och en magisk eventlokal på gatuplan.

Skicka ansökan senast söndag 13 augusti, men gärna till början av augusti. (Då börjar vi sortera.)

E-post till jobb@volante.se så snart som möjligt. Ange i ämnesraden: ”Effektiv kommunikation”.

För frågor kontakta förlagschefen Tobias Nielsén, tobias@volante.se, och biträdande förlagschefen Ulrika Bergwall, ulrika@volante.se. Under juli kommer vi inte svara dagligen.

#makeyourmark

#klokt&roligt

Vid 36 års ålder har William MacAskill, professor vid Oxford, redan gjort ett större avtryck än många andra samtida filosofer i världen. Nu har hans nya bok släppts på svenska.

Det finns goda skäl att tro att vi människor fortfarande lever i vår arts absoluta barndom – att vi är tidiga människor. Därför borde vi lära oss att leva och investera på ett sätt som möjliggör vår arts överlevnad, så att all vår potential går att förverkliga.

Själva kommer vi inte att få uppleva alla makalösa upptäckter och framsteg, men filosofen William MacAskill menar att vi tillsammans kan skapa en värld med oändliga möjligheter. Han uppmanar till ett moraliskt och etiskt tänkande som får oss att ta ansvar för framtiden.

På kort tid har William MacAskill blivit ett självklart namn att känna till för alla som har det minsta anspråk på att hänga med i samtiden, debatten och som vill ta in nya idéer. Detta genom grundandet av effektiv altruism-rörelsen och förespråkandet av longtermism, ett långsiktigt tänkande som sträcker sig betydligt längre än till den egna pensionen.

Det är en viktig moralisk prioritet i vår tid att positivt påverka den långsiktiga framtiden.

I sin nya bok som nu släpps på svenska visar han hur och varför vi bör planera för en avlägsen framtid. Den heter passande nog Vad framtiden förtjänar – att planera för en miljon år. Där argumenterar William MacAskill för att det är en viktig moralisk prioritet i vår tid att positivt påverka den långsiktiga framtiden. Och han lever som han lär, minst sagt.

Vid 15 års ålder fattade han beslutet att bli förmögen för att kunna ge bort hälften av pengarna till välgörenhet – efter att ha förstått omfattningen av den globala AIDS-epidemin. Som 18-åring läste han Peter Singer, vilket motiverade honom ytterligare i riktning filosofi och filantropi. Efter studier vid Cambridge, Oxford och Princeton, och med svenske Krister Bykvist som handledare, blev William MacAskill som 28-åring världens yngsta docent i filosofi.

Hittar sätt att effektivisera välgörenhet

MacAskill är även en av grundarna till effektiv altruism-rörelsen. Effektiv altruism är ett projekt som syftar till att hitta de bästa sätten att hjälpa andra, och omsätta dem i praktiken. Det är både ett forskningsfält som försöker identifiera världens mest angelägna problem och de bästa lösningarna på dem, och ett community av människor och organisationer som försöker omsätta resultat från denna forskning för att göra gott.

Detta projekt är viktigt eftersom många försök att göra gott misslyckas, medan andra är enormt effektiva. Till exempel hjälper vissa välgörenhetsorganisationer hundra eller till och med tusen gånger fler människor än andra, när de ges samma mängd resurser. Det handlar alltså om en oegennytta och medmänsklighet som går bortom vardagen och gör ett mer långsiktigt avtryck än att bara ge pengar till välgörenhet.

”Longtermism” gör att vi kan planera för en miljon år framåt

Longtermism är en utmanande och spännande filosofi i en värld där de flesta av oss inte ens verkar kunna tänka på våra barn och barnbarns framtid. Men i sin nya bok Vad framtiden förtjänar argumenterar MacAskill övertygande och hoppingivande för vad mänskligheten kan bli.

Ur hans perspektiv räcker det inte att enbart vända klimatförändringen eller avvärja nästa pandemi. Vi måste se till att civilisationen kan återhämta sig om den kollapsar, motverka slutet på moraliska framsteg och förbereda oss på en värld där de smartaste varelserna är digitala, snarare än människor.

Vi måste se till att civilisationen kan återhämta sig om den kollapsar.

Om vi gör kloka val idag kommer våra barnbarns barnbarn att se tillbaka på oss med glädje och veta att vi gjorde allt vi kunde för att ge dem en värld full av rättvisa, hopp och skönhet. Kanske låter det romantiskt. Men det handlar i grund och botten om ansvar, ryggrad och intelligens – allt det där som utmärker oss människor när vi är som bäst.

William MacAskill får oss att lyfta den tomma blicken från korven på grillen och titta ut mot stjärnorna och se betydligt längre än till samtiden. Hans filosofi ställer krav på oss som människor och personer, men krav som är lika rimliga som stimulerande för alla med förmågan att tänka.

_________________________________________’

Fakta: Centre for Effective Altruism och Giving What We Can

2009 startade William MacAskill tillsammans med Toby Ord organisationen Giving What We Can – som uppmuntrar människor som har möjlighet att ge 10 procent av sin inkomst till effektiva insatser för att hjälpa andra.

I dag har nästan 10 000 medlemmar från 100 olika länder donerat 220 miljoner dollar och över 3 miljarder dollar i ”pledges”. Detta ledde 2011 vidare till the Centre for Effective Altruism som blev paraplyorganisation till Giving What We Can, och till 80 000 Hours som ger karriärrådgivning till unga som vill göra skillnad.

Jan Emanuel har tackat nej till att skriva sina memoarer i tio år. Men i höst kommer äntligen Så var det med det, en opolerad rags to riches-saga som handlar lika mycket om hur Sverige blivit som det blivit som varför Jan Emanuel är den som han är.

— För mig är det helt ointressant att skriva ännu en kändismemoar. Däremot har jag med åren insett att jag kan använda mig själv som redskap för att visa hur vi människor fungerar, och varför samhället ser ut som det gör, säger Jan Emanuel.

Så var det med det är en opolerad rags to riches-saga, från uppväxten i Gottsunda präglad av fattigdom, droger och brutalt våld, via företagsbyggande, dokusåpor och kändisskap, hela vägen till maktens korridorer och Riksdagen i Stockholm. Det är berättelsen om ett barn som tvingades att växa upp alldeles för fort, och om ett stort och ofta missförstått politiskt engagemang.

— Jan Emanuel förkroppsligar Sverige. I hans liv ryms välfärdsstaten som avvecklades, folkhemmet som försvann och socialdemokratin som någonstans på vägen gick vilse. Framför allt är det en helt otrolig story – gripande, absurd, rolig och ibland väldigt mörk. Janne har levt för oss alla, säger Johan Wirfält, förläggare på Volante.

För första gången väljer Jan Emanuel nu också att berätta om den avgörande vändningen som fick honom att lämna livet som kriminell för att i stället börja hjälpa andra. ”Jag har inte ett lik i garderoben. Jag har en hel kyrkogård”, säger han. Och det är den garderoben han nu öppnar på vid gavel. Jan Emanuel avslutar:

— Att skriva den här folkbildningsboken – där jag använder mig själv för att förklara och diskutera hur vi människor fungerar, med ljuset och mörkret som bor i oss alla – det har inte varit helt utan smärta.

Så var det med det släpps den 5 oktober.
Recensionsdag 21 oktober.

Svante Weyler har varit förläggare för några av Sveriges mest lästa och älskade författarskap. I maj kommer hans bok Böckerna ut – en bok om hur böcker blir till och om litteraturens förmåga att göra livet lite större.

Din bok heter kort och gott Böckerna – hur kommer det sig? Vad är det för typ av bok du har skrivit?

Jag har skrivit om de böcker och de författare som har format mig. Ett slags memoarer genom böckerna, alltså.

Har du valt att skriva om dina absoluta favoritförfattare eller hur har urvalskriterierna sett ut?

Först har jag skrivit om de böcker och författare som kom i min väg, som Göran Sonnevi, Vilhelm Moberg, PO Enquist, Aleksandr Solzjenitsyn och Agneta Pleijel. Sen lika mycket om dem jag liksom valde, som Hilary Mantel, Marlene van Niekerk och Marilynne Robinson till exempel.

Vilka är de viktigaste lärdomarna du tar med dig från den del av ditt liv som ägnats åt litteraturen?

Att det inte går att förstå världen utan skönlitteraturen. Inget annat hjälper en ända fram till det som skulle kunna kallas sanningen om världen.

Inför den bokcirkel du kommer att genomföra i Gamla stans bokhandel med Böckerna som grund upptäckte du att flera av de böcker du valt att ta med inte längre finns i tryck. Vad tror du om bokens ställning och framtid …?

Jag är skräckslagen inför tanken att läsning av långa texter inte kommer att vara en självklarhet. Om det finns böcker kvar eller inte är mindre viktigt, men jag fattar inte hur man ska bli klyftig nog att förstå och förändra denna värld utan långläsning.

Här kan du läsa ett smakprov ur Böckerna.

27 april 2023 släpps självbiografin Legenden Börje Salming, som journalisten Ola Liljedahl skrev i samarbete med Börje Salming och nu har omarbetat. 10 % av intäkterna från boken skänks till Börje Salming ALS-stiftelse.

Hur gick det till när boken blev till?

En vårvinterdag år 2000 ringde telefonen. Börje Salming frågade om jag ville skriva hans memoarer. Det kändes förstås stort. Han var ju en av min barndoms hjältar.
Vi hade träffats i samband med en intervju för en tidning någon månad tidigare och han hade gillat den intervjun. Hade jag lust att komma till honom i Vaxholm, där han bodde då, för att prata igenom hur det skulle fungera? Självklart.
Vi träffades för en fika. Han kom med barnvagn där dottern Bianca sov till att börja med men vaknade sedan lätt irriterad, om man säger så. Börje bytte blöjor, kände sig nog lite stressad av det och föreslog att vi skulle göra en första intervju någon vecka senare – utan barnvagn.

Boken är berättad i jag-form. Varför blev det ett naturligt grepp? 

Det här var ju Börjes historia! Hans bok! Därför kände jag direkt att jag-formen var självklar. När vi satt på fik, restauranger, hemma hos honom eller promenerade under en massa möten berättade han ju i jag-form in i min bandspelare. Jag såg som min uppgift att göra berättelserna tydliga och läsvärda och, förstås, kolla en massa fakta och göra en massa kringintervjuer.

Vad minns du av processen annars? 

Som ishockeyspelare var Börje känd för att göra det som måste göras. Behövde man täcka ett skott gjorde man det även om det gjorde ont. När vi pratade om hans barndom och uppväxt i trakterna kring Kiruna insåg jag att den inställningen nog fötts redan där. Om fiskenäten måste upp så måste de det även om vädret var dåligt. Så kändes det med hans inställning till boken också. Ibland bromsade jag honom och frågade om han verkligen skulle berätta vissa saker och ville kolla om han förstod att det skulle bli löpsedlar av detta. Hans svar var varje gång, efter kort funderande, att ska han berätta ska han göra det på riktigt. Annars var det liksom ingen mening.

Nu har du kompletterat med ett efterord där du intervjuat brodern Stig. Hur var det? Stigs plats i boken är ju över huvud taget stor. Du skriver ju att det på många sätt är en bok om två bröder.

Stig, eller Stigge som Börje alltid sa, hade någon sorts papparoll i Börjes liv. I alla fall uppfattade jag det så. Deras pappa omkom i en olycka i gruvan när de var små och Stig blev efter det mer än en storebror. I efterordet pratar Stig fint om Börjes sista tid där givetvis hans familj var ett stort stöd – men även storebror fanns med. Stig och jag satt i ishallen i Gävle och Stig berättade väldigt öppet och känslosamt och för mig kändes det som en självklar förlängning av Börjes nakna inställning i sitt berättande. När jag själv läste boken igen efter många år insåg jag att det här inte bara är en bok av och om Börje utan också en fin berättelse om två bröder. Börje kommer i boken gång på gång tillbaka till Stigges betydelse i hans liv och även under själva arbetet med boken var det Stig han då och då ville kolla av med. Ibland om fakta från barndomen, ibland om vad Stig tyckte om något.

Varför ska man läsa den här boken om man redan har läst om Börje Salming (om man jämför med andra, nyare eller äldre, böcker)?

Man ska läsa den för att det är Börjes egen ärliga och, tycker jag, enormt starka berättelse. Och då pratar jag både om ishockeykarriären men lika mycket om skildringarna från uppväxten, den som i högsta grad gjorde att han blev den han blev.

Du har bearbetat boken inför återutgivningen. Hur skiljer den sig?

Målet med bearbetningen har varit att lyfta Börjes berättelser mer. Jag har stuvat om en del bland kapitlen för att skapa ett bättre flyt. Något kapitel är bortplockat, till exempel där han pratar om svensk hockeys framtid, eftersom det kändes inaktuellt så många år senare. En del långa kapitel har brutits ner till några kortare just för att historierna ska bli tydligare. Men orden är ju samma. Självklart. Det är Börjes röst.

Rolf Lassgård läser in ljudboken. Hur känns det?

Jag blev väldigt glad och jag tror att Börje skulle ha blivit det också. Jag är dessutom helt övertygad om att ingen kan göra detta bättre än just Rolf Lassgård. Hans röst som andas Norrland, hans hockeyintresse och hans stora respekt för Börje Salming som både hockeyspelare och människa kommer att kännas.

Inför utgivningen av succéromanen Wat wij zagen – på svenska Sakerna vi såg – ställde vi fyra frågor till författaren, Hanna Bervoets.

Har du en personlig relation till den här bokens ganska jobbiga ämne?

Jag har aldrig arbetat som innehållsmoderator, om det är det du menar. Men min relation till ämnet och temat är ”personlig” i den meningen att jag omedelbart fascinerades av konceptet med innehållsmoderering när jag först läste om det.

Det var en nederländsk tidningsartikel från, tror jag, 2018, som uppmärksammade mig på det faktum att det överallt i världen finns människor som arbetar dygnet runt för att hålla våra sociala medieplattformar rena och säkra. Själva idén förbluffade mig och jag hade så många frågor.

Min första fråga var: Vad ser dessa människor? Det är förstås en ganska sensationell approach till ämnet. Men det är ofta inramningen som används av medierna när de behandlar ämnet. När jag undersökte ämnet mer blev den initiala frågan mindre intressant för mig. Istället ville jag veta: Hur är jobbet, vad gör det med den sociala dynamiken på arbetsplatsen, och vad händer när moderatorsriktlinjerna (riktlinjer som talar om för anställda vad som ska få vara kvar och vad som ska tas bort) kolliderar med moderatorernas personliga moral?

Varför behöver vi höra till och vad gör vi för att tillhöra?

Dessutom ligger Sakerna vi såg tematiskt i linje med mina tidigare arbeten. Till exempel har jag alltid varit intresserad av gemenskap. Varför behöver vi höra till och vad gör vi för att tillhöra? Och många av mina böcker kretsar kring frågan om vad som är normalt och vem som får bestämma. Jag skrev till exempel en roman (Ivanov) om en forskare som vill korsa apor med människor: Vem får bestämma om hon får göra det, och varför? I Sakerna vi såg handlar frågan moderatorerna ständigt måste hantera om vilka inlägg som ska få vara kvar och vad som behöver tas bort. Men självklart har de sina egna åsikter om vad som är rätt och fel. I boken böjer karaktärerna moralen lite och anpassar sig efter det de ser. Och förutom det påverkas de av gruppdynamiken på arbetsplatsen; ibland baserar vi vad vi tycker på moralen hos de människor som omger oss – jag vet att jag gör det.

Så även om jag inte är en innehållsmoderator relaterar jag till mina karaktärer på många sätt, som jag tror vi alla gör. I slutändan modererar vi ständigt våra egna liv, frågar oss själva vad som är rätt, vad som är verkligt och vad som är sant. 

Den omfattande research du gjorde för den här boken – hur gick du tillväga och hur fick dina upptäckter dig att känna dig?

Förutom några av mina tidigare romaner, som ibland hade en sci-fi-känsla, är Sakerna vi såg mycket mer förankrad i verkligheten. Jag ville verkligen göra rättvisa åt arbetet med dessa verkliga innehållsmoderatorer. Så för min forskning ville jag läsa allt som någonsin skrivits om innehållsmoderering – vilket jag misslyckades med, naturligtvis. Men jag läste många fantastiska böcker, artiklar, studier och memoarer om ämnet. I slutet av boken har jag lagt till en lista över källor – där finns det dokumentärer, böcker, artiklar. Det finns också mycket material på YouTube, så jag spenderade timmar och timmar med att gå igenom det.

Det finns tre källor som jag särskilt vill nämna. Det är Sjarrel de Charon, innehållsmoderatorn i den nederländska artikeln jag nämnde, som skrev en memoar om sin tid som innehållsmoderator. Och sedan finns det en fantastisk bok som heter Behind the Screen av Sarah T. Roberts, som tar en mer akademisk, antropologisk ingång till ämnet. En annan källa jag också var mycket tacksam för var en uppsättning artiklar av journalisten Casey Newton för The Verge.

Jag ville läsa allt som någonsin skrivits om innehållsmoderering.

Förutom att läsa allt det där ville jag också moderera själv som forskning. Men jag var tvungen att göra det hemifrån, eftersom pandemin slagit till medan jag avslutade boken. Så jag ansökte om att göra HIT:s – ’H-I-T:s’ -, vilket står för ’Human Intelligent Tasks’. Detta är onlineuppgifter som bara kan göras av människor (som när du behöver ’klicka på alla cyklar’ på vissa bilder för att köpa konsertbiljetter till exempel), och ibland inkluderar dessa uppgifter innehållsmoderering. Men det jag fick göra var att jämföra en till synes slumpmässig uppsättning data med information på LinkedIn. Så jag fick en massa namn på personer och företag och sedan var jag tvungen att logga in på LinkedIn för att se om informationen fortfarande var aktuell. Jag fick ungefär 40 cent per timme för det, och det var en mycket insiktsfull upplevelse. För även om jag inte modererade något, fick jag en känsla av hur det är att göra dessa riktigt repetitiva, påfrestande uppgifter som faktiskt känns ganska avhumaniserande, även om de är utformade att göras av människor; ironiskt nog. I romanen har jag en karaktär som har erfarenhet av att utföra HIT:s, Souhaim, och han nämner hur det påverkat honom. Utöver detta sökte jag på internet efter andra berättelser om innehållsmoderering och jag hittade ganska många vilseledande funktionbeskrivningar från företag som försökte rekrytera nya moderatorer. Jag undersökte det här, skapade en LinkedIn-profil som sa att jag letade efter en teknisk tjänst, och sedan dess får jag fortfarande jobberbjudanden som innehållsmoderator varje vecka. Jobbeskrivningen är nästan alltid mycket vag: ”En rolig tjänst i Portugal för ett stort techföretag!” Men du kommer inte att arbeta för techföretaget, du kommer att arbeta för en underleverantör, och ofta är jobbet inte särskilt soligt alls. 

Det finns ett antal viktiga teman i din bok. Planerade du hela tiden att skriva om så många olika aktuella frågor i ett så komprimerat format?

Ja och nej. Innan jag skriver brukar jag planera hela handlingen – det är den typen av författare jag är, jag behöver den typen av säkerhet och kontroll.

Så till exempel fanns ämnet konspirationsteorier där från början. Men när jag planerade att skriva om det var det inte ”en aktuell fråga” än.

Jag kom på det 2019, eftersom jag var så fascinerad av ”Flat Earth-communityn” – en nischad grupp på internet bestående av människor som tror, eller vill tro, att jorden är platt. Återigen var detta bara en liten grupp – konspirationsteorier var inte en mainstream-grej 2019. Men medan jag skrev slog pandemin till och plötsligt såg jag dessa idéer som redan var en del av ”Flat Earthers” trosuppfattningar sippra ner till mainstream.

Vem eller vad formar vår världsbild? Hur påverkar politik, kultur och samhälle vårt tänkande?

Jag vet inte hur det var i Sverige, men i Nederländerna blev konspirationsteorier mycket en del av antiregeringsrörelser som kritiserade coronapolitiken. Dessa teorier handlade inte bara om själva viruset, många människor kom att tro att vår värld styrs av en utvald grupp ledare, som kanske också är pedofiler – ett narrativ som går tillbaka flera århundraden och faktiskt har sin grund i gamla antisemitiska idéer. Och dessa teorier fanns och diskuterades redan i Flat Earth-communityn.

När jag skrev boken hade jag ingen aning om att dessa teorier skulle omfamnas så brett när boken väl kom ut. Ärligt talat gjorde det mig orolig, eftersom en bok inte ska vara för aktuell. Jag strävar alltid efter att berätta historier som inte bara handlar om vår tid, utan kan tillämpas på alla tider. När konspirationsteorierna dök upp på bred front var jag rädd att min bok skulle verka föråldrad när den kom ut.

För mig handlar mitt arbete inte bara om tiden vi lever i. Det är de större temana jag är intresserad av, de mer universella ämnena. Vem eller vad formar vår världsbild? Hur påverkar politik, kultur och samhälle vårt tänkande? Det är frågor som alltid är relevanta, tror jag.

Din roman har blivit en fantastisk framgång och lockat hundratusentals läsare – på olika språk. Har du fått många reaktioner från läsare och i så fall, vilket intryck har dessa svar lämnat hos dig?

Ja, jag fick mycket respons. Beröm från personer som älskade den, men också en hel del frågor om slutet. Det är ganska öppet slut, och för mig är det perfekt, men – utan att avslöja för mycket – har många frågat mig: Vad händer sen? För mig är det en stor komplimang, eftersom det visar att min huvudperson Kayleigh engagerar människor på ett mycket direkt sätt. De vill veta vad som hände med henne, även om hon är fiktiv.

En annan reaktion jag inte kommer att glömma var från en innehållsmoderator, som tackade mig för boken och sa att den beskrev hans erfarenhet mycket väl. Med så många innehållsmoderatorer som arbetar för så många olika företag tror jag inte att det finns en enda innehållsmodereringsupplevelse. Så det finns förmodligen också många innehållsmoderatorer där ute som inte känner igen sig själva i min bok överhuvudtaget. Dessutom handlar boken inte bara om innehållsmoderering. Jag valde innehållsmodereringsarenan eftersom den gav mig så många intressanta frågor och ämnen att utforska, och framför allt eftersom den gav mig en ursäkt att dyka ner i bredare, mer filosofiska teman som jag alltid har varit intresserad av som författare.

Men ändå, den kommentaren från en riktig innehållsmoderator som älskade boken betydde mycket för mig.

Inför utgivningen av den efterlängtade boken Bubbelhoppa – En metod för att förstå andra ställde vi fyra frågor till författaren Emma Stenström, forskare vid Handelshögskolan i Stockholm och den som tagit metoden ”bubbelhoppning” till Sverige och utvecklat den. 

Omslag Miroslav Šokčić

Vad innebär det egentligen att bubbelhoppa?

Enkelt uttryckt handlar det om att möta någon som tycker, tänker eller lever annorlunda med nyfikenhet – i syfte att vidga både sina egna och den andras perspektiv. Det kräver ett nyfiket sinnelag förstås, men också en rad färdigheter som man kan öva upp (och som man lär sig när man läser min bok).

Kan det vara försent att börja med det? Man har ju ofta redan sina invanda mönster, sina vänner, sin bostadsort och så vidare.

Nej, det är aldrig försent! Tvärtom kan det kanske bli ännu viktigare med åren, då nya sammanhang och människor kanske inte lika lätt och naturligt kommer i ens väg.

Vilka är vinsterna? Varför ska man bubbelhoppa?

Först och främst gör vi andra glada och mindre ensamma – och mår på köpet själva bra av det. Det finns inget viktigare för hälsa och välmående än relationer, och vi mår allra bäst av att ha en bredd av relationer, både privat och yrkesmässigt.

Sedan finns det uppenbara samhälleliga vinster. Bubbelhoppning kan vara ett led i att skapa bättre sammanhållning och förståelse mellan grupper som inte alltid möts och öka den sociala tilliten.

Du är själv en mycket aktiv bubbelhoppare, men för den som inte ”har det naturligt i sig”: Vilka är dina bästa tips för att komma igång?

När vi skulle ge ut Kvinnors styrka – Vad jag lärt mig av kampen på det sexuella våldets frontlinje beslöt vi tidigt att tio kronor per sålt exemplar skulle gå oavkortat till stöd för Dr Denis Mukweges fantastiska arbete vid Panzisjukhuset i Kongo.
När vi fick besök av Dr Mukwege i Stockholm i januari 2023 anordnade vi tillsammans med Läkarmissionen ett författarsamtal och konsert i Storkyrkan – och biljettintäkterna därifrån skulle självklart också gå till Panzi.

På självaste Alla hjärtans dag gjorde Volante därför ett besök hos Läkarmissionen på deras kontor i Vinsta utanför Stockholm, för att få överlämna en check på den rätt ansenliga summa som vi och våra bokköpare samlat ihop till stöd för Panzisjukhuset – och Mukweges arbete över hela världen, för hans stiftelse arbetar mot sexuellt våld i krig och för kvinnors upprättelse även i andra länder, som till exempel i Ukraina sedan Rysslands fullskaliga invasion 2022.

Läkarmissionens styrelseordförande Bo Guldstrand, Matilda Berg från Volante och Josephine Sundqvist, generalsekreterare LM.

Men den här checken var bara början, förstås. Den gällde för 2022 års försäljning. Fortsätt att sprida ordet om Dr Mukweges gärning, gärna genom att köpa hans starka, välskrivna och inspirerande självbiografi och ge bort den till en ny läsare!

Ta här del av fem skäl att läsa Dr Mukweges bok Kvinnors styrka!

P S Alla hjärtans dag ligger i ”Vänliga veckan” – har du hört talas om den? Det är ett initiativ från Läkarmissionen och därför kändes det extra rätt att lämna över donationen just denna vecka. Låt oss citera Wikipedia:

”Vänliga veckan är en svenskskapad tradition sedan år 1946, att under en vecka (numera i februari) visa vänlighet mot sin omvärld.

Upprinnelsen till begreppet Vänliga veckan härstammar från en trafikräknare, som år 1946 berättade att under hans pass såg han 12 människor som log, 15 som såg nöjda ut medan däremot 8 569 såg ut som de var på väg till en begravning. Detta föranledde publicisten och biståndsorganisationen Läkarmissionens grundare Harry Lindquist att instifta en årligt återkommande Vänliga veckan, senare med understöd av idrottsledaren Ernst Killander.^[1][2] Vänlighet och artighet i trafiken, på arbetsplatsen och i familjen var ledorden för Vänliga veckan, som ursprungligen inföll första veckan i november^[3]. År 1948 listar tidningen Hemmet och familjen riktlinjer att tänka på under veckan, att tänka gott och tala gott om medmänniskorna. År 1960 införs mottot ’Vänlighet vinner’ som recept mot ett allt mer stressat samhällsklimat.^[4]

Den kristna tidningen Svenska Journalen (som Lindquist var utgivare av) och Harry Lindquist-stiftelsen började 1984 att dela ut ett årligt pris till ’Årets vänligaste svensk’.^[5] Bland pristagarna fanns ledaren för 5i12-rörelsen, Stig Wallin (1993) och den humanitärt engagerade artisten Barbro Svensson (Lill-Babs) (1995). År 1999 bröts dock den traditionen, eftersom pristagarna börjat utsättas för hån och ovänlighet.^[6] I samband med det upphörde även aktiviteterna omkring Vänliga veckan, men år 2014 återlanserade Läkarmissionen Vänliga veckan, denna gång placerad i vecka 7 i samband med Alla hjärtans dag (14 februari).”

BOKEN är bra (det är inte bara att personen är intressant)

Alla kan se att personen Mukwege är fantastisk. Men här träder han fram som författare. ”Det är lätt att skriva om man känner för vad man skriver om”, sa han själv vid besöket i Stockholm nyligen. Bibliotekstjänsts lektör skriver också i sin recension att den är ”välskriven från första ord till sista”. Kärleken till det kongolesiska landskapet löper som en av många trådar i bokens väv. En annan är närvarokänslan i beskrivningen av alla möten; gestaltningen av gester, utseenden, känslouttryck.

Boken är en hyllning till kvinnors styrka

Boken bjuder på ett dussintal fantastiska berättelser om enskilda kvinnoöden. Ibland blir det fasansfullt. Vissa delar kan vara det starkaste du behöver läsa någonsin. Men samtidigt finns hoppet där: trots fruktansvärda övergrepp så lyckas kvinnorna ta sig vidare. Motståndskraften är häpnadsväckande. (Det gör inte männen, konstaterar Mukwege, om de också råkat ut för övergrepp.) Det är lätt att konstatera att de flesta kvinnor har insett överlevnadens absoluta förutsättning: Lever du för andra, har du alltid något att leva för.

Boken är hyperaktuell på grund av de globala utmaningar vi alla delar

Roten till de lokala krigen, och de hemska våldtäkterna som används som ytterst effektiva vapen, ligger i jakten på de värdefulla mineraler som ingår i mobiltelefoner och batterier till bland annat elbilar (”blodsmineraler”) – och över huvud taget till vad som ses som nödvändigt i den globala klimatomställningen. En global reglering av marknaden med blodsmineraler skulle göra stor skillnad och är en av de frågor dr Mukwege lyfter.

Boken berättar historien om Afrika

Dr Mukweges livsresa vävs samman med de senaste decenniernas utveckling, krig och konflikter i länderna runt Kongo-Kinshasa, men också kopplingen till kolonialtiden och Afrikas mörka hjärta. Kriget är både det blodigaste sedan andra världskriget (med sex miljoner döda) – och samtidigt det mest komplexa. Över hundra rebellgrupper opererar i området, backade av olika intressen. Dessutom verkar kriget vara utan slut. Hur är det möjligt att ett land så rikt på viktiga naturtillgångar har världens fattigaste befolkning?

Världens mest imponerande person?

Inspirationen! Doktor Denis Mukweges insats för så många är enorm. Han visar hela tiden att det är möjligt att göra skillnad. Från Panzisjukhuset i sig och helhetsmodellen där, till de personliga uppoffringarna, inte minst att leva med mordhot och under ständig övervakning. Och för er som undrar: Jo, då man träffar Denis Mukwege är intrycket att han är så fantastisk som man hoppats på, på samma gång ödmjuk och respektingivande.

Doktor Denis Mukwege överlämnar sin gåva till Nobelprismuseums kurator, januari 2023: Läkarrock och medicinska instrument, som han använder i sitt dagliga arbete som gynekolog och obstetriker. Foto: Anna Ledin Wirén

På väggen i vårt stora rum här på Volantes kontor i Gamla stan i Stockholm står det ”Make your mark on the world”.

Som då Olof Lundhs bok Templet i öknen myntade ”sporttvätt”, som också på ett självklart sätt landade i årets nyordslista.

Men det här året blir det också tydligt att det är andra ord som definierar Volante, och egentligen beskrivit oss sedan starten:

• Nyfiket och göra nytt
• Gränsöverskridande och utmana

295 evenemang här på gatan i Gamla stan

Göra nytt och nyfiket: I år blev det en ny samtalsscen där bokälskare, poddfantaster, författare, kunskapsivrare, kulturskapare, forskare och företagsledare möts för att ha roligt och lära sig något nytt.

I våras invigde vi mötesplatsen, kulturscenen och idéstudion SN7. Även podden SN7 Play startade.

Gamla stans bokhandel i lokalen bredvid var redan Sveriges mest händelserika bokhandel och gick in i sitt fjärde och mest lyckosamma år, äntligen efter pandemin.

Sammantaget blev det ett nytt litteraturhus i Stockholm där vi arrangerade nästan tre hundra (295!) evenemang här på ”Stora Nygatan 7”, många i olika samarbeten.

Målade sin bok själv

Gränsöverskridande: I år var Volante producent eller samproducent bakom bokförlängningar och fördjupningar i poddformat som Templet i öknen och Momentum med och av Kjell A. Nordström och Per Schlingmann.

Vi skapade också en specialutgåva av Göran Greiders Stugland där han målade den själv med falu rödfärg.

Av Jonna Bornemarks nya bok jag är himmel och hav blev det också en utsåld teaterföreställning i samarbete med Nobelmuseet. Även Martin Hägglunds Vårt enda liv blev en föreställning.

Micael Dahlen har fortsatt att på sitt unika sätt vara gränsöverskridande. Genom fortsatt populära föredrag – och genom att starta och genomföra Handelshögskolans mest populära tillvalskurs i den mer än hundraåriga historien, Making a better life, där han utgick från ny och tidigare forskning som vi känner igen från böcker om lycka, meningen med livet och siffror.

Spränga och utmana gränser

I vissa fall kan man också tala om att spränga gränser:

Som när författare skriver om historien vi trodde vi kunde (Början på allt) eller alla de gränser våra Nobelprisade författare tagit sig förbi (tre utgivningar av nobelpristagare under 2022, och dessutom fler tidigare utgivna författare på besök i december).

I några fall handlade det om att utmana genregränser. Salad Hilowle med en fotobiografi, Karin Tidbeck med fantastik, Randall Munroe med humor och populärvetenskap.

I andra fall handlar det om utmana normer och strukturer, som i Hela havet stormar, Vi ger oss aldrig, Bekvämlighetens tyranni, Vitt skilda, Mitten eller Naturlagen.

Några har gått före tidigare. Klassikern Tyst vår av Rachel Carson gavs ut för 60 år sedan vilket vi uppmärksammade med en seminarieserie i samarbete med Utbildningsradion, Tyst vår 60 år. Här gästade aktuella Volante-författare som Dave Goulson och Elizabeth Kolbert.

föredrag inför 200 000 digitalt inloggade åhörare

Eller tänja vad som är möjligt på scener.

Som när Johan Norberg på en scen i april i Brasilien håller föredrag inför 6 000 personer live plus 200 000 digitalt inloggade åhörare. Eller när han i december hade ett uppdrag (pro bono) för en organisation i Ukraina: ”Yes, today we had a very hard morning with the new missiles’ attacks on all regions of Ukraine. But we are strong and the lecture will be delivered.”

Utgivningsmässigt kommer krigets effekter märkas mer under 2023 för vår del. En av vårvinterns nya Volante-författare är Liza Alexandrova-Zorina, som under hösten blev uppmärksammad för hotet om utvisning.

Hur gör man skillnad?

Krig finns tyvärr även på längre håll.

Utgivningen av Kvinnors styrka av fredspristagaren Denis Mukwege blev speciell då den på håll innebar att liv bokstavligt talat räddades.

För ett år sedan var journalisten Magda Gad på plats för att träffa Mukwege, bland annat för att skriva förord till boken, och då året summeras är det svårt att komma förbi historien om Vera.

Det var inte tack vare oss som hon räddades. Men vi var med och startade något som ledde dit.

Hur gör man skillnad?

Ibland vet man inte. Ibland kanske det inte går. Men om vi inte försöker kommer inget hända.

PS. Mukwege kommer till Stockholm på besök 8 januari. Läs mer här.

PPS. Vi gjorde också om vår grafiska profil.