Volantebloggen

På Volantebloggen får du senaste nytt från oss: nyheter om titlar, evenemang och vad som händer bakom kulisserna.

Fem skäl att läsa Kvinnors styrka

BOKEN är bra (det är inte bara att personen är intressant)

Alla kan se att personen Mukwege är fantastisk. Men här träder han fram som författare. ”Det är lätt att skriva om man känner för vad man skriver om”, sa han själv vid besöket i Stockholm nyligen. Bibliotekstjänsts lektör skriver också i sin recension att den är ”välskriven från första ord till sista”. Kärleken till det kongolesiska landskapet löper som en av många trådar i bokens väv. En annan är närvarokänslan i beskrivningen av alla möten; gestaltningen av gester, utseenden, känslouttryck.

Boken är en hyllning till kvinnors styrka

Boken bjuder på ett dussintal fantastiska berättelser om enskilda kvinnoöden. Ibland blir det fasansfullt. Vissa delar kan vara det starkaste du behöver läsa någonsin. Men samtidigt finns hoppet där: trots fruktansvärda övergrepp så lyckas kvinnorna ta sig vidare. Motståndskraften är häpnadsväckande. (Det gör inte männen, konstaterar Mukwege, om de också råkat ut för övergrepp.) Det är lätt att konstatera att de flesta kvinnor har insett överlevnadens absoluta förutsättning: Lever du för andra, har du alltid något att leva för.

Boken är hyperaktuell på grund av de globala utmaningar vi alla delar

Roten till de lokala krigen, och de hemska våldtäkterna som används som ytterst effektiva vapen, ligger i jakten på de värdefulla mineraler som ingår i mobiltelefoner och batterier till bland annat elbilar (”blodsmineraler”) – och över huvud taget till vad som ses som nödvändigt i den globala klimatomställningen. En global reglering av marknaden med blodsmineraler skulle göra stor skillnad och är en av de frågor dr Mukwege lyfter.

Boken berättar historien om Afrika

Dr Mukweges livsresa vävs samman med de senaste decenniernas utveckling, krig och konflikter i länderna runt Kongo-Kinshasa, men också kopplingen till kolonialtiden och Afrikas mörka hjärta. Kriget är både det blodigaste sedan andra världskriget (med sex miljoner döda) – och samtidigt det mest komplexa. Över hundra rebellgrupper opererar i området, backade av olika intressen. Dessutom verkar kriget vara utan slut. Hur är det möjligt att ett land så rikt på viktiga naturtillgångar har världens fattigaste befolkning?

Världens mest imponerande person?

Inspirationen! Doktor Denis Mukweges insats för så många är enorm. Han visar hela tiden att det är möjligt att göra skillnad. Från Panzisjukhuset i sig och helhetsmodellen där, till de personliga uppoffringarna, inte minst att leva med mordhot och under ständig övervakning. Och för er som undrar: Jo, då man träffar Denis Mukwege är intrycket att han är så fantastisk som man hoppats på, på samma gång ödmjuk och respektingivande.

Doktor Denis Mukwege överlämnar sin gåva till Nobelprismuseums kurator, januari 2023: Läkarrock och medicinska instrument, som han använder i sitt dagliga arbete som gynekolog och obstetriker. Foto: Anna Ledin Wirén

Nya ord, ny scen, nya sätt, räddade liv, fantastiska böcker och föreläsningar i krig. Tack för 2022!

På väggen i vårt stora rum här på Volantes kontor i Gamla stan i Stockholm står det ”Make your mark on the world”.

Som då Olof Lundhs bok Templet i öknen myntade ”sporttvätt”, som också på ett självklart sätt landade i årets nyordslista.

Men det här året blir det också tydligt att det är andra ord som definierar Volante, och egentligen beskrivit oss sedan starten:

  • Nyfiket och göra nytt
  • Gränsöverskridande och utmana

295 evenemang här på gatan i Gamla stan

Göra nytt och nyfiket: I år blev det en ny samtalsscen där bokälskare, poddfantaster, författare, kunskapsivrare, kulturskapare, forskare och företagsledare möts för att ha roligt och lära sig något nytt.

I våras invigde vi mötesplatsen, kulturscenen och idéstudion SN7. Även podden SN7 Play startade.

Gamla stans bokhandel i lokalen bredvid var redan Sveriges mest händelserika bokhandel och gick in i sitt fjärde och mest lyckosamma år, äntligen efter pandemin.

Sammantaget blev det ett nytt litteraturhus i Stockholm där vi arrangerade nästan tre hundra (295!) evenemang här på ”Stora Nygatan 7”, många i olika samarbeten.

Målade sin bok själv

Gränsöverskridande: I år var Volante producent eller samproducent bakom bokförlängningar och fördjupningar i poddformat som Templet i öknen och Momentum med och av Kjell A. Nordström och Per Schlingmann.

Vi skapade också en specialutgåva av Göran Greiders Stugland där han målade den själv med falu rödfärg.

Av Jonna Bornemarks nya bok jag är himmel och hav blev det också en utsåld teaterföreställning i samarbete med Nobelmuseet. Även Martin Hägglunds Vårt enda liv blev en föreställning.

Micael Dahlen har fortsatt att på sitt unika sätt vara gränsöverskridande. Genom fortsatt populära föredrag – och genom att starta och genomföra Handelshögskolans mest populära tillvalskurs i den mer än hundraåriga historien, Making a better life, där han utgick från ny och tidigare forskning som vi känner igen från böcker om lycka, meningen med livet och siffror.

Spränga och utmana gränser

I vissa fall kan man också tala om att spränga gränser:

Som när författare skriver om historien vi trodde vi kunde (Början på allt) eller alla de gränser våra Nobelprisade författare tagit sig förbi (tre utgivningar av nobelpristagare under 2022, och dessutom fler tidigare utgivna författare på besök i december).

I några fall handlade det om att utmana genregränser. Salad Hilowle med en fotobiografi, Karin Tidbeck med fantastik, Randall Munroe med humor och populärvetenskap.

I andra fall handlar det om utmana normer och strukturer, som i Hela havet stormar, Vi ger oss aldrig, Bekvämlighetens tyranni, Vitt skilda, Mitten eller Naturlagen.

Några har gått före tidigare. Klassikern Tyst vår av Rachel Carson gavs ut för 60 år sedan vilket vi uppmärksammade med en seminarieserie i samarbete med Utbildningsradion, Tyst vår 60 år. Här gästade aktuella Volante-författare som Dave Goulson och Elizabeth Kolbert.

föredrag inför 200 000 digitalt inloggade åhörare

Eller tänja vad som är möjligt på scener.

Som när Johan Norberg på en scen i april i Brasilien håller föredrag inför 6 000 personer live plus 200 000 digitalt inloggade åhörare. Eller när han i december hade ett uppdrag (pro bono) för en organisation i Ukraina: Yes, today we had a very hard morning with the new missiles’ attacks on all regions of Ukraine. But we are strong and the lecture will be delivered.

Utgivningsmässigt kommer krigets effekter märkas mer under 2023 för vår del. En av vårvinterns nya Volante-författare är Liza Alexandrova-Zorina, som under hösten blev uppmärksammad för hotet om utvisning.

Hur gör man skillnad?

Krig finns tyvärr även på längre håll.

Utgivningen av Kvinnors styrka av fredspristagaren Denis Mukwege blev speciell då den på håll innebar att liv bokstavligt talat räddades.

För ett år sedan var journalisten Magda Gad på plats för att träffa Mukwege, bland annat för att skriva förord till boken, och då året summeras är det svårt att komma förbi historien om Vera.

Det var inte tack vare oss som hon räddades. Men vi var med och startade något som ledde dit.

Hur gör man skillnad?

Ibland vet man inte. Ibland kanske det inte går. Men om vi inte försöker kommer inget hända.

 

PS. Mukwege kommer till Stockholm på besök 8 januari. Läs mer här.

PPS. Vi gjorde också om vår grafiska profil.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

God bokjul från rimstugan!

Boken är varje år årets julklapp, anser vi. 
Att få sin julklapp med ett grötrim till förhöjer ju upplevelsen – så vi vill gärna hjälpa alla tomtar på traven med några förslag!

 

BÖRJAN PÅ ALLT
Midvinternattens köld är hård, nu är det banne mig det kallt
Men inte värre nu än förr – väl?
När vi var primitiva och slog varandra ihjäl …
Den bilden måste revideras när du läser Början på allt!

Volantes Matilda Berg tipsar om Början på allt i Volantes julkalender

 

FRÅGVISARE
Är din nyfikenhet utan gräns?
Lider du av kunskapsabstinens?
Ställer du ens rätt fråga? Behöver du bli precisare?
Vässa din förmåga och bli Frågvisare!

 

 

TÄNK OM … 2
Universum är så stort och ogripbart
Det är lätt att känna sig banal
Men med humor blir ämnet underbart
Den här boken tar bort alla existentiella kval

Karin Tidbeck är ett Randall Munroe-fan och tipsar om Tänk om … 2 här (men också Knaster av Pontus Wasling!)

 

 

BEKVÄMLIGHETENS TYRANNI
Google, Apple, Meta och Amazon utgör ett tech-kompani
Som du möter med letargi, ja närmast apati,
Din tid, dina pengar och din identitet har de redan
Men denna bok kanske väcker dig ur ledan?

 

 

 

MINNESTEATERN
Som en dröm med tveksamt slut
I en trädgård där ingen hittar ut
En teater som hjälper oss att minnas
De värden som för alltid bör finnas

Volantes Klas Ekman tipsar här om Karin Tidbecks Minnesteatern

Här tipsar Karin Tidbeck Bokus-kunderna om några fina julklappar!

 

EVIGT UNG
Lär dig allt om cellduschar, telomerer och fasta,
Alkemisters krus och bibliska ålderspatriarker
Om du vill hålla leva långt måste du hasta
Och besöka den här bokens spännande framtidsmarker!

 

 

 

HALIMA OM DE SINA
Möt en mormor som satt sina rötter i norrländsk mylla
Som hennes ättling med bokkonst ville hylla
Från Mogadishu till Ålidhem reste Halima
I dagboksform finns nu tankar och bilder som är helt sublima

Förläggare Johan Wirfält tipsar om både Halima om de sina och Stugland (se nedan) här!

 

 

VITT SKILDA
Du och jag är likadana
Vem kan något annat ana
Jag som trodde jag förstod
Alla har vi samma blod
Gemensam nationalitet
Vitt skilda – ger erfarenhet!

Här tipsar Gabriella Ciszuk på Volantes Speakers om boken som julklapp!

 

ETT BÄTTRE LIV
Ett bättre liv vill ju alla leva
Och ett tankerum som präglas av välbehaget
Så sluta tveka, undra och treva
Den här boken hjälper dig förändras en tanke i taget!

 

 

 

MOMENTUM
Först kom en förhatlig viruspandemi
Sedan slog tyrannen i öst till med krig
Dessutom räds vi klimatkrisens dystopi
Men det finns faktiskt hopp i denna boks intrig!

 

 

 

TEMPLET I ÖKNEN
Allt var liksom fel med VM denna sväng
Ingen Zlatan, Italien eller ljummet sommarkvällshäng
Vi får skylla på FIFAs korruption och Qatars pengaflod
Olof Lundh rapporterar med kraft, energi och mod!

 

 

 

AMAZONKODEN
Kvinnor kan – det vill jag lova!
Vänta nu – vad är det här?
Hur du ska lyckas i affärer?
Inte brotta ned hetärer
Utan tjäna in en kova!
Ja rent av bli en miljonär!

Amazonkoden-författaren Anna Nordlanders bästa julklappstips? Ärvda svar av Ida Hult. Margareta Boström tipsar om Bredd av David Epstein.

 

STUGLAND
Falurött hus med vit rand på knuten
En dröm såväl modern som förfluten
Drömmen om det enklare livet
Redan Thoreau använde det motivet
Men det är Greider som gör det med rätta drivet

Här tipsar förläggare Johan Wirfält om Stugland.

 

 

HELA HAVET STORMAR
På Konstfack bildas olika åsiktsläger
(Men tänkte de på att offentlighetsprincipen äger?)
När Hela havet stormar
Och debattörerna gormar
Finns i mitten en som håller huvudet kallt
Och ger myndighetsskandalen litterär gestalt

Olof Lundh (författare till Templet i öknen) tipsar om Hela havet stormar som julklapp!
Även Johan Wicklén (författare till Vi ger oss aldrig) tipsar om boken som bonus här!

 

FUNDAMENTALT
Verkligheten består av atomer, kvarkar och annan fysik
Men det betyder inte brist på mystik
Nobelpristagaren vet att beskriva vårt universum
Med sin förundran och häpnad i centrum

 

 

VI GER OSS ALDRIG
Vi ger oss aldrig! sa Sveriges politiker
Inte vi heller, sa sociologer, lärare och annat myndighetsfolk:
Knarket är osvenskt! En tanke som inte mötte någon kritiker …
Fast det var så många som i lönndom tog sig en holk

Här tipsar Sara Kristoffersson (författare till Hela havet stormar) om boken!

 

HETTA
Nu börjar vi svettas
på kläderna lättas
Dags att berätta
hur klarar du Hetta?

 

NATURLAGEN
Om floder, berg och hav kunde tala
Är risken stor att de skulle låta rätt brutala
Vi människor har tyvärr inte använt något vett
Så det är hög tid att naturen kräver sin rätt!

 

KVINNORS STYRKA
Som en hel karl ska man vara stark
och som en kvinna söt och rar
Bestämt av någon gammal patriark
som inte borde få finnas kvar
Kvinnors styrka får du här begrunda
och bli en av dem som vägrar att blunda

 

 

BRUS
Hör du något i detta Brus?
Störs du av det minsta sus?
Kan du ta ett bra beslut?
Här kommer hjälp att slå bakut!

 

 

MEN, LYSSNAR DU?
Bjällerklang och julmusik
tjo och tjim och barnaskrik
Får du lust att ropa tig!
Men, lyssnar du? är till för dig

 

 

MITTEN
De politiska partierna drar oss isär,
Politiskt står de flesta i mitten kvar.
Se här en bok som är en aning konträr!
Den ädla kompromissen är alltings svar.

 

YOGAHJÄRNAN
Sträck ut som en hund
på huvudet stå
och så andas du in
bli inte blå!
Gå inte i spinn!
Ligg stilla en stund
Vad hände med tanken?
Det funkar för fanken!

 

DET PERFEKTA ANDETAGET
Andas in, andas ut, det är viktigare än du tror

Näsan är mer än en behållare för snor
Det perfekta andetaget skänker hälsa
Och kan från stress och olycka sin läsare frälsa

 

 

VAD ÄR LIV?
En cell är grunden i allt, det upptäcktes redan på 1600-talet
Fast om genen hade Hooke inte någon aning,
Evolutionen hade han nog sett som något galet.
Läs nu Nobelbelönad bok om liv – se det som en uppmaning!

 

TYST JORD
Det borde kvittra och surra överallt
Det har väl en gång skaparen befallt?
Sjung alla fjärilars, humlors och bins lov!
Här får du en bok vars grundton är dov
Men sjung och gläds åt de små
Så kan vi tillsammans målet nå!

 

 

Omslag Jag är himmel och hav

JAG ÄR HIMMEL OCH HAV
Som en del av alltet

tar du plats i världen
smakar på saltet
innan födelsefärden
Som solens ljus, och trädets sav
jag är himmel och hav

 

 

Omslag Sifferdjur

SIFFERDJUR
Stegen, timmarna och åren
blundar du och ser blott fåren?
Sifferdjur är vi nog alla
Får som räknarna vill valla

 

Här tipsar Per Schlingmann (en av författarna till Momentum och Corona Express) om Jan Gradvalls och Magnus Lindkvists bok Kreativ friktion.

 

 

Början på Början på allt

Det kom ett tips från ett nederländskt förlag som vi ofta pratar med under London Book Fair 2017: Ett spännande ”proposal” från den redan då ganska kände David Graeber och en mindre känd akademikerkollega till honom. En liten nätt bok med arbetstiteln ”Foragers and Kings”.
Vi anade inte då att vi skulle ha att göra med en 700 sidor lång bästsäljare som under första året skulle sälja i en miljon exemplar. Men det var å andra sidan inte det enda med Början på allt som tog oväntade vändningar.

Bokprojektet hade börjat tidigare än så, när antropologen David Graeber – mer känd för sin aktivism inom bland annat Occupy Wall Street-rörelsen – mötte arkeologen David Wengrow på en konferens. Under 10 år böljade sedan samtalet fram och tillbaka, då och då intensivt med tätt utbyte av texter, under andra perioder med glesare intervall. En intellektuell bromance över Atlanten, över de akademiska disciplinerna och som överbryggade två ganska skilda temperament.

I takt med att åren gick växte projektet och kom att omfatta inte bara de två ganska basala punkterna på vilka de två ville rätta historieskrivningen vi lever med:

Vi hade precis nåtts av den glada nyheten att manus var klart, och att vi därmed kunde börja planera för utgivning 2022, när den tragiska nyheten kom att David Graeber hastigt avlidit under en semester i Venedig.

Plötsligt och oväntat stod David utan David vid sin sida

För David Wengrow kom den personliga sorgen att stå i skuggan av arbetet med lanseringen av det som hade blivit en bjässebok – och vars titel Graeber myntat mot sin förläggares uttryckliga vilja.

”The Dawn of Everything”.

Poetiskt, kaxigt, ambitiöst och också lite ”mischievous” (busigt). I och med hans död blev det omöjligt för förläggaren att driva igenom något alternativ. ”It’s the title David wanted”, kunde David Wengrow svara i all enkelhet. (Och nu älskar originalförläggaren titeln – det brukar bli så när en bok blir en succé …)

En tidig indikation på att boken skulle bli en succé – förutom listplaceringarna i New York Times och Der Spiegel – var de så kallade blurbarna. Man måste ju älska när en Nassim Nicholas Taleb använder begreppet ”avslappnat ikonoklastisk”. Stort för oss var också när en utlandssvensk som Sigge Eklund ägnade en god stund i podden Alex och Sigge åt att hissa boken något alldeles extraordinärt. ”Jag känner mig darrig, förvirrad och upplyst.”

Graeber hade förberett sin vän Wengrow på att det skulle bli ”ett ståhej” kring släppet – men inte att han skulle få axla det hela själv. Men sedan boken kom ut – och snabbt klättrade upp på bästsäljarlistorna, lästes, hyllades och diskuterades – har arkeologiprofessorn rest världen runt och talat på vetenskapliga konferenser, i bokhandlar, på fackföreningsmöten och med otaliga journalister. Veckan före besöket i Stockholm hade han besökt Chicago, och han erkände på en gång att han kände sig sliten.

För oss på förlaget var besöket förstås en höjdpunkt för året. Första dagen ägnades åt intervjuer – bland annat en med Tobias Svanelid på Vetenskapsradion Historia (som Wengrow berömde som den hittills bästa intervjuaren han mött!) – och med ett långt och vindlande samtal på NAV-scenen i Nacka med Nora Bateson. Det kom att till stor del handla om begreppet ”schismogenes”, som hennes far Gregory Bateson myntade och som spelar en stor roll i boken Början på allt. (Här finns en spännande vetenskaplig artikel på det ämnet!)

Schismogenes – plötsligt ser man det överallt

På 1930-talet myntade antropologen Gregory Bateson termen ”schismogenes” för att beskriva människors tendens att definiera sig själva i kontrast till andra. Tänk er att två personer börjar gräla om någon smärre politisk oenighet, men efter en timme har de intagit positioner som är så oförsonliga att de befinner sig på helt motsatta sidor av en ideologisk klyfta – de intar till och med så extrema ståndpunkter att de aldrig skulle förfäkta dem under normala omständigheter, bara för att visa hur starkt de motsätter sig den andras uppfattning. De börjar som mittenorienterade demokrater, fast av lite olika schatteringar; innan den heta debatten är över har den ena på något sätt förvandlats till leninist medan den andra förespråkar Milton Friedmans idéer. Vi vet att sådant kan hända under diskussioner. Bateson föreslog att sådana processer kan institutionaliseras även inom olika kulturer. /…/

Bateson var intresserad av psykologiska processer inom samhällen, men det finns goda skäl att tro att någonting liknande sker även mellan olika samhällen. Människor definierar sig själva i relation till sina grannar. Stadsbor i centrum av civilisationerna blir därför mer urbana, och barbarer blir mer barbariska. Om ”nationalkaraktärer” verkligen skulle finnas så kan det enbart bero på sådana schismogenetiska processer: Britter försöker påminna så lite som möjligt om fransmän som försöker vara så olika tyskar som de kan, och så vidare. Om inte annat överdriver de skillnaderna så mycket det går när de grälar med varandra.

(Från Början på allt)

När det anordnas en pride-parad i Kiev mitt under brinnande krig, till exempel: schismogenes.

Andra dagen fortsatte intervjuandet – lyssna till exempel på samtalet med Sverker Sörlin i podden Stora idéer – men vi hann med att äta lunch med arkeologen och författaren Jonathan Lindström också.

Finalen på besöket blev helt fantastisk. David Wengrow höll en kort, klok och kul föreläsning i Kulturhusets stora hörsal. Den följdes av ett panelsamtal med arkeologen Liv Nilsson-Stutz, ekonomihistorikern Rasmus Fleischer (läs hans recension av Början på allt i Flamman), opinionsjournalisten Mattias Svensson (som också skrev om boken i Svenska Dagbladet) och P3 Historia-programledaren Cecilia Düringer.


Samtalet kom att handla om mycket skilda frågor. Liv Nilsson-Stutz beskrev pirret i kroppen som uppstår när en arkeolog står inför eller mitt uppe i en utgrävning – och David Wengrow hakade förstås i. De talade också om hur vår fantasi spelar roll i vetenskapen – fantasin måste ju vara arkeologens eller antropologens eller historikerns främsta redskap!

Historieskrivningens Emil i Lönneberga

Helt kort kom också det alternativa statsbegreppet som boken introducerar att diskuteras och därmed också de tre friheter som människan enligt Graeber och Wengrow alltid har eftertraktat:

  • Friheten att röra sig fritt
  • Friheten att vägra lyda
  • Friheten att föreställa sig och bygga ett annat typ av samhälle

Bland ättlingarna till Cahokias undersåtar tog migrationen ofta formen av en omstrukturering av den sociala ordningen. Våra tre grundläggande friheter smälte ihop till ett enda frigörelseprojekt: man flyttade, vägrade lyda order och byggde upp nya sociala världar.

Som vi ska se använde Osage – ett Sioux-folk som från början tycks ha bott i området kring Fort Ancient i mellersta Ohio-floddalen och som senare gav sig av till prärien – uttrycket ”flytta till ett nytt land” som synonym till att genomföra en stor förändring.

(Från Början på allt)

Det var Cecilia Düringer som betonade att boken är ”mischievous”, en sorts historieskrivningens Emil i Lönneberga. Och där någonstans knyts väl tråden ihop, i den avslutande bilden från David Wengrows bildspel, en tolkning som en taiwanesisk illustratör skickat till honom efter att ha läst Början på allt.

Fyra frågor till Karin Tidbeck

The Memory Theater av svenska författaren Karin Tidbeck är en i raden av succéromaner hen skrivit och fått uppmärksamhet och uppskattning för i den anglosaxiska världen. Nu finns den äntligen i svensk översättning av Andreas Vesterlund. Lite bakvänt, kan tyckas, att översätta en roman till författarens modersmål?

Vi ställde några frågor till en av Sveriges största litterära exportsuccéer när nu Minnesteatern landar på bokhandelsdiskarna lagom till jul!
Vill du berätta lite om hur Minnesteatern mottagits ute i stora vida världen – som The Memory Theater?
Den har fått väldigt fina recensioner av folk som verkar ha förstått vad det är jag försökte göra. Bland annat tyckte New York Times att den var en av årets bästa fantastikböcker, och det är ju en fjäder i hatten.
Viktigast av allt är den respons jag har fått från mina läsare, som lägger upp snälla omdömen och är entusiastiska på sociala medier. Den kommer också att översättas till andra språk, bland annat turkiska.
– Att få se sitt verk översatt till sitt modersmål – hur har den upplevelsen varit?
Först var jag nervös, men jag insåg snabbt att jag var i goda händer. Andreas Vesterlund som översatte greppade omedelbart språkdräkten och atmosfären. Det var också väldigt lyxigt att kunna läsa resultatet och vara med i processen! Det är sällan jag har den förmånen när det gäller översättningar till andra språk (tyska, franska och spanska översättningar förstår jag hjälpligt, men det är svårt att se nyanserna).
Gladast av allt är jag att Andreas excellerade i blankvers.
– Hur skulle du beskriva den genre Minnesteatern är skriven som?
Genrer är knepigt. Jag tänker inte på genre när jag skriver, det är oftast en efterkonstruktion när någon annan läser och talar om för mig vad det är.
Minnesteatern har inslag av fantasy, weird fiction, magisk realism och historisk roman; att sätta en enda genrebeteckning på den skulle vara en förenkling. Jag tänker mig att folk som gillar någon av de genrerna kan hitta en väg in i berättelsen.
– Har du några tydliga förebilder i ditt författarskap?
Det är alltid en knepig fråga. Jag har läst rätt mycket i mitt liv, så att peka ut enskilda personer som inspiration är snårigt. Men jag har alltid uppskattat Ursula Le Guins förmåga att experimentera och gestalta visioner samtidigt som hon behåller ett enormt jordnära patos*. Tove Jansson var en mästare på att klä svåra frågor i en dräkt som gjorde dem lätta att närma sig. Samuel R. Delany gör som han vill och skiter i vad folk tycker.
De tre principerna ligger mig nära om hjärtat.
__________________
* Karins ödmjukhet innebär att vi får gå in här och lägga till att Ursula Le Guin också uppskattade Karin Tidbeck. Så här blurbade hon Jagannath: ”I have never read anything like Jagannath. Karin Tidbeck’s imagination is recognizably Nordic, but otherwise unclassifiable – quietly, intelligently, unutterably strange. And various. And ominous. And funny. And mysteriously tender. These are wonderful stories.” Och det föll sig därför naturligt för Boktugg att intervjua Karin i samband med Le Guins bortgång 2018.

Tack för föreställningen, Randall Munroe!

Det var hög nördfaktor (och ett tydligt banan-tema) när xkcd.com-tecknaren och Volante-författaren Randall Munroe var på snabbvisit i Stockholm. Vid föreläsningen ”Randall Munroe tänker om igen” på GT30 bjöds publiken på bananer, fick göra en quiz om bananer* och i högtalarna spelades det banan-relaterad musik.

Randall Munroe berättade att han fått en massa olika frågor från folk som inte tyckte att deras frågor var tillräckligt viktiga eller seriösa för att störa en ”ordentlig” forskare, men de trodde att han kanske skulle kunna ge dem ett svar. Det blev uppslaget till böckerna Tänk om … , Gör så här och nu den senaste boken Tänk om … 2. Under arbetet med den hade han fått in fler frågor från barn – vilket han verkligen uppskattar:  ”Vuxna är mer rädda för att ställa frågor som de tror andra ska tycka är dumma eller konstiga. Barn är det inte. Därför är deras frågor ofta mer raka och roliga att svara på.“

En fråga som tog upp en del av kvällens föreläsning var ”från vilken höjd behöver man släppa en stek ifrån för att den ska bli ordentligt tillagad när den faller genom atmosfären eller träffar jordytan?”. Han hade gjort en hel del beräkningar kring detta och presenterade sin hypotes/gissning.

Ett par år senare var det två studenter i Manchester som hade läst hans svar och som hade ett par timmar över efter att ha experimenterat i en vindtunnel. Så de sprang helt sonika och köpte en köttbit och genomförde experiment för att studera just hur köttet uppförde sig i upp till Mach 2, och skickade sedan resultaten till Randall.

Under föreläsningen visade han faktiskt upp två videos från experimentet – som han inte tidigare visat någonstans.

Sista stunden av föredraget handlade om bananer och volym. Grundfrågan var om alla världens bananer skulle räcka till för att fylla alla världens kyrkor? En variant av den frågan hade publiken fått med sig redan i bekräftelsemailet för biljetterna: ”Hur många bananer får man plats med i föreläsningssalen?”

Något som Randall Munroe ofta brottas med i sina beräkningar är definitionsfrågor. I det här fallet:
1) Vad är en kyrka?
Han konstaterade att han under sina efterforskningar inte hade lyckats ta reda på hur många kyrkor det finns, men att det finns stora studier på hur många som regelbundet besöker kyrkor. Och då kunde man uppskatta hur många kvadratmeter kyrka det finns i världen. (Obs! Grov uppskattning!)

2) När är en banan en banan?
Steg två var nämligen att räkna ut hur stor en årsproduktion av bananer är och hur stor andel av denna som finns vid en given tidpunkt på ett år. Och den senare frågan konstaterade han var väldigt svår, eftersom han hade svårt att få reda på hur länge en banan ligger i lager och mognar, osv.

Men med en del andra uppskattningar konstaterade han att troligtvis skulle världens bananer täcka en eller ett par decimeter på golvet i världens kyrkor. Det skulle alltså finnas mycket tom ”kyrkovolym” kvar, med tanke på att många kyrkor dessutom har väldigt högt i tak.

Publikfrågan om antalet bananer (uppskattat antal) i föreläsningssalen fick vi också – Cirka 800 000 bananer skulle få plats i rummet där vi satt, enligt Munroe. Den i publiken som gissade närmast (också 800 000 bananer – fick ett Bananagram-spel och en signerad banan.

Astronomisk Ungdom genomförde inför Randall Munroes besök en seriestripp-tävling, som Viktor Stubbfält vann. Hans vinnande bidrag överlämnades (inramat) till Munroe, och han fick signerade böcker som pris. Dessutom fick han möjlighet att ställa en första fråga i frågestunden, vilken blev Tiktok-favoriten ”Are there more doors or wheels in the world?”.

 

En bonuskunskap Randall Munroe delade med sig av under frågestunden var att det var samma person som föreslagit både freoner i kylskåp och blytillsatser i bensin och därmed lämnat tydligt avtryck i Grönlandsisen – vilket man kan se när man tar upp borrkärnor. Thomas Midgley Jr. hette han, och han orsakade alltså två internationella kongresser som uttryckligen förbjöd det han jobbat med…

 

 

 

* Bananquiz-frågorna:

 1) What does the Banana Equivalent Dose refer to? 

1 The daily potassium intake needed. 

X The number of bananas a grown chimpanzee will eat in a day, if allowed. 

2 The level of radiation consumption of one banana will expose a person to. 

 2) Saving up banana peels seemed to be a thing, at least in the 70’s and 80’s. What was the idea behind that? 

1 Drying and smoking banana peels is said to have the same effects as smoking marijuana. 

X Composting had just become a big deal and banana peels contain useful bacte ria naturally. 

2 A dried banana peel in the wardrobe was believed to ward off moths and other textile eating insects. 

 3) The IgNobel prize has been awarded to a Japanese research team for their study of the slipperiness of banana peels in the year 

1 2014 

X 2018 

2 1999

4) The IgNobel prize is designed to first make you laugh and then to think again. What was the scientifically useful outcome of that Japanese study? 

1 Banana peels are now being used as a base for the vegan and non-allergic personal lubricant ”Monkey Business”. 

X Banana residue can be used as an environmentally friendly ski wax. 

2 The polysaccharide follicular gels that give banana skins their slippery properties are also found in the membranes where our bones meet, and the concept will help to design a joint prosthesis. 

5) Speaking of slippery banana peels … In 1879, the magazine Harper’s Weekly as well as several period sources claimed that banana peels were responsible for broken limbs, including some that reportedly were so badly broken that they had to be amputated. It became such an issue in American cities that in 1909 the St. Louis city council outlawed “throwing or casting” a banana peel out in public. Slipping on a banana peel quickly became a favourite gag in comedy acts. Who was the first comedian to develop this gag? 

1 Charlie Chaplin 

X ”Sliding Billy Watson” 

2 Cal ”Bananas” Stewart

 

Volanteförfattaren Liza Alexandrova Zorina hotas av utvisning till Ryssland

Liza Alexandrova-Zorina är rysk författare och Putinkritiker. Liza är bosatt i Sverige, men hotas nu av utvisning till Ryssland. Sedan Migrationsverkets beslut blev känt har hennes fall blivit mycket uppmärksammat. I en intervju med sin förläggare Johan Wirfält berättar Liza Alexandrova-Zorina om den senaste tidens händelser, hur situationen påverkar arbetet med reportageboken Imperiets barn som hon ger ut på Volante våren 2023 – och hur andra kan engagera sig och hjälpa till.

 

Sedan 2016 har Liza Alexandrova-Zorina delat sitt liv mellan Stockholm och Moskva, men förra året valde hon att lämna Ryssland då människorrättsorganisationen hon var engagerad i förbjöds av myndigheterna. Hon bor idag i Sverige med sin man Dmitri Plax och deras gemensamma barn, som båda är svenska medborgare.

Som författare och journalist har Liza Alexandrova-Zorina tidigare medverkat i antologin Det nya landet, utgiven av Volante i samarbete med Expressen. Just nu lägger hon sista handen vid sin första bok på svenska – Imperiets barn, ett reportage från insidan av det ryskspråkiga parallellsamhället i Sverige, som ges ut av Volante i april 2023.

Liza Alexandrova-Zorina har sökt uppehållstillstånd av anknytningsskäl, men fick i veckan beslut om utvisning från Migrationsverket. I Ryssland riskerar hon fängelse på grund av sin skarpa kritik mot Vladimir Putin och kriget i Ukraina. Sedan hotet om utvisning blev känt har fallet blivit brett uppmärksammat – och mängder av människor har slutit upp bakom henne.

Hur har dagarna sedan du fick beskedet från Migrationsverket varit?

– Mycket tunga. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Min man försöker så klart hjälpa mig i mån av hans rätt begränsade krafter och jag får mycket stöd av vänner, bekanta och människor jag inte ens känner. Men ovissheten är stor och den tär på mig.

Din man Dmitri Plax har i Expressen beskrivit en närmast Kafkaartat myndighetsprocess gentemot Migrationsverket. Kan du berätta mer om den?

– Jag har lämnat ansökan om uppehållstillstånd på familjeanknytning i februari 2021. I maj samma år gifte jag mig med Dmitri här i Sverige. När jag besökte min man i juli 2021 var jag redan höggravid, då ansökte vi om att jag skulle få stanna och föda vårt barn i Sverige. Det fick vi, förutsatt att vi kunde betala för förlossningen själva.

– Den tjänstekvinna på Migrationsverket vi hade kontakt med då var vänlig, korrekt, förklarade tydligt vilka regler som gällde, uppträdde mycket proffsigt, helt enkelt. Vi fick bland annat reda på att Migrationsverket kan, i vissa fall, göra undantag och bevilja uppehållstillstånd utan att man behöver lämna Sverige. Grunder för sådana undantag kan vara långt gången graviditet, gemensamt barn, sjuktillstånd eller orimligt stora svårigheter för att ansöka om uppehållstillstånd från hemlandet. Behöver jag säga att vi tyckte att vi nog utan problem kvalar in på flera av dessa grunder?

När jag läste beslutet kunde jag knappt tro mina ögon.

– I början av september föddes vår son. Månaderna gick, men vi fick aldrig något svar om min ansökan. Då begärde vi ett avgörande och fick avslag på det med motiveringen att våra papper redan var för gamla. Ingen hade informerat oss om att det skulle finnas något ”bäst före datum” för ansökningshandlingarna. Vi skickade in alla papper på nytt, denna gång både fysiskt per post och elektroniskt. Sedan begärde vi bekräftelse på att allt kommit fram och allt var som det skulle vara, att inga kompletteringar behövdes. För säkerhets skull kompletterade vi också ansökningen med intyg om min mans situation, vår sons situation, beskrev min situation, ja allt detta som Dmitri skriver om i sin artikel i Expressen. Månaderna gick, inget svar. Då kontaktade vi Migrationsverket igen och undrade om det var några problem, om vi skulle bistå med något. Svaret var – vänta, er tur kommer.

– Den 14 november kom alltså ”vår tur”. När jag läste beslutet kunde jag knappt tro mina ögon. Antingen har de tappat bort handlingar vi skickat och alltså begått ett ganska grovt misstag – eller bortsett från dem med flit. Antingen ligger kompetensen hos handläggarna på en nivå under golvlisten, som man säger på ryska, eller så… jag törs nästan inte säga det, men – eller så ljuger de.

Det låter väldigt allvarligt.

– Bara ett exempel: de skriver att det inte gick att fastställa min identitet med hjälp av passkopiorna vi skickade in. Men ingen har någonsin frågat efter mitt pass i original, utan det man begärt var just inskannade sidor. Vilka de fick både elektroniskt och fysiskt, som utskrifter, och vilka de var nöjda med eftersom vi fick svar att allt som de behövde fick de.

– Konsekvensen av den ”lilla missen” ter sig än mer bisarr. Eftersom de inte kunde fastställa min identitet kunde de uppenbarligen inte fastställa min anknytning till barnet. Trots att jag bevisligen fött Maximilian på Danderyds sjukhus.

– Jag kan fortsätta, men då kommer det ta mycket lång tid.

Du har ju angivit anknytningsskäl när du ansökt om uppehållstillstånd. Samtidigt riskerar du som Putinkritiker och oppositionell fängelse i Ryssland. Hur kommer det sig att du inte sökte asyl direkt istället?

– Jag tänkte så här: jag kommer ju att få skydd genom min man som är svensk medborgare. Varför ska jag då ta både resurser och tjänstemannatid från staten? Varför ska jag ta någon annans plats, någons som inte har en möjlighet att få skydd på ett annat sätt än just genom en asylprocess? Jag har ju den möjligheten, jag får skydd eftersom jag bor tillsammans med min man och son här i Sverige och vi behöver ingen hjälp från statligt håll. Låter det inte logiskt?

det som ofta premieras är fusk och det som straffas är ärlighet

Du har sagt att situationen känns bisarr, inte minst för att det här är frågor du granskat i boken du skriver nu?

– Ja, också det… En del av min bok handlar ju om hur migrations- och asylreglerna fungerar, eller kanske inte fungerar. Den slutsats man kommer fram till, när man studerar den frågan, intervjuar personer som hamnat i det systemet eller utnyttjar det, är att det som ofta premieras är fusk och det som straffas är ärlighet. Ofta låter det som: svarar du rätt på Migrationsverkets frågor, (oavsett om du säger sanningen eller far med osanning), motsvarar du deras ”mall” – får du stanna. Berättar du som det är blir du utvisad. Nu vill de utvisa mig.

Hur påverkar det här ditt arbete med boken?

– Det som är lite roligt, eller vad man ska säga, är att boken redan liksom lever sitt eget liv, bredvid mig. När historien med min eventuella utvisning fick spridning, blev jag kontaktad av flera personer som jag intervjuat för min bok och som vi skrivit om i mina och Johanna Karlssons reportage för Expressen. En gangster som vi skrev om och vars osannolika historia öppnar min bok har hört av sig och uttryckt sin medkänsla. Flera andra har också gjort det. Det är bara en person som skrev till mig om att han är glad över beslutet att utvisa mig. Personen i fråga har rätt tunga bevis mot sig i en historia om hur man utnyttjar kvinnor från rysktalande länder.

Ditt fall har ju fått stor uppmärksamhet, många vill engagera sig. Hur kan folk hjälpa dig och familjen?

– Jag är ju ingen jurist och jag har aldrig tidigare varit i en sådan här situation. Som den undersökande journalist och människorättsaktivist jag är kan jag bara komma på en sak – låt era röster bli hörda av Migrationsverket, riksdagen, beslutfattare på olika nivåer. Tycker ni att det är upprörande – tig inte, protestera, skriv, kräv att beslutet ska rivas upp och ändras. Hjälper det inte oss så kanske hjälper det andra. Vårt fall är inte unikt, familjer skiljs åt av dumma regler, inkompetenta tjänstemän, inhuman politik eller bara på grund av felaktiga beslut eller handläggningsmissar. Det måste kunna få ändras. Kräv en ändring, ni har alla möjligheter och instrument för att göra det.

Så, vad händer nu?

– Vi har fått enormt mycket stöd. Jag skäms nästan över det. Samtidigt som jag inte är säker på vad jag ska göra. Vi kontaktade just ett par advokater, flera har hört av sig och erbjöd hjälp. Jag måste också ta hand om min man som tog det mycket hårt. Han är skör. Han har just börjat återvända till något slags normalitet… om det ens möjligt att återvända till det efter att ens barn blivit mördat… jag vet inte… En sak är dock säker – jag kommer inte att ge upp.

 

Är du vår nästa kloka och roliga medarbetare?

Under våren 2023 söker Volante en praktikant med intresse för sälj och kommunikation.

Volantes vision är att göra världen till en klokare och roligare plats. Vi är både ett bokförlag och en agentur – kärnan i verksamheten är att hjälpa människor som gör skillnad genom att sprida idéer, kunskap och berättelser. Ordet står alltid i centrum.

I april 2022 startade vi Stora Nygatan 7 (SN7) som är en ny samtalsscen och idéstudio i Gamla Stan. Där har vi en bred verksamhet med evenemang, konferenser, seminarieprogram och samtal.


Från samtal i SN7 om VM i Qatar med Olof Lundh, Brit Stakston och Martin Schibbye, november 2022.

I rollen som praktikant får du ett stort ansvar. Du jobbar med Volantes digitala kanaler med kommunikation och sälj, men även med produktioner och evenemang. Särskilt fokus kommer att vara på Stora Nygatan 7. Du kommer att få hjälpa till med alltifrån att skapa säljande annonser, ha kontakt med kunder, administrera hemsidor och skapa kommunikationsstrategier. På vår arbetsplats blir du del i ett stödjande och härligt team.

Du får vara med i många sammanhang och ta del av ett brett nätverk med några av landets skarpaste hjärnor. En stor del av arbetet sker i våra digitala kanaler, vilket betyder att du uttrycker dig väl i skrift på både svenska och engelska. Intresse av projektledning och produktion är ett stort plus.

Är du som klippt och skuren för uppdraget? Tveka då inte på att skicka oss en kort presentation av vem du är och när du önskar din praktik. Vi skulle också gärna vilja titta på ditt CV. Du når oss på 
Tveka inte att höra av dig om du har några frågor.

Vi ser fram emot att höra av dig!

Välkommen (tillbaka) till bokmässan!

Äntligen fick vi vara med om en riktig bokmässa igen! Volante firade med en lite större monter än vanligt med en monterscen och en lång rad författare på besök för samtal och signeringar.

Länkar inlagda till de seminarier och samtal som kan ses i efterhand!

______________________________________________

 

Olivier Sibony, medförfattare till Brus: Det osynliga felet som stör våra bedömningar – och vad du kan göra åt det föreläste under rubriken ”Det skadliga bruset”.

Per Svensson, medförfattare till Mitten! En måttfull stridsskrift i polariseringens tid deltog i ”Den intellektuella eftervalsanalysen”.

Pella Thiel, medförfattare till Naturlagen – Naturens rättigheter och människans möjligheter programledde punkten ”Ekocid som internationellt brott”.

Johan Wicklén, aktuell med Vi ger oss aldrig – Så förlorade Sverige kriget mot knarket deltog i seminariet ”Knarkliberaler och knarksocialister förenar sig?”.

Per Svensson, medförfattare till Mitten! En måttfull stridsskrift i polariseringens tid programledde punkten ”Ideologier på övertid”.

Seminariet ”Tyst vår” med bland andra Pella Thiel, medförfattare till Naturlagen – Naturens rättigheter och människans möjligheter, och Izabella Rosengren, författare till Hetta – Om människan i en varmare värld.

Jonna Bornemark, aktuell med jag är himmel och hav – En filosofisk undersökning av graviditet, liv och jagets gränser, deltog i seminariet ”Liv och död”.

Göran Greider, aktuell med Stugland – en berättelse om Sverige, deltog i seminariet ”Vad är Sverige?”.

Mina Dennert, aktuell med Vitt skilda – Svenskare kan ingen vara, deltog i seminariet ”Rasism i Sverige nu och då”.

Sara Kristoffersson, författare till Hela havet stormar – Fallstudie inifrån en myndighet, deltog i seminariet ”Ideologisk hegemoni på universitetet?”.

     

 

Roger Federers fantastiska tenniskarriär är över

Roger mot Tiger. Så heter det inledande kapitlet i David Epsteins briljanta bok Bredd – Därför lyckas generalister i en specialiserad värld. Epstein berättar den kända historien om ultraspecialisten Tiger Woods, som först höll i en golfklubba som spädbarn. Och därefter om tennisstjärnan Roger Federer (som just lagt racketen på hyllan …):

Mamman var tränare, men hon tränade honom aldrig. Det hände att de lekte med en boll medan han lärde sig gå. Under uppväxten spelade han squash med pappan om söndagarna. Han testade att åka skidor, brottas, simma och åka skateboard. Han spelade basket, handboll, tennis, pingis och badminton över grannens staket och dessutom fotboll i skolan. Att han prövat på så många olika grenar skulle han senare lyfta fram som något som utvecklat honom som idrottare och hjälpt honom träna upp koordinationen mellan öga och hand.

Han upptäckte att grenen inte hade någon större betydelse, bara den inbegrep en boll. ”Jag var alltid väldigt mycket mer intresserad om det fanns en boll med”, konstaterade han i efterhand. Som barn älskade han att spela. Föräldrarna hade inga särskilda förväntningar på honom vad gällde idrott. ”Vi hade ingen plan A och ingen plan B heller”, berättade mamman senare. Hon och pappan hade uppmuntrat sonen att pröva på alla möjliga grenar. I själva verket hade det varit ett måste. Pojken ”blev outhärdlig”, enligt mamman, om han var tvungen att sitta still för länge.

Jag var alltid väldigt mycket mer intresserad om det fanns en boll med.

Mamman var tennislärare men bestämde sig för att inte ta sig an sonen. ”Han hade bara retat upp mig i så fall”, sa hon. ”Han testade de mest konstiga slag, och att slå en retur på vanligt sätt var det inte tal om. En mamma uppskattar inte sådant, helt enkelt.” I stället för att puffa på ver­kade föräldrarna, som en reporter från Sports Illustrated noterade, snarast ”vilja bromsa”. När pojken närmade sig tonåren blev han alltmer inrik­tad på tennis, och ”om de försökte påverka honom till något över huvud taget, så var det att inte ta tennisen på så stort allvar”. När han spelade match gick mamman ofta åt sidan för att prata med vänner och bekanta. Pappan hade en enda regel – ”spela schyst, bara”. Det gjorde grabben också, och han började bli riktigt bra.

Som tonåring hade han blivit bra nog att förtjäna en intervju i lokaltid­ningen. Hans mamma blev bestört när hon läste hans svar på frågan vad han skulle köpa för de första pengar han eventuellt skulle kunna tjäna på tennisen: ”En Mercedes.” Hon andades ut när reportern låtit henne lyssna på en inspelning av intervjun och de insåg att det skett en missuppfatt­ning: sonen hade sagt ”Mehr CDs”, på schweizertyska. Det han önskat sig var fler cd­-skivor.

I 35­årsåldern, när även legendarer inom tenni­sen oftast har dragit sig tillbaka, rankades han fortfarande som världsetta.

Pojken gillade att tävla, det var det ingen tvekan om. Men när hans tennislärare beslöt sig för att flytta upp honom till en grupp med äldre spelare bad han att få bli nedflyttad igen, så att han slapp lämna sina kom­pisar. En del av det roliga var trots allt att hänga kvar efter träningen och snacka om musik, proffswrestling eller fotboll. När han till slut släppte de andra idrotterna – varav fotbollen varit den viktigaste – för att satsa på tennisen hade de andra ungdomsspelarna börjat jobba med styrketräningscoacher, idrottspsykologer och närings­fysiologer för länge sedan. Men det var inget som tycktes skada hans utveckling på längre sikt. I 35­årsåldern, när även legendarer inom tenni­sen oftast har dragit sig tillbaka, rankades han fortfarande som världsetta.

/…/

Utmaningen vi alla står inför är hur vi ska slå vakt om fördelarna som bredd, spretiga erfarenheter, gränsöverskridande idéer och senare­lagd fokusering innebär i en värld som i allt högre grad uppmuntrar eller rentav kräver hyperspecialisering. Visst finns det områden där individer med Tigers försigkommenhet och målmedvetenhet blir ett måste i takt med att komplexiteten ökar – i takt med att tekniken väver in världen i allt större nät av sammanlänkade system, där varje individ bara uppfat­tar en liten del – men vi behöver också fler som Roger: de som börjar för­utsättningslöst och tar till sig olika erfarenheter och perspektiv på vägen framåt. De som har bredd.

Kanske är världen generellt mer som en tennismatch än en golfrunda? Hur som helst: Tack, Roger Federer för en fantastisk karriär och för det du lärt oss om generalistens väg!

Läs också Bill Gates om boken Bredd och om att vi behöver fler Roger Federers.