I boken Yogahjärnan möter yogaläraren Sara Granström Powieckis mångtusenåriga perspektiv psykologen och KI-forskaren Christina Anderssons moderna compassion-begrepp.
Bokens undertitel lanserar ett begrepp som förenar dessa två traditioner: Ro-styrka. Är det något vi just nu behöver – på allt från privat till internationellt plan – så är det väl ro, resiliens, en grundtrygghet.
Vi ställde därför några frågor till Christina Andersson med anledning av den oro vi alla känner när vi konsumerar nyheter idag.

– Det är lätt – och förmodligen rätt – att känna en enorm oro och olust inför världsläget och det krig som rasar på vår egen kontinent just nu. Har du i din praktik som psykolog mött av en ökad oro och stress mot bakgrund av utvecklingen i världen? 

I mitt arbete som psykolog på BUP möter jag barn och ungdomar tillsammans med deras föräldrar. Här kommer effekter av kriget in mer på den praktiska vardagen men annars så förekommer andra psykiska och praktiska problem som ingår i en vardag på BUP. Så i stora drag har jag inte mött någon ökad stress kopplat till världsläget just nu i det pågående arbetet.

Jag arbetar även privat och föreläser samt undervisar om social hållbarhet med inriktning på compassion och självmedkänsla och där har jag fått mer förfrågningar hur man kan applicera ett tillstånd av compassion för att hantera oro och agera klokt och hållbart utifrån ett compassion-mindset.

Sara Granström Powiecki & Christina Andersson, författare till Yogahjärnan. Foto Hannah Hedin

– Det talas om att hemvärnet översköljs av ansökningar, folk köper jodtabletter och preppingböcker … Hur tänker du att man bäst hanterar sin oro i praktiken, i vardagen? 

Att tala med någon som kan ge lugna och kloka råd är bra om man har någon sådan i sin närvaro, kanske får tänka efter lite och vara lite uppmärksam på vilka man lyssnar på och vilken information man tar in.
Förmågan att avväga vad som känns hjälpsamt är ett tips för rädsla får oss att reagera instinktivt och inte alltid så klokt.
Att ta in information från flera källor rekommenderar jag för att få insikt om hur andra resonerar. Varken att överreagera eller undvika är särskilt smart. Att ställa sig frågan: Vad bottnar min egen oro i? är en utgångspunkt.
För vissa kan det lugna att göra något aktivt som att hjälpa andra, gå med i hemvärnet eller att köpa hem lite extra mat. Men mitt tips är då att också se över så vardagen fungerar, att man kan fungera på arbetet och i relationer och koncentrera sig på det man ska och vara lyhörd inför i omvärlden men ändå förbli lugn och tillitsfull.

– Andra spekulerar kring Vladimir Putins mentala hälsa och menar att han måste vara galen. Hur går dina tankar kring vår tids syn på psykisk ohälsa, både att det blivit mer OK att berätta om — och samtidigt vanligare att ställa diagnos på distans, så att säga? 

Min hållning som legitimerad psykolog är att inte sätta diagnoser på distans, utifrån att det krävs ett noggrant arbete för att ställa en diagnos – så det skulle helt enkelt inte vara etiskt korrekt att göra det.
Att några i media spekulerar kring presidenters psykiska mående kan ha både för- och nackdelar. Nackdelarna är ju att det bara är just spekulationer och därmed utan grund. Fördelarna kan möjligen vara att psykiskt och fysiskt mående påverkar våra beteenden, vilket det är viktigt att prata om. Jag skulle önska att det är personer med gedigen kunskap som resonerar om det och att det inte bara är kraftfulla ord som uttrycks för att det ska signalera någon slags kontroll över situationen.

– Motståndet mot ondskan – och mot vår egen oro – kan ju bestå i att behålla sina rutiner och sin vardag. I Yogahjärnan skriver ni mycket om hur självöverskridande känslor kan vara en nyckel till lugn, lycka och välmående. Hur kan man framkalla och kanalisera sådana känslor bäst i det läge vi nu befinner oss i? 

Vi lyfter fram begreppet ro-styrka i Yogahjärnan – ett tillstånd där man har tillgång till kroppens sympatiska och parasympatiska nervsystem, vilket betyder att man har kraft att agera vid behov, men också kunskap om hur man kan snabbt återhämta sig. Att känna ro-styrka i utmanande situationer behövs om man vill göra skillnad i världen. Då kan man undvika att bli ett offer för sina instinkter, utan istället agera klokt och med compassion i tuffa situationer och ha tillgång till hela sin kapacitet.

När vi känner oro eller upplever världen som en farlig och osäker plats kan vi förlora känslan av hopp och glädje. Då tenderar vi att hamna i ingrupps- eller utgruppstänkande, det vill säga ”vi och dem”-tänkande. Detta gör det lättare att döma andra eller uppleva sig själv som mer isolerad från andra.
En annan aspekt när man oroar sig mycket blir att man övertänker och ältar saker utan att riktigt komma till någon problemlösning. Att då försätta sig i tillstånd där man släpper fokus på sig själv och stillar hjärnan gör att man börjar må bättre. Detta sker när man försätter sig i självöverskridande känslotillstånd – som att uppleva förundran, tacksamhet och compassion. Hälsoeffekterna av dessa tillstånd är väldigt positiva och i Yogahjärnan beskriver vi mer ingående hur man kan framkalla detta och få ett inre lugn och känsla av hoppfullhet.

Lars-Johan Åge, ekonomiprofessor och författare till böckerna Happy Happy och Omtyckt, är känd som ”förhandlingsprofessorn” – den person som media vänder sig till, till exempel när två fångar tar gisslan och kräver kebabpizzor. Han är nu också aktuell med en förhandlingskurs på Framgångsakademin.

29:e mars inleddes förhandlingar i Istanbul, Turkiet, med president Erdogan som värd. SVT Morgonstudion intervjuade med anledning av detta Lars-Johan Åge (filmklipp nedan). Vi är ju många som håller andan och tummarna och hoppas att förhandlingar mellan Ukraina och Ryssland ska kunna ge utdelning och innebära att kriget avslutas snabbt.
Samtidigt är ju upplevelsen tydlig att Ryssland och Putin har målat in sig i ett hörn som är svårt att komma ut ur. Hur ser Lars-Johan Åge på förhandlingsläget idag?

– Vad är din bedömning som förhandlingsexpert: Är det överhuvudtaget möjligt för Putin att komma ur en förhandling med ansiktet i behåll? Hur förhandlar man med en motpart som lever med en radikalt annorlunda världsbild än en själv?

För det första så måste en medlare utses som båda parter har ett förtroende för, detta för att ersätta den obefintliga relationen mellan parterna. Det behöver inte vara en ”neutral” person, utan en som verkligen vill ha ett avtal men inte tar ställning gällande villkoren.
Denna medlare måste först förhandla om själva spelreglerna för samtalen, alltså om hur man ska prata och vilka regler som gäller. Det får helt enkelt inte gå att ”låtsas” prata och samtidigt bomba.

När spelreglerna är satta handlar allt om viktigheterna snarare än ståndpunkterna som är låsta. Skulle Putin kunna nöja sig med att Zelenskyj avgick? Skulle Zelenskyj kunna gå med på en säkerhetsgaranti som inte ges av Nato?

Medlaren tar sedan fram ett förslag som rymmer båda parters viktigheter så långt det är möjligt – och som parterna erbjuds att bara säga ja eller nej till. Så gick det till vid Camp David-förhandlingarna och det tog 13 veckor att komma fram till avtalet.

– Det har ju redan pratats om olika tänkbara medlare, och nu senast bjöds oligarken Roman Abramovitj in från ukrainskt håll. Hur skulle du tänka kring den frågan? 

Det skulle kunna funka, viktigast är att personen är neutral i avtalsfrågor men inte gällande avtalet i sig. Sedan är frågan om just Abramovitj har kompetensen för att medla. I Camp David användes Jimmy Carter som var känd för att vara en van förhandlare. Det går ju inte att bara skicka in någon som ska försöka få parterna att komma överens, utan personen måste veta vad han eller hon gör. Det ska understrykas att det är oerhört komplext att gå in som medlare i en internationell konflikt.

– Slutligen: Många svenska företagsledare, med långa upparbetade och goda relationer med ryska samarbetspartners, står nu inför att avsluta långvariga samarbeten, eller åtminstone sätta dem på paus. Har du några tankar kring det, hur man avslutar ett samarbete i ett sådant här läge?

Här är det viktigt att man skiljer på affären och de yttre omständigheterna. Man behöver prata om scenarios i de yttre omständigheterna som innebär att man kan börja göra affärer igen. På så sätt är man förberedd och först på plats när situationen har lättat en dag.

Se hela inslaget med Lars-Johan Åge i SVT Morgonstudion om förhandlingarna. 

Sandra Bourbon, mer känd som ”Framtidsfeministen”, kom 2021 ut med boken Frihetsmaskinen – Så skapar du ett finansiellt fritt liv och är våren 2022 aktuell med Dagens Industris satsning Drömportföljen.
Mitt under brinnande krig och kris passade vi på att ställa några frågor med anledning av världsläget.

– Kriget i Ukraina ställer allt på ända, ilskan och oron är stor. Dessutom ser många nu sina besparingar och marginaler minska drastiskt samtidigt som kostnaderna stiger dramatiskt. Det behöver kanske inte sägas — självklart är detta futtiga bekymmer i jämförelse med vad folket i Ukraina genomlider. Men hur tycker du att man ska tänka i dessa tider kring sin ekonomi?

Om man vill hjälpa till kan man donera pengar till hjälporganisationer. Annars tycker jag det är bra att tänka över sin strategi: har du tillräckligt stor buffert om något skulle hända (ungefär 2-3 månadslöner på ett bankkonto) och har du en säljstrategi för dina investeringar? På så sätt minimerar du risken att sälja i panik i nedgång för att sedan kanske våga dig tillbaka när det börjar gå upp. Då blir det helt tvärt emot den framgångsrika strategin ”köp billigt, sälj dyrt”. Jag passar på att investera (långsiktigt) lite extra nu när börsen gått ner.

– Är FIRE-drömmen och -metoden stark nog att klara kriser som den världen genomgår nu?

FIRE-drömmen känns futtig i förhållande till kriget i Ukraina. Men metoden står sig fortfarande och kriget i sig visar bara att det är helt rätt att sprida sina risker i olika aktier och/eller fonder för att investering i många olika länder och branscher.

– Det är massflykt från den ryska marknaden nu, investeringar där blir snabbt värdelösa — eller moraliskt oförsvarbara – samtidigt som många av sanktionerna slår blint även mot det ryska folket snarare än oligarker och krigshetsare. Du har själv valt en jämställd investeringsprofil, hur tänker du kring investeringars moraliska värde och påvekan? 

Hållbarhet blir bara viktigare och viktigare när vi investerar våra pengar. Att investera i länder som är korrupta eller odemokratiska är en stor riskfaktor, vilket vi ser nu. För den som inte har tid att hålla koll är en billig (mindre än 0,5 procent i avgift), global aktiefond med en tydlig hållbarhetsprofil bra.

Torbjörn Tännsjö: ”Det som förvånade mig var hur många invändningar jag hade mot författarens argumentation, trots att jag håller med om slutsatserna kring vårt enda liv och behovet av en global socialistisk demokrati”

Navid Modiri: ”Det som överraskade mig med att läsa Vårt enda liv var hur radikalt min syn på frihet förändrades. Att det handlar mer om att ge upp än om att följa min egen vilja till punkt och pricka. Eller som min vän Erik sa till mig redan för tio år sedan: varför tror du att du kommer bli lycklig för att du får som du vill?”

Dave Goulson är aktuell med sin allvarligaste bok hittills: Tyst jord. Den är ett försök att ruska om oss och få till en ändring i hur vi beter oss mot småkrypen omkring oss. De må nämligen vara små, men utan insekterna skulle jorden inte bara sluta surra utan också bildligt talat sluta snurra. Vi bad Dave berätta mer om sin nya bok.

det är inte för sent (inte än!)

Dina tidigare böcker har varit så glädjefyllda och passionerade i sina beskrivningar av humlor och andra insekter. Du berättar på ett väldigt brittiskt sätt, nästan som en sorts populärvetenskaplig Det susar i säven för vuxna läsare. Men Tyst jord känns allvarligare, mer akut. Är det en mer nedstämd Dave Goulson vi finner i denna bok?

Den här boken är allvarligare än mina tidigare, men jag hoppas att den också är underhållande och hoppingivande. Några av de fakta jag redovisar är oroande, rentav deprimerande, men det är inte för sent (inte än!). Jag kände att den här boken behövde skrivas, med förhoppningen att den kan bidra till en positiv förändring.

Samtidigt, som du är inne på, borde alla dina läsare känna igen sig i den här boken också. Du har vävt in en serie ”porträtt” av olika insekter. Vad var tanken med det greppet?

Att lätta upp och få in mer av det förunderliga hos insekter. Visa hur fascinerande, vackra och ofta mycket märkliga de är. Därför låter jag varje kapitel sluta med ett kort möte med någon av mina favoritinsekter.

både Carsons bok och min föddes ur en djup oro över planetens tillstånd

Bokens titel Tyst jord låter bekant för många av oss. Hur förhåller den sig till Rachel Carsons epokgörande bok Tyst vår?

Det kanske är pretentiöst att använda titeln Tyst jord och inbjuda till jämförelser med Tyst vår – en bok som fick så enormt genomslag. Men jag tänker att båda böckerna föddes ur en djup oro över planetens tillstånd, och ur en önskan att förbättra det. Mitt angreppssätt är dock annorlunda, eftersom jag skriver om de många olika orsakerna till insektsdöden, inte bara bekämpningsmedel.

Rachel Carson skulle vända sig i sin grav om hon såg hur mycket större problemen orsakade av bekämpningsmedel har blivit.

Carsons bok väckte verkligen allmänhetens uppmärksamhet på vad som höll på att ske med naturen. Den hade också konkret effekt på en del av miljöförstöringen. Vad har du försökt göra för att Tyst jord också ska ha riktigt effekt på sakernas tillstånd?

Tyst vår fick onekligen mycket uppmärksamhet och lyckades utan tvekan göra världen medveten om vilka fruktansvärda effekter bekämpningsmedlen hade på naturen. Många trodde att striden var vunnen när kemikalier som DDT förbjöds. Sorgligt nog skulle Rachel Carson vända sig i sin grav om hon såg hur mycket större problemen orsakade av bekämpningsmedel har blivit. Hur användandet av dessa gifter bara ökat, hur antalet sorter skjutit i höjden – några av dem många gånger giftigare än DDT. Och bekämpningsmedlen är inte det enda hotet som insekterna möter varje dag; habitatförluster, klimatförändringar, andra föroreningar, invasiva arter, ljusföroreningar – allt tar ut sin rätt på dem. Tyst jord är mitt försök att ruska om folk och få världen att inse vad som händer med insekterna. Och mitt försök att få människor att börja hjälpa dem.

Till och med en kruka med någon blommande ört, som mejram, gör skillnad i det lilla

På tal om hjälp: vad är det enklaste vem som helst av oss kan börja göra för att hjälpa?

Det är väldigt enkelt att göra en trädgård mer insektsvänlig. Anlägg en damm, odla vilda blommor, inte klippa gräset så ofta, sluta använda alla sorters gifter, plantera ett blommande träd. Till och med en kruka med någon blommande ört, som mejram, gör skillnad i det lilla. Uppmuntra också lokala, hållbara småbrukare genom att köpa organiskt odlat efter säsong. Sådana bruk minskar hotet mot insekter direkt. Kort sagt, det är väldigt enkelt för oss alla att börja engagera sig för insekterna!

Läs också inledningen till Tyst jord

En solig höstdag i pandemins år 2021 fick vi (trots allt) tillfälle att sitta över en lunch på Nationalmuseums restaurang med vår karismatiska, entusiasmerande och ständigt sprudlande författare Anne Sverdrup-Thygeson. Bland alla ämnen och idéer som bollades återkom vi ständigt till ett tema: hur den moderna miljörörelsen faktiskt startade med en bok. En bok som vi på Volante återutgivit inom vår klassikerserie: Tyst vår av Rachel Carson.

Vi konstaterade att Tyst vår firar 60 år 2022; det vore väl verkligen värt att lyfta?* Efter lunchen tog vi oss därför en titt på vår utgivning, både den tidigare och kommande, och såg hur natur- och klimatkriserna så oerhört tydligt bildar ett tematiskt kluster hos oss. Rachel Carson är i gott sällskap! Bland hennes efterföljare i vår utgivning syns namn som nämnda Anne Sverdrup-Thygeson, men också Dave Goulson, Elizabeth Kolbert, Izabella Rosengren, Pella Thiel och Henrik Hallgren. Många av dem med en egen stark koppling till Carson, Dave Goulson har till exempel valt att kalla sin kommande bok Tyst jord, en direkt hommage till Carsons Tyst vår. Andra, som Nobelpristagaren Paul Nurse, har faktiskt sin gärning som forskare i hög grad Rachel Carson att tacka för.

Vi tittade också utanför vår egen utgivning. Vi har läst och älskat Patrik Svenssons Ålevangeliet. Boken och hans fantastiska Sommar i P1 gav oss impulsen att be honom skriva förord till Elizabeth Kolberts Det sjätte utdöendet, vilket han också gjorde. Vi har läst och älskat SVT-legendaren Henrik Ekmans Naturen vi ärvde. Och inte minst: Vi uppfylls av att se hur alla dessa böcker talar med varandra, utbyter idéer och teman, samspelar och bildar en inspirerande fond för den nödvändiga omställning vi står mitt uppe i.

Journalisten Henrik Ekmans tummade exemplar av Rachel Carsons miljöklassiker – och en nyare utgåva i Volantes klassikertappning

Boken som bärare av upplevelser och kunskap betraktas av vissa som en utrotningshotad art. Men boken är oöverträffad, vilket inte minst den rad av duktiga forskare och journalister som nämns ovan är bevis för: de valde att skriva en eller flera böcker för att nå ut med sin forskning, sitt larm, sin kärleksförklaring.

Därför blev seminarieserien ”Tyst vår – 60 år senare” till. Vi på Volante kontaktade programansvariga på Naturhistoriska riksmuseet med förslag om att sätta ihop ett live-program under 2022 och de gick genast igång på idén att göra detta tillsammans. De såg att detta kunde var en möjlighet att sprida kunskapen om museets viktiga arbete och forskning på området. Sedan kom pandemirestriktioner emellan och vi beslöt att gå den digitala vägen. När vi kontaktade UR Samtiden tackade de ja, trots kort framförhållning: kombinationen av färsk forskning från ett av våra främsta museer och forskningsinstitut och en rad världsledande författare var helt enkelt för stark att tacka nej till.

Inspelningsplats: Naturhistoriska riksmuseet en kylig januaridag

Det första seminariet är inspelat och finns att se här på vår hemsida, liksom på UR Play och hos NRM. Under ytterligare två tillfällen, i mars och juni, spelas nya samtal och föreläsningar in.

Björn Helander, ”Mr Havsörn” och programledaren Henrik Ekman

Resultatet kan du följa här. Titta, lyssna, lär och inspireras. Läs böckerna! Tala med vänner, grannar, politiker, dina barn. Odla din vilda trädgård, skydda den natur du är omgiven av, gör skillnad!

*2022 är verkligen ett miljöns jubileumsår. Samma vecka som det tredje seminariet spelas in genomförs konferensen Stockholm +50, ett högnivåmöte som FN arrangerar, där Sverige står som värd, tillsammans med Kenya. Då är det femtio år sedan FN:s första miljökonferens ägde rum, Stockholmskonferensen 1972. Ambitionen med Stockholm+50 är att högtidlighålla 50-årsjubiléet, men också att bidra till att öka takten i omställningen mot hållbara och gröna samhällen, fler jobb och en miljö i balans för alla, där ingen lämnas utanför.

Snabbt och långsamt. Rörligt och stabilt.

Växande och flygande. Klokt och roligt.

Det är vad Volante handlar om.

Nu får vi en ny logotyp och uppdaterad visuell identitet, skapad av formgivaren Minna Sakaria. 

Blomman är kvar, men ny

Volante symboliseras som tidigare av en blomma. Blomman har funnits med oss sedan starten och idén är fortfarande densamma — blommans kronblad och fröer är idéerna och berättelserna som vi och våra författare publicerar, och som vi vill ska sprida sig, slå rot och växa.

Det finns mer än en miljon Volante-böcker där ute där blomsterstjälken växer upp på bokryggen, och även stjälken finns kvar, om än i en uppdaterad version.

Dessutom är blomman rolig att använda som asterisk.*

* Ungefär så här. Fotnoter rätt skrivna kan ju vara fantastiska! För ett strålande exempel, se hur Adam Kay använder fotnoterna i sin väldigt roliga och upplysande bok Det här kommer göra ont. (Även om ljudboken också är bra, så blir det inte samma effekt som i ”läsboken”.)

Etablerad men spetsig

Den nya visuella identiteten har skapats av Minna Sakaria, formgivare utbildad på RCA i London som driver Sakaria Studio och bland annat gjort visuella identiteter för Stockholms Kvinnohistoriska och Konstfack.

Den visuella identiteten ska spegla vad Volante är idag och i framtiden, en etablerad och samtidigt spetsig aktör inom förlagsbranschen.

Vi har identifierat värdeord som ”avantgarde”, ”snygg och modern” samt ”tillgängliga och folkbildande”. I detta ligger också berättelsen om Volante som förlag.

I typografin leker vi med kursiver – ett ord som kan ledas tillbaka till medeltidslatinets cursivus, från latinets curro ”löpa”. Samtidigt som vi tydliggör det snabba och framåtlutade, finns en subtil koppling till ordet Volante, ”flygande” på italienska.

Snabbt och långsamt

Men det snabbrörliga bärs upp av det stabila. Som läsare ska man känna sig trygg med Volantes utgivning och scen, att man i den får ta del av kurerat och kvalitetsstämplat innehåll.

Att tillåta olika idéer (så länge de är genomtänkta) och eventuella krockar mellan dem, tycker vi visar på genuin intellektuell hederlighet, och är en viktig, överbryggande inställning i vår samtid.

Människan har i alla tider sökt sig till gröna platser.

Volantes primärfärg i den nya visuella identiteten är grön. Grön är en färg som syns. Den passar ändå in i alla rum. Kopplingen till liv, energi och natur finns förstås, och därmed också till vår populärvetenskapliga utgivning, men också all form av utveckling. Inklusive blomman som växer.

Jonna Bornemarks bok jag är himmel och hav blir den första Volante-bok med den nya visuella identiteten.

Den första Volante-blomman formgavs av Tobias Gillberg 2003.

Vi sitter i en taxi på väg ut mot Wasamuseet. Utanför både utrikesdepartementet och riksdagen står polisens piketbilar parkerade, i Stockholm demonstreras det mot covidpass.
Nobelpristagaren Sir Paul Nurse slår en blick i telefonen – flera mediaförfrågningar har kommit sedan The Telegraph publicerat ett brev från honom, Richard Dawkins och en rad andra framstående vetenskapspersoner. Ämnet är inte restriktioner eller covidpass, inte heller Brexit (ämnen han för all del tidigare uttalat sig om) utan den process Imperial College nu genomför som ett led i sin ”etiska städning” efter Black Lives Matter-protesterna.

Paul Nurse lyckades alltså trots omikrons härjningar besöka Stockholm i samband med publiceringen av hans bok What is Life? på svenska med titeln Vad är liv? Biologins hemligheter i fem kapitel. Förutom några intervjuer så höll han en öppen föreläsning på Karolinska Institutet (och zoom), arrangerad av professor Ingemar Ernberg. Dessutom gjorde Nobelmuseums Gustav Källstrand en poddintervju i form av ett publikt samtal i museet. Båda dessa evenemang självklart med begränsad publik i luftiga lokaler…

många timmars hård möda över oglamorösa petriskålar med jästsvamp

Paul Nurse växte upp under enkla omständigheter i en arbetarklassfamilj där han blev den förste att ta sig vidare till akademiska studier; en udda fågel, som redan som barn började fundera på den stora frågan boken försöker besvara.

Att få ägna sitt liv åt forskning, visserligen med många timmars hård möda över oglamorösa petriskålar med jästsvamp (utan särskilt hög lön) men med kreativitet och passion som drivkrafter, ser denna arbetargrabb som ett enormt privilegium. Den ödmjukheten präglar både honom och hans hustru, som också var med på besöket.

En kort utvikning om hustrun Anne: Anne Nurse är numera pensionerad förskollärare (”de ljuvliga 3-5-åringarna var min åldersgrupp”) som fortsätter läsa och samla på barn- och ungdomsböcker. Under pauser och väntan på sin make satt hon och plöjde en roman av nobelpristagaren Abdulrazak Gurnah. När Paul Nurse blev adlad började deras granne kärleksfullt reta henne med ett glatt ”Good morning Lady Anne”, vilket hon inte alls tycker om. Inte heller minns hon med någon större glädje allt ståhej under Nobelfestligheterna. Vad hon hade på sig? ”Ja, det var väl någon klänning. Jag minns inte, är inte så intresserad av kläder.”

plikten att betala tillbaka till samhället – till exempel som mycket duglig byråkrat

Tillbaka till Paul Nurse: Han är noga med att skilja mellan ”privilege” och ”entitlement” och hans starka pliktkänsla är orsaken att han fortfarande vid 73 års ålder arbetar mer än heltid med att leda The Francis Crick Institute i London, engagera sig i flera styrelser och The Royal Academy of Sciences (som han länge var ordförande för), samtidigt som han reserverar en del av sin tid åt sin forskning.
Det vill säga: Privilegiet att kunna ägna sitt liv åt passionen medför plikten att betala tillbaka till samhället – till exempel som mycket duglig byråkrat.

Men privilegiet medför också en plikt att engagera sig i samhällsutvecklingen och i Vad är liv? skriver han både vackert och kraftfullt om vårt ansvar för allt liv på den enda levande planet vi känner till.
Därav också det brev till tidskriften Nature han skrivit tillsammans med bland andra Richard Dawkins och Alice Roberts, om Imperial Colleges beslut att plocka ner en byst av Thomas Huxley (känd som The Bulldog of Darwin) och döpa om den byggnad som bär hans namn.
Imperial College hade fattat det beslutet mot bakgrund av att Huxley – som kom att bli en uttalad abolitionist och reformvän och bland annat såg till att fattiga barn, också flickor, kunde få utbildning – skulle kunna betraktas som rasist med dagens måttstock.
Paul Nurse blir påtagligt irriterad och berättar animerat om alla Huxleys insatser för ett mer upplyst och jämlikt samhälle. De idéer han förfäktat som ung borde mer än uppvägas av hans senare gärning, menar Nurse.
Ännu mer upprörande tycker han Edinburghs universitets beslut att plocka bort David Humes namn från en byggnad är. ”En av världens kanske tio främsta filosofer! Och snart är det väl dags för Francis Crick också”, muttrar han.

vi är många som bygger kunskapssamhället

Men mörka moln skingras snabbt när vi ges en personlig guidning runt Wasa av chefsguide Peter Rydebjörk. Jag älskar ett bra museum lika mycket som jag älskar en god bok, och det slog mig under denna helg i sällskap med en av världens främsta forskare, i miljöer som Nobelprismuseum, Karolinska Institutet, Wasamuseet och förstås Volantes fina kontor och Gamla stans bokhandel att vi faktiskt är fler än vi tror som bygger kunskapssamhället – på olika sätt.

På samma sätt som Wasa dekorerades med överdådiga och symbolrika skulpturer för att demonstrera kungens makt, är det konstfärdiga i hur vi producerar kunskap en fullkomligt essentiell del. En tanke som inte ligger långt borta när jag håller den vackra och kloka Vad är liv? i min hand.

Matilda Berg

Vi brukar säga: Det finns inget så prisvärt som en bok. Den kan räcka hela livet – och förändra det i grunden.

På motsvarande sätt: Ett omsorgsfullt vald bok slår det mesta under granen. Med en bok kan du säga något, vilja något — mer än med de flesta andra klappar.

Vi hoppas att du hittar en bra bok i din lokala bokhandel. Om du bor i Stockholm har vi våra och andras fina böcker i Gamla stans bokhandel under oss. Extraöppet och med större lokaler inför jul. 

Julklappar för alla nyfikna

Högsta betyg

Vi är väldigt stolta över att två av höstens böcker fått de sällsynta femmorna av BTJ:s svårflirtade lektörer.

Att kategorisera böcker är alltid svårt, men Knaster av Pontus Wasling och Frågvisare av Nicklas Berild Lundblad och Fredrik Stjernberg kan kanske klassas som ”filosofisk populärvetenskap”?

Våra gröna böcker

Böcker om klimat- och naturkrisen är en egen subgenre på Volante. Därför platsar Rachel Carsons Tyst vår perfekt som en Volante Klassiker. 2022 firar boken 60 år, vi ser fram emot seminarieserien om verket tillsammans med Naturhistoriska och UR. Bland andra deltar Elizabeth Kolbert, aktuell med boken Under en vit himmel och som förärades Pulitzerpriset för Det sjätte utdöendet.

Under hösten fick vi besök av Anne Sverdrup-Thygeson, älskad för Insekternas planet och aktuell med På naturens axlar. Även Lewis Dartnell gästade och hans bok Ursprung fick ett fint mottagande.

Succé hos Skavlan

En av årets höjdpunkter på förlaget var att äntligen få träffa Merlin Sheldrake – han överträffade alla våra förväntningar.Prisbelönta Ett sammanvävt liv hör till den bästa populärvetenskap som publicerats på fler år – ämnet svampar är mer fascinerande än det mesta.

Julklappar för alla ambitiösa

Nobelpristagarens återkomst

En av årets största bokhändelser var Daniel Kahnemans Brus, skriven tillsammans med Olivier Sibony och Cass Sunstein.Minst fem poddar har vigt varsitt avsnitt åt den banbrytande boken som lär bli en modern klassiker på samma sätt som Tänka, snabbt och långsamt.

En lång rad av förlagets vänner skrev nyligen om vad Kahnemans tänkande betytt för dem.

Nextopia-profetens återkomst

Bildning för ledare

Förstå den kreativa processen

Legendaren tillbaka som livsfilosof

Livet med syskonen Hägglund

Självhjälp på nya sätt

Julklappar för alla kaospiloter

Insikter för förändring

I Våldet förklarar Musse Hasselvall och Robert Svensson ett språk vi alla måste förhålla oss till – samtidigt som de väcker obekväma frågor och bjuder in till självreflektion.

Verklig förändring kräver arbete, det lär oss både Våldet och Arkivism – även den en unik blomma i årets bokflora. Här visar en rad röster (red: Lina Thomsgård och Helene Larsson Pousette) hur de viktiga arkiven kan bli mer jämställda både bakåt och framåt: Du kan göra skillnad!

Ännu ett corona-år bakom oss

Är det nya normala att hälsa med armbågen och undvika folksamlingar? Förmodligen inte, att döma av glädjescenerna när restriktioner världen över lättades.

Epidemiologen Emma Frans bok Alla tvättar händerna ger en klok och rolig bakom kulisserna-blick på pandemin.

Kjell A Nordström och Per Schlingmann blickar i Corona Express framåt mot en värld som nog aldrig blir sig lik igen.

Det verkar bli en vit men något begränsad jul i år. Nästa jul vet vi ändå mindre om …

GOD JUL ÖNSKAR VI PÅ VOLANTE!