Ett nobelt privilegium
Vi sitter i en taxi på väg ut mot Wasamuseet. Utanför både utrikesdepartementet och riksdagen står polisens piketbilar parkerade, i Stockholm demonstreras det mot covidpass.
Nobelpristagaren Sir Paul Nurse slår en blick i telefonen – flera mediaförfrågningar har kommit sedan The Telegraph publicerat ett brev från honom, Richard Dawkins och en rad andra framstående vetenskapspersoner. Ämnet är inte restriktioner eller covidpass, inte heller Brexit (ämnen han för all del tidigare uttalat sig om) utan den process Imperial College nu genomför som ett led i sin ”etiska städning” efter Black Lives Matter-protesterna.
Paul Nurse lyckades alltså trots omikrons härjningar besöka Stockholm i samband med publiceringen av hans bok What is Life? på svenska med titeln Vad är liv? Biologins hemligheter i fem kapitel. Förutom några intervjuer så höll han en öppen föreläsning på Karolinska Institutet (och zoom), arrangerad av professor Ingemar Ernberg. Dessutom gjorde Nobelmuseums Gustav Källstrand en poddintervju i form av ett publikt samtal i museet. Båda dessa evenemang självklart med begränsad publik i luftiga lokaler…
många timmars hård möda över oglamorösa petriskålar med jästsvamp
Paul Nurse växte upp under enkla omständigheter i en arbetarklassfamilj där han blev den förste att ta sig vidare till akademiska studier; en udda fågel, som redan som barn började fundera på den stora frågan boken försöker besvara.
Att få ägna sitt liv åt forskning, visserligen med många timmars hård möda över oglamorösa petriskålar med jästsvamp (utan särskilt hög lön) men med kreativitet och passion som drivkrafter, ser denna arbetargrabb som ett enormt privilegium. Den ödmjukheten präglar både honom och hans hustru, som också var med på besöket.
En kort utvikning om hustrun Anne: Anne Nurse är numera pensionerad förskollärare (”de ljuvliga 3-5-åringarna var min åldersgrupp”) som fortsätter läsa och samla på barn- och ungdomsböcker. Under pauser och väntan på sin make satt hon och plöjde en roman av nobelpristagaren Abdulrazak Gurnah. När Paul Nurse blev adlad började deras granne kärleksfullt reta henne med ett glatt ”Good morning Lady Anne”, vilket hon inte alls tycker om. Inte heller minns hon med någon större glädje allt ståhej under Nobelfestligheterna. Vad hon hade på sig? ”Ja, det var väl någon klänning. Jag minns inte, är inte så intresserad av kläder.”
plikten att betala tillbaka till samhället – till exempel som mycket duglig byråkrat
Tillbaka till Paul Nurse: Han är noga med att skilja mellan ”privilege” och ”entitlement” och hans starka pliktkänsla är orsaken att han fortfarande vid 73 års ålder arbetar mer än heltid med att leda The Francis Crick Institute i London, engagera sig i flera styrelser och The Royal Academy of Sciences (som han länge var ordförande för), samtidigt som han reserverar en del av sin tid åt sin forskning.
Det vill säga: Privilegiet att kunna ägna sitt liv åt passionen medför plikten att betala tillbaka till samhället – till exempel som mycket duglig byråkrat.
Men privilegiet medför också en plikt att engagera sig i samhällsutvecklingen och i Vad är liv? skriver han både vackert och kraftfullt om vårt ansvar för allt liv på den enda levande planet vi känner till.
Därav också det brev till tidskriften Nature han skrivit tillsammans med bland andra Richard Dawkins och Alice Roberts, om Imperial Colleges beslut att plocka ner en byst av Thomas Huxley (känd som The Bulldog of Darwin) och döpa om den byggnad som bär hans namn.
Imperial College hade fattat det beslutet mot bakgrund av att Huxley – som kom att bli en uttalad abolitionist och reformvän och bland annat såg till att fattiga barn, också flickor, kunde få utbildning – skulle kunna betraktas som rasist med dagens måttstock.
Paul Nurse blir påtagligt irriterad och berättar animerat om alla Huxleys insatser för ett mer upplyst och jämlikt samhälle. De idéer han förfäktat som ung borde mer än uppvägas av hans senare gärning, menar Nurse.
Ännu mer upprörande tycker han Edinburghs universitets beslut att plocka bort David Humes namn från en byggnad är. ”En av världens kanske tio främsta filosofer! Och snart är det väl dags för Francis Crick också”, muttrar han.
vi är många som bygger kunskapssamhället
Men mörka moln skingras snabbt när vi ges en personlig guidning runt Wasa av chefsguide Peter Rydebjörk. Jag älskar ett bra museum lika mycket som jag älskar en god bok, och det slog mig under denna helg i sällskap med en av världens främsta forskare, i miljöer som Nobelprismuseum, Karolinska Institutet, Wasamuseet och förstås Volantes fina kontor och Gamla stans bokhandel att vi faktiskt är fler än vi tror som bygger kunskapssamhället – på olika sätt.
På samma sätt som Wasa dekorerades med överdådiga och symbolrika skulpturer för att demonstrera kungens makt, är det konstfärdiga i hur vi producerar kunskap en fullkomligt essentiell del. En tanke som inte ligger långt borta när jag håller den vackra och kloka Vad är liv? i min hand.
Matilda Berg
