Inför utgivningen av succéromanen Wat wij zagen – på svenska Sakerna vi såg – ställde vi fyra frågor till författaren, Hanna Bervoets.

Har du en personlig relation till den här bokens ganska jobbiga ämne?

Jag har aldrig arbetat som innehållsmoderator, om det är det du menar. Men min relation till ämnet och temat är ”personlig” i den meningen att jag omedelbart fascinerades av konceptet med innehållsmoderering när jag först läste om det.

Det var en nederländsk tidningsartikel från, tror jag, 2018, som uppmärksammade mig på det faktum att det överallt i världen finns människor som arbetar dygnet runt för att hålla våra sociala medieplattformar rena och säkra. Själva idén förbluffade mig och jag hade så många frågor.

Min första fråga var: Vad ser dessa människor? Det är förstås en ganska sensationell approach till ämnet. Men det är ofta inramningen som används av medierna när de behandlar ämnet. När jag undersökte ämnet mer blev den initiala frågan mindre intressant för mig. Istället ville jag veta: Hur är jobbet, vad gör det med den sociala dynamiken på arbetsplatsen, och vad händer när moderatorsriktlinjerna (riktlinjer som talar om för anställda vad som ska få vara kvar och vad som ska tas bort) kolliderar med moderatorernas personliga moral?

Varför behöver vi höra till och vad gör vi för att tillhöra?

Dessutom ligger Sakerna vi såg tematiskt i linje med mina tidigare arbeten. Till exempel har jag alltid varit intresserad av gemenskap. Varför behöver vi höra till och vad gör vi för att tillhöra? Och många av mina böcker kretsar kring frågan om vad som är normalt och vem som får bestämma. Jag skrev till exempel en roman (Ivanov) om en forskare som vill korsa apor med människor: Vem får bestämma om hon får göra det, och varför? I Sakerna vi såg handlar frågan moderatorerna ständigt måste hantera om vilka inlägg som ska få vara kvar och vad som behöver tas bort. Men självklart har de sina egna åsikter om vad som är rätt och fel. I boken böjer karaktärerna moralen lite och anpassar sig efter det de ser. Och förutom det påverkas de av gruppdynamiken på arbetsplatsen; ibland baserar vi vad vi tycker på moralen hos de människor som omger oss – jag vet att jag gör det.

Så även om jag inte är en innehållsmoderator relaterar jag till mina karaktärer på många sätt, som jag tror vi alla gör. I slutändan modererar vi ständigt våra egna liv, frågar oss själva vad som är rätt, vad som är verkligt och vad som är sant. 

Den omfattande research du gjorde för den här boken – hur gick du tillväga och hur fick dina upptäckter dig att känna dig?

Förutom några av mina tidigare romaner, som ibland hade en sci-fi-känsla, är Sakerna vi såg mycket mer förankrad i verkligheten. Jag ville verkligen göra rättvisa åt arbetet med dessa verkliga innehållsmoderatorer. Så för min forskning ville jag läsa allt som någonsin skrivits om innehållsmoderering – vilket jag misslyckades med, naturligtvis. Men jag läste många fantastiska böcker, artiklar, studier och memoarer om ämnet. I slutet av boken har jag lagt till en lista över källor – där finns det dokumentärer, böcker, artiklar. Det finns också mycket material på YouTube, så jag spenderade timmar och timmar med att gå igenom det.

Det finns tre källor som jag särskilt vill nämna. Det är Sjarrel de Charon, innehållsmoderatorn i den nederländska artikeln jag nämnde, som skrev en memoar om sin tid som innehållsmoderator. Och sedan finns det en fantastisk bok som heter Behind the Screen av Sarah T. Roberts, som tar en mer akademisk, antropologisk ingång till ämnet. En annan källa jag också var mycket tacksam för var en uppsättning artiklar av journalisten Casey Newton för The Verge.

Jag ville läsa allt som någonsin skrivits om innehållsmoderering.

Förutom att läsa allt det där ville jag också moderera själv som forskning. Men jag var tvungen att göra det hemifrån, eftersom pandemin slagit till medan jag avslutade boken. Så jag ansökte om att göra HIT:s – ’H-I-T:s’ -, vilket står för ’Human Intelligent Tasks’. Detta är onlineuppgifter som bara kan göras av människor (som när du behöver ’klicka på alla cyklar’ på vissa bilder för att köpa konsertbiljetter till exempel), och ibland inkluderar dessa uppgifter innehållsmoderering. Men det jag fick göra var att jämföra en till synes slumpmässig uppsättning data med information på LinkedIn. Så jag fick en massa namn på personer och företag och sedan var jag tvungen att logga in på LinkedIn för att se om informationen fortfarande var aktuell. Jag fick ungefär 40 cent per timme för det, och det var en mycket insiktsfull upplevelse. För även om jag inte modererade något, fick jag en känsla av hur det är att göra dessa riktigt repetitiva, påfrestande uppgifter som faktiskt känns ganska avhumaniserande, även om de är utformade att göras av människor; ironiskt nog. I romanen har jag en karaktär som har erfarenhet av att utföra HIT:s, Souhaim, och han nämner hur det påverkat honom. Utöver detta sökte jag på internet efter andra berättelser om innehållsmoderering och jag hittade ganska många vilseledande funktionbeskrivningar från företag som försökte rekrytera nya moderatorer. Jag undersökte det här, skapade en LinkedIn-profil som sa att jag letade efter en teknisk tjänst, och sedan dess får jag fortfarande jobberbjudanden som innehållsmoderator varje vecka. Jobbeskrivningen är nästan alltid mycket vag: ”En rolig tjänst i Portugal för ett stort techföretag!” Men du kommer inte att arbeta för techföretaget, du kommer att arbeta för en underleverantör, och ofta är jobbet inte särskilt soligt alls. 

Det finns ett antal viktiga teman i din bok. Planerade du hela tiden att skriva om så många olika aktuella frågor i ett så komprimerat format?

Ja och nej. Innan jag skriver brukar jag planera hela handlingen – det är den typen av författare jag är, jag behöver den typen av säkerhet och kontroll.

Så till exempel fanns ämnet konspirationsteorier där från början. Men när jag planerade att skriva om det var det inte ”en aktuell fråga” än.

Jag kom på det 2019, eftersom jag var så fascinerad av ”Flat Earth-communityn” – en nischad grupp på internet bestående av människor som tror, eller vill tro, att jorden är platt. Återigen var detta bara en liten grupp – konspirationsteorier var inte en mainstream-grej 2019. Men medan jag skrev slog pandemin till och plötsligt såg jag dessa idéer som redan var en del av ”Flat Earthers” trosuppfattningar sippra ner till mainstream.

Vem eller vad formar vår världsbild? Hur påverkar politik, kultur och samhälle vårt tänkande?

Jag vet inte hur det var i Sverige, men i Nederländerna blev konspirationsteorier mycket en del av antiregeringsrörelser som kritiserade coronapolitiken. Dessa teorier handlade inte bara om själva viruset, många människor kom att tro att vår värld styrs av en utvald grupp ledare, som kanske också är pedofiler – ett narrativ som går tillbaka flera århundraden och faktiskt har sin grund i gamla antisemitiska idéer. Och dessa teorier fanns och diskuterades redan i Flat Earth-communityn.

När jag skrev boken hade jag ingen aning om att dessa teorier skulle omfamnas så brett när boken väl kom ut. Ärligt talat gjorde det mig orolig, eftersom en bok inte ska vara för aktuell. Jag strävar alltid efter att berätta historier som inte bara handlar om vår tid, utan kan tillämpas på alla tider. När konspirationsteorierna dök upp på bred front var jag rädd att min bok skulle verka föråldrad när den kom ut.

För mig handlar mitt arbete inte bara om tiden vi lever i. Det är de större temana jag är intresserad av, de mer universella ämnena. Vem eller vad formar vår världsbild? Hur påverkar politik, kultur och samhälle vårt tänkande? Det är frågor som alltid är relevanta, tror jag.

Din roman har blivit en fantastisk framgång och lockat hundratusentals läsare – på olika språk. Har du fått många reaktioner från läsare och i så fall, vilket intryck har dessa svar lämnat hos dig?

Ja, jag fick mycket respons. Beröm från personer som älskade den, men också en hel del frågor om slutet. Det är ganska öppet slut, och för mig är det perfekt, men – utan att avslöja för mycket – har många frågat mig: Vad händer sen? För mig är det en stor komplimang, eftersom det visar att min huvudperson Kayleigh engagerar människor på ett mycket direkt sätt. De vill veta vad som hände med henne, även om hon är fiktiv.

En annan reaktion jag inte kommer att glömma var från en innehållsmoderator, som tackade mig för boken och sa att den beskrev hans erfarenhet mycket väl. Med så många innehållsmoderatorer som arbetar för så många olika företag tror jag inte att det finns en enda innehållsmodereringsupplevelse. Så det finns förmodligen också många innehållsmoderatorer där ute som inte känner igen sig själva i min bok överhuvudtaget. Dessutom handlar boken inte bara om innehållsmoderering. Jag valde innehållsmodereringsarenan eftersom den gav mig så många intressanta frågor och ämnen att utforska, och framför allt eftersom den gav mig en ursäkt att dyka ner i bredare, mer filosofiska teman som jag alltid har varit intresserad av som författare.

Men ändå, den kommentaren från en riktig innehållsmoderator som älskade boken betydde mycket för mig.

Inför utgivningen av den efterlängtade boken Bubbelhoppa – En metod för att förstå andra ställde vi fyra frågor till författaren Emma Stenström, forskare vid Handelshögskolan i Stockholm och den som tagit metoden ”bubbelhoppning” till Sverige och utvecklat den. 

Omslag Miroslav Šokčić

Vad innebär det egentligen att bubbelhoppa?

Enkelt uttryckt handlar det om att möta någon som tycker, tänker eller lever annorlunda med nyfikenhet – i syfte att vidga både sina egna och den andras perspektiv. Det kräver ett nyfiket sinnelag förstås, men också en rad färdigheter som man kan öva upp (och som man lär sig när man läser min bok).

Kan det vara försent att börja med det? Man har ju ofta redan sina invanda mönster, sina vänner, sin bostadsort och så vidare.

Nej, det är aldrig försent! Tvärtom kan det kanske bli ännu viktigare med åren, då nya sammanhang och människor kanske inte lika lätt och naturligt kommer i ens väg.

Vilka är vinsterna? Varför ska man bubbelhoppa?

Först och främst gör vi andra glada och mindre ensamma – och mår på köpet själva bra av det. Det finns inget viktigare för hälsa och välmående än relationer, och vi mår allra bäst av att ha en bredd av relationer, både privat och yrkesmässigt.

Sedan finns det uppenbara samhälleliga vinster. Bubbelhoppning kan vara ett led i att skapa bättre sammanhållning och förståelse mellan grupper som inte alltid möts och öka den sociala tilliten.

Du är själv en mycket aktiv bubbelhoppare, men för den som inte ”har det naturligt i sig”: Vilka är dina bästa tips för att komma igång?

När vi skulle ge ut Kvinnors styrka – Vad jag lärt mig av kampen på det sexuella våldets frontlinje beslöt vi tidigt att tio kronor per sålt exemplar skulle gå oavkortat till stöd för Dr Denis Mukweges fantastiska arbete vid Panzisjukhuset i Kongo.
När vi fick besök av Dr Mukwege i Stockholm i januari 2023 anordnade vi tillsammans med Läkarmissionen ett författarsamtal och konsert i Storkyrkan – och biljettintäkterna därifrån skulle självklart också gå till Panzi.

På självaste Alla hjärtans dag gjorde Volante därför ett besök hos Läkarmissionen på deras kontor i Vinsta utanför Stockholm, för att få överlämna en check på den rätt ansenliga summa som vi och våra bokköpare samlat ihop till stöd för Panzisjukhuset – och Mukweges arbete över hela världen, för hans stiftelse arbetar mot sexuellt våld i krig och för kvinnors upprättelse även i andra länder, som till exempel i Ukraina sedan Rysslands fullskaliga invasion 2022.

Läkarmissionens styrelseordförande Bo Guldstrand, Matilda Berg från Volante och Josephine Sundqvist, generalsekreterare LM.

Men den här checken var bara början, förstås. Den gällde för 2022 års försäljning. Fortsätt att sprida ordet om Dr Mukweges gärning, gärna genom att köpa hans starka, välskrivna och inspirerande självbiografi och ge bort den till en ny läsare!

Ta här del av fem skäl att läsa Dr Mukweges bok Kvinnors styrka!

P S Alla hjärtans dag ligger i ”Vänliga veckan” – har du hört talas om den? Det är ett initiativ från Läkarmissionen och därför kändes det extra rätt att lämna över donationen just denna vecka. Låt oss citera Wikipedia:

”Vänliga veckan är en svenskskapad tradition sedan år 1946, att under en vecka (numera i februari) visa vänlighet mot sin omvärld.

Upprinnelsen till begreppet Vänliga veckan härstammar från en trafikräknare, som år 1946 berättade att under hans pass såg han 12 människor som log, 15 som såg nöjda ut medan däremot 8 569 såg ut som de var på väg till en begravning. Detta föranledde publicisten och biståndsorganisationen Läkarmissionens grundare Harry Lindquist att instifta en årligt återkommande Vänliga veckan, senare med understöd av idrottsledaren Ernst Killander.^[1][2] Vänlighet och artighet i trafiken, på arbetsplatsen och i familjen var ledorden för Vänliga veckan, som ursprungligen inföll första veckan i november^[3]. År 1948 listar tidningen Hemmet och familjen riktlinjer att tänka på under veckan, att tänka gott och tala gott om medmänniskorna. År 1960 införs mottot ’Vänlighet vinner’ som recept mot ett allt mer stressat samhällsklimat.^[4]

Den kristna tidningen Svenska Journalen (som Lindquist var utgivare av) och Harry Lindquist-stiftelsen började 1984 att dela ut ett årligt pris till ’Årets vänligaste svensk’.^[5] Bland pristagarna fanns ledaren för 5i12-rörelsen, Stig Wallin (1993) och den humanitärt engagerade artisten Barbro Svensson (Lill-Babs) (1995). År 1999 bröts dock den traditionen, eftersom pristagarna börjat utsättas för hån och ovänlighet.^[6] I samband med det upphörde även aktiviteterna omkring Vänliga veckan, men år 2014 återlanserade Läkarmissionen Vänliga veckan, denna gång placerad i vecka 7 i samband med Alla hjärtans dag (14 februari).”

BOKEN är bra (det är inte bara att personen är intressant)

Alla kan se att personen Mukwege är fantastisk. Men här träder han fram som författare. ”Det är lätt att skriva om man känner för vad man skriver om”, sa han själv vid besöket i Stockholm nyligen. Bibliotekstjänsts lektör skriver också i sin recension att den är ”välskriven från första ord till sista”. Kärleken till det kongolesiska landskapet löper som en av många trådar i bokens väv. En annan är närvarokänslan i beskrivningen av alla möten; gestaltningen av gester, utseenden, känslouttryck.

Boken är en hyllning till kvinnors styrka

Boken bjuder på ett dussintal fantastiska berättelser om enskilda kvinnoöden. Ibland blir det fasansfullt. Vissa delar kan vara det starkaste du behöver läsa någonsin. Men samtidigt finns hoppet där: trots fruktansvärda övergrepp så lyckas kvinnorna ta sig vidare. Motståndskraften är häpnadsväckande. (Det gör inte männen, konstaterar Mukwege, om de också råkat ut för övergrepp.) Det är lätt att konstatera att de flesta kvinnor har insett överlevnadens absoluta förutsättning: Lever du för andra, har du alltid något att leva för.

Boken är hyperaktuell på grund av de globala utmaningar vi alla delar

Roten till de lokala krigen, och de hemska våldtäkterna som används som ytterst effektiva vapen, ligger i jakten på de värdefulla mineraler som ingår i mobiltelefoner och batterier till bland annat elbilar (”blodsmineraler”) – och över huvud taget till vad som ses som nödvändigt i den globala klimatomställningen. En global reglering av marknaden med blodsmineraler skulle göra stor skillnad och är en av de frågor dr Mukwege lyfter.

Boken berättar historien om Afrika

Dr Mukweges livsresa vävs samman med de senaste decenniernas utveckling, krig och konflikter i länderna runt Kongo-Kinshasa, men också kopplingen till kolonialtiden och Afrikas mörka hjärta. Kriget är både det blodigaste sedan andra världskriget (med sex miljoner döda) – och samtidigt det mest komplexa. Över hundra rebellgrupper opererar i området, backade av olika intressen. Dessutom verkar kriget vara utan slut. Hur är det möjligt att ett land så rikt på viktiga naturtillgångar har världens fattigaste befolkning?

Världens mest imponerande person?

Inspirationen! Doktor Denis Mukweges insats för så många är enorm. Han visar hela tiden att det är möjligt att göra skillnad. Från Panzisjukhuset i sig och helhetsmodellen där, till de personliga uppoffringarna, inte minst att leva med mordhot och under ständig övervakning. Och för er som undrar: Jo, då man träffar Denis Mukwege är intrycket att han är så fantastisk som man hoppats på, på samma gång ödmjuk och respektingivande.

Doktor Denis Mukwege överlämnar sin gåva till Nobelprismuseums kurator, januari 2023: Läkarrock och medicinska instrument, som han använder i sitt dagliga arbete som gynekolog och obstetriker. Foto: Anna Ledin Wirén

På väggen i vårt stora rum här på Volantes kontor i Gamla stan i Stockholm står det ”Make your mark on the world”.

Som då Olof Lundhs bok Templet i öknen myntade ”sporttvätt”, som också på ett självklart sätt landade i årets nyordslista.

Men det här året blir det också tydligt att det är andra ord som definierar Volante, och egentligen beskrivit oss sedan starten:

• Nyfiket och göra nytt
• Gränsöverskridande och utmana

295 evenemang här på gatan i Gamla stan

Göra nytt och nyfiket: I år blev det en ny samtalsscen där bokälskare, poddfantaster, författare, kunskapsivrare, kulturskapare, forskare och företagsledare möts för att ha roligt och lära sig något nytt.

I våras invigde vi mötesplatsen, kulturscenen och idéstudion SN7. Även podden SN7 Play startade.

Gamla stans bokhandel i lokalen bredvid var redan Sveriges mest händelserika bokhandel och gick in i sitt fjärde och mest lyckosamma år, äntligen efter pandemin.

Sammantaget blev det ett nytt litteraturhus i Stockholm där vi arrangerade nästan tre hundra (295!) evenemang här på ”Stora Nygatan 7”, många i olika samarbeten.

Målade sin bok själv

Gränsöverskridande: I år var Volante producent eller samproducent bakom bokförlängningar och fördjupningar i poddformat som Templet i öknen och Momentum med och av Kjell A. Nordström och Per Schlingmann.

Vi skapade också en specialutgåva av Göran Greiders Stugland där han målade den själv med falu rödfärg.

Av Jonna Bornemarks nya bok jag är himmel och hav blev det också en utsåld teaterföreställning i samarbete med Nobelmuseet. Även Martin Hägglunds Vårt enda liv blev en föreställning.

Micael Dahlen har fortsatt att på sitt unika sätt vara gränsöverskridande. Genom fortsatt populära föredrag – och genom att starta och genomföra Handelshögskolans mest populära tillvalskurs i den mer än hundraåriga historien, Making a better life, där han utgick från ny och tidigare forskning som vi känner igen från böcker om lycka, meningen med livet och siffror.

Spränga och utmana gränser

I vissa fall kan man också tala om att spränga gränser:

Som när författare skriver om historien vi trodde vi kunde (Början på allt) eller alla de gränser våra Nobelprisade författare tagit sig förbi (tre utgivningar av nobelpristagare under 2022, och dessutom fler tidigare utgivna författare på besök i december).

I några fall handlade det om att utmana genregränser. Salad Hilowle med en fotobiografi, Karin Tidbeck med fantastik, Randall Munroe med humor och populärvetenskap.

I andra fall handlar det om utmana normer och strukturer, som i Hela havet stormar, Vi ger oss aldrig, Bekvämlighetens tyranni, Vitt skilda, Mitten eller Naturlagen.

Några har gått före tidigare. Klassikern Tyst vår av Rachel Carson gavs ut för 60 år sedan vilket vi uppmärksammade med en seminarieserie i samarbete med Utbildningsradion, Tyst vår 60 år. Här gästade aktuella Volante-författare som Dave Goulson och Elizabeth Kolbert.

föredrag inför 200 000 digitalt inloggade åhörare

Eller tänja vad som är möjligt på scener.

Som när Johan Norberg på en scen i april i Brasilien håller föredrag inför 6 000 personer live plus 200 000 digitalt inloggade åhörare. Eller när han i december hade ett uppdrag (pro bono) för en organisation i Ukraina: ”Yes, today we had a very hard morning with the new missiles’ attacks on all regions of Ukraine. But we are strong and the lecture will be delivered.”

Utgivningsmässigt kommer krigets effekter märkas mer under 2023 för vår del. En av vårvinterns nya Volante-författare är Liza Alexandrova-Zorina, som under hösten blev uppmärksammad för hotet om utvisning.

Hur gör man skillnad?

Krig finns tyvärr även på längre håll.

Utgivningen av Kvinnors styrka av fredspristagaren Denis Mukwege blev speciell då den på håll innebar att liv bokstavligt talat räddades.

För ett år sedan var journalisten Magda Gad på plats för att träffa Mukwege, bland annat för att skriva förord till boken, och då året summeras är det svårt att komma förbi historien om Vera.

Det var inte tack vare oss som hon räddades. Men vi var med och startade något som ledde dit.

Hur gör man skillnad?

Ibland vet man inte. Ibland kanske det inte går. Men om vi inte försöker kommer inget hända.

PS. Mukwege kommer till Stockholm på besök 8 januari. Läs mer här.

PPS. Vi gjorde också om vår grafiska profil.

Boken är varje år årets julklapp, anser vi. 
Att få sin julklapp med ett grötrim till förhöjer ju upplevelsen – så vi vill gärna hjälpa alla tomtar på traven med några förslag!

BÖRJAN PÅ ALLT
Midvinternattens köld är hård, nu är det banne mig det kallt
Men inte värre nu än förr – väl?
När vi var primitiva och slog varandra ihjäl …
Den bilden måste revideras när du läser Början på allt!

Volantes Matilda Berg tipsar om Början på allt i Volantes julkalender

FRÅGVISARE
Är din nyfikenhet utan gräns?
Lider du av kunskapsabstinens?
Ställer du ens rätt fråga? Behöver du bli precisare?
Vässa din förmåga och bli Frågvisare!

TÄNK OM … 2
Universum är så stort och ogripbart
Det är lätt att känna sig banal
Men med humor blir ämnet underbart
Den här boken tar bort alla existentiella kval

Karin Tidbeck är ett Randall Munroe-fan och tipsar om Tänk om … 2 här (men också Knaster av Pontus Wasling!)

BEKVÄMLIGHETENS TYRANNI
Google, Apple, Meta och Amazon utgör ett tech-kompani
Som du möter med letargi, ja närmast apati,
Din tid, dina pengar och din identitet har de redan
Men denna bok kanske väcker dig ur ledan?

MINNESTEATERN
Som en dröm med tveksamt slut
I en trädgård där ingen hittar ut
En teater som hjälper oss att minnas
De värden som för alltid bör finnas

Volantes Klas Ekman tipsar här om Karin Tidbecks Minnesteatern. 

Här tipsar Karin Tidbeck Bokus-kunderna om några fina julklappar!

EVIGT UNG
Lär dig allt om cellduschar, telomerer och fasta,
Alkemisters krus och bibliska ålderspatriarker
Om du vill hålla leva långt måste du hasta
Och besöka den här bokens spännande framtidsmarker!

HALIMA OM DE SINA
Möt en mormor som satt sina rötter i norrländsk mylla
Som hennes ättling med bokkonst ville hylla
Från Mogadishu till Ålidhem reste Halima
I dagboksform finns nu tankar och bilder som är helt sublima

Förläggare Johan Wirfält tipsar om både Halima om de sina och Stugland (se nedan) här!

VITT SKILDA
Du och jag är likadana
Vem kan något annat ana
Jag som trodde jag förstod
Alla har vi samma blod
Gemensam nationalitet
Vitt skilda – ger erfarenhet!

Här tipsar Gabriella Ciszuk på Volantes Speakers om boken som julklapp!

ETT BÄTTRE LIV
Ett bättre liv vill ju alla leva
Och ett tankerum som präglas av välbehaget
Så sluta tveka, undra och treva
Den här boken hjälper dig förändras en tanke i taget!

MOMENTUM
Först kom en förhatlig viruspandemi
Sedan slog tyrannen i öst till med krig
Dessutom räds vi klimatkrisens dystopi
Men det finns faktiskt hopp i denna boks intrig!

TEMPLET I ÖKNEN
Allt var liksom fel med VM denna sväng
Ingen Zlatan, Italien eller ljummet sommarkvällshäng
Vi får skylla på FIFAs korruption och Qatars pengaflod
Olof Lundh rapporterar med kraft, energi och mod!

AMAZONKODEN
Kvinnor kan – det vill jag lova!
Vänta nu – vad är det här?
Hur du ska lyckas i affärer?
Inte brotta ned hetärer
Utan tjäna in en kova!
Ja rent av bli en miljonär!

Amazonkoden-författaren Anna Nordlanders bästa julklappstips? Ärvda svar av Ida Hult. Margareta Boström tipsar om Bredd av David Epstein.

STUGLAND
Falurött hus med vit rand på knuten
En dröm såväl modern som förfluten
Drömmen om det enklare livet
Redan Thoreau använde det motivet
Men det är Greider som gör det med rätta drivet

Här tipsar förläggare Johan Wirfält om Stugland.

HELA HAVET STORMAR
På Konstfack bildas olika åsiktsläger
(Men tänkte de på att offentlighetsprincipen äger?)
När Hela havet stormar
Och debattörerna gormar
Finns i mitten en som håller huvudet kallt
Och ger myndighetsskandalen litterär gestalt

Olof Lundh (författare till Templet i öknen) tipsar om Hela havet stormar som julklapp!
Även Johan Wicklén (författare till Vi ger oss aldrig) tipsar om boken som bonus här!

FUNDAMENTALT
Verkligheten består av atomer, kvarkar och annan fysik
Men det betyder inte brist på mystik
Nobelpristagaren vet att beskriva vårt universum
Med sin förundran och häpnad i centrum

VI GER OSS ALDRIG
Vi ger oss aldrig! sa Sveriges politiker
Inte vi heller, sa sociologer, lärare och annat myndighetsfolk:
Knarket är osvenskt! En tanke som inte mötte någon kritiker …
Fast det var så många som i lönndom tog sig en holk

Här tipsar Sara Kristoffersson (författare till Hela havet stormar) om boken!

HETTA
Nu börjar vi svettas
på kläderna lättas
Dags att berätta
hur klarar du Hetta?

NATURLAGEN
Om floder, berg och hav kunde tala
Är risken stor att de skulle låta rätt brutala
Vi människor har tyvärr inte använt något vett
Så det är hög tid att naturen kräver sin rätt!

KVINNORS STYRKA
Som en hel karl ska man vara stark
och som en kvinna söt och rar
Bestämt av någon gammal patriark
som inte borde få finnas kvar
Kvinnors styrka får du här begrunda
och bli en av dem som vägrar att blunda

BRUS
Hör du något i detta Brus?
Störs du av det minsta sus?
Kan du ta ett bra beslut?
Här kommer hjälp att slå bakut!

MEN, LYSSNAR DU?
Bjällerklang och julmusik
tjo och tjim och barnaskrik
Får du lust att ropa tig!
Men, lyssnar du? är till för dig

MITTEN
De politiska partierna drar oss isär,
Politiskt står de flesta i mitten kvar.
Se här en bok som är en aning konträr!
Den ädla kompromissen är alltings svar.

YOGAHJÄRNAN
Sträck ut som en hund
på huvudet stå
och så andas du in
bli inte blå!
Gå inte i spinn!
Ligg stilla en stund
Vad hände med tanken?
Det funkar för fanken!

DET PERFEKTA ANDETAGET
Andas in, andas ut, det är viktigare än du tror
Näsan är mer än en behållare för snor
Det perfekta andetaget skänker hälsa
Och kan från stress och olycka sin läsare frälsa

VAD ÄR LIV?
En cell är grunden i allt, det upptäcktes redan på 1600-talet
Fast om genen hade Hooke inte någon aning,
Evolutionen hade han nog sett som något galet.
Läs nu Nobelbelönad bok om liv – se det som en uppmaning!

TYST JORD
Det borde kvittra och surra överallt
Det har väl en gång skaparen befallt?
Sjung alla fjärilars, humlors och bins lov!
Här får du en bok vars grundton är dov
Men sjung och gläds åt de små
Så kan vi tillsammans målet nå!

JAG ÄR HIMMEL OCH HAV
Som en del av alltet
tar du plats i världen
smakar på saltet
innan födelsefärden
Som solens ljus, och trädets sav
jag är himmel och hav

SIFFERDJUR
Stegen, timmarna och åren
blundar du och ser blott fåren?
Sifferdjur är vi nog alla
Får som räknarna vill valla

Här tipsar Per Schlingmann (en av författarna till Momentum och Corona Express) om Jan Gradvalls och Magnus Lindkvists bok Kreativ friktion.

Det kom ett tips från ett nederländskt förlag som vi ofta pratar med under London Book Fair 2017: Ett spännande ”proposal” från den redan då ganska kände David Graeber och en mindre känd akademikerkollega till honom. En liten nätt bok med arbetstiteln ”Foragers and Kings”.
Vi anade inte då att vi skulle ha att göra med en 700 sidor lång bästsäljare som under första året skulle sälja i en miljon exemplar. Men det var å andra sidan inte det enda med Början på allt som tog oväntade vändningar.

Bokprojektet hade börjat tidigare än så, när antropologen David Graeber – mer känd för sin aktivism inom bland annat Occupy Wall Street-rörelsen – mötte arkeologen David Wengrow på en konferens. Under 10 år böljade sedan samtalet fram och tillbaka, då och då intensivt med tätt utbyte av texter, under andra perioder med glesare intervall. En intellektuell bromance över Atlanten, över de akademiska disciplinerna och som överbryggade två ganska skilda temperament.

I takt med att åren gick växte projektet och kom att omfatta inte bara de två ganska basala punkterna på vilka de två ville rätta historieskrivningen vi lever med:

• Att våra förfäder inte var schimpanslika barbarer eller ädla vildar utan helt enkelt – och komplicerat – människor som oss. (Här kan man läsa en vetenskaplig artikel av de båda författarna om det ämnet.)
• Att den hierarkiska och byråkratiska civilisationen (den som vi väl alla nu lever i) med nödvändighet byggdes i städer. (Här har Wengrow skrivit om det ämnet.)

Vi hade precis nåtts av den glada nyheten att manus var klart, och att vi därmed kunde börja planera för utgivning 2022, när den tragiska nyheten kom att David Graeber hastigt avlidit under en semester i Venedig.

Plötsligt och oväntat stod David utan David vid sin sida

För David Wengrow kom den personliga sorgen att stå i skuggan av arbetet med lanseringen av det som hade blivit en bjässebok – och vars titel Graeber myntat mot sin förläggares uttryckliga vilja.

”The Dawn of Everything”.

Poetiskt, kaxigt, ambitiöst och också lite ”mischievous” (busigt). I och med hans död blev det omöjligt för förläggaren att driva igenom något alternativ. ”It’s the title David wanted”, kunde David Wengrow svara i all enkelhet. (Och nu älskar originalförläggaren titeln – det brukar bli så när en bok blir en succé …)

En tidig indikation på att boken skulle bli en succé – förutom listplaceringarna i New York Times och Der Spiegel – var de så kallade blurbarna. Man måste ju älska när en Nassim Nicholas Taleb använder begreppet ”avslappnat ikonoklastisk”. Stort för oss var också när en utlandssvensk som Sigge Eklund ägnade en god stund i podden Alex och Sigge åt att hissa boken något alldeles extraordinärt. ”Jag känner mig darrig, förvirrad och upplyst.”

Graeber hade förberett sin vän Wengrow på att det skulle bli ”ett ståhej” kring släppet – men inte att han skulle få axla det hela själv. Men sedan boken kom ut – och snabbt klättrade upp på bästsäljarlistorna, lästes, hyllades och diskuterades – har arkeologiprofessorn rest världen runt och talat på vetenskapliga konferenser, i bokhandlar, på fackföreningsmöten och med otaliga journalister. Veckan före besöket i Stockholm hade han besökt Chicago, och han erkände på en gång att han kände sig sliten.

För oss på förlaget var besöket förstås en höjdpunkt för året. Första dagen ägnades åt intervjuer – bland annat en med Tobias Svanelid på Vetenskapsradion Historia (som Wengrow berömde som den hittills bästa intervjuaren han mött!) – och med ett långt och vindlande samtal på NAV-scenen i Nacka med Nora Bateson. Det kom att till stor del handla om begreppet ”schismogenes”, som hennes far Gregory Bateson myntade och som spelar en stor roll i boken Början på allt. (Här finns en spännande vetenskaplig artikel på det ämnet!)

Schismogenes – plötsligt ser man det överallt

På 1930-talet myntade antropologen Gregory Bateson termen ”schismogenes” för att beskriva människors tendens att definiera sig själva i kontrast till andra. Tänk er att två personer börjar gräla om någon smärre politisk oenighet, men efter en timme har de intagit positioner som är så oförsonliga att de befinner sig på helt motsatta sidor av en ideologisk klyfta – de intar till och med så extrema ståndpunkter att de aldrig skulle förfäkta dem under normala omständigheter, bara för att visa hur starkt de motsätter sig den andras uppfattning. De börjar som mittenorienterade demokrater, fast av lite olika schatteringar; innan den heta debatten är över har den ena på något sätt förvandlats till leninist medan den andra förespråkar Milton Friedmans idéer. Vi vet att sådant kan hända under diskussioner. Bateson föreslog att sådana processer kan institutionaliseras även inom olika kulturer. /…/

Bateson var intresserad av psykologiska processer inom samhällen, men det finns goda skäl att tro att någonting liknande sker även mellan olika samhällen. Människor definierar sig själva i relation till sina grannar. Stadsbor i centrum av civilisationerna blir därför mer urbana, och barbarer blir mer barbariska. Om ”nationalkaraktärer” verkligen skulle finnas så kan det enbart bero på sådana schismogenetiska processer: Britter försöker påminna så lite som möjligt om fransmän som försöker vara så olika tyskar som de kan, och så vidare. Om inte annat överdriver de skillnaderna så mycket det går när de grälar med varandra.

(Från Början på allt)

När det anordnas en pride-parad i Kiev mitt under brinnande krig, till exempel: schismogenes.

Andra dagen fortsatte intervjuandet – lyssna till exempel på samtalet med Sverker Sörlin i podden Stora idéer – men vi hann med att äta lunch med arkeologen och författaren Jonathan Lindström också.

Finalen på besöket blev helt fantastisk. David Wengrow höll en kort, klok och kul föreläsning i Kulturhusets stora hörsal. Den följdes av ett panelsamtal med arkeologen Liv Nilsson-Stutz, ekonomihistorikern Rasmus Fleischer (läs hans recension av Början på allt i Flamman), opinionsjournalisten Mattias Svensson (som också skrev om boken i Svenska Dagbladet) och P3 Historia-programledaren Cecilia Düringer.

Samtalet kom att handla om mycket skilda frågor. Liv Nilsson-Stutz beskrev pirret i kroppen som uppstår när en arkeolog står inför eller mitt uppe i en utgrävning – och David Wengrow hakade förstås i. De talade också om hur vår fantasi spelar roll i vetenskapen – fantasin måste ju vara arkeologens eller antropologens eller historikerns främsta redskap!

Historieskrivningens Emil i Lönneberga

Helt kort kom också det alternativa statsbegreppet som boken introducerar att diskuteras och därmed också de tre friheter som människan enligt Graeber och Wengrow alltid har eftertraktat:

• Friheten att röra sig fritt
• Friheten att vägra lyda
• Friheten att föreställa sig och bygga ett annat typ av samhälle

Bland ättlingarna till Cahokias undersåtar tog migrationen ofta formen av en omstrukturering av den sociala ordningen. Våra tre grundläggande friheter smälte ihop till ett enda frigörelseprojekt: man flyttade, vägrade lyda order och byggde upp nya sociala världar.

Som vi ska se använde Osage – ett Sioux-folk som från början tycks ha bott i området kring Fort Ancient i mellersta Ohio-floddalen och som senare gav sig av till prärien – uttrycket ”flytta till ett nytt land” som synonym till att genomföra en stor förändring.

(Från Början på allt)

Det var Cecilia Düringer som betonade att boken är ”mischievous”, en sorts historieskrivningens Emil i Lönneberga. Och där någonstans knyts väl tråden ihop, i den avslutande bilden från David Wengrows bildspel, en tolkning som en taiwanesisk illustratör skickat till honom efter att ha läst Början på allt.

Boken Evigt ung – Min och människans dröm om odödlighet är teknikreportern Peter Ottsjös populärvetenskapliga och idéhistoriska epos om hur åldrandet och döden kan ”hackas”. Vi ställde några frågor till den debuterande författaren, precis när boken är på väg ut i julhandeln.

Bland historiens många galna långlevnadsexperiment, har du några favoriter?

— Forskare förr hade en benägenhet att experimentera betydligt mer med sig själva. Jag antar att man kalla dem den tidens biohackare. Jag tänker till exempel på fysiologen Charles-Édouard Brown-Séquard som smorde in hela kroppen med lack bara för att se vad som skulle hända. Ett experiment som nästan tog livet av honom. När han var 70 injicerade han ett flytande extrakt tillverkat av testiklar från unga hundar och marsvin, med hopp om att det skulle ha föryngrande effekt. Fem år senare dog han.

Du pratar om att nyckeln till evigt liv handlar om att minska förekomsten av fyra sjukdomar, vilka är det och varför är de så avgörande?

— Det är hjärtsjukdom, cancer, demens och diabetes. De är de som tar död på flest människor och den överlägset största riskfaktorn för att drabbas av dem är hög ålder. Senare års forskning visar att dessa sjukdomar dessutom har ett antal gemensamma grundorsaker och att det säkerligen vore lämpligare att ta itu med dessa grundorsaker för att förebygga sjukdomarna, snarare än att betrakta dem som väsensskilda.

Peter Ottsjö. Foto: Sandra Artiga Vargas

Evigt ung är ju inte bara en berättelse om människans, utan också om din stund på jorden. Kan du kort förklara hur ditt intresse för evigt liv började?

— Jag är reporter på Ny Teknik och skriver mycket om den typen av teknik som ligger ett antal år in i framtiden. Jag försöker förstå vart vi är på väg och vad det kan innebära för individen och samhället. Det här är biologins århundrade, eftersom vetenskapen är i full färd med att ta makten över evolutionen.

Samtidigt har jag personligen alltid sökt mig till de stora existentiella frågorna. Kanske hänger det ihop med att jag lever ett liv med återkommande depressioner. Att ofta fundera över livet och döden kommer på köpet då.

Hur gick långlevnadsexperimentet du genomförde under bokprojektet och har du fortsatt efter att ditt manus skickades till tryck?

— Det gick bra, men den som vill veta mer får läsa boken! Men ja, jag har fortsatt med mina nya levnadsvanor. Jag planerar inte att upphöra med dem.

Vilka är dina bästa tips för den som siktar på att bli 150?

— Att bli en ambassadör för långlevnadsforskning. Om man ska kunna bli 150 år behöver man hjälp av vetenskapen. Hur bra man än sköter sin hälsa är det än så länge omöjligt. Så man ska investera i sitt framtida jag genom att leva så sunt man orkar. Då ökar naturligtvis chansen att få fler år i livet så att man hinner få vara med om den kommande revolutionen. Och ju fler som inser vad som är på väg att hända, desto snabbare lär utvecklingen ske.

Det var hög nördfaktor (och ett tydligt banan-tema) när xkcd.com-tecknaren och Volante-författaren Randall Munroe var på snabbvisit i Stockholm. Vid föreläsningen ”Randall Munroe tänker om igen” på GT30 bjöds publiken på bananer, fick göra en quiz om bananer* och i högtalarna spelades det banan-relaterad musik.

Randall Munroe berättade att han fått en massa olika frågor från folk som inte tyckte att deras frågor var tillräckligt viktiga eller seriösa för att störa en ”ordentlig” forskare, men de trodde att han kanske skulle kunna ge dem ett svar. Det blev uppslaget till böckerna Tänk om … , Gör så här och nu den senaste boken Tänk om … 2. Under arbetet med den hade han fått in fler frågor från barn – vilket han verkligen uppskattar:  ”Vuxna är mer rädda för att ställa frågor som de tror andra ska tycka är dumma eller konstiga. Barn är det inte. Därför är deras frågor ofta mer raka och roliga att svara på.“

En fråga som tog upp en del av kvällens föreläsning var ”från vilken höjd behöver man släppa en stek ifrån för att den ska bli ordentligt tillagad när den faller genom atmosfären eller träffar jordytan?”. Han hade gjort en hel del beräkningar kring detta och presenterade sin hypotes/gissning.

Ett par år senare var det två studenter i Manchester som hade läst hans svar och som hade ett par timmar över efter att ha experimenterat i en vindtunnel. Så de sprang helt sonika och köpte en köttbit och genomförde experiment för att studera just hur köttet uppförde sig i upp till Mach 2, och skickade sedan resultaten till Randall.

Under föreläsningen visade han faktiskt upp två videos från experimentet – som han inte tidigare visat någonstans.

Sista stunden av föredraget handlade om bananer och volym. Grundfrågan var om alla världens bananer skulle räcka till för att fylla alla världens kyrkor? En variant av den frågan hade publiken fått med sig redan i bekräftelsemailet för biljetterna: ”Hur många bananer får man plats med i föreläsningssalen?”

Något som Randall Munroe ofta brottas med i sina beräkningar är definitionsfrågor. I det här fallet:
1) Vad är en kyrka?
Han konstaterade att han under sina efterforskningar inte hade lyckats ta reda på hur många kyrkor det finns, men att det finns stora studier på hur många som regelbundet besöker kyrkor. Och då kunde man uppskatta hur många kvadratmeter kyrka det finns i världen. (Obs! Grov uppskattning!)

2) När är en banan en banan?
Steg två var nämligen att räkna ut hur stor en årsproduktion av bananer är och hur stor andel av denna som finns vid en given tidpunkt på ett år. Och den senare frågan konstaterade han var väldigt svår, eftersom han hade svårt att få reda på hur länge en banan ligger i lager och mognar, osv.

Men med en del andra uppskattningar konstaterade han att troligtvis skulle världens bananer täcka en eller ett par decimeter på golvet i världens kyrkor. Det skulle alltså finnas mycket tom ”kyrkovolym” kvar, med tanke på att många kyrkor dessutom har väldigt högt i tak.

Publikfrågan om antalet bananer (uppskattat antal) i föreläsningssalen fick vi också – Cirka 800 000 bananer skulle få plats i rummet där vi satt, enligt Munroe. Den i publiken som gissade närmast (också 800 000 bananer – fick ett Bananagram-spel och en signerad banan.

Astronomisk Ungdom genomförde inför Randall Munroes besök en seriestripp-tävling, som Viktor Stubbfält vann. Hans vinnande bidrag överlämnades (inramat) till Munroe, och han fick signerade böcker som pris. Dessutom fick han möjlighet att ställa en första fråga i frågestunden, vilken blev Tiktok-favoriten ”Are there more doors or wheels in the world?”.

En bonuskunskap Randall Munroe delade med sig av under frågestunden var att det var samma person som föreslagit både freoner i kylskåp och blytillsatser i bensin och därmed lämnat tydligt avtryck i Grönlandsisen – vilket man kan se när man tar upp borrkärnor. Thomas Midgley Jr. hette han, och han orsakade alltså två internationella kongresser som uttryckligen förbjöd det han jobbat med…

* Bananquiz-frågorna:

 1) What does the Banana Equivalent Dose refer to? 

1 The daily potassium intake needed. 

X The number of bananas a grown chimpanzee will eat in a day, if allowed. 

2 The level of radiation consumption of one banana will expose a person to. 

 2) Saving up banana peels seemed to be a thing, at least in the 70’s and 80’s. What was the idea behind that? 

1 Drying and smoking banana peels is said to have the same effects as smoking marijuana. 

X Composting had just become a big deal and banana peels contain useful bacte ria naturally. 

2 A dried banana peel in the wardrobe was believed to ward off moths and other textile eating insects. 

 3) The IgNobel prize has been awarded to a Japanese research team for their study of the slipperiness of banana peels in the year 

1 2014 

X 2018 

2 1999

4) The IgNobel prize is designed to first make you laugh and then to think again. What was the scientifically useful outcome of that Japanese study? 

1 Banana peels are now being used as a base for the vegan and non-allergic personal lubricant ”Monkey Business”. 

X Banana residue can be used as an environmentally friendly ski wax. 

2 The polysaccharide follicular gels that give banana skins their slippery properties are also found in the membranes where our bones meet, and the concept will help to design a joint prosthesis. 

5) Speaking of slippery banana peels … In 1879, the magazine Harper’s Weekly as well as several period sources claimed that banana peels were responsible for broken limbs, including some that reportedly were so badly broken that they had to be amputated. It became such an issue in American cities that in 1909 the St. Louis city council outlawed “throwing or casting” a banana peel out in public. Slipping on a banana peel quickly became a favourite gag in comedy acts. Who was the first comedian to develop this gag? 

1 Charlie Chaplin 

X ”Sliding Billy Watson” 

2 Cal ”Bananas” Stewart