Snö

Det här är en berättelse om snön inom oss, men också om snön som skyddar världen.

Den handlar om diamanter och fågelvingar, vad snön en gång var. Den handlar om att bli bländad när allt är tyst, och att inte se eller höra någonting när det stormar. Det är en bok om urfolksjägare och vinterkrigare, om snön vi leker i och snön som är på blodigt allvar – om alpina pister, Vasaloppsspår och världens äldsta skida, funnen i Västerbotten.

Via Elsa Beskows sagor, lilla istidens renässansmålare och japanska fysiker är det en berättelse om snön som bundsförvant och motståndare, lika mycket poetisk idéhistoria som personlig essä. Snö är Sverker Sörlins återkomst till det breda populärvetenskapliga berättandet i en tid när världen smälter.

Ur bokens förord:

Snöängel. Tänk på ordet. Se bilden framför dig. En ängel i snön. En vit gestalt med vida vingar.

Jag hade alltid tänkt att en bok om snö skulle börja med det ordet. Alla på våra breddgrader vet vad en snöängel är. Många har gjort en. Änglar, finns dom? I alla fall finns snöänglar.

Jag lägger mig på rygg. Sluter ögonen en sekund. Rör mina armar upp och ned, som den fågel jag inte är. Strax har jag skapat en bättre version av mig själv.

Snöängeln finns en tid. Tills ny snö faller och täcker över den. Tills någon änglahatare förstör den. Tills den töar bort. Ängeln av snö är en vacker bild av hopp och förgänglighet. Av mänsklig längtan efter ett annat och bättre tillstånd och hur vi drömmer om att ha det inom räckhåll. Den sorts längtan som nuförtiden ibland kallas barnslig.

Ur Sverker Sörlins Vinter i P1:

”Snön är inte längre självklar. Den står på spel. Den utmanar oss. Den är ett samvete. Den är på väg bort. Jag vill förstå snöns egenskaper och märkligheter. Som den att även apor gör snöbollar. Och att de inte för snöbollskrig. (…) Ett stilla samlande av snö. Det blir till slut mitt projekt. Röster, bilder, berättelser. Ju mer jag samlar, desto mer övertygad blir jag om att en känsla för snö behövs. Vi lever i ett vinterland. Is och snö har skapat Sverige. Varför bryr vi oss inte mer? Varför sörjer vi inte att snön smälter?”