1 maj släpper vi boken Gemenskap – En kättersk betraktelse över klass, antagonism och en socialdemokrati som gått vilse. Den ene författaren är Jan Emanuel, den andre hans vapendragare sedan gymnasieåren, Anders Kalat. Vi ställde några frågor till bokdebutanten i duon inför bokens utgivning.
Anders Kalat, du har skrivit ett ideologiskt och politiskt manifest, boken Gemenskap, tillsammans med Jan Emanuel. Hur kommer det sig egentligen?
Jag vet egentligen inte om det rör sig om ett politiskt manifest. Ordet manifest signalerar säkerhet och boken handlar i mångt och mycket om att vi lever i en tid där det är svårt att vara riktigt säker. Därav undertiteln ”kätterska betraktelser”.
Men för att besvara frågan. Vi började tänka kring detta för ganska många år sedan nu. Efter att ha delat politiska erfarenheter sedan ungdomen. Och från att till en viss del från olika håll, säkert präglade av våra olika livsbanor, ändå kommit fram till en del gemensamma slutsatser som i grunden handlade om att vi inte riktigt kunde identifiera oss med det parti som historiskt burits upp av en vilja att förbättra villkoren för dem som arbetar, i förening med en vilja att också skapa ett sammanhållande samhälle.
Efter det att vi påbörjade arbetet med boken har vi kanske både till vår förtjusning, men också med en viss frustration, märkt hur partiet alltmer närmat sig vår egen uppfattning i denna fråga. Däremot ofta utan att föra en kritisk diskussion kring vad som gjorde att partiet hamnade i den situation som man nu försöker fjärma sig från – en kritisk diskussion som vi hoppas kunna bistå med.
Undertiteln kräver att man har lite lite koll för att hänga med: ”En kättersk betraktelse över klass, antagonism och en socialdemokrati som gått vilse” … kan du bena upp den och förklara lite närmare vad som menas?
(Med risk för en viss upprepning). Att vara kättare är att tro, men att tro på fel sätt. Och vi tror oss vara socialdemokrater. Och identifierar oss med det vi uppfattar vara socialdemokratins kärna.
Att inte gå i koppel oavsett vad en partiledning för stunden uppfattar vara gångbart gör det i princip nödvändigt med kätteri. Vi menar vidare att partiet, åtminstone under några decennier, tappade sitt fokus på att det finns klasser som har intressen som kan stå i konflikt med varandra.
Att göra politik av konflikter på ett sätt som kan kanalisera människors frustration utan att lamslå samhället utvecklar vi i anslutning till begreppet antagonism.
Och en socialdemokrati som gått vilse handlar då helt enkelt om att vi tänker kring hur partiet kan erkänna för samhället produktiva konflikter och låta dessa få utrymme på ett sätt som gör en samhällsgemenskap möjlig.
Trots att boken mest handlar om de stora dragen, värderingarna och de ideologiska skiftningarna, så vågar ni er ändå på några konkreta politiska förslag. Vilket av dessa brinner du mest för?
Det är svårt att välja ut ett förslag. Men kanske förslaget som handlar om att ge makten åter till de människor som kan mest om de verksamheter som de arbetar inom. Även om begreppet tillitsstyrning i värsta fall blir rent snömos – eller rent av kan leda till att makten överförs till den kader av mellanchefer som i allt högre grad agerar gökungar i offentlig verksamhet – är grundtanken extremt tilltalande. Att det finns en mängd människor som själva vet bäst vad som krävs för att köra buss, vända på en gammal människa för att hon ska undvika liggsår eller undervisa elever för att maximera deras kunskapsinhämtning.
Att motverka den senare tidens tendens att flytta över resurser till människor som ska berätta för andra människor hur de ska utföra sitt arbete bär på en riktig sprängkraft.
Vilka hoppas du framförallt ska läsa Gemenskap och vad hoppas du att boken ska göra med sina läsare?
Vi har skrivit boken för att den ska kunna tilltala många olika sorters läsare. Här finns en annan aspekt av det kätterska. Att inte hålla sig till en stil eller ett visst sorts innehåll. Vi har försökt växla mellan populärkulturella referenser, diskussioner om isländsk litteratur, dykt ned i Per Albins folkhemstal, ägnat oss åt en mer precis samhällsanalys och utgått från egna livserfarenheter.
Vi hoppas därför att boken ska kunna tilltala en stor grupp olika läsare. Om jag själv får önska är nog läsaren en människa som har ett samhällsintresse och som tillåter sig själv att efter att ha läst klart boken nu uppfatta politik och samhälle på ett sätt som skulle förvåna läsaren tidigare.
