Hon har precis släppt boken Kosmiskt pussel – försöken att förstå universum. I sin bok skildrar Joanna Rose de senaste hundra årens stora upptäckter i universum och berättar historierna bakom dem. Men den handlar också mycket om vad vi inte vet.

Vem är du?

– Jag är vetenskapsjournalist som har skrivit en massa och gjort otaliga radioprogram både om kosmos och om filosofi, dels som redaktör på Forskning & Framsteg och tidskriften Modern filosofi, dels som producent och programledare för Filosofiska Rummet i P1.

Det handlar om människans förmåga att se och tolka sin kosmiska omgivning.

Det har kommit många böcker om astrofysik och upptäckter i världsrymden. Vad är det som gör just din bok unik?

– Det är människorna. Kosmologi som är läran om världsrymden är lika gammal som människan själv – vi har sedan urminnes tider tittat upp mot himlen och undrat. Den moderna kosmologin skiljer sig nog från alla de tidigare föreställningar genom att den faktiskt bygger på observationer och mätningar. Fortfarande handlar det dock om människans förmåga att se och tolka sin kosmiska omgivning. På så sätt är kosmologin också människans verk, och jag tycker att det är oerhört spännande att bidra med det mänskliga perspektivet. Därför valde jag också som motto till boken ett citat från den polske filosofen Leszek Kolakowski som sade att ”I hela världsalltet finns inte en brunn så djup att den mänska som lutar sig över inte ser sin spegelbild”.

Hur fick du idén att skriva den?

– Jag har som journalist hållit på med kosmologi i trettio år, nästan lika länge som den moderna kosmologin utvecklats. Under den tiden har jag träffat många spännande forskare, varit med på konferenser och läst kopiöst mycket om vetenskapens bilder av universum. Så jag ville dela med mig av allt det spännande jag varit med om.

Det har skakat om bilden av världsalltet flera gånger om.

Vilka tycker du är de mest revolutionerande upptäckterna hittills under 2000-talet?

– Som sagt, det är ganska nytt att kosmologin har fått siffror att räkna med, och det har skakat om bilden av världsalltet flera gånger om. En sådan omskakande upptäckt kom 1998 – att universum expanderar allt snabbare. Någonting knuffar på, men ingen vet vad. Favoritupptäckten är nog gravitationsvågor med ursprung i två kolliderande svarta hål. Einstein förutsade vågorna för 100 år sedan men de uppmättes först 2015.

En extrafråga: Vad tror du om universum som du inte kan bevisa?

– Jag tror att vi är ensamma i hela världsalltet. Och det förpliktigar.

Vi ställer fyra frågor till Mattias Eriksson, chefsaktiestrateg på Nordea, vars bok Köp billigt – sälj dyrt släpps nu i dagarna på vårt imprint BookHouse. I boken går Mattias Eriksson igenom hur du praktiskt analyserar och värderar aktier. Det är inte särskilt svårt att jobba lite smartare med sitt aktiesparande – och därmed tjäna mer pengar.

Vem är Mattias Eriksson?

Jag älskar aktier och har förmånen att arbeta med min hobby. Och skriva böcker om den. Jag gör vad jag kan för att ha roligt både på jobbet och utanför. Förutom att läsa årsredovisningar och räkna på bolag gillar jag att umgås med min familj, resa och spela tennis.

Du är aktiechef på Nordea, vad innebär det?

Att jag ägnar dagarna åt att försöka hjälpa människor att bli bättre investerare, att spara smartare. Pengar är viktigt och med ganska enkla medel går det att få en större förståelse för aktiemarknaden och därmed bli en mer framgångsrik aktiesparare. Det är inte så svårt och det behöver inte ta så mycket tid.

Jag ägnar arbetsdagarna mycket åt att hitta köpvärda bolag och att kommunicera det till våra kunder och till media. Det handlar om att läsa, räkna, skriva och träffa bolag. Det gäller att hela tiden vara uppdaterad på vad som händer i världen och i bolagen.

Snart debuterar du med ”Köp billigt och sälj dyrt”. Varför har du skrivit boken?

Just för att jag vill hjälpa människor att bli bättre investerare. Med boken får läsaren en inblick i hur aktieanalys går till i praktiken och min förhoppning är att läsaren ska lära sig analysera aktier som proffsen. Det är inte så svårt som du tror.

Jag har läst många böcker om aktier och jag tycker att det finns en lucka i utbudet av aktierelaterad litteratur. På den ena sidan finns det relativt simpel litteratur som blir så enkel att den inte säger så mycket. På den andra sidan finns ”tegelstenarna”, de riktigt tunga böckerna, som är svåra att ta till sig för gemene man. Med min bok vill jag sammanfläta dessa två ytterligheter. Aktieanalys till folket, helt enkelt.

Alla vill ju köpa billigt och sälja dyrt, men hur gör man? Med boken får läsaren de verktyg som behövs för att avgöra om förväntningarna som aktiemarknaden ställer på ett bolag är höga eller låga. Köp när förväntningarna är låga och sälj när förväntningarna är höga. Med andra ord: köp billigt och sälj dyrt. Aktiemarknaden handlar om förväntningar och att bemästra dessa är nyckeln till framgång.

Varför är det så kul med pengar egentligen?

För att det ger frihet att göra roliga saker. Pengar skapar även en trygghet. Personligen gillar jag tävlingsinslaget, att få pengar att växa så mycket som möjligt.

*

Köp billigt – sälj dyrt köper du på Bokus, Adlibris eller i din lokala bokhandel. Finns även som ebok på till exempel Dito.se.

Tour de France är världens största årligen återkommande idrottsevenemang – och för tre år sedan cyklade en svensk i den rödprickiga bergatröjan. Denne svensk var Fredrik Kessiakoff, den bästa landsvägscyklist Sverige har haft på många år. I sommar ger vi ut hans biografi som skrivs av Fredrik Emdén, erfaren journalist som nominerades till Årets journalist 2013. Nedan ställer han fyra frågor till Fredrik Kessiakoff:

Vem är Fredrik Kessiakoff?

Jag är före detta proffscyklist som har tillhört världseliten i två sporter, först mountainbike och sedan landsvägscykel. Jag har burit rödprickiga bergatröjan i Tour de France, jag har vunnit Österrike runt, jag har tagit VM-medalj och en världscupseger i mountainbike.

Jag gillar att säga att jag är före detta.

Jag gillar att säga att jag är före detta. Efter mer än halva livet som cyklist med målet att bli bäst i världen har jag längtat efter ett Svensson-liv, med ett stillasittande jobb och AW. Jag njuter fortfarande av att sitta och titta på regnet genom fönstret, med en kaffekopp i handen, och inte behöva känna dåligt samvete över att jag inte är därute och kör ett träningspass. Jag har faktiskt inte ens rört en cykel på fyra månader, sedan jag lade av i slutet av förra året.

Och nu ska du berätta din historia i bokform. ”Aha, en biografi om en cyklist på elitnivå”, tänker då läsaren och gnuggar sina händer. Exakt HUR besviken kommer du att göra dem som väntar på snaskiga dopingavslöjanden?

Ganska besviken. Men jag förstår att man tänker så, jag är så van vid den kopplingen. Egentligen tycker jag ju att det är jävligt tråkigt. Min inställning har varit att jag aldrig sett att cykelsporten har ett dopingproblem. För hur kul hade det varit att träna så mycket som jag har gjort om jag hade gått omkring och tänkt att alla de andra har otillåtna medel i kroppen? Jag har inställningen att alla har tävlar på lika villkor, det är den inställningen man måste ha för att kunna vara seriös, tror jag.

Det här är till stor del en bok om lojalitet. Du har visat enormt stor lojalitet till cykeln, till ditt lag, till din flickvän och framför allt till dig själv. Var kommer lojaliteten ifrån?

Det handlar om lojalitet mot en fjortonårig grabb som bestämmer sig för att bli bäst i världen på cykel. Det handlar om uppoffringar, att göra resan. Jag har sett så många som påbörjat den resan med långt bättre förutsättningar än jag men som inte varit lojala mot sig själva.

Det handlar om uppoffringar, att göra resan.

De har gett upp eller gett efter för frestelsen. Den cyklist som är bäst är den som lyckas vara mest lojal mot det uppdrag som den gett sig själv. Jag har haft mycket motgångar under min karriär men har sett att om jag tar mig igenom dem så finns det hela tiden möjlighet till förbättring.

Nog talat om dig nu. Hur skulle du beskriva mig?

Haha, en mogen 41-åring som ser ut som 27-åring. Och som tidigare mest har skrivit om ledarskap och affärsrelationer. Nu har du ett nyvunnet, lätt påtvingat cykelintresse, även om jag får förklara saker för dig som om du vore en femåring. Som till exempel vad en gruppetto är. Men du brinner för skrivandet. Det är den passionen som gör att jag vill jobba med dig. Att vi har så olika bakgrund gör att vi kommer att skapa något riktigt intressant.

Vi ställer fyra frågor till Christina Bengtsson, före detta skytt på elitnivå och idag verksam som föreläsare, skribent och officer i Försvarsmakten. Christinas bok om koncentration och elitidrottande kommer hösten 2015 på Volante förlag. Efter en framgångsrik idrottskarriär kan Christina titulera sig världsmästare i skytte, i både lag och individuellt. 

Vem är Christina Bengtsson?

Spontant vill jag svara att jag är en lyckligt lottad människa. Det märks säkert på mitt sätt att vara. Jag är helt enkelt ofta glad och nöjd, och relativt orädd för både förändringar och utmaningar. Men också orädd för stillhet, och för att ingenting händer. Det behöver inte ske så mycket kring mig som många kanske tror. Bakgrunden till varför jag säger att jag är lyckligt lottad och upplever mig stå på en grund av trygghet, tror jag själv har med min uppväxt att göra. Jag och min bror Thomas är födda på en gård utanför Långås i Halland med de finaste föräldrar man kan tänka sig. Jordbruk, djur, natur och värme präglade mitt liv när jag var liten och jag är säker på att jag har denna grund att tacka för de framgångar jag hittills uppnått, och för de motgångar jag hittills klarat.

Jag är en nyfiken iakttagare, och betraktar gärna världen omkring mig utifrån ett lite djupare perspektiv.

Att jag valde den militära banan berodde på en önskan om utmaning och ett intresse för teknik – men främst för möjligheten att satsa på skytte. Mitt militära liv har gjort mig tydlig och rättfram. Det har också hjälpt mig att se till det vi har i vår värld jämfört med många andras världar, något jag ofta tänker på. Att jag i de flesta sammanhang varit ensam tjej har inte alltid varit roligt. På ett sätt har det stärkt mig, men absolut inte gjort mig mindre kvinnlig. Trots någon slags orubblig styrka är jag en känslig och känslosam person. Jag är en nyfiken iakttagare, och betraktar gärna världen omkring mig utifrån ett lite djupare perspektiv.

Min egen familj är liten men betydelsefull. Michaels och min son är 2 år. Boken har jag helt enkelt skrivit när han sovit. Vi bor på åsen ovanför Båstad, och har nära till allt nödvändigt; skog, kullar, hav, en kort flygresa till Stockholm och en båtresa till Danmark.

Att per definition vara världsmästare är egentligen en liten del av mig. Folk beskriver mig förmodligen som extremt målinriktad, men i själva verket tycker jag att det är helt andra kvaliteter hos mig som ligger till grund för min ihärdighet, mina framgångar och för mitt sätt att hantera förluster på. Intresset för fokus och vad detta kan göra för människor har givetvis växt fram under mina år som elitidrottare. Men det är inte bara inom ramen för idrott och topprestationer som mitt intresse för fokus ligger, utan också för vad en förmåga till större fokus kan göra för livet i sig, och för oss människor i det stora hela. För att kunna reda ut dessa funderingar har jag behövt se på världen och på människan ur ett mycket bredare perspektiv än från en prispall.

Din kommande bok heter ”10,9” – kan du förklara titeln?

I precisionsskytte räknas decimaler inne i tian. 10,9 är en skyttetavlas absoluta mitt, och den högst möjliga poängen. Ett skott som på 50 meters avstånd träffar i tians 10,4 millimeter exakta mitt blir 10,9 – mer perfekt kan det inte bli. Det bästa av det bästa.

I boken används skytte som metafor, och det är utifrån detta jag förklarar fenomenet koncentration och hur uppnå denna för att få fram det absolut bästa i en själv. Förmågan att kunna prestera i en sådan form av idrott, kräver samma mentala kapacitet som alla former av utmaningar som inte avgörs på det fysiska planet. Det handlar om vilka tankar man tänker och varför man tänker dem – i ett läge då man står helt still. Precis som på kontoret, i styrelserummet, i talarstolen eller hemma vid matbordet.

Jag har ju själv gjort denna resa – i strävan efter det perfekta fann jag meningen med det som inte är perfekt.

Början av titeln står alltså för det perfekta. Men 10,9 följt av ”Ett liv i fokus” är också tänkt att antyda en omöjlighet – en sorts motsägelsefullhet. Strävan efter det perfekta är ofta förenat med ett evigt jagande mot en omöjlighet. Ett liv i fokus betyder inte alls att alltid uppnå det perfekta. Faktum är att det faktiskt ganska sällan blir så som vi tänkt oss, och detta faktum är en del i livet vi måste förstå och acceptera för att i förlängningen finna såväl ro som fokus.

Jag har ju själv gjort denna resa – i strävan efter det perfekta fann jag meningen med det som inte är perfekt.

Skyttets marginaler är så fasansfullt små att det på förhand aldrig går att urskilja vem som kommer ta hem segern. Det går omöjligtvis att vinna varje gång. Precis så ser livet ut i stort. Vi satsar, kämpar och strävar, tröttnar och kommer igen, på alla livets områden – alltid utan någon egentlig försäkran om hur det ska gå i slutändan. Boken riktar sig till den som vill prestera bäst när det gäller, men som också är beredd att inse att ett mindre jagande efter det perfekta är en förutsättning för att nå framgång och fokus i livet.

Att jag råkade pumpa in en 10,9 i mitt sista skott i vm-finalen och ta hem guldet, berättigar ju såklart en kaxig titel!

Hur kan vi utvecklas genom att lära oss att fokusera?

Fokus står för så mycket mer än det man spontat kanske tänker på. Det är inte bara att kunna prestera under nervositet, skjuta tior i en vm-final, hålla fokus på arbetsuppgiften istället för på mobilen.

Fokus handlar om att bland tusen tankar välja den rätta – att göra en sak i taget och göra denna bra. Att våga välja och hålla fast vid sitt val. Att agera konstruktivt här och nu när ens tankar fastnat i oro och grubbleri.

Fokus och koncentration är ju inget nytt påhitt. Det är något vi redan har att tillgå i oss själva. Det är ingen ny träningstrend, hälsoinriktning eller ledarskapsteori.

Egentligen gäller det kanske inte att utvecklas så särskilt mycket, utan snarare att finna den inre kapacitet vi redan har. Många gånger förlorar vi fokus just för att vi i dagens prestationssamhälle konstant strävar efter nytt och bättre, istället för att fokuserat och konstruktivt arbeta med det vi kan och är bäst på just nu.

En god förmåga till koncentration hjälper oss inte bara att fungera och prestera i pressade lägen, utan också att uppnå fokus i långsiktiga projekt, i vardagen och inte minst i livet som helhet. Fokus handlar om att identifiera vårt inre, och livets verkligt stora värden.

Vad händer om vi lär oss bättre styra vårt fokus mot det som inte gynnar bara oss själva utan även andra? Om politik oftare såg längre än till nationella intressen, och om fler kunde glädjas åt delaktigheten i ett globalt perspektiv än i ett individuellt och för stunden tillfredsställande?

Fokus och koncentration är ju inget nytt påhitt. Det är något vi redan har att tillgå i oss själva. Det är ingen ny träningstrend, hälsoinriktning eller ledarskapsteori. Det är en förmåga som i dagens brus av möjligheter, nya vågor och trender kanske förbisetts något, trots sitt stora värde. Däremot är det en högst komplex funktion i vår intelligenta hjärna. Min vilja att dela med mig av mina erfarenheter och mina reflektioner kring fokus, har drivit mig att försöka förenkla detta.

Du har intervjuat flera höga chefer och militärer om fenomenet koncentration, vad har du lärt dig av deras berättelser?

Det var en väldigt givande resa … och väldigt rolig! För mig var det så skön kontrast att från militära baracker, uniform och skjutbanor plötsligt gå i högklackat på Sveriges Riksbank. Utgångspunkten var att förstå hur de som jobbar på en nivå jag inte själv är på fungerar, och vilket värde de ser att fokus i organisation och näringsliv har. Dessa ledare hanterar ju onekligen situationer av oerhört komplex karaktär varje dag. Deras mål skiljer sig markant från en idrottares i den meningen att de är mycket mer föränderliga och påverkas av omvärlden på ett helt annat sätt.

Det finns få människor oavsett nivå som vågar påstå att de inte önskar varken mer tid eller mer fokus.

Eftersom jag själv i de organisationer jag arbetat i sett brister och förbättringspotential jag med mina referenser vågat koppla till fokus, ville jag få detta bekräftat av dessa ledare. Jag lärde nytt samtidigt som jag gladdes över att mina tankar och mina modeller hade bäring.

Gällande ledarskapet är det uppenbart att alltför många möten inte sker i närvaro, och det är kanske främst här som den största konkreta vinningen finns. Mycket kvalitet går till spillo genom den mängd tankar som inte hör uppgiften till.

På individnivå är det intressanta att de funderingar och utmaningar högre chefer och ledare tampas med är snarlika de som de flesta av oss har. Det som skiljer är att de, precis som jag, är vältränade i att prestera under press. Men förutom detta är det tidsbrist, splittrad uppmärksamhet, att bevara skärpan på långsiktighet bland alla ”brandkårsutryckningar”, och inte minst att få tillvaron hemma att fungera väl, som kostar flest tankar.

Det finns få människor oavsett nivå som vågar påstå att de inte önskar varken mer tid eller mer fokus.

Volantes senaste medarbetare heter Ulrika Bergwall. Varmt välkommen säger vi och passar på att ställa fyra frågor till Ulrika.

Välkommen till Volante. Varför sökte du dig hit?

Tack! Jag sökte mig till Volante därför att jag ville vara en del ett företag som vågar ta nya grepp kombinationen kvalificerad kunskap och smart förpackning. Volante har tidigare gett ut flera böcker som överraskat och utmanat mina föreställningar; det gillar jag. Ta Freakonomics eller Malcolm Gladwell som exempel, där författarna med driv i berättelsen ställer ”sanningar” på huvudet. Att få nya synvinklar och tvingas tänka nytt är viktigt för mig. Sen är jag också övertygad om redaktörens roll – urval och paketering – blir allt mer central framöver och att Volante kommer att vara en av de mest omtyckta.

Du har tidigare bland annat arbetat på Talarforum. Vad gjorde du där?

Jag har arbetat i flera roller, men senast som Concept Director och ansvarig för ett affärsområde med samma namn: Concept. Området består av ett specialistteam som gör koncept och programinnehåll till event-, pr-, och kommunikationsbyråer. Det handlar om att matcha rätt personer med rätt tillfälle och att leverera inspirerande material. Det påminner en hel del om det jag ska göra hos Volante: välja intressanta perspektiv, hitta sätt att förpacka det och sedan nå rätt mottagare.

Nu skiftar du från talarförmedling till Volante som har en grund som bokförlag. Hur ser ditt intresse ut för böcker?

Som Uppsala-Stockholm-pendlare har jag tid till att läsa varje dag. Rena rama lyxen. Vad jag läst har sett väldigt olika ut genom åren. Extra förtjust är jag i facklitteratur, att lära mig saker håller mig fokuserad. Som småbarnsförälder har romaner en tendens att få mig att somna alldeles för snabbt… Är även betuttad i känslan av en bok. Det finns något evigt över boken. Och fysiskt.

På Volante ska du arbeta med att hitta nya författare, spännande ämnen och samarbeten. Vad krävs för att man som talare eller författare ska nå ut idag?

Ja, om jag ändå hade ett kort svar på den frågan. Som så ofta är det flera faktorer som spelar in. Allt viktigare blir dock tydlighet samt att vara autentisk. Jag brukar säga att den som inte kan förenkla antingen inte kan sitt ämne tillräckligt väl eller inte har lagt ner tillräckligt med tid på att förbereda sig. Flera, bland andra Churchill, har blivit förknippad med citat i stil med: If I had more time, I would have written a shorter letter. Därmed inte sagt att kortare alltid är bättre, men på en scen är det viktigt att innehållet är relevant och bearbetat. Publiken ska bjudas in till en berättelse som fastnar. Att förenkla är en konst som tar tid, kunskap och passion, och de vi ser lyckas idag behärskar den konsten. Om man som talare eller författare har som mål att nå en bred publik får kunskapsinnehållet helt enkelt inte vara svårtillgängligt, vilket inte är detsamma som att säga att det inte får vara svårt. Självklart skiljer sig det skrivna och det talade ordet åt – men narrativet är och bör vara centralt oavsett.

Jag ska även inledningsvis jobba med att hitta författare till Volantes nya internationella imprint Density, och då är också kortformatet och tilltalet i fokus.

Vi passar på att ställa fyra frågor till Pelle Snickars, vars bok ”Digitalism” utkommer i maj 2014 på Volante förlag. För att följa arbetet med boken kan du läsa Pelles blogg eller följa honom på Twitter. Vill du veta mer om bokens omslag, läs vår tidigare bloggpost Work in progress: ett omslag blir till.

Vem är Pelle Snickars?

Jag är en 42-årig medieforskare som under snart ett decennium också varit chef – och samtidigt rört mig mellan olika miljöer: myndighetssektorn, förlagsbransch, näringsliv och universitetsvärld. – Även om jag under flera år inte har varit anställd vid ett universitet så har det varit viktigt för mig att hålla kontakten med forskarvärlden. Nyligen återvände jag också formellt till universitetsvärlden eftersom jag fått en medieprofessur vid Umeå universitet. Faktum är dock att jag velat en aning i min identitet. För två år sedan sökte jag faktiskt tjänsten som riksbibliotekarie, och blev bland annat slutintervjuad av statssekreteraren: – Inför den anställningsintervjun var jag ganska nervös, det sa erkännas. Men efter att ha funderat en stund så tackade jag nej. Jag är forskare i grunden, och det är forskning, skriva och läsa jag vill ägna mig åt. Men inte bara för en smal akademisk grupp. Tvärtom riktar jag mig alltid till en bredare krets av intresserade. – Det roar mig helt enkelt att arbeta och skriva i gränslandet mellan forskning och forskningskommunikation.

Du har nyligen bytt jobb, från forskningschef på Kungliga biblioteket till medieprofessor vid Umeå universitet. Vad kommer du forska om?

Huvudteman i min forskning rör förhållandet mellan äldre och nya medier, jag har skrivit om mediehistoria och om medie-ekonomi, men också intresserat mig för digitalisering av kulturarv och betydelsen av ny teknisk infrastruktur för humaniora. Bland annat har jag under många år drivit flera audiovisuella forsknings- och digitaliseringsprojekt. – I min tidigare forskning ägnade jag mig en hel del åt mediers användande under 1900-talet, och vi kommer därför att starta ett internationellt mediehistoriskt seminarium uppe i Umeå. Men jag är också intresserad av den tekniska infrastrukturens betydelse för digitala medier. Om till exempel en stor del av en tidnings läsare köper surfplattor, hur påverkar det tidningarna? Jag vill också undersöka hur vi ska spara och arkivera vårt kulturarv, och hur vi ska få människor att utforska de samlingarna. Här har vi mycket att lära från de stora nätföretagen. Se till exempel på Spotify, som ju egentligen är ett gigantiskt musikarkiv. Hur bygger de upp sin databas? Hur kan man söka i den? Hur får de sina användare att känna sig bekväma i databasen? Det är frågor som vi bland annat kommer att undersöka i ett nytt Vetenskapsrådsprojekt som jag leder, ”Strömmande kulturarv: filförföljelse i digital musikdistribution”.

Din bok har titeln ”Digitalism” – vad är det? 

Som medievetare är jag rättså bred, och det är också därför som jag under lång tid intresserat mig för digitaliseringen som en samhällsförändrande kraft. Ur ett mediehistoriskt perspektiv har digitaliseringen på mycket kort tid förändrat det mediekulturella landskapet – medievärlden har drastiskt bytt utseende, det offentliga samtalet och kulturen likaså. Om industriella tankar och maskinromantik var den underström som influerade moderniteten (och modernismen), är dagens datorbaserade flöde av information den samtida digitalismens standardvärde. – Termen digitalism är såtillvida ett sätt att beskriva ett tillstånd (eller en pågående process). Men en ism kan också vara militant och propagera för ett visst synsätt; och det gäller även digitalismen i allra högsta grad. Digitaliseringen sägs ju skapa nya ”möjligheter” – men alla är förstås inte digitala vinnare. En av digitalismens mer brännande frågor handlar därför om hur man ska förstå den politiska och ekonomiska retorik där analog numera betyder gammal – och digital skinande ny och modern.

Vilken är nästa stora digitaliseringstrend?

Den är redan här och handlar om hur vi konsumerar medier och kultur– men framför allt varför vi gör det. Upplevelser håller för närvarande på att ersätta objekt. – Det är en väldigt stor omställning, skulle jag vilja hävda, där ny typ av musik- och filmaccess idag sätter agendan. Själva konsumtionsakten har helt sonika förändrat sig, speciellt i form av strömmande innehåll i olika mediala och kulturella former. Det verkligt intressanta med denna trend – som förstås också är kopplad till diverse molntjänster – är att den ställer kulturekonomin, ja rentav hela mediekapitalismen på huvudet. I digital form är det helt enkelt inte längre självklart, eller ens önskvärt att köpa och äga innehåll – det handlar alltså i viss mån om en helt ny typ av konsumtion av medier och kultur i form av tjänster som vi genom våra ständigt uppkopplade apparater alltid har tillgång till.

***

Har du frågor eller vill veta mer? Kontakta press[@]volante.se eller ring oss på 08–702 15 19

Vår verklighet beror av de frågor vi ställer. Våra frågor är de verktyg med vilka vi utforskar världen runt om oss, lär känna varandra och löser allehanda problem. Det är frågor som driver oss att göra nya saker och öppna nya möjligheter. Samtidigt är det oftast svaren som vi koncentrerar oss på i arbetet, i skolan och i vardagen. Svar är viktiga, naturligtvis, men i den här boken ska vi koncentrera oss på frågorna och frågandet och utforska olika sätt att bli bättre på att ställa frågor. Syftet med boken är att du som läsare ska ställa nya, kanske litet besvärligare frågor – och att du ska känna igen dåliga frågor när de ställs till dig.

Vi ställer fyra frågor till Nicklas Lundblad, som hösten 2014 utkommer med en bok om frågor och frågande på Volante förlag.

Vem är Nicklas Lundblad?

Jag är en 41-åring som precis kommit hem från tre år i USA, där jag arbetat med att bygga upp Googles samhällspolitiska analysgrupp. Nu är jag samhällspolitisk rådgivare till Google, och arbetar med yttrandefrihetsfrågor, men från Sverige. Jag är nyfiken, och tycker om att lära mig saker – och lär mig allra bäst när jag skriver och samtalar med andra. Min akademiska bakgrund är brokig, jag har en fil dr i informatik, en fil kand i teoretisk filosofi och en jur kand. Min mamma säger ibland att jag gömde mig på universitetet – hon har inte fel. Men att fråga vem någon är, är inte det alltid en väldigt svår fråga?

Du har blivit utsedd till en av Googles 20 bästa chefer globalt. Hur använde du dig av frågor i ditt ledarskap?

Frågor är det absolut bästa verktyg man har som chef. Vi kan fråga, undersöka och utforska saker tillsammans med frågor – om vi bara svarar på frågor som vi lägger vi en blöt filt över den intellektuella nyfikenheten. Visst, ibland skall man bara svara på frågan och gå vidare, men mycket ofta kan en motfråga när du som chef får en fråga vara ett fantastiskt sätt att lära sig mer, fatta bättre beslut och dessutom passa på att inse när du själv har fel. Jag har fel ofta, och hade aldrig fått reda på det om jag bara svarat på frågor. När jag ställer dem, däremot, upptäcker jag det hela tiden när jag får överraskande svar. Hur hade jag annars fått reda på det?

I ditt Sommar-program i P1 häromåret så pratade du mycket om skrivandet. Varför är skrivandet viktigt för dig?

Jag tror skrivandet är viktigt för väldigt många människor. Vi tänker när vi skriver, vi kan skriva oss ur knepiga beslut, hitta nya insikter och utforska livet i stort med en dagbok, med brev, mejl eller andra skrivformer. Skrivandet hjälper oss att sätta ord på upplevelser som vi annars kanske aldrig skulle förstå. Kanske är det det, att skrivandet är ett sätt att förstå sig själv och andra, som gör att jag är så nyfiken på det. I ett bra skrivande kanske vi också hittar bra frågor?

Finns det några dumma frågor?

Ja, det finns det faktiskt. De du inte ställer – de gör dig dummare alldeles i onödan. Fråga alltid. Var aldrig rädd för att verka dum.

***

Vill du veta mer eller komma i kontakt med Nicklas? Kontakta press@volante.se, eller ring oss på 08–702 15 19.

Fyra frågor till journalisten Björn Hedensjö, som i höst debuterar med boken ”En perfekt natt” på Volante förlag.

Vem är Björn Hedensjö – och hur sover han om natten?

Jag är journalist med bakgrund på bland annat DN, DI och SvD, och blivande psykolog vid Karolinska institutet. Sover bra, men ofta för kort. Jag är en utpräglad kvällsperson och ofta på topp runt midnatt eller senare. Det struntar mina underbara barn i, så dagen börjar ofta rätt tidigt. Å andra sidan älskar jag en lång tupplur på dagen när jag får chansen.

Hur kom det sig att du började intressera dig för sömn?

När jag läste om sömn på KI blev jag helt fascinerad av ämnet. Vi ägnar ungefär en tredjedel av livet åt sömn, och med tanke på det finns det nog inget som är så underrapporterat, eller som folk i allmänhet vet så lite om. Med den vetenskapliga kunskap som nu finns om hur sömn påverkar allt från vikt till känsloliv och minne kan jag tycka att man borde ha lika bra koll på sömn som exempelvis kost. Det triggade min journalistiska instinkt att ta reda på mer.

Vilken tror du är den vanligaste missuppfattningen kring sömn?

Kanske att personer med sen inre rytm skulle vara latare än de med tidig rytm, de som kallas ”morgonmänniskor”, när det bara handlar om individuella skillnader i vilka tider på dygnet vi fungerar som bäst. Eller att kortsovare klarar sig utmärkt på fyra-fem timmar. Test i labb visar att de flesta kortsovare mår och presterar ännu bättre med längre, mer genomsnittliga nätter, även om det finns individuella variationer och självklart även extremer.

Vad hoppas du förmedla med din bok?

Med kunskap om sömn har man alla förutsättningar att leva ett bättre liv. Dessutom är sömnens värld full av bra historier, och sådana har ju ett egenvärde. Boken ska vara rolig att läsa.

***

Vill du veta mer eller komma i kontakt med Björn?
Kontakta Simon Brouwers på Volante: simon@volante.se, 08-702 15 19

Fyra frågor till Per Grankvist, vars bok ”Engagemang: Batman, Putnam och jag” kommer i höst på Volante förlag.

Vem är Per Grankvist?

Jag är en journalist och författare som intresserat mig för hur samhället funkar. Ett knep jag använder för att förstå det och hur det blev så är att ta hänsyn till hur exempelvis konst, teater, arkitektur eller musik utvecklats när samhället förändras, när idéer föds eller dör. Och det märks ofta i mina texter där referenser flyter in och ut i berättelserna

Du skriver om engagemang – hur och i vad är du själv engagerad?

Sedan jag var liten har jag alltid engagerat mig för miljön på olika sätt, men inte som medlem någonstans. Idag är jag snarare medlem överallt: Naturskyddsföreningen, Greenpeace, Sjöräddningssällskapet osv. För flera år sedan blev jag invald i styrelsen för Fairtrade och har sedan dess engagerat mig mycket där, inte minst i min nuvarande roll som vice ordförande för rörelsen i Sverige. Eftersom jag tycker det är viktigt med att ledare tidigt får bra värderingar och verktyg är jag sedan några år även mentor åt ledare som genomgår ledarskapsutbildningar genom Scouterna och Kungens Stiftelse för Ungt Ledarskap. Sedan gör jag nog sånt som folk gör mest: sitter i bostadsrättsföreningar eller vaktar båtar om nätterna i en bryggförening.

Är vi mindre engagerade idag än tidigare?

Nej, det ser jag inga tecken på och det finns inte heller någon forskning som tyder på det. Däremot är vi mindre utsträckningar medlemmar i olika sammanhang än vi var förr. Orsaken är dels att det idag finns många fler sätt att kanalisera sitt engagemang än förr och att man inte längre behöver gå via en etablerad förening för att åstadkomma något. Samtidigt har föreningarna misslyckats attrahera nya medlemmar eftersom de klamrat sig fast vid idén att man måste vara medlem för att göra något.

Vad hoppas du förmedla med din bok?

Utan engagemang för olika frågor hade samhället inte varit det som det är idag och det är en insikt som jag vill att läsarna tar med sig. Engagemanget är inget som kan kommenderas eller tvingas fram, men det finns där latent hos var och en av oss. Jag hoppas att boken kan förändra synen på hur engagemang kan stimuleras, till att medlemskap inte längre ses som ett absolut krav, och på hur givande det faktiskt är att engagera sig.

***

Vill du veta mer eller komma i kontakt med Per?
Kontakta Simon Brouwers på Volante: simon@volante.se, 08-702 15 19

Fyra frågor till Pontus Wasling som i höst debuterar med boken ”Minnet, fram och tillbaka” på Volante förlag.

Vem är Pontus Wasling?

Jag är neurolog och arbetar på Sahlgrenska Universitetssjukhuset där jag möter och hjälper patienter som har en sjukdom där hjärnan påverkas. Hos många av patienterna ser man inte att de är sjuka, men en hjärna som inte kan arbeta friktionsfritt påverkar alla delar av livet.

Du är hjärnforskare – vad forskar du på?

Min forskning handlar om minnets minsta beståndsdelar. Det handlar om hur minnesspåren fastnar i hjärnan och vilka mekanismer som ligger bakom denna fullkomligt fascinerande funktion. Det handlar också om vad som händer när sjukdomar som Alzheimers sjukdom långsamt bryter ned minnena. För att göra det använder jag avancerade mätinstrument som kan plocka upp de små signaler som hjärnan kommunicerar med. Det är inte enkelt – vi känner inte till något som är mer komplicerat än en hjärna.

I din bok skriver du om ”minnets tyranni” – vad menas med det?

Minnen är inte passiva. Hjärnan har inte byrålådor där minnen förvaras för att vi sedan ska kunna plocka ut och använda dem. Minnena är i centrum av tänkandet och varenda tanke påverkas av vad vi tidigare upplevt. Minnena drar oss från närvaron av vad som pågår här och nu och tar med oss på mentala tidsresor. Det är på gott och ont – vi grämer oss över misslyckanden och nederlag, men det är helt nödvändigt för att planera för framtiden. Minnet tyranniserar upplevelsen av det som händer genom att hela tiden pocka på vår uppmärksamhet.

Vad hoppas du förmedla med din bok?

Minnena är bland det käraste vi har och jag vill visa hur de förvandlas när tiden går, hur de skapar bilder av framtiden och hur vi ofta är omedvetna om hur mycket de styr oss. Hjärnan är långt ifrån urskillningslös när den minns. Det är bara en bråkdel av alla upplevelser som sparas och jag vill visa vad det är som sparas och lite om hur det går till. Jag vill också berätta om hjärnans inbygga kreativitet, hur vi gör när vi tar beslut, att alla segrar är arbetssegrar, varför dagdrömmar är bra och varför det ibland är svårt att vara närvarande i nuet.

***

Vill du vet mer eller komma i kontakt med Pontus?

Kontakta Simon Brouwers på Volante: simon@volante.se, 08-702 15 19