”Vi måste lyfta tidsperspektivet, se hur hela vår epok började, vad vi erövrade och vad som nu kan gå förlorat”
Lagom till bokmässan 2023 kommer Vakna, mitt folk! Det judiska Europa mellan den franska revolutionen och den ryska att finnas i handeln. Vi ställde några frågor till författaren, Eva Ekselius, alldeles inför mötet med det egna verket i fysisk form.
– Detta omfattande och innehållsrika verk måste ha funnits med dig, i tanken och inte minst i datorn, mycket länge. När föddes idén om att skriva Vakna, mitt folk!?
Jag brukar säga att boken tagit mig tio år att skriva, men då har jag dragit av tre år för ett annat projekt. Men egentligen har jag samlat material ända sedan 90-talet – i förra seklet! Jag minns dock att när jag (2007) på en halvtimme skulle presentera mitt examensarbete på Paideia (högskola för judiska studier) så sa jag att det här blir ju nästan bara en innehållsförteckning.
Och det blev det också, det var första utkastet – så jag räknar det som starten.
– Berlin, Odessa, Wien och Vilnius utgör centralpunkterna för historien om det judiska Europa. Vilken är din egen relation till dessa platser?
I somras var jag i Vilnius. Men jag skulle ha rest dit 2020 för att följa spåren av judiskt liv i Litauen. Senare samma år skulle jag göra en liknande resa till Odessa. Men det kom en pandemi emellan! Jag är ändå tacksam för den, då kunde jag istället sitta dygnet runt och skriva. Biblioteken gjorde vetenskapliga tidskrifter digitalt tillgängliga i datorn hemma. Annars har bibliotek och judiska muséer i Berlin, Warszawa, New York, Paris, Tel Aviv och Jerusalem varit livlinor.
Men letar man tillräckligt djupt på YouTube så hittar man filmade dokumentärer där man kan åka droska genom Wien och andra städer vid förrförra sekelskiftet … dokumenten berättar.
Som om jag själv hade bott där för hundrafemtio år sedan, varit en fluga på väggen
Jag har varit flera gånger i Ukraina, besökt judiska institutioner i det som en gång var det judiska bosättningsområdet. Men det har varit i Kiev, aldrig i Odessa. För det är i Odessa jag känslomässigt befinner mig dessa dagar. Som om jag själv hade bott där för hundrafemtio år sedan, varit en fluga på väggen när de manliga journalisterna och författarna träffades för att diskutera judarnas framtid. Eller som om jag varit en av de kvinnliga skribenterna som gick utanför och inte fick vara med.
Nu ser jag samtidigt på TV hur staden med sin fantastiska historia angrips till döds av drönare och bomber.
– Boken innehåller ett oerhört rikt persongalleri och skildrar också en rad fenomen, rörelser och organisationer under den period som du valt att beskriva, perioden mellan franska revolution och den ryska. Är det någon eller något som har överraskat dig och som du känner lite särskilt för?
Det är mötet mellan två kulturer, den judiska och den europeiska (senare alltmera sekulära) kristna, och samtidigt två tidsskeden, då ”tradition” möter ”modernitet”. Hela Europa är i våldsam omdaning, det är den västerländska demokratins födslovåndor. Med den judiska blicken på inträdet i denna nya kultur blir allting synligt! Det är också ett brytningsskede, en tid av omprövning och kamp, förluster och erövringar.
Jag vill fånga både detta övergripande och samtidigt komma de enskilda människorna riktigt nära, ända in i deras själsliga vånda, deras relationer, ja ända in i sovrummet. Det är ju i kärlekslivet och i inre och andliga kriser som ett samhälles omvandling gör sitt mest nakna avtryck.
en tid av omprövning och kamp, förluster och erövringar
– Om det är en insikt eller upplevelse du framförallt önskar att läsarna tar med sig från Vakna, mitt folk!, vad skulle det då vara?
Jag vill att läsaren på nära håll ska få lära känna och förstå den kultur som av sin europeiska omvärld utpekades som den främmande Andre. Jag vill att även judiska läsare ska lära känna den del av sin historia som kommit i skuggan av det stora kollektiva trauma som Förintelsen fortfarande utgör.
Men vi lever också mitt i vår egen samtids nya och stora kriser. Det är också ett brytningsskede, inte olikt det som inledde 1800-talet efter upplysningens och den industriella revolutionens genombrott. Om vi ska finna vägar att hantera vår egen tids utmaningar måste vi lyfta tidsperspektivet, se hur hela vår epok började, vad vi erövrade och vad som nu kan gå förlorat.