Volantebloggen

På Volantebloggen får du senaste nytt från oss: nyheter om titlar, evenemang och vad som händer bakom kulisserna.

”Allt jag gjort har lett mig hit, till den här boken”

21 januari 2025 släpper vi som årets första bok Per Schlingmanns Strategiskt berättande. Vi tog tillfället i akt att ställa några frågor till författaren inför utgivningen.


Du har ju skrivit ett antal böcker tidigare – både på egen hand och tillsammans med medförfattare. Ändå känns det som att Strategiskt berättande är en ”kärnbok” i ditt författarskap, stämmer det?

Det stämmer absolut! På något sätt har mina tidigare böcker och allt jag gjort lett mig hit. Häromdagen stötte jag på ett pressklipp från när jag för över tio år sedan pratade på Berättarfestivalen i Skellefteå. Redan då pratade jag om strategiskt berättande och därefter har jag under tio år adderat erfarenheter som lett fram till boken som kommer nu i januari.

På något sätt har mina tidigare böcker och allt jag gjort lett mig hit

– Du pekar i boken på att vi är på väg från masskommunikation till masskonversation – ett skifte som, när man tänker på det, känns omvälvande på riktigt. Hur tycker du att detta skifte märks som mest konkret?

Låt oss lyfta några av vår tids stora framgångssagor: Donald Trump som tydlig segrare i amerikanska presidentvalet eller företag som Caia eller SKIMS*. Dessa framgångar är ett resultat av en ny form av berättande i en värld av masskonversation.

– Skulle du beskriva Strategiskt berättande som en handbok?

Verkligen. Det är en handbok för den som vill bygga sitt egna narrativ och använda berättandet för att nå sina mål. Samtidigt är det en bok för den som vill förstå vår samtid och avkoda andras berättelser.

en bok för den som vill förstå vår samtid och avkoda andras berättelser

– Vem ser du som den primära läsaren? Vilka grupper av människor kommer att ha allra störst nytta av dina insikter?

Jag hoppas att många ska tycka att boken är intressant. För kommunikatörer och ledare hoppas jag att boken kan fungera som en handbok för att utveckla kommunikationen och göra ledarskapet mer berättande. Men jag hoppas nå ut bredare för att öka förståelsen av vårt nya kommunikationslandskap och vad det betyder.

Gör ledarskapet mer berättande!

– Du är ju känd (och prisad) som kommunikatör, och kanske mest känd för en bred publik som ”spinndoktorn” bakom Nya moderaterna. Du är dessutom föreläsare och moderator, samt regelbunden nyhetskommentator. Och förutom allt detta har du skrivit skönlitteratur och ägnat dig åt dramaturgi på hög nivå.
Vilken av alla dina roller har du haft störst glädje av i jobbet med boken?

I boken skriver jag om min egen resa till berättelsen. Egentligen går det inte att rangordna något som varit viktigare än annat. Men samtidigt finns det två erfarenheter som jag ändå tror står ut.
Det ena var när jag gav mig in i politiken och fick förmånen att arbeta med förnyelsen av moderaterna och leda flera valkampanjer.
Det andra var när jag började skriva skönlitteratur. Jag tror att det som egentligen har format mig är kombinationen av erfarenheter – allt ifrån kommersiellt berättande till politisk kommunikation och litterärt berättande. Jag är övertygad om att nyfikenhet och ett holistiskt tänkande är det bästa sättet att bli framgångsrik i berättelsens tid.

Nyfikenhet och ett holistiskt tänkande är det bästa sättet att bli framgångsrik

 

*Bianca Ingrossos sminkföretag Caia och Kim Kardashians underklädesmärke SKIMS är exempel på en ny typ av varumärken som kännetecknas av de stora nätverken som ofta är kopplade till varumärket, den nära och öppna relationen till kunderna, samhällsansvaret, snabbheten – och att de kan vara stora och mycket nära sina kunder men samtidigt okända för allmänheten.

Snön representerar skapelsens skörhet

Sverker Sörlin är idéhistoriker och professor i miljöhistoria – och en av världens mest ansedda forskare. I Snö – en historia återkommer han till det breda populärvetenskapliga berättandet men utvecklar samtidigt genren sakprosa med hjälp av experimentella inslag och inslag av genrehybrid. Detta i ett försök att skapa mindre förenkling och i stället mer berörande komplexitet. ”Om det finns faktaresistens behövs mer inlevelse och litterär kvalificering”, menar han. Vi ställde några frågor inför bokens lansering.

Snö är den senaste boken i ett författarskap som nästan inte låter sig överblickas. Men vad har den för plats i ditt författarhjärta?

En helt central plats. Snö har följt mig genom livet som inget annat material. Jag är kanske litet extrem, men jag är samtidigt rätt så typisk för många svenskar, tror jag. Vi är ett vinterfolk.

Snön representerar skapelsens skörhet.

– Du beskriver snön som ett ständigt föränderligt, närmast magiskt element, och din relation till snö känns närmast andlig. Hur eller när började du tänka på snö på det viset?

Jag hade tidigt sådana upplevelser, redan som barn. Men medveten om dem blev jag inte riktigt förrän jag började kunna se Sverige och Norden utifrån, genom vistelser utomlands. Jag skildrar särskilt ett slags uppenbaralse jag hade av nordisk konst på ett museum i Toronto då jag var i trettioårsåldern. Men kunskap hjälpte till. Jag hade börjat förstå hur nationella berättelser fungerade och snön ingick i vår.

– Det finns ett stort internationellt intresse för Snö, den är i förväg såld till flera stora länder och språkområden. Vad är din analys av det?

Att ämnet ligger i tiden. Men varför det? Jag tror att snö mer och mer börjar framträda som ett sårbart element, kanske det mest sårbara av alla. Snön är mjuk och flyktig. Den representerar en del av det som är det finaste i skapelsen.Samtidigt försvinner den mer och mer. Dess tysta reträtt är kuslig, och kusligast av allt är att det är vi själva som svarar för den långsamma utplåningen av den genom att ständigt släppa ut mer växthusgaser. Detta samband är ingen nyhet. Men snön erbjuder en utdragen spänning kring hela förloppet och blottlägger konsekvenserna i miljoner människors vardag. Snö som är glädje och ljus vandrar mot sorg och mörker. Den representerar vår tragiska belägenhet. Det tror jag förklarar det stora intresset. Det är som vanligt: vi vill läsa om oss själva, även om våra synder, kanske särskilt om dem. 

Snö är inte bara en oerhört vacker och innehållsrik text, det är faktiskt också ett konstfärdigt ting, med en formgivning av Lukas Möllersten som du själv i högsta grad varit delaktig i processen bakom. Var det viktigt för dig och i så fall varför?

Det var mycket viktigt. Jag hade också ganska många idéer om form och om det visuella och jag är mycket glad över hur lukas fick till alla lösningar. 

– Vad hoppas du att Snö-läsaren ska få med sig för känsla eller insikt, om du ska nämna en?

Ödmjukhet. Det är en känsla vi borde ha mer av. Respekt för skapelsen. Snön representerar skapelsens skörhet. Och att känna ödmjukhet inför den är helt grundläggande för att vi ska kunna motivera de handlingar och de uppoffringar som behövs.

 

Läs ett utdrag ur boken Snö – en historia här.

”En av dem jag djupintervjuade var med när Einár mördades”

15 november 2024 kommer Nina Svanbergs debutbok Utpekad: Goaren – Einár, Dumle och hon som överlevde. Nina är dock redan en ärrad (bokstavligen) reporter som bevakat flera ämnen och geografiska platser. På senare år har hon jobbat på Expressen där hon framförallt skildrat den svenska kriminella miljön. Vi ställde några frågor till henne inför boklanseringen.

– Du har arbetat som krimreporter sen 2017 och bevakat några av de största fallen senaste åren. Vad är det med mordet på Einar som tagit sig under skinnet på dig?

Jag kom nära i och med att jag vid den här tiden hade påbörjat ett researcharbete där jag intervjuade gängkriminella om den negativa livsspiralen de befann sig i. En av dem jag djupintervjuade befann sig mitt i det och var med när Einár mördades. Jag fick en unik inblick och sedan fortsatte jag bara, eftersom varje sten jag lyfte på ledde till en annan.

– Boken innehåller helt unikt material, som tidigare inte publicerats. Vad rör det sig om?

Det handlar bland annat om tidigare opublicerade intervjuer med dels Dumle, som var med när Einár mördades, men det är också dagboksanteckningar som han skrev på datorn som jag fått tillgång till. Dumles flickvän berättar också om hur det är att vara flickvän i en sånt här sammanhang – och om hur hon överlevde efter att även Dumle mördades. Boken innehåller även fler detaljer om flera händelser före och efter oktober 2021.

Dumles flickvän berättar också om hur det är att vara flickvän i en sånt här sammanhang

– Vad har den här historien – och den här boken – kommit att kosta dig rent personligen?

Mycket övertid! Jag hade hoppats att boken kan bidra till debatten om vad vi förväntar oss av vad vittnen och målsäganden ska bidra med när polisen utreder grova brott. Einár ville inte medverka när polisen utredde kidnappningen och hans anhöriga var också mycket rädda att prata. I boken pratar även Adel, den andra rapparen som var med i det där källarförrådet när mordet skedde, och jag pressar honom att berätta mer. 

– Ordet ”goare” kan nog många studsa på. Vad betyder det och när kommer det med i Språkrådets nyordslista?

Att goa någon betyder att ge förövarna en plats för var offret befinner sig. Haval goade Einár exempelvis, genom att ta honom till en plats där förövarna kunde hämta honom. Vi har senaste åren sett flera exempel på detta och det är ett typiskt modus i den gängkriminella miljön. Man kan behöva tryckish och goish, det vill säga en lägenhet att vara i innan och efter brottstillfället och att en medhjälpare (goare) säger var personen är och när. 

– Kommer mordet på Einár lösas en dag, tror du?

Det finns fortfarande personer som kan berätta mer och med dagens teknik finns möjligheterna att chattar kan peka polisen i rätt riktning. Mordvapnet har till exempel inte hittats än. Samtidigt har polisen sagt att man tror sig veta vilken kriminell gruppering som ligger bakom mordet. Men de sista pusselbitarna saknas eftersom spåren de haft aldrig räckt för ens en häktning. 

Robin Olovsson listar en rad favoriter

Hej Historiepodden-Robin! Du bokdebuterar med ett ambitiöst tvåbandsverk, Historien om Norrland. Inför boklanseringen vill vi på förlaget be dig lista några favoriter ur historien som ett sätt för läsarna att lära känna dig lite närmare.

– Vilken är din favorit-KUNG?

Adolf Fredrik. Äldre historiker har öst galla över den kung som bara är känd för att han dog efter att ha ätit för mycket. I själva verket regerade han tålmodigt under den frihetstid som ställde frågor få svenska kungar före honom tvingats ta ställning till.

– Vilken är din favorit-EPOK?

Allt är 1800-tal. Från luciafiranden och olympiska spel till demokrati och genikult. 1800-talet är det avgörande seklet för allting vi idag dras med. Allt det bra och allt det dåliga.

Allt är 1800-tal.

– Vilket är ditt favorit-LAND?

Albanien förtjänar mer uppmärksamhet än vi ger det. Under kommunistregimen bröt diktatorn Enver Hoxha med både Sovjetunionen och Kina. Europas fattigaste land spenderade det lilla man hade på att bygga bunkrar för att vara beredd på den dagen NATO och Warszawapakten gemensamt skulle attackera. Bland kommunistiska monument, vackra berg och paradisstränder finns oerhört mycket att fascineras av.

Albanien förtjänar mer uppmärksamhet än vi ger det.

– Vilken är din favorit-PLATS?

Storforsen mellan Arvidsjaur och Älvsbyn är Europas största oreglerade fors. Det är en mäktig plats som jag upplever få människor känner till.

– Vem är din favorit-FÖRFATTARE?

Den författare jag läst mest är Stephen King. Mikael Yvesands Häng city är den bok som påverkat mig mest de senaste åren. Jag är dessutom svag för Éric Vuillards korta historiska berättelser. Bäst är Dagordningen.

Tack, Robin! Du har också svarat på ”de vanligaste frågorna om Norrland”, vilket vi bjuder på här!

Kan vem som helst tänka som en Nobelpristagare?

Efter sina år av forskning och intervjuer med Nobelpristagare, bland annat i podden Idéer som förändrar världen, sammanfattar Gustav Källstrand nu insikterna han fått i boken Tänk som en Nobelpristagare – som kommer ut i oktober 2024. Vi ställde några frågor till honom mitt under slutförandet av manus.

– Du menar att vem som helst kan tänka som en Nobelpristagare, stämmer det verkligen?

Ja! Kanske inte lika bra som en Nobelpristagare, men på samma sätt. Vad jag menar är förstås inte att alla kan lösa kvantfysiska mysterier, utan att alla kan vara öppna, nyfikna, villiga att förändra hur de ser på världen. Sedan är det inte alltid enkelt: det är ofta lättare att låta autopiloten ta över och hellre vilja tänka som vanligt, att gilla läget. Men jag tror att världen blir större och livet rikare om man ser saker från flera vinklar.

världen blir större och livet rikare om man ser saker från flera vinklar

– Du har träffat och intervjuat många Nobelpristagare. Berätta om en favoritpristagare eller ett favoritmöte med en pristagare!

 Två möten som varit speciella:

Frances Arnold – ett möte som inspirerade hela boken. Jag har träffat henne ett par gånger, dels i samband med priset men även senare. Plus då intervjun. Hon är en oerhört driven och fokuserad person, trevlig och öppen men man känner att man träffar en person som rör sig på en helt annan nivå, på de stora scenerna. När vi sågs berättade hon en del om hur det var att vara vetenskaplig rådgivare till Joe Biden – och att hon inte ville vara politisk, och drivkraften var inte att läxa upp politiker eller de som inte tror på vetenskap, utan kärlek och omtanke: vetenskap handlar om att göra livet bättre! Ju fler som inser det, desto bättre kan livet bli. Spelar ingen roll vilken politisk uppfattning man har…

vetenskap handlar om att göra livet bättre

Och Svante Pääbo, som jag träffade innan han fick priset. Inför en föreläsning på Dramaten, som aldrig blev av på grund av pandemin. Vi var 4-5 personer som fick en privat föreläsning om neandertalares dna, otroligt lyxigt. Och man kände Pääbos lågmälda men ändå sprudlande energi, anspråkslös men samtidigt oerhört ambitiös. Att träffa en sådan person är att en stund komma in i en annan värld – vars vardag är att göra banbrytande upptäckter, att skriva historia, att (så att säga) förändra världen.

– En gemensam nämnare som du återkommer till i boken Tänk som en Nobelpristagare är förändring – det enda konstanta i vår tillvaro, ju. Har du något konkret exempel att dela med dig av på hur förändringar skapat idéer som förändrar världen?

Idéer förändrar världen – det betyder både att hur vi tänker på världen förändrar hur vi ser på världen och att idéer kan leda till att vi kan göra nya saker.
Evolutionsteorin är en idé som Darwin hade, och som på ett genomgripande sätt förändrat hur vi ser på naturen. Världen ser inte likadan ut före och efter att den idén slagit igenom. Samtidigt har ju idén i sig inte ändrat världen – utan vår kunskap om världen.

Så: idéer förändrar vår kunskap om världen.

idéer förändrar vår kunskap om världen

Men kunskap kan också förändra världen. För när vi vet att organismer förändras genom evolution så kan vi också förstå hur vi kan påverka utvecklingen.

Så hur vi ser på förändring förändrar vad vi gör och gör det möjligt att förändra vad vi gör, och att göra teknik mer effektiv, osv.

hur vi ser på förändring förändrar vad vi gör och gör det möjligt att förändra vad vi gör

– Dagdröm för en stund: Om du själv skulle tilldelas Nobelpriset, i vilken kategori hade du då velat få det?

Varför inte ett ekonomipris? Om det är någonting jag lärt mig de senaste åren så är det att ekonomerna absolut inte bara jobbar med pengar – utan deras forskning handlar precis om de komplexa faktorer som styr varför vi människor gör som vi gör i olika situationer. Det är psykologi, historia, sociologi på en gång – en idéhistorikers dröm!

en läslista av världens mest respekterade expertkommittéer varje år

Egentligen vore det nog roligare att dela ut det än att få det – prisutdelarna måste ju sätta sig in i väldigt mycket intressant forskning, och sedan diskutera den med varandra på långa och noggranna möten, det måste vara otroligt fascinerande och lärorikt.

Men då är å andra sidan mitt jobb mer bekvämt, jag kan bara vänta in experternas beslut och sedan läsa in mig på de pristagare som de väljer. Som att få en läslista av världens mest respekterade expertkommittéer varje år.

Vilket är drömscenariot för svensk idrott?

Årets sportjournalist är en fin utmärkelse, som Patrik Brenning fick 2022 för sitt arbete med att bevaka barn- och ungdomsidrotten i Sverige. 2 september 2024 kommer resultatet av den bevakningen i bokform – boken Så vinner vi igen – Att utveckla talanger och svensk idrott är ett verk som sammanfattar de kunskaper han inhämtat, och de lösningar han ser på idrottens problem idag. Vi ställde några frågor till författaren inför utgivningen.

– Boken Så vinner vi igen har du dedikerat till dina tränare från barndomen – och pappa, som alltid skjutsade. Hur ser din idrottsbakgrund ut?

Jag var den där sortens barn som såg på sport, lekte sport och drömde sport. Jag har framförallt varit aktiv inom fotboll, innebandy och bordtennis. Meritmässigt har jag vunnit Sankt Erikscupen i fotboll, något som mina ledare i alla fall kallade inofficiella ungdoms-SM i innebandy och varit rankad bland de tio bästa bordtennisspelarna i min årskull i Stockholm.
den där sortens barn som såg på sport, lekte sport och drömde sport

– Bredd och elit, talangutveckling och hälsokampanjer … Vi har stora förväntningar på vad idrotten ska göra. Var är misslyckandena som värst, enligt din mening?

Min slutsats efter att under två år ha gjort researcharbetet till den här boken är att alla har misslyckats – tillsammans. Det finns inte en bov i dramat, och ingen vinnare på utvecklingen. Det lyckosamma är samtidigt att det därmed också finns en lösning som hade gynnat alla parter: Samhället, landslaget, elitklubbarna, breddlagen och inte minst barnen.
Det finns inte en bov i dramat, och ingen vinnare på utvecklingen

– Vad har överraskat dig mest när du gjort research för Så vinner vi igen?

Det är varför ungdomsidrotten i Sverige och världen professionaliserades, och det kunskapsunderlag som låg framför inte minst svensk ishockey när de fattade besluten som kastade in Sverige på den vägen. Det var ärligt talat en mindre chock när jag kom över de dokumenten. För där står det svart på vitt.
Det var ärligt talat en mindre chock när jag kom över de dokumenten

– Du inleder med att rikta dig till olika typer av läsare; de aktiva, föräldrarna, ledarna och åskådarna. Riktar sig verkligen Så vinner vi igen till alla svenskar som på något sätt berörs av idrottsrörelsen?

Ja, det vill jag tro. För här finns svar på många av de frågor jag upplever alltid återkommer inom idrotten. Som när de aktiva undrar hur de ska maximera sin kapacitet, när föräldrar frågar sig om det ledaren gör verkligen är bäst för barnens utveckling, när ledarna funderar över hur de ska kunna maximera alla barns lust utan att behöva hålla tillbaka de mest drivna och när åskådarna grubblar över varför Sverige inte spelar mästerskap i fotboll eller vinner VM-medaljer i hockey längre.
här finns svar på många av de frågor jag upplever alltid återkommer inom idrotten

– Vilka är dina största förhoppningar för svensk idrott framöver? Ett drömscenario?

Mitt drömscenario är att svensk idrott börjar lyssna på den kunskap som finns. Om det sker är jag övertygad om att vi kommer få lyckligare barn, bättre elitklubbar och fler mästerskapsmedaljer.
lyckligare barn, bättre elitklubbar och fler mästerskapsmedaljer

Vad menas med ”Kärleksgapet”?

26 september 2024 kommer den, Minna Höggrens debutbok Kärleksgapet – Dejting och vetenskapen. Vi ställde några frågor till författaren inför utgivningen.

– Vad menas med ”kärleksgapet” egentligen?

Termen är hämtad från dejtingappen Bumble som bygger hela sin marknadsföringsstrategi på lovord om att romantiken kan bli jämställd om kvinnor bara vågar ta första steget och skriva första meddelandet efter att två personer har matchat. På så sätt ska man sätta stopp för ”the romance gap” vilket jag tycker är väldigt roligt, för jag tror inte det är lösningar på tusentals år av ojämlika romantiska förhållanden. Samtidigt finns det något intressant i termen.

Det pratas om olika könsgap när det kommer till skolresultat, valresultat, ekonomi, orgasmer, urbanisering, ja allt möjligt. Kanske finns det en poäng att benämna de skillnader som finns mellan könen på dejtingmarknaden som ett kärleksgap?

Flera forskare som jag pratat med ser två grupper som känner sig gjorda till offer av varandra, ingen vet vem som är vinnarna och förlorarna på den moderna dejtingmarknaden men båda grupper känner sig som förlorare.

Jag tror att det skapar ett destruktivt avstånd till det andra könet som synliggörs inte minst på dejtingmarknaden där den aldrig sinande källan till sex och kortvariga relationer gör att vi möts i sänghalmen men kanske inte mer än så.

två grupper som känner sig gjorda till offer av varandra
– Du har intervjuat en mängd personer för boken, både från akademin, politiken, näringslivet och dessutom ”vanlisar”. Upplever du att deras syn på kärleken står i motsats till varandras eller är det en samstämmig bild som växer fram?

För mig har det varit otroligt tydligt att kärlek och dejting är komplexa saker. Det är som att prata om religion, kultur eller demokrati, det finns olika demokratiska system, olika religösa inriktningar, olika idéer av begreppet och olika problem och lösningar, men jag tror att man behöver lite av varje för att kunna förstå helheten. Eftersom intervjupersonerna kommer från så vitt skilda områden har de ibland stått i motsats till varandra, men samtidigt har det blivit tydligt för mig att det finns utbredd oro över vad som sker när män och kvinnor rör sig längre ifrån varandra och hur det påverkar vårt samhälle i stort.

Det finns också en viss samsyn kring två tänkbara ”lösningar”:

1. Sårbarheten behöver vi ta på allvar, något som vi är väldigt dåliga på både i våra privata liv men också i det offentliga.

2. Det androgyna och gränsöverskridande kan visa vägen istället för det konservativa och bakåtsträvande.

det finns utbredd oro över vad som sker när män och kvinnor rör sig längre ifrån varandra
– Vad har förvånat dig mest under arbetet med boken?

Att det faktiskt fanns svar att få! Det finns en massa människor som tar kärleken och lidandet som människor utsätts för på dejtingmarkanden på allvar. Men vi kan också göra så mycket mer, vi kan anstränga oss mer i hur vi tänker och pratar om kärlek och dejting och se till att den kunskapen som finns tas på allvar. Jag tror att kunskapen kan vara mer trösterik än ett slentrianmässigt avfärdande av människor som gör en illa.

det finns faktiskt svar att få!
– Vem tänker du dig främst som läsare av din bok? För vem har du skrivit den?
Jag har skrivit den här boken för den person som raderar Tinder, laddar ner det igen, går på en dejt, blir lite kär men sen hinner avsluta relationen innan den ens hunnit utvecklas till något. Som känner sig frustrerad och trött på det som kallas för ”dagens dejtingmarknad” men samtidigt längtar efter kärlek och närhet. Som blir knäpp i skallen av att försöka förstå och tolka andras signaler och som bara vill ha Ett Jävla Svar på saker och ting. Det kan den här boken förse en med!
Form: Sigge Kühlhorn.

Fyra frågor till en ung gammal konduktör

– Lars Fuhre – ett inte helt okänt namn för den som är designintresserad. Men hur sjutton kommer det sig att du nu bokdebuterar med en bok om att bli och vara tågvärd?

Efter mer än 30 år som grafisk formgivare, art director och lärare kände jag mig trött på mig själv i de rollerna, jag ville framförallt hitta en tvär förändring i tillvaron. Betald tvåmånaders tågvärdsutbildning, fast inkomst som heltidsanställd och därmed ekonomisk förutsägbarhet bidrog också till lockelsen.

– Bland alla fenomen du beskriver finns det faktum att du behövde lära dig ett nytt språk, ”SJiska”. Hur oväntat var det?

Mycket oväntat, dvs inget jag hade tänkt på. Nu är det kanske litet att ta i att det är ett helt eget språk, det handlar förvisso om en ny vokabulär men också om ett visst sätt att uttrycka sig som återfinns i flera andra organisationer. Ett exempel: tidriktighet istället för punktlighet. Lite ”kanslistiskt” sådär… Jag är väldigt språkintresserad så det har roat mig att lyfta vissa av de här egenheterna i boken.

– Du beskriver en mängd möten i boken – med klassiska järnvägsknutar så väl som med resenärer av olika slag. Har du något favoritmöte du vill beskriva kort?

Nästan dagligen händer det oväntade saker. Främst bland tankar just idag ligger mötet med 16 resenärer häromdagen. De var sena med ett tåg och fick därför kliva på tåget jag arbetade på i Katrineholm. Jag hade bett dem komma till bistron. När jag öppnade dörren mot perrongen stod de alla beredda men de var omgärdade av en gigantisk myggsvärm som de försökte fäkta bort. Myggorna följde med in i bistrovagnen, kanske är någon av dem kvar än i dag.

(Vi kan passa på att tipsa om att det går att läsa ett utdrag ur boken med djur-tema här!)

– Hur har din arbetsgivare SJ och dina kollegor bland tågvärdarna tagit emot nyheten att det blir en bok?

Reaktionerna har varit allt från enorm entusiasm till försiktigt intresse. Ingen har varit negativ men en och annan har nog undrat vad boken ska handla om. Jag har varit noggrann med att påpeka att det främst är en hyllning till livet på räls men allt är förstås inte enbart positivt.

Anders Kalat om sin (och Jan Emanuels) kätterska socialdemokrati

1 maj släpper vi boken Gemenskap – En kättersk betraktelse över klass, antagonism och en socialdemokrati som gått vilse. Den ene författaren är Jan Emanuel, den andre hans vapendragare sedan gymnasieåren, Anders Kalat. Vi ställde några frågor till bokdebutanten i duon inför bokens utgivning.

Anders Kalat, du har skrivit ett ideologiskt och politiskt manifest, boken Gemenskap, tillsammans med Jan Emanuel. Hur kommer det sig egentligen?

Jag vet egentligen inte om det rör sig om ett politiskt manifest. Ordet manifest signalerar säkerhet och boken handlar i mångt och mycket om att vi lever i en tid där det är svårt att vara riktigt säker. Därav undertiteln ”kätterska betraktelser”.
Men för att besvara frågan. Vi började tänka kring detta för ganska många år sedan nu. Efter att ha delat politiska erfarenheter sedan ungdomen. Och från att till en viss del från olika håll, säkert präglade av våra olika livsbanor, ändå kommit fram till en del gemensamma slutsatser som i grunden handlade om att vi inte riktigt kunde identifiera oss med det parti som historiskt burits upp av en vilja att förbättra villkoren för dem som arbetar, i förening med en vilja att också skapa ett sammanhållande samhälle.
Efter det att vi påbörjade arbetet med boken har vi kanske både till vår förtjusning, men också med en viss frustration, märkt hur partiet alltmer närmat sig vår egen uppfattning i denna fråga. Däremot ofta utan att föra en kritisk diskussion kring vad som gjorde att partiet hamnade i den situation som man nu försöker fjärma sig från – en kritisk diskussion som vi hoppas kunna bistå med.

 

Undertiteln kräver att man har lite lite koll för att hänga med: ”En kättersk betraktelse över klass, antagonism och en socialdemokrati som gått vilse” … kan du bena upp den och förklara lite närmare vad som menas?

(Med risk för en viss upprepning). Att vara kättare är att tro, men att tro på fel sätt. Och vi tror oss vara socialdemokrater. Och identifierar oss med det vi uppfattar vara socialdemokratins kärna.
Att inte gå i koppel oavsett vad en partiledning för stunden uppfattar vara gångbart gör det i princip nödvändigt med kätteri. Vi menar vidare att partiet, åtminstone under några decennier, tappade sitt fokus på att det finns klasser som har intressen som kan stå i konflikt med varandra.
Att göra politik av konflikter på ett sätt som kan kanalisera människors frustration utan att lamslå samhället utvecklar vi i anslutning till begreppet antagonism.
Och en socialdemokrati som gått vilse handlar då helt enkelt om att vi tänker kring hur partiet kan erkänna för samhället produktiva konflikter och låta dessa få utrymme på ett sätt som gör en samhällsgemenskap möjlig.

 

Trots att boken mest handlar om de stora dragen, värderingarna och de ideologiska skiftningarna, så vågar ni er ändå på några konkreta politiska förslag. Vilket av dessa brinner du mest för?

Det är svårt att välja ut ett förslag. Men kanske förslaget som handlar om att ge makten åter till de människor som kan mest om de verksamheter som de arbetar inom. Även om begreppet tillitsstyrning i värsta fall blir rent snömos – eller rent av kan leda till att makten överförs till den kader av mellanchefer som i allt högre grad agerar gökungar i offentlig verksamhet – är grundtanken extremt tilltalande. Att det finns en mängd människor som själva vet bäst vad som krävs för att köra buss, vända på en gammal människa för att hon ska undvika liggsår eller undervisa elever för att maximera deras kunskapsinhämtning.
Att motverka den senare tidens tendens att flytta över resurser till människor som ska berätta för andra människor hur de ska utföra sitt arbete bär på en riktig sprängkraft.

 

Vilka hoppas du framförallt ska läsa Gemenskap och vad hoppas du att boken ska göra med sina läsare?

Vi har skrivit boken för att den ska kunna tilltala många olika sorters läsare. Här finns en annan aspekt av det kätterska. Att inte hålla sig till en stil eller ett visst sorts innehåll. Vi har försökt växla mellan populärkulturella referenser, diskussioner om isländsk litteratur, dykt ned i Per Albins folkhemstal, ägnat oss åt en mer precis samhällsanalys och utgått från egna livserfarenheter.
Vi hoppas därför att boken ska kunna tilltala en stor grupp olika läsare. Om jag själv får önska är nog läsaren en människa som har ett samhällsintresse och som tillåter sig själv att efter att ha läst klart boken nu uppfatta politik och samhälle på ett sätt som skulle förvåna läsaren tidigare.

Maja Alskog Bredberg om Till växten: ”Jag ville skriva en bok om odling som jag tyckte saknades”

Maja Alskog Bredberg har en bakgrund som journalist och PR-strateg. Hon rekryterades till ett toppjobb i reklambranschen, och började jobba med storbolagens hållbarhetsarbete. Men till slut blev skavet övermäktigt – det var ju greenwashing hon höll på med! För snart fem år sedan sadlade hon om till grönsaksodlare och trädgårdsmästare. Den resan, och hur ett enskilt litet frö rymmer mer kraft en genomsnittlig börs-vd, skildras i Till växten – En kärlekshistoria. Parallellt med boken har Maja gjort podden Spotify Dok: I tomaternas skugga. Vi ställde några frågor till henne inför lanseringen av boken.
_____________________________

Hur kom det sig att du skrev Till växten – En kärlekshistoria? Och på vilket sätt är det en kärlekshistoria?

– Jag ville skriva en bok om odling som jag tyckte saknades i bokhyllan. En bok som pratar om vägen till odling och vår relation till naturen. Som skriver ihop det vi äter med hur det odlas. En bok som tänker både bakåt och framåt, och som kopplar samman daggmaskens incitament med marknadens jättar. Det är också en kärlekshistoria till jorden som föder oss och hur besatt man kan bli av det växande.

Häromdagen kom boken från tryck och du störtade förbi kontoret samma dag … Hur kändes det att hålla i boken för första gången?

– Det var ganska likt den förvåning jag upplever varje gång jag petat ner ett frö i jorden, när det börjat gro. Tänk att det växte och blev nåt av detta! Märkligt.

Boken ackompanjeras ju också av podden Spotify Dok: I tomaternas skugga. Hur skiljer den sig åt från boken och hur har det varit att jobba i dessa två format parallellt?

– Podden blev faktiskt ett helt eget djur. Visst finns det teman som vi plockat från boken, men det är ju ett helt annat språk, en annan vilja och ett annat sorts berättande i podden. Plus mycket fler personer och tankar involverade än bara mina. Podden liksom fördjupade boken, så det är jag tacksam för.

Du har vid något tillfälle erkänt att du försöker rekrytera så många reklamare som möjligt bort från reklambranschen. Förutom reklamare, vilka vill du ska läsa Till växten?

– Alla som känner att något skaver i konsumtionshetsen och karriärjakten tycker jag ska kika i boken. Alla som odlar eller är nyfiken på att odla. Och om man är en sådan person som äter mat.

Vad ser du fram emot under den kommande odlingssäsongen och den samtidiga lanseringen av boken?

– Just nu ränner jag mellan arbete på fält och intervjuer, det är faktiskt mer snurrigt än jag trodde. Men kanske att det hade varit mer snurrigt utan fältet, det jordar en alltid. Ser fram emot alla lärdomar säsongen kommer skänka – och hoppas för oss primärproducenter och hemmaodlare att det inte blir ett alltför extremt och klimatkrisigt väder.