Vår verklighet beror av de frågor vi ställer. Våra frågor är de verktyg med vilka vi utforskar världen runt om oss, lär känna varandra och löser allehanda problem. Det är frågor som driver oss att göra nya saker och öppna nya möjligheter. Samtidigt är det oftast svaren som vi koncentrerar oss på i arbetet, i skolan och i vardagen. Svar är viktiga, naturligtvis, men i den här boken ska vi koncentrera oss på frågorna och frågandet och utforska olika sätt att bli bättre på att ställa frågor. Syftet med boken är att du som läsare ska ställa nya, kanske litet besvärligare frågor – och att du ska känna igen dåliga frågor när de ställs till dig.

Vi ställer fyra frågor till Nicklas Lundblad, som hösten 2014 utkommer med en bok om frågor och frågande på Volante förlag.

Vem är Nicklas Lundblad?

Jag är en 41-åring som precis kommit hem från tre år i USA, där jag arbetat med att bygga upp Googles samhällspolitiska analysgrupp. Nu är jag samhällspolitisk rådgivare till Google, och arbetar med yttrandefrihetsfrågor, men från Sverige. Jag är nyfiken, och tycker om att lära mig saker – och lär mig allra bäst när jag skriver och samtalar med andra. Min akademiska bakgrund är brokig, jag har en fil dr i informatik, en fil kand i teoretisk filosofi och en jur kand. Min mamma säger ibland att jag gömde mig på universitetet – hon har inte fel. Men att fråga vem någon är, är inte det alltid en väldigt svår fråga?

Du har blivit utsedd till en av Googles 20 bästa chefer globalt. Hur använde du dig av frågor i ditt ledarskap?

Frågor är det absolut bästa verktyg man har som chef. Vi kan fråga, undersöka och utforska saker tillsammans med frågor – om vi bara svarar på frågor som vi lägger vi en blöt filt över den intellektuella nyfikenheten. Visst, ibland skall man bara svara på frågan och gå vidare, men mycket ofta kan en motfråga när du som chef får en fråga vara ett fantastiskt sätt att lära sig mer, fatta bättre beslut och dessutom passa på att inse när du själv har fel. Jag har fel ofta, och hade aldrig fått reda på det om jag bara svarat på frågor. När jag ställer dem, däremot, upptäcker jag det hela tiden när jag får överraskande svar. Hur hade jag annars fått reda på det?

I ditt Sommar-program i P1 häromåret så pratade du mycket om skrivandet. Varför är skrivandet viktigt för dig?

Jag tror skrivandet är viktigt för väldigt många människor. Vi tänker när vi skriver, vi kan skriva oss ur knepiga beslut, hitta nya insikter och utforska livet i stort med en dagbok, med brev, mejl eller andra skrivformer. Skrivandet hjälper oss att sätta ord på upplevelser som vi annars kanske aldrig skulle förstå. Kanske är det det, att skrivandet är ett sätt att förstå sig själv och andra, som gör att jag är så nyfiken på det. I ett bra skrivande kanske vi också hittar bra frågor?

Finns det några dumma frågor?

Ja, det finns det faktiskt. De du inte ställer – de gör dig dummare alldeles i onödan. Fråga alltid. Var aldrig rädd för att verka dum.

***

Vill du veta mer eller komma i kontakt med Nicklas? Kontakta press@volante.se, eller ring oss på 08–702 15 19.

För exakt fem år sedan släppte vi ”Nextopia” på Södra teatern i Stockholm. Vi satt i en loge en trappa under scenen, jag och Micael Dahlén, och medan han gick igenom sitt manus i huvudet började han veva igång händerna.

Förväntningssamhället skulle introduceras, men för oss handlade förväntningarna inte bara om de närmsta timmarna — utan hur boken skulle gå, hur budskapet skulle landa, i stort.

Min medarbetare då, Anton Waern, hade jobbat med att powerpoint-presentationen skulle passa Södra teaterns scen och hade tidigare gjort webbplatsen för boken. Andra — Jens Olander, Janna Gränesjö och några till — ställde ut påsar där boken låg på varje plats. Boken var klar efter några oerhört intensiva veckor som bland annat inkluderade bearbetning av översättningen till svenska, eftersom Micke skrev boken på engelska.

Facit i efterhand är att ord som ”nextopia” och ”förväntningssamhället” direkt plockades upp av Språkrådet, som inkluderade dem i nyordslistan. Boken i sig blev en bästsäljare som varje dag fortsätter att köpas — nu i ny och uppdaterad upplaga — och att rättigheterna sålts till ett gäng länder, senast Sydkorea. Några omslag syns nedan.

Salongen började fyllas. Fredrik Wikingsson skulle ställa några frågor efter föredraget — eller föreställningen — och han satte sig längst fram. Det skulle bli helt fullt i lokalen.

Egentligen var det här den andra releasen. I sann nextopia-anda var lanseringsstrategin uppbyggd kring flera släpp, hela tiden med sikte på nästa. I januari hade vi en nedräknare på en sajt till en tidpunkt då vi skulle berätta vad Micael Dahléns nästa bok handlade om. Och så Södra Teatern.

En månad senare låg själva recensionsdatumet. I efterhand kan jag konstatera att ingen recension lyckades förutsäga att boken skulle slå så stort, eller för den delen kunde tolka bokens gränsöverskridande angreppssätt eller se bortom formen.

Soundtracket sattes på. Det kan ha varit Queens ”I want it all” som dundrade igång då scenlamporna tändes och jag först skulle gå på och introducera. Eller ”Great expectations” med Mickes favoritband Kiss? Varje kapitel i boken inleds med ett låtcitat och de låtarna sammanställde vi till en låtlista. Det här var före Spotify så den lades upp som mixtape (men 2013 hittar ni Spotify-listan Nextopia här). På Södra Teatern hade vi andra låtar också. Samma år släppte Pihlis ett förbisett album med låten ”Alla längtar någon annanstans” som vi sedan spelade när alla var på väg ut.

Sedan började det.

Och det har fortsatt.

Men inte med en uppföljare till ”Nextopia”, eller ens en bok i samma slag. Medan andra enbart släpper varianter på sitt framgångskoncept, gör Micael Dahlén radikalt nya saker. Om och om igen.

Jag brukar förklara det som att här har vi en av världens bästa violinister — i Mickes fall är han topprankad forskare i sitt fält — som i stället för att fortsätta på utstakad väg med förmodad framgång, testar att ge sig på nya instrument, i nya sammanhang, och visar upp resultaten för en publik. Detta krävs enormt mod och nextopia i blodomloppet. Jag är djupt imponerad.

Efter ”Nextopia” kom ”Monster” som var resultatet av en idé som Micke egentligen hade presenterat tidigare. Denna narrativa true crime-bok är ju både till ämne och form väsensskild från ”Nextopia”, liksom ”Boxen” för den delen.

För oss som fått följa med på resan har det varit enormt inspirerande. Så tack, Micke!

Varför se tillbaka när ”Nextopia” handlar om det motsatta? Jag tror ändå på eftertanke och som Pontus Wasling skriver i Volantes nya bok ”Minnet, fram och tillbaka”, så styr minnet vad vi också gör framåt. Bakgrunden är med och formar våra framtidsbilder och, därmed, beslut.

Nästa grej?

Just nu färdigställer Micke en roman om en kille som tror han är från Mars. Mer än så — eller vad vi berättat om tidigare — får ni inte veta just nu.

Denna roman släpps nästa sommar.

(Håll dig uppdaterad på hans Facebook-sida eller blogg.)

Originalutgåva, 2008

Pocketutgåva

Norsk utgåva

Holländsk utgåva

Tysk utgåva

Uppdaterad pocketutgåva

Uppdaterad norsk pocketutgåva

Uppdaterad guldutgåva 2013

Det talas sällan om vad kulturpolitik egentligen handlar om. Att någon tycker att andra ska exponeras för, eller göra något, mer eller mindre. Det kan handla om filmutbud, tillträde för fler att lära sig spela instrument eller att hålla en operascen igång av hög kvalitet.

Just nu slås det på stora trumman för läsning, och särskilt läsning av böcker. Regeringen vill i sin proposition ”Läsa för livet” som presenterades på Bokmässan arbeta för läsfrämjande. Satsningen kommer i spåren av Litteraturutredningen.

Idag skickade Kulturrådet ut meddelande om bidrag för läsfrämjande insatser kopplade till idrottsrörelsen. Jag gissar på att analysen i bakgrunden handlar om att pojkar läser mindre idag och var finns pojkar fortfarande — jo, på fotbollsplanen. Det är bra tänkt. Jag läste ett dussin fotbollsböcker under min uppväxttid och håller Åshöjden-böckerna av Max Lundgren som klassiker.

Eller så är man som ung intresserad av musik. Tajmingen är just nu perfekt för hiphopartisten Petter, nu aktuell med boken ”16 rader” och som berättar i otaliga intervjuer om sin kärlek till böcker. Han motsvarar inte typen för den vanliga läsaren. Perfekt, tänker läraren och bibliotekarien, med risk för att Petter kommer bli så sönderkramad den närmsta tiden att de som han ska tala för till slut kommer känna det som att han också är en del av de vuxna etablissemanget.

De stora morgontidningarna vill också vara med. Daniel Sandström, kulturchef för SvD drog en lans för skönlitteraturen nyligen. DN känner sig förstås hemma här. I ett manifest föreslås att man ska göra läsningen synlig, det vill säga sitta med en bok. Bakom står Patrik Hadenius som är chefredaktör för Forskning & Framsteg.

Det är inte svårt att förstå bakgrunden till oron. Undersökningar visar på minskad läsning just bland yngre män. Som jag skrev om nyligen så slås jag ofta av att det är få som läser böcker i situationer där man tidigare såg böcker. Det var därför våra nya enkätresultat både var lite glädjande och förvånande: intresset för att läsa böcker slog alla andra intressen.

Den här frågan är på många sätt viktigare än vad som händer med boken i sig, apropå digitaliseringen och jag tänker på seminariet ”Bokmediets omvandling” som jag besökte på Bokmässan. Därför tycker jag att Rasmus Fleischer träffade rätt i sin Expressen Kultur-artikel, i alla fall delvis. Han konstaterar att marken inte är plöjd på samma sätt nu för ebokens intåg i Sverige som den var i USA då Kindle fick sitt genombrott. Idag är surfplattan (iPad) — inte den dedikerade, monokroma läsplattan — standard, vilket medför direkt konkurrens för boken med andra medieformer, i samma apparat. Däremot håller jag inte alls med honom om att förlagen förväntar sig eller tror att ett genombrott kommer korrigera för andra farhågor, till exempel bokhandelns tynande roll eller minskad läsning. Förlagen turar mest på som tidigare och bryr sig snarare mer om att hitta nästa diet eller, som nu, nästa Backman.

Hur som helst.

Vi uppmuntrar förstås allt arbete med läsfrämjande. Bokens betydelse utgör ju en av hörnpelarna i vad Volante gör. Vi älskar böcker.

Samtidigt gnager en fråga. Är vi bara några som på ren autopilot framhåller bokens roll? Blir de personer som i stället dedikerar sig mot rörlig bild sämre människor?

Kanske handlar det om en känsla att se kultureliten som ovanifrån ska bilda pöbeln, på samma sätt som en pappa och en mamma som tjatar på sitt barn om vad som är bäst för dem. Även DN:s Jonas Thente tar upp svårigheterna med ett sådant politiskt arbete.

Mest saknar jag nog en diskussion. Varför ska vi läsa böcker? Kanske ska vi tala om läsning i stort, och berättelser betydelse, lika mycket?

För med ett sådant samtal — också fört av andra än kulturjournalister, utanför ekokammaren — så uppstår också andra och troligen bättre argument och åtgärder.

Fler röster behövs.

Vi tycker det är kul med Adlibris nya eboksavdelning Mondo, som lanseras idag. Vi gillar alla försök för att fler ska upptäcka eboken som format, för vi tror att det ökar läsandet på sikt.

Mondo hakar också i något som vi själva pratat om och testat i flera års tid, nämligen singelformatet. I Sverige var vi det förlag som först — tror jag — började prata om boksinglar och har från några av våra antologier givit ut 85 kapitel som enskilda singlar. Vårt grepp nämndes även i senaste Litteraturutredningen.

Bakom ligger en gammal omvärldsanalys. När jag pluggade kring år 2000 byggde jag ett affärscase som utgick från ”culture light”. Trenden har sedan bara förstärkts, inte minst med iPad där boken ställs mot strömmad tv som ställs mot film som ställs mot miljoner sajter. Wired har benämnt det som ”snack culture” (och även Micael Dahléns tes om förväntningssamhället och ”Nextopia” kan kopplas till detta).

När vi även testade att lansera Dikt.se  häromåret så ringade vi in kortformatet, nämligen i form av poesi. En vacker sida av ”snuttefieringen” kallade Svenska Dagbladet det. Bonniers har förstås också kikat på Amazon Kindles sektion med singlar, som har dedikerade redaktörer med en särskild lista sedan några år.

Att Sveriges största mediehus Bonnier gör mer kring kring eboken känns naturligt, liksom att de använder sina koncerninterna relationer för att snabbt få innehåll. På Adlibris Mondo lyfts artiklar och stora reportage från DN, Icon och Expressen.

Men Bonnier R&D-chefen Sara Öhrvall låter ana att detta är något som ska göras internationellt, bland annat i en tweet imorse. Ett samarbete med amerikanska Atavist finns också. Sara Öhrvall är för övrigt en av de personer som har singlar utgivna av oss, med boksingeln och kapitlet ”Mycket mer än gratis”.

***

Här är några av mina personliga favoriter av våra boksinglar:

Andreas Ekström. Tack, tack snälla du

Kjell Häglund. Design: Känd från tv!

Rasmus Fleischer. Stadsplanering

Vanja Hermele. Myten om kvinnor

Nicklas Lundblad. Kunskap: Dumma du?

Qaisar Mahmood. Att gå från en etnisk till en pluralistisk nationalism

Annina Rabe. Litteratur: Pretto Chic

Johan Rockström. Omställningen till en hållbar utveckling

Bo Rothstein. De som inte har, inte älskar och inte är

Jan Åman. Den nya staden

Volante ger under tidig vår 2014 ut den svenske fysikern Max Tegmarks första bok riktad mot en bredare publik – ”Our Mathematical Universe” (svensk titel ännu ej spikad). Max Tegmark räknas till en av världens absolut mest respekterade forskare inom sitt område och är verksam som professor på MIT. 2008 var han sommarpratare i Sveriges Radios Sommar i P1.

För ganska exakt sju år sedan skrev Karin Bojs i DN såhär om Max Tegmark:

”Han hör till de 21 mest citerade forskarna i hela världen. Och då ska man veta att forskning som blir mycket citerad ofta handlar om ganska krassa frågor med ekonomiska utsikter. Till exempel molekyler som kan ge nya mediciner eller material som kan förbättra datorer.

Max Tegmarks forskning kommer nog inget företag att tjäna pengar på. Han arbetar med de allra största frågorna: Hur stort är universum? Är det oändligt? Vad består universum av, egentligen? Har världen något slut? Hur började tiden?”

Nedan ett reportage om Max gjort av BBC.

För frågor kontaka info(at)volante.se eller ring 08-7021519.

Daniel Kahnemans succébok Tänka, snabbt och långsamt finns nu som storpocket, utgiven av Månpocket. Köp den på till exempel Adlibris eller Bokus. Vill du hellre ha ett ex av den superfina inbundna utgåvan finns den givetvis också på Adlibris, Bokus eller som ebok på Bokon, Dito eller iBooks.

Erik Modig är, förutom att vara en väletablerad konstnär, doktor och forskare vid Handelshögskolan i Stockholm. Med fokus på effektiv kommunikation och konsumentpsykologi tillhör han Europas ledande center för forskning om effektiv reklam och dess effekter. Med sin forskning besvarar Erik frågor som: Hur skapas effektiv reklam? Är kreativ reklam bättre för att nå kunder? och Hur ska ett företags produkt-, varumärkes- och kommunikationsstrategi komma samman för att på bästa sätt skapa framgångsrika affärer? Läs mer.

Nina Åkestam är skribent, föreläsare och reklamforskare vid Center for Consumer Marketing vid Handelshögskolan i Stockholm. Hon har en bakgrund inom reklambranschen, med anställningar på bland annat Garbergs och Wieden + Kennedy, New York. Nina var under samma period talesperson för Miljöpartiet i New York. Nina har också en av Sveriges mest besökta bloggar, där hon bland mycket annat skriver om reklam, jämställdhet, mijö och karriär. 2014 kommer hennes första bok på Volante förlag. Läs mer.

Vill du boka Erik eller Nina som talare? Mejla speakers (at) volante.se eller ring 08-7021519.

Anders Mildners bok om samhällets ljud och oljud, Koltrasten som trodde att den var en ambulans, hyllades när den utkom förra hösten. ”En viktig liten bok”, skrev Metro. ”En underhållande öronöppnare”, tyckte Aftonbladet.

Därför tycker vi nu att det är otroligt roligt att den i dagarna släpps som pocketbok, utgiven av Månpocket. Boken har fått ett nytt fint omslag, signerat formgivaren Elina Grandin.

Snart i ett pocketställ nära dig, och redan nu i nätbokhandeln (Adlibris, Bokus). Boken finns också som ljudbok och ebok.

Sedan Micael Dahléns Nextopia först publicerades 2008 har världen snurrat många varv – och hastigheten verkar öka dag för dag. Vi lever våra liv ständigt snabbare och hela tiden på jakt efter nästa stora grej. Teorierna om Förväntningssamhället är lika aktuella idag som när boken kom, men en hel del exempel och statistik hade blivit daterade – en logisk konsekvens av att ge ut böcker i Förväntningssamhället. Företag och fenomen som inte existerade då är idag en naturlig del av våra liv. Och forskningen vidgar vår horisont för varje år som går och skänker oss nya insikter om vad det innebär att vara människa.

Därför tyckte vi att det var på sin plats när boken nu återigen började sina i lagren att göra en rejäl revidering. Men vi nöjde oss inte där. En bok som påverkat och fortsätter påverka människor efter fem år kräver också en paketering som matchar innehållet. Därför tog vi fram, tillsammans med formgivaren Jonas Lindén, en guldförpackning.

Om det blir en uppdatering även 2018 får framtiden utvisa, då får vi göra den i platina istället.

Boken kan köpas på till exempel Adlibris eller Bokus.

***

Nextopia finns också på engelska och går att beställa genom förlaget. Kontaka oss på info@volante.se för mer information.

Fyra frågor till journalisten Björn Hedensjö, som i höst debuterar med boken ”En perfekt natt” på Volante förlag.

Vem är Björn Hedensjö – och hur sover han om natten?

Jag är journalist med bakgrund på bland annat DN, DI och SvD, och blivande psykolog vid Karolinska institutet. Sover bra, men ofta för kort. Jag är en utpräglad kvällsperson och ofta på topp runt midnatt eller senare. Det struntar mina underbara barn i, så dagen börjar ofta rätt tidigt. Å andra sidan älskar jag en lång tupplur på dagen när jag får chansen.

Hur kom det sig att du började intressera dig för sömn?

När jag läste om sömn på KI blev jag helt fascinerad av ämnet. Vi ägnar ungefär en tredjedel av livet åt sömn, och med tanke på det finns det nog inget som är så underrapporterat, eller som folk i allmänhet vet så lite om. Med den vetenskapliga kunskap som nu finns om hur sömn påverkar allt från vikt till känsloliv och minne kan jag tycka att man borde ha lika bra koll på sömn som exempelvis kost. Det triggade min journalistiska instinkt att ta reda på mer.

Vilken tror du är den vanligaste missuppfattningen kring sömn?

Kanske att personer med sen inre rytm skulle vara latare än de med tidig rytm, de som kallas ”morgonmänniskor”, när det bara handlar om individuella skillnader i vilka tider på dygnet vi fungerar som bäst. Eller att kortsovare klarar sig utmärkt på fyra-fem timmar. Test i labb visar att de flesta kortsovare mår och presterar ännu bättre med längre, mer genomsnittliga nätter, även om det finns individuella variationer och självklart även extremer.

Vad hoppas du förmedla med din bok?

Med kunskap om sömn har man alla förutsättningar att leva ett bättre liv. Dessutom är sömnens värld full av bra historier, och sådana har ju ett egenvärde. Boken ska vara rolig att läsa.

***

Vill du veta mer eller komma i kontakt med Björn?
Kontakta Simon Brouwers på Volante: simon@volante.se, 08-702 15 19