Hjärnforskaren Pontus Wasling, författare till boken Minnet, fram och tillbaka, blev inbjuden chatta med DN-läsare för att frågor om hur minnet fungerar. Nedan publicerar vi chatten i sin helhet.

teh_pwnerer: Är ett minne av ett minne ett riktigt minne? D.v.s. att man genom åren påminnt sig själv om minnet, t.ex. via bilder eller berättelser från andra.
Pontus Wasling: När vi tänker på våra minnen, eller berättar dem för andra, så är det en berättelse som ändrar sig lite från gång till gång. Till slut är det mest av allt berättelsen vi kommer ihåg och som vi återberättar. I de flesta familjer finns det berättelser om upplevelser och händelser som är återkommande och som bildar en ”familjemytologi”. De som handlar om vår egen barndom är blandningar av egna minnen och vad vi hört av våra föräldrar. När vi är små har vi svårt att komma ihåg källan till ett minne, om det är vår egen upplevelse eller om vi hört det från någon annan. Därför är många av våra starkaste barndomsminnen till stor del lån från våra föräldrar.

gus: Vad är det vanligaste tidigaste minne?
Pontus Wasling: Våra allra första minnen brukar vi ha i 3-4 årsåldern. Ibland tidigare, men före två års ålder kan vi omöjligt ha minnen. Hjärnan är inte tillräcklig väl utvecklad för det. I våra tidigaste minnen är det oftast den känslomässiga kärnan som starkast finns kvar, medan detaljerna ofta vittrat bort. Därför handlar minnena om när vi upplevt något starkt känsloladdat, som när vi blivit rädda eller väldigt glada för något.

Torsten : Mitt antagligen första minne hänger ihop med smak. Jag är hemma hos min morfar – jag minns situationen men inte honom, han dog samma år som jag fyllde fyra – och jag äter kokt ägg. Äggskeden smakar så där metalliskt, och min undran är om smakminnen är starkare än andra minnen?
Pontus Wasling: Smakminnena är våra mest magiska minnen. Av alla sinnen som utvecklats är smakminnet det mest ursprungliga. Lite prosaiskt kan man säga att det är ett sinne som känner av kemiska molekyler i luften (doftsinnet) eller i munhålan (smaksinnet). Hos alla andra sinnen kopplas signalerna om via ett ställe i hjärnan som heter thalamus och bearbetas i den bakre delen av hjärnan. Doftsinnet har i stället direktkoppling till den del av hjärnan som är viktig för vårt känsloliv, det limbiska systemet. Därför kan en doft slunga oss decennier tillbaka i tiden och framkalla minnen med en klarhet som inga andra sinnen förmår.

Per: Jag har ett enormt gott ansiktsminne men svårt att komma ihåg andra saker tex fakta eller namn. Går det att få lika bra fakta minne som jag har ansiktsminne?
Pontus Wasling: Den del av hjärnan som känner igen ansikten sitter i höger tinninglob. Fakta eller namn är språkliga och funktionen finns i vänster hjärnhalva, där språkcentrum finns. Olika minnen lagras alltså på olika ställen i hjärnan och hur bra vi lagrar skiljer sig mellan personer. Det finns genetiska orsaker till att minnas ansikten (och säkerligen andra saker) dåligt. En studie visar att några procent av oss har ärvt en sämre förmåga att komma ihåg ansikten.

Anders: Hej Pontus, en vän påstår att minnen från en tidig ålder oftast handlar om efterkonstruktioner som man konstruerat med hjälp av det man t.ex. fått berättat eller sett på fotografier. Jag tror mig ha minnen från när jag var ca. två år. Jag minns t.ex. mattan på trappstegen i det hus vi bodde i fram tills jag var två och ett halvt. Är det möjligt att det är mina egna minnen? Hälsningar, Anders
Pontus Wasling: Som jag skrev ovan kommer de flesta minnen vid 3-4 års ålder, men det är möjligt att man kan komma ihåg någonting ännu tidigare. Men annars har din vän rätt, många av våra tidiga (och senare!) minnen är efterkonstruktioner.

Kjell: Att man sätter så stor tillit till vittnen i en rättegång tex. är ju lite underligt,samt frågan om vad som är sanning/en sanning,( vems sanning, din sanning,min sanning) med tanke på hur människans minne fungerar, fråga en vittnespsykolog,eller med utgångs pkt. ifrån all den forskning eller tester som har gjorts och som man har filmat, där det visar sig att det kanske är max 1 av 15 vars minne ligger nära något som skulle kunna likna en sanningen, av vad som faktiskt hände, när man spelar upp filmen.Eller den klassiska ” såg du apan”
Pontus Wasling: Du har helt rätt. En av de forskare som betytt mest för att omvärdera vittnespsykologin är Elizabeth Loftus, som gjort en hel del intressanta studier som bl a visar hur vi kan få inplanterade minnen. Det finns även studier som visar att de mest övertygade vittnena inte är de mest tillförlitliga. Det finns också många exempel på människor som suttit fängslade på vittnesmål som inte stämt.

ninjo: Min dotter kunde komma ihåg saker från när hon var spädbarn och har kunnat innan 3 års ålder återge detaljer om färger och figurer. Likaså kan jag om jag börjar tala om barndom komma på detaljer och dofter, smaker, upplevelser och känslor. Detta är ovanligt har jag förstått men det konstiga är att under skoltiden var jag trög och kunde inte memorera inför prov och läxor men kan idag i vissa sammanhang rabbla upp fakta från ingenstans typ onödigt men åh så intressant, detta förstår jag mig inte på. Ligger all denna information latent och triggas av sociala möten och samtal?
Pontus Wasling: Barn som är under tre år kommer ihåg saker, men ofta glömmer de senare vad de upplevt. Det kallas spädbarnsamnesi och var känt redan på 1800-talet. Troligtvis beror det på att de delar av hjärnan som är viktiga för inlärning (hippocampus) inte är färdigutvecklade förrän senare. Delar av vår hjärna slutar inte utvecklas förrän i trettioårsåldern. Det man har lätt kommer ihåg är just ”onödiga kunskaper”. Det beror på att vi sällan tänker på dem. När de lagrats in och väl fastnat kommer de att sitta länge. Minnen som vi ofta återkallar och använder löper större risk att glömmas. Det beror på att de ofta behöver förändras då vi ständigt får nya kunskaper.

Ellen: Kan man träna upp sitt minne för t.ex. siffror eller ansikten? Eller är ett sådant minne något som man antingen har eller inte?
Pontus Wasling: Mycket är nog medfött. Jag har t ex väldigt svårt att komma ihåg sångtexter, medan andra lär sig hundratals sånger utan ansträngning. Det bästa knepet är att låna minnesmästarnas metoder, även om de kan vara lite krångliga. De ”översätter” siffror och annat som hjärnan är dålig på att komma ihåg, till bilder. Man sätter ihop bilderna till mentala kortfilmer och laddar dem gärna med komik, känslor och erotik. Man gör med andra ord om tråkiga data till berättelser. Det är hjärnan bra på att komma ihåg.

Memento: Hej, jag var med i en bilolycka för några månader sedan och drabbades av Amnesi (inget fungerade närminne). På grund av smällen kunde jag alltså inte lagra någon information i närminnet i runt 2 veckor efter olyckan. Detta tillstånd var något (enligt min sambo) läkarna förklarade innerligt för mig vad det innebar etc..det är ju bara det att jag kommer ju inte ihåg vad de sa! Vad hände med mitt minne? Några tips på minnesträning för en trött gammal hjärna som min?
Pontus Wasling: Det är vanligt att man får dåligt minne i en period efter en rejäl hjärnskakning. Nervceller är stötkänsliga och slutar signalera under en period efter att de ”stötts till”. Särskilt känslig är den del av hjärnan som kallas hippocampus och som är inkörsporten för alla minnen av typen ”jag-vet-att-minnen”, som jag kallar dem i min bok. Det handlar om minnen av händelser och fakta. Om hippocampus fungerar dåligt kan inga minnen slutlagras i hjärnbarken. Därför lagrades troligtvis ingenting in av nya minnen under de två veckorna och det finns inte så mycket hopp att något ska komma tillbaka. All form av mental träning är bra, men dessutom är allt som är bra för kroppen också bra för hjärnan.

Mnemonic: Stämmer det verkligen att ”vem som helst” kan öva upp sitt minne genom minnestekniker så att man t.e.x. kan minnas alla korten i en kortlek och deras ordning genom att observera korten i några minuter?
Pontus Wasling: Absolut! Jag var på Minnes-SM för två veckor sedan och träffade både de två personer med bäst minnen i hela världen, liksom en fjortonårig tjej som hade börjat med minnestekniker sedan någon månad tillbaka. Alla kan lära sig, men som med allting annat krävs det mycket träning för att nå världstoppen. För att klara prov och tentor bättre krävs det bara några veckors träning.

Förundrad: Jag har sett en konsert på TV, där pianisten Garric Ohlsson spelar Chopins båda pianokonserter plus en mazurka utantill. I denna musik forsar tonerna fram mest hela tiden. Hur är det möjligt att komma ihåg så mycket musik? Håller evolutionen på att skapa ”övermänniskan”, som en sådan här pianist är ett exempel på? Det som den mänskliga hjärnan primärt borde ha talang för är väl att hitta mat och en partner.
Pontus Wasling: När man kan lära sig spela musik utantill har man suttit vid sitt piano i många timmar. Professionella konsertmusiker har enligt den svenske psykologen K. Anders Eriksson, som är verksam i Florida, redan nått upp i 10 000 timmars träning när de är kring 18 år. Det handlar om en typ av minnen som kallas procedurminnen. Ibland kallas de muskelminnen. De är tysta minnen och det krävs mycket gnetande för att nå perfektion. Men det är ingenting nytt eller magiskt, utan den här typen av minnen är de äldsta i evolutionen. Vi använder samma typ av minnen när vi ska cykla, köra bil och t o m när vi får en känsla för vilket väder det ska bli. De flesta av oss sitter bara inte den nödvändiga tiden för att uppnå mästerskapsnivå.

Damen : Hej! Om man har traumatiska minnen som etsas sig fast som påverkat en tex dödsfall,uppslitande skilsmässa hur gör man för att glömma? Finns det några konkreta knep att ta till? Kan man någonsin glömma helt?
Pontus Wasling: Starka känslor är minnets starkaste klister. Därför kan de sätta sig så envist, antingen det är positiva eller negativa känslor. Men vi kan förändra våra minnen genom att tänka på dem och när vi talar om dem. Då kan vi omtolka upplevelser och se dem i ett annat ljus. Just det verkar hända i psykoterapi, då man ju talar om sina upplevelser och minnen. Det här är något som hjärnan ständigt gör och något som är viktigt för att vi ska må bättre.

Ali : Hej Pontus, Jag har de senaste veckorna läst väldigt mycket samtidigt som jag har tränat (crosstrainer, löpband) och upplever att jag minns allt jag har läst mycket bättre (detta trots massa oljud runtom i gymmet). Det är inte heller första gången jag gör detta och det har även funkat för tentaplugg osv. Blir inlärningen bättre under fysisk aktivitet? Vad kan det bero på?
Pontus Wasling: Bra fråga! Det kan finnas flera olika förklaringar till det. Fysisk aktivitet ger bättre minne och fler synaptiska kopplingar mellan nervceller i hippocampus, som är viktig för inlärning. Även om det nog kräver längre tid för att utvecklas är det en förklaring. Exakt vad som ligger bakom det är lite oklart, men så kallade neurotrofiska faktorer är nog viktiga. Stresshormon utsöndras också vid träning och de är viktiga för minnet, men bara i lagom dos. Både för lite och för mycket stress försämrar minnet.

Lena: Tror du att man inom snar framtid kommer att kunna översätta minnet och flytt det till ett annat lagringsmedia typ usb-minne.?
Pontus Wasling: Foton, ljudinspelningar och liknande kan naturligtvis digitaliseras och de finns de som sysselsätter sig med de i olika grad. ”Livsloggarna” gör det mycket och alla som använder sociala medier gör det, mer eller mindre. Men att flytta minnen som finns lagrade i kopplingarna mellan nervceller till hårddiskar tror jag inte går. De är så fundamentalt olika uppbyggda.

Emma: Min sambo som är 26 år kan i princip inte minnas någonting före det att han är 6 år gammal. Jag tycker att det är väldigt märkligt och har själv en hel del minnen från när jag var 3-5 år. Är det vanligt att man inte minns någonting alls före 6-års ålder?
Pontus Wasling: Ja, de flesta av oss kommer som mest ihåg bara ett fåtal händelser före 6 års ålder. Så din sambo är helt normal!

Jimmy: Finns allting kvar därinne? Jag kan ibland helt plötsligt minnas den mest obetydliga detalj från min barndom. Och om den detaljen fanns där, kan då inte allt finnas i minnet?
Pontus Wasling: Det mesta verkar tyvärr försvinna, det kan man se i tester. De finns också de som skrivit detaljerade dagböcker för att testa hur mycket de minns. Det visar också att vi glömmer en hel del. Frågan om vi egentligen minns allt, bara vi har rätt trigger för att väcka upp minnet, är gammal. Men att vi har minnen som vi inte tänkt på i årtionden är helt klart och då krävs det oftast något för att väcka minnet, t ex en doft. Det verkar vara just de minnen vi sällan tänker på som finns kvar.

Mattias Dahl: Varför glömmer jag namn, men har lätt för att komma ihåg hur låtar jag hörde för länge sedan går? Det kan ju vara människor jag gillar och låtar jag ogillar? : )
Pontus Wasling: Hej Mattias! Vi är i genomsnitt ganska dåliga på att komma ihåg namn, precis som siffror eller annat som är abstrakt. Musik är känslomässigt laddat och njutbart, det är ju därför vi lyssnar på den. Och just det gör att vi kan minnas musik särskilt bra. Det är också två olika former av minnen. Medan namn är språkliga minnen (jag kallar dem ”jag-vet-att-minnen”) är musik ett ”jag-vet-hur-minne”. Det tar några genomlyssningar innan vi lärt in en låt, men sedan kan den sitta för alltid, ungefär som cykling.

Göte: Hur mycket kan minnet manipuleras? Kan man transplantera in minnen hos folk? Jag frågar därför att jag för att antal år sedan var på en konsert på en pub tillsammans med en kvinna. Situationen var lite speciell därför att jag hade förväntat mig en annan artist med samma namn, så det gjorde att jag la det på minnet och har berättat om det i min bekantskapskrets. Nu är det så en annan kvinna än den jag var på konserten med hävdar med betämdhet att hon var med. Detta med en sån ihärdighet att till och med jag börjar tvivla. Men bägge kan inte ha rätt. Hur kan detta komma sig?
Pontus Wasling: Minnet kan manipuleras – på gott och ont. Jag hörde en liknande historia som utspelade sig i New York. En kvinna såg hur Jaqueline Kennedy stod på andra sidan gatan vinkade till henne. Hon vinkade tillbaka, men upptäckte snart att Jaqueline vinkade på en taxi. Kvinnans make var också med och kunde i detalj beskriva vad Jaqueline hade på sig för några kläder. Det var bara det att maken bevisligen inte hade varit med. Maken hade alltså ”lånat” minnet av sin fru, men var ändå säker på att ha upplevt alltihop själv. Troligvis har någon av er lånat minnet från den andre. 🙂

Tanten : Du skriver att man omöjligt kan ha minnen tidigare än från två års ålder. Eftersom mina tidigaste minnen är äldre än så, så håller jag inte med dig. De är visserligen inte mycket äldre men de kan tidsbestämmas pga de yttre omständigheterna. De kan beskrivas som ordlösa minnesfragment från mycket låg höjd. Och det allra tidigaste är när jag var ute med min pappa och storebror och slet mig och sprang iväg med gåselen hängande efter mig. Jag tror som du förstår att ordlösa minnen är fullt möjliga från mycket tidig ålder. För övrigt har jag otaliga minnen från förskoleåldern.
Pontus Wasling: Man kan möjligtvis ha enstaka minnen från tiden före 3 års ålder, men om de verkligen är ens egna är ofta svårt att säga. Vårt minne är bräckligt och även i vuxen ålder består de av ett sammelsurium av egna upplevda händelser, efterkonstruktioner, tolkningar, andras berättelser och foton. Trots att det är så är känslan vara stark av att helheten av minnet är mitt eget.

Martin: Vad kan man göra för att minnas vad man läst? Jag älskar att läsa faktaböcker och essäer, men i samma ögonblick som jag lägger ifrån mig boken har jag glömt nästan allt som stod i den, hur intressant jag än tyckte att den var medan jag läste. Det känns så bortkastat att inte kunna komma ihåg det man lär sig.
Pontus Wasling: Jag lider av samma problem! Det enda sättet för mig är att arbeta med det jag läser, antingen jag pratar med någon annan om det, skriver om det eller reflekterar för mig själv. Bäst minns man om man kan koppla det man läser till egna erfarenheter (det är därför exempel är så starka för att skapa förståelse för ett fenomen eller liknande). Man kan också använda minnestekniker, där man ”översätter” det man läst till bilder och berättelser.

sara: Hur skiljer du på exekutiv funktion, arbetsminne och minne?
Pontus Wasling: Arbetsminnet är samma sak som nuet. Det är där erfarenheten av vad som pågår finns och den rymmer inte mycket, bara motsvarande siffrorna i ett telefonnummer. Det som finns där kan sedan lagras i långtidsminnet. Exekutiva funktioner handlar om att ta beslut genom att väga det som finns i arbetsminnet med det vi tidigare upplevt (långtidsminnet).

Vår verklighet beror av de frågor vi ställer. Våra frågor är de verktyg med vilka vi utforskar världen runt om oss, lär känna varandra och löser allehanda problem. Det är frågor som driver oss att göra nya saker och öppna nya möjligheter. Samtidigt är det oftast svaren som vi koncentrerar oss på i arbetet, i skolan och i vardagen. Svar är viktiga, naturligtvis, men i den här boken ska vi koncentrera oss på frågorna och frågandet och utforska olika sätt att bli bättre på att ställa frågor. Syftet med boken är att du som läsare ska ställa nya, kanske litet besvärligare frågor – och att du ska känna igen dåliga frågor när de ställs till dig.

Vi ställer fyra frågor till Nicklas Lundblad, som hösten 2014 utkommer med en bok om frågor och frågande på Volante förlag.

Vem är Nicklas Lundblad?

Jag är en 41-åring som precis kommit hem från tre år i USA, där jag arbetat med att bygga upp Googles samhällspolitiska analysgrupp. Nu är jag samhällspolitisk rådgivare till Google, och arbetar med yttrandefrihetsfrågor, men från Sverige. Jag är nyfiken, och tycker om att lära mig saker – och lär mig allra bäst när jag skriver och samtalar med andra. Min akademiska bakgrund är brokig, jag har en fil dr i informatik, en fil kand i teoretisk filosofi och en jur kand. Min mamma säger ibland att jag gömde mig på universitetet – hon har inte fel. Men att fråga vem någon är, är inte det alltid en väldigt svår fråga?

Du har blivit utsedd till en av Googles 20 bästa chefer globalt. Hur använde du dig av frågor i ditt ledarskap?

Frågor är det absolut bästa verktyg man har som chef. Vi kan fråga, undersöka och utforska saker tillsammans med frågor – om vi bara svarar på frågor som vi lägger vi en blöt filt över den intellektuella nyfikenheten. Visst, ibland skall man bara svara på frågan och gå vidare, men mycket ofta kan en motfråga när du som chef får en fråga vara ett fantastiskt sätt att lära sig mer, fatta bättre beslut och dessutom passa på att inse när du själv har fel. Jag har fel ofta, och hade aldrig fått reda på det om jag bara svarat på frågor. När jag ställer dem, däremot, upptäcker jag det hela tiden när jag får överraskande svar. Hur hade jag annars fått reda på det?

I ditt Sommar-program i P1 häromåret så pratade du mycket om skrivandet. Varför är skrivandet viktigt för dig?

Jag tror skrivandet är viktigt för väldigt många människor. Vi tänker när vi skriver, vi kan skriva oss ur knepiga beslut, hitta nya insikter och utforska livet i stort med en dagbok, med brev, mejl eller andra skrivformer. Skrivandet hjälper oss att sätta ord på upplevelser som vi annars kanske aldrig skulle förstå. Kanske är det det, att skrivandet är ett sätt att förstå sig själv och andra, som gör att jag är så nyfiken på det. I ett bra skrivande kanske vi också hittar bra frågor?

Finns det några dumma frågor?

Ja, det finns det faktiskt. De du inte ställer – de gör dig dummare alldeles i onödan. Fråga alltid. Var aldrig rädd för att verka dum.

***

Vill du veta mer eller komma i kontakt med Nicklas? Kontakta press@volante.se, eller ring oss på 08–702 15 19.

För exakt fem år sedan släppte vi ”Nextopia” på Södra teatern i Stockholm. Vi satt i en loge en trappa under scenen, jag och Micael Dahlén, och medan han gick igenom sitt manus i huvudet började han veva igång händerna.

Förväntningssamhället skulle introduceras, men för oss handlade förväntningarna inte bara om de närmsta timmarna — utan hur boken skulle gå, hur budskapet skulle landa, i stort.

Min medarbetare då, Anton Waern, hade jobbat med att powerpoint-presentationen skulle passa Södra teaterns scen och hade tidigare gjort webbplatsen för boken. Andra — Jens Olander, Janna Gränesjö och några till — ställde ut påsar där boken låg på varje plats. Boken var klar efter några oerhört intensiva veckor som bland annat inkluderade bearbetning av översättningen till svenska, eftersom Micke skrev boken på engelska.

Facit i efterhand är att ord som ”nextopia” och ”förväntningssamhället” direkt plockades upp av Språkrådet, som inkluderade dem i nyordslistan. Boken i sig blev en bästsäljare som varje dag fortsätter att köpas — nu i ny och uppdaterad upplaga — och att rättigheterna sålts till ett gäng länder, senast Sydkorea. Några omslag syns nedan.

Salongen började fyllas. Fredrik Wikingsson skulle ställa några frågor efter föredraget — eller föreställningen — och han satte sig längst fram. Det skulle bli helt fullt i lokalen.

Egentligen var det här den andra releasen. I sann nextopia-anda var lanseringsstrategin uppbyggd kring flera släpp, hela tiden med sikte på nästa. I januari hade vi en nedräknare på en sajt till en tidpunkt då vi skulle berätta vad Micael Dahléns nästa bok handlade om. Och så Södra Teatern.

En månad senare låg själva recensionsdatumet. I efterhand kan jag konstatera att ingen recension lyckades förutsäga att boken skulle slå så stort, eller för den delen kunde tolka bokens gränsöverskridande angreppssätt eller se bortom formen.

Soundtracket sattes på. Det kan ha varit Queens ”I want it all” som dundrade igång då scenlamporna tändes och jag först skulle gå på och introducera. Eller ”Great expectations” med Mickes favoritband Kiss? Varje kapitel i boken inleds med ett låtcitat och de låtarna sammanställde vi till en låtlista. Det här var före Spotify så den lades upp som mixtape (men 2013 hittar ni Spotify-listan Nextopia här). På Södra Teatern hade vi andra låtar också. Samma år släppte Pihlis ett förbisett album med låten ”Alla längtar någon annanstans” som vi sedan spelade när alla var på väg ut.

Sedan började det.

Och det har fortsatt.

Men inte med en uppföljare till ”Nextopia”, eller ens en bok i samma slag. Medan andra enbart släpper varianter på sitt framgångskoncept, gör Micael Dahlén radikalt nya saker. Om och om igen.

Jag brukar förklara det som att här har vi en av världens bästa violinister — i Mickes fall är han topprankad forskare i sitt fält — som i stället för att fortsätta på utstakad väg med förmodad framgång, testar att ge sig på nya instrument, i nya sammanhang, och visar upp resultaten för en publik. Detta krävs enormt mod och nextopia i blodomloppet. Jag är djupt imponerad.

Efter ”Nextopia” kom ”Monster” som var resultatet av en idé som Micke egentligen hade presenterat tidigare. Denna narrativa true crime-bok är ju både till ämne och form väsensskild från ”Nextopia”, liksom ”Boxen” för den delen.

För oss som fått följa med på resan har det varit enormt inspirerande. Så tack, Micke!

Varför se tillbaka när ”Nextopia” handlar om det motsatta? Jag tror ändå på eftertanke och som Pontus Wasling skriver i Volantes nya bok ”Minnet, fram och tillbaka”, så styr minnet vad vi också gör framåt. Bakgrunden är med och formar våra framtidsbilder och, därmed, beslut.

Nästa grej?

Just nu färdigställer Micke en roman om en kille som tror han är från Mars. Mer än så — eller vad vi berättat om tidigare — får ni inte veta just nu.

Denna roman släpps nästa sommar.

(Håll dig uppdaterad på hans Facebook-sida eller blogg.)

Originalutgåva, 2008

Pocketutgåva

Norsk utgåva

Holländsk utgåva

Tysk utgåva

Uppdaterad pocketutgåva

Uppdaterad norsk pocketutgåva

Uppdaterad guldutgåva 2013

Volante ger under tidig vår 2014 ut den svenske fysikern Max Tegmarks första bok riktad mot en bredare publik – ”Our Mathematical Universe” (svensk titel ännu ej spikad). Max Tegmark räknas till en av världens absolut mest respekterade forskare inom sitt område och är verksam som professor på MIT. 2008 var han sommarpratare i Sveriges Radios Sommar i P1.

För ganska exakt sju år sedan skrev Karin Bojs i DN såhär om Max Tegmark:

”Han hör till de 21 mest citerade forskarna i hela världen. Och då ska man veta att forskning som blir mycket citerad ofta handlar om ganska krassa frågor med ekonomiska utsikter. Till exempel molekyler som kan ge nya mediciner eller material som kan förbättra datorer.

Max Tegmarks forskning kommer nog inget företag att tjäna pengar på. Han arbetar med de allra största frågorna: Hur stort är universum? Är det oändligt? Vad består universum av, egentligen? Har världen något slut? Hur började tiden?”

Nedan ett reportage om Max gjort av BBC.

För frågor kontaka info(at)volante.se eller ring 08-7021519.

Daniel Kahnemans succébok Tänka, snabbt och långsamt finns nu som storpocket, utgiven av Månpocket. Köp den på till exempel Adlibris eller Bokus. Vill du hellre ha ett ex av den superfina inbundna utgåvan finns den givetvis också på Adlibris, Bokus eller som ebok på Bokon, Dito eller iBooks.

Anders Mildners bok om samhällets ljud och oljud, Koltrasten som trodde att den var en ambulans, hyllades när den utkom förra hösten. ”En viktig liten bok”, skrev Metro. ”En underhållande öronöppnare”, tyckte Aftonbladet.

Därför tycker vi nu att det är otroligt roligt att den i dagarna släpps som pocketbok, utgiven av Månpocket. Boken har fått ett nytt fint omslag, signerat formgivaren Elina Grandin.

Snart i ett pocketställ nära dig, och redan nu i nätbokhandeln (Adlibris, Bokus). Boken finns också som ljudbok och ebok.

Sedan Micael Dahléns Nextopia först publicerades 2008 har världen snurrat många varv – och hastigheten verkar öka dag för dag. Vi lever våra liv ständigt snabbare och hela tiden på jakt efter nästa stora grej. Teorierna om Förväntningssamhället är lika aktuella idag som när boken kom, men en hel del exempel och statistik hade blivit daterade – en logisk konsekvens av att ge ut böcker i Förväntningssamhället. Företag och fenomen som inte existerade då är idag en naturlig del av våra liv. Och forskningen vidgar vår horisont för varje år som går och skänker oss nya insikter om vad det innebär att vara människa.

Därför tyckte vi att det var på sin plats när boken nu återigen började sina i lagren att göra en rejäl revidering. Men vi nöjde oss inte där. En bok som påverkat och fortsätter påverka människor efter fem år kräver också en paketering som matchar innehållet. Därför tog vi fram, tillsammans med formgivaren Jonas Lindén, en guldförpackning.

Om det blir en uppdatering även 2018 får framtiden utvisa, då får vi göra den i platina istället.

Boken kan köpas på till exempel Adlibris eller Bokus.

***

Nextopia finns också på engelska och går att beställa genom förlaget. Kontaka oss på info@volante.se för mer information.

Ni kanske undrar vad det är som ska knytas där på omslagsbilden. Det är min så kallade halsduk. Fotografen ville ha färg.

Det är kul att vi på Volante uppmärksammas för vårt experimentella arbete med e-böcker. Vi har lanserat boksingeln i Sverige, vi var först som svenskt förlag att direktdistributera till Amazon, vi tog initiativet till konferensen  ”Den digitala tryckvågen” på Kungliga biblioteket för två år sedan och de senaste månaderna har vi testat prissättning med vår fantastiska titel ”Monster”.

Det är jag som vd och förläggare som hamnar på omslaget, men Volante hade inte kunnat agera så här offensivt utan mina medarbetare Simon Brouwers och Olle Grundin — och inte heller utan att Micael Dahlén och andra författare varit med på noterna.

// tobias nielsén.

PS. Läs mer om mina eboksvanor på www.kulturekonomi.se.

Micael Dahléns bok ”Monster” har nu sålt slut i de allra flesta boklådor och nya böcker väntas först i slutet av denna vecka – men som tur är finns ju eböcker. Eller?

Så fort boken sålde slut var vi direkt snabba med att sänka vårt F-pris (det pris bokhandeln betalar för titeln) på eboken till 40 kr, en sänkning med 60 procent  från det ursprungliga priset på 100 kr, vilket är vad de flesta nya eböcker kostar till grossist. Vi uppmärksammade självklart alla ebokhandlare på prissänkningen. Under de första veckorna sålde vi 40 eböcker för 100 kr, och sedan dess har vi sålt ytterligare 9 eböcker; ungefär samma veckosnitt som tidigare, vilket innebär att det hittills varit en högst ofördelaktig affär för oss.

Samtidigt ser vi att boken har lånats ut mångdubbelt fler gånger, nästan 300 gånger, vilket innebär en ersättning om 10 kronor per utlåning till oss. Också en ofördelaktig affär för den delen, om man tänker sig att det finns en alternativkostnad där (inte för alla utlåningar, men troligen för en del av dem).

Vad händer om man sänker priset ytterligare? På ett seminarium på Bokmässan i Göteborg i höstas, då Volantes vd Tobias Nielsén även deltog, pratade musikbolaget Universals vd Per Sundin om iTunes devis ’keep’em clicking’ apropå vitsen att låta konsumenterna köpa på sig.

Så, nu sänker vi priset igen – denna gång till i sammanhanget otroligt låga 15 kronor i F-pris. Så mycket betalar alltså ebokhandlarna från och med idag för ”Monster”. Ett väldigt lågt pris för en nyutgiven bok som uppmärksammats i alla möjliga medier.

15 kr motsvarar dessutom ungefär 5 dollar i konsumentled, vilket visade sig vara det pris som genererade absolut mest intäkter när företaget Vook experimenterade med prissättningen på deras titel ”Dark Hunter” av Sherrilyn Kenyon. I grafen motsvarar den svarta linjen priset och den blå linjen försäljningen.

Kurvan talar onekligen för sig själv, och det ska bli spännande att se om samma modell går hem för ”Monster”. Ett annat spännande experiment, men i en helt annan bransch, genomfördes av dataspelsföretaget Paradox år 2010 då de ökade försäljningen med 5.500 procent (!) bara genom att variera prissättningen under kortare tidsperioder.

”Vad som också framkommit vid studier av olika kampanjer är att försäljningen ökar betydligt mer än vad den relativa sänkningen av priset ger. En prisreduktion på 30% kan ge en försäljningsökning på 30-50%, medan motsvarade på 75% ger en ökning på minst 1.500%, oftast flerdubbelt denna siffra.”, skriver Fredrik Wester i en krönika på nätforumet Netopia.

”Monster” tillgängliggörs via Adbok, Addbooks, Adlibris, Billingska Bokhandeln, Bokborgen, Dito, Emviem, Livrel24, Muntligt och Riidr. Gillar du inte eböcker kan du köpa ett signerat ex av ”Monster” här.

Simon Brouwers
Projektledare & Redaktör på Volante

NOT: ”Monster” finns från den 1 december åter i lager hos Förlagssystem och hos de flesta bokhandlare.

Nu finns nästan alla våra boksinglar tillgängliga för lån via de olika bibliotekens e-bokstjänster, till exempel här via Stockholms Stadsbibliotek. Tänk dig att du läser en intressant bok av Sven-Eric Liedman eller är på en inspirerande föreläsning med Evelina Wahlqvist, och i efterhand vill ha ännu mer. Då ska du läsa en boksingel.

Ersättningsnivåerna för utlåning av e-böcker har länge varit en het potatis. Bibliotekstjänst har en fast taxa för utlåning av e-böcker: förlagen får en tia per bok. Det är normalt sett en ganska blygsam ersättning, men det är spännande att se hur detta nu fungerar i samband med våra boksinglar – vi får ju lika mycket när vi lånar ut en hel bok som vi får när vi lånar ut ett enstaka kapitel. Och eftersom vi, som vi bloggat om tidigare, vill hålla nere priserna på våra boksinglar har ett f-pris (pris till återförsäljare) på 5 kr innebär det att vi får dubbelt så mycket när vi lånar ut en titel som när vi säljer en titel.

Sist vi gjorde en jämförelse mellan vår utlåning och försäljning via Elib så visade det sig att nästan 90 % av alla transaktioner kom från utlåningen. Det ska bli spännande att se om singlarna hamnar på samma nivåer. Du kan låna singlarna gratis på ditt närmaste bibliotek eller köpa dem på Adlibris eller Bokus.

Simon Brouwers
Projektledare och redaktör på Volante