Pontus Wasling chat på DN.se

Hjärnforskaren Pontus Wasling, författare till boken Minnet, fram och tillbaka, blev inbjuden chatta med DN-läsare för att frågor om hur minnet fungerar. Nedan publicerar vi chatten i sin helhet.

teh_pwnerer: Är ett minne av ett minne ett riktigt minne? D.v.s. att man genom åren påminnt sig själv om minnet, t.ex. via bilder eller berättelser från andra.
Pontus Wasling: När vi tänker på våra minnen, eller berättar dem för andra, så är det en berättelse som ändrar sig lite från gång till gång. Till slut är det mest av allt berättelsen vi kommer ihåg och som vi återberättar. I de flesta familjer finns det berättelser om upplevelser och händelser som är återkommande och som bildar en “familjemytologi”. De som handlar om vår egen barndom är blandningar av egna minnen och vad vi hört av våra föräldrar. När vi är små har vi svårt att komma ihåg källan till ett minne, om det är vår egen upplevelse eller om vi hört det från någon annan. Därför är många av våra starkaste barndomsminnen till stor del lån från våra föräldrar.

gus: Vad är det vanligaste tidigaste minne?
Pontus Wasling: Våra allra första minnen brukar vi ha i 3-4 årsåldern. Ibland tidigare, men före två års ålder kan vi omöjligt ha minnen. Hjärnan är inte tillräcklig väl utvecklad för det. I våra tidigaste minnen är det oftast den känslomässiga kärnan som starkast finns kvar, medan detaljerna ofta vittrat bort. Därför handlar minnena om när vi upplevt något starkt känsloladdat, som när vi blivit rädda eller väldigt glada för något.

Torsten : Mitt antagligen första minne hänger ihop med smak. Jag är hemma hos min morfar – jag minns situationen men inte honom, han dog samma år som jag fyllde fyra – och jag äter kokt ägg. Äggskeden smakar så där metalliskt, och min undran är om smakminnen är starkare än andra minnen?
Pontus Wasling: Smakminnena är våra mest magiska minnen. Av alla sinnen som utvecklats är smakminnet det mest ursprungliga. Lite prosaiskt kan man säga att det är ett sinne som känner av kemiska molekyler i luften (doftsinnet) eller i munhålan (smaksinnet). Hos alla andra sinnen kopplas signalerna om via ett ställe i hjärnan som heter thalamus och bearbetas i den bakre delen av hjärnan. Doftsinnet har i stället direktkoppling till den del av hjärnan som är viktig för vårt känsloliv, det limbiska systemet. Därför kan en doft slunga oss decennier tillbaka i tiden och framkalla minnen med en klarhet som inga andra sinnen förmår.

Per: Jag har ett enormt gott ansiktsminne men svårt att komma ihåg andra saker tex fakta eller namn. Går det att få lika bra fakta minne som jag har ansiktsminne?
Pontus Wasling: Den del av hjärnan som känner igen ansikten sitter i höger tinninglob. Fakta eller namn är språkliga och funktionen finns i vänster hjärnhalva, där språkcentrum finns. Olika minnen lagras alltså på olika ställen i hjärnan och hur bra vi lagrar skiljer sig mellan personer. Det finns genetiska orsaker till att minnas ansikten (och säkerligen andra saker) dåligt. En studie visar att några procent av oss har ärvt en sämre förmåga att komma ihåg ansikten.

Anders: Hej Pontus, en vän påstår att minnen från en tidig ålder oftast handlar om efterkonstruktioner som man konstruerat med hjälp av det man t.ex. fått berättat eller sett på fotografier. Jag tror mig ha minnen från när jag var ca. två år. Jag minns t.ex. mattan på trappstegen i det hus vi bodde i fram tills jag var två och ett halvt. Är det möjligt att det är mina egna minnen? Hälsningar, Anders
Pontus Wasling: Som jag skrev ovan kommer de flesta minnen vid 3-4 års ålder, men det är möjligt att man kan komma ihåg någonting ännu tidigare. Men annars har din vän rätt, många av våra tidiga (och senare!) minnen är efterkonstruktioner.

Kjell: Att man sätter så stor tillit till vittnen i en rättegång tex. är ju lite underligt,samt frågan om vad som är sanning/en sanning,( vems sanning, din sanning,min sanning) med tanke på hur människans minne fungerar, fråga en vittnespsykolog,eller med utgångs pkt. ifrån all den forskning eller tester som har gjorts och som man har filmat, där det visar sig att det kanske är max 1 av 15 vars minne ligger nära något som skulle kunna likna en sanningen, av vad som faktiskt hände, när man spelar upp filmen.Eller den klassiska ” såg du apan”
Pontus Wasling: Du har helt rätt. En av de forskare som betytt mest för att omvärdera vittnespsykologin är Elizabeth Loftus, som gjort en hel del intressanta studier som bl a visar hur vi kan få inplanterade minnen. Det finns även studier som visar att de mest övertygade vittnena inte är de mest tillförlitliga. Det finns också många exempel på människor som suttit fängslade på vittnesmål som inte stämt.

ninjo: Min dotter kunde komma ihåg saker från när hon var spädbarn och har kunnat innan 3 års ålder återge detaljer om färger och figurer. Likaså kan jag om jag börjar tala om barndom komma på detaljer och dofter, smaker, upplevelser och känslor. Detta är ovanligt har jag förstått men det konstiga är att under skoltiden var jag trög och kunde inte memorera inför prov och läxor men kan idag i vissa sammanhang rabbla upp fakta från ingenstans typ onödigt men åh så intressant, detta förstår jag mig inte på. Ligger all denna information latent och triggas av sociala möten och samtal?
Pontus Wasling: Barn som är under tre år kommer ihåg saker, men ofta glömmer de senare vad de upplevt. Det kallas spädbarnsamnesi och var känt redan på 1800-talet. Troligtvis beror det på att de delar av hjärnan som är viktiga för inlärning (hippocampus) inte är färdigutvecklade förrän senare. Delar av vår hjärna slutar inte utvecklas förrän i trettioårsåldern. Det man har lätt kommer ihåg är just “onödiga kunskaper”. Det beror på att vi sällan tänker på dem. När de lagrats in och väl fastnat kommer de att sitta länge. Minnen som vi ofta återkallar och använder löper större risk att glömmas. Det beror på att de ofta behöver förändras då vi ständigt får nya kunskaper.

Ellen: Kan man träna upp sitt minne för t.ex. siffror eller ansikten? Eller är ett sådant minne något som man antingen har eller inte?
Pontus Wasling: Mycket är nog medfött. Jag har t ex väldigt svårt att komma ihåg sångtexter, medan andra lär sig hundratals sånger utan ansträngning. Det bästa knepet är att låna minnesmästarnas metoder, även om de kan vara lite krångliga. De “översätter” siffror och annat som hjärnan är dålig på att komma ihåg, till bilder. Man sätter ihop bilderna till mentala kortfilmer och laddar dem gärna med komik, känslor och erotik. Man gör med andra ord om tråkiga data till berättelser. Det är hjärnan bra på att komma ihåg.

Memento: Hej, jag var med i en bilolycka för några månader sedan och drabbades av Amnesi (inget fungerade närminne). På grund av smällen kunde jag alltså inte lagra någon information i närminnet i runt 2 veckor efter olyckan. Detta tillstånd var något (enligt min sambo) läkarna förklarade innerligt för mig vad det innebar etc..det är ju bara det att jag kommer ju inte ihåg vad de sa! Vad hände med mitt minne? Några tips på minnesträning för en trött gammal hjärna som min?
Pontus Wasling: Det är vanligt att man får dåligt minne i en period efter en rejäl hjärnskakning. Nervceller är stötkänsliga och slutar signalera under en period efter att de “stötts till”. Särskilt känslig är den del av hjärnan som kallas hippocampus och som är inkörsporten för alla minnen av typen “jag-vet-att-minnen”, som jag kallar dem i min bok. Det handlar om minnen av händelser och fakta. Om hippocampus fungerar dåligt kan inga minnen slutlagras i hjärnbarken. Därför lagrades troligtvis ingenting in av nya minnen under de två veckorna och det finns inte så mycket hopp att något ska komma tillbaka. All form av mental träning är bra, men dessutom är allt som är bra för kroppen också bra för hjärnan.

Mnemonic: Stämmer det verkligen att “vem som helst” kan öva upp sitt minne genom minnestekniker så att man t.e.x. kan minnas alla korten i en kortlek och deras ordning genom att observera korten i några minuter?
Pontus Wasling: Absolut! Jag var på Minnes-SM för två veckor sedan och träffade både de två personer med bäst minnen i hela världen, liksom en fjortonårig tjej som hade börjat med minnestekniker sedan någon månad tillbaka. Alla kan lära sig, men som med allting annat krävs det mycket träning för att nå världstoppen. För att klara prov och tentor bättre krävs det bara några veckors träning.

Förundrad: Jag har sett en konsert på TV, där pianisten Garric Ohlsson spelar Chopins båda pianokonserter plus en mazurka utantill. I denna musik forsar tonerna fram mest hela tiden. Hur är det möjligt att komma ihåg så mycket musik? Håller evolutionen på att skapa ”övermänniskan”, som en sådan här pianist är ett exempel på? Det som den mänskliga hjärnan primärt borde ha talang för är väl att hitta mat och en partner.
Pontus Wasling: När man kan lära sig spela musik utantill har man suttit vid sitt piano i många timmar. Professionella konsertmusiker har enligt den svenske psykologen K. Anders Eriksson, som är verksam i Florida, redan nått upp i 10 000 timmars träning när de är kring 18 år. Det handlar om en typ av minnen som kallas procedurminnen. Ibland kallas de muskelminnen. De är tysta minnen och det krävs mycket gnetande för att nå perfektion. Men det är ingenting nytt eller magiskt, utan den här typen av minnen är de äldsta i evolutionen. Vi använder samma typ av minnen när vi ska cykla, köra bil och t o m när vi får en känsla för vilket väder det ska bli. De flesta av oss sitter bara inte den nödvändiga tiden för att uppnå mästerskapsnivå.

Damen : Hej! Om man har traumatiska minnen som etsas sig fast som påverkat en tex dödsfall,uppslitande skilsmässa hur gör man för att glömma? Finns det några konkreta knep att ta till? Kan man någonsin glömma helt?
Pontus Wasling: Starka känslor är minnets starkaste klister. Därför kan de sätta sig så envist, antingen det är positiva eller negativa känslor. Men vi kan förändra våra minnen genom att tänka på dem och när vi talar om dem. Då kan vi omtolka upplevelser och se dem i ett annat ljus. Just det verkar hända i psykoterapi, då man ju talar om sina upplevelser och minnen. Det här är något som hjärnan ständigt gör och något som är viktigt för att vi ska må bättre.

Ali : Hej Pontus, Jag har de senaste veckorna läst väldigt mycket samtidigt som jag har tränat (crosstrainer, löpband) och upplever att jag minns allt jag har läst mycket bättre (detta trots massa oljud runtom i gymmet). Det är inte heller första gången jag gör detta och det har även funkat för tentaplugg osv. Blir inlärningen bättre under fysisk aktivitet? Vad kan det bero på?
Pontus Wasling: Bra fråga! Det kan finnas flera olika förklaringar till det. Fysisk aktivitet ger bättre minne och fler synaptiska kopplingar mellan nervceller i hippocampus, som är viktig för inlärning. Även om det nog kräver längre tid för att utvecklas är det en förklaring. Exakt vad som ligger bakom det är lite oklart, men så kallade neurotrofiska faktorer är nog viktiga. Stresshormon utsöndras också vid träning och de är viktiga för minnet, men bara i lagom dos. Både för lite och för mycket stress försämrar minnet.

Lena: Tror du att man inom snar framtid kommer att kunna översätta minnet och flytt det till ett annat lagringsmedia typ usb-minne.?
Pontus Wasling: Foton, ljudinspelningar och liknande kan naturligtvis digitaliseras och de finns de som sysselsätter sig med de i olika grad. “Livsloggarna” gör det mycket och alla som använder sociala medier gör det, mer eller mindre. Men att flytta minnen som finns lagrade i kopplingarna mellan nervceller till hårddiskar tror jag inte går. De är så fundamentalt olika uppbyggda.

Emma: Min sambo som är 26 år kan i princip inte minnas någonting före det att han är 6 år gammal. Jag tycker att det är väldigt märkligt och har själv en hel del minnen från när jag var 3-5 år. Är det vanligt att man inte minns någonting alls före 6-års ålder?
Pontus Wasling: Ja, de flesta av oss kommer som mest ihåg bara ett fåtal händelser före 6 års ålder. Så din sambo är helt normal!

Jimmy: Finns allting kvar därinne? Jag kan ibland helt plötsligt minnas den mest obetydliga detalj från min barndom. Och om den detaljen fanns där, kan då inte allt finnas i minnet?
Pontus Wasling: Det mesta verkar tyvärr försvinna, det kan man se i tester. De finns också de som skrivit detaljerade dagböcker för att testa hur mycket de minns. Det visar också att vi glömmer en hel del. Frågan om vi egentligen minns allt, bara vi har rätt trigger för att väcka upp minnet, är gammal. Men att vi har minnen som vi inte tänkt på i årtionden är helt klart och då krävs det oftast något för att väcka minnet, t ex en doft. Det verkar vara just de minnen vi sällan tänker på som finns kvar.

Mattias Dahl: Varför glömmer jag namn, men har lätt för att komma ihåg hur låtar jag hörde för länge sedan går? Det kan ju vara människor jag gillar och låtar jag ogillar? : )
Pontus Wasling: Hej Mattias! Vi är i genomsnitt ganska dåliga på att komma ihåg namn, precis som siffror eller annat som är abstrakt. Musik är känslomässigt laddat och njutbart, det är ju därför vi lyssnar på den. Och just det gör att vi kan minnas musik särskilt bra. Det är också två olika former av minnen. Medan namn är språkliga minnen (jag kallar dem “jag-vet-att-minnen”) är musik ett “jag-vet-hur-minne”. Det tar några genomlyssningar innan vi lärt in en låt, men sedan kan den sitta för alltid, ungefär som cykling.

Göte: Hur mycket kan minnet manipuleras? Kan man transplantera in minnen hos folk? Jag frågar därför att jag för att antal år sedan var på en konsert på en pub tillsammans med en kvinna. Situationen var lite speciell därför att jag hade förväntat mig en annan artist med samma namn, så det gjorde att jag la det på minnet och har berättat om det i min bekantskapskrets. Nu är det så en annan kvinna än den jag var på konserten med hävdar med betämdhet att hon var med. Detta med en sån ihärdighet att till och med jag börjar tvivla. Men bägge kan inte ha rätt. Hur kan detta komma sig?
Pontus Wasling: Minnet kan manipuleras – på gott och ont. Jag hörde en liknande historia som utspelade sig i New York. En kvinna såg hur Jaqueline Kennedy stod på andra sidan gatan vinkade till henne. Hon vinkade tillbaka, men upptäckte snart att Jaqueline vinkade på en taxi. Kvinnans make var också med och kunde i detalj beskriva vad Jaqueline hade på sig för några kläder. Det var bara det att maken bevisligen inte hade varit med. Maken hade alltså “lånat” minnet av sin fru, men var ändå säker på att ha upplevt alltihop själv. Troligvis har någon av er lånat minnet från den andre. 🙂

Tanten : Du skriver att man omöjligt kan ha minnen tidigare än från två års ålder. Eftersom mina tidigaste minnen är äldre än så, så håller jag inte med dig. De är visserligen inte mycket äldre men de kan tidsbestämmas pga de yttre omständigheterna. De kan beskrivas som ordlösa minnesfragment från mycket låg höjd. Och det allra tidigaste är när jag var ute med min pappa och storebror och slet mig och sprang iväg med gåselen hängande efter mig. Jag tror som du förstår att ordlösa minnen är fullt möjliga från mycket tidig ålder. För övrigt har jag otaliga minnen från förskoleåldern.
Pontus Wasling: Man kan möjligtvis ha enstaka minnen från tiden före 3 års ålder, men om de verkligen är ens egna är ofta svårt att säga. Vårt minne är bräckligt och även i vuxen ålder består de av ett sammelsurium av egna upplevda händelser, efterkonstruktioner, tolkningar, andras berättelser och foton. Trots att det är så är känslan vara stark av att helheten av minnet är mitt eget.

Martin: Vad kan man göra för att minnas vad man läst? Jag älskar att läsa faktaböcker och essäer, men i samma ögonblick som jag lägger ifrån mig boken har jag glömt nästan allt som stod i den, hur intressant jag än tyckte att den var medan jag läste. Det känns så bortkastat att inte kunna komma ihåg det man lär sig.
Pontus Wasling: Jag lider av samma problem! Det enda sättet för mig är att arbeta med det jag läser, antingen jag pratar med någon annan om det, skriver om det eller reflekterar för mig själv. Bäst minns man om man kan koppla det man läser till egna erfarenheter (det är därför exempel är så starka för att skapa förståelse för ett fenomen eller liknande). Man kan också använda minnestekniker, där man “översätter” det man läst till bilder och berättelser.

sara: Hur skiljer du på exekutiv funktion, arbetsminne och minne?
Pontus Wasling: Arbetsminnet är samma sak som nuet. Det är där erfarenheten av vad som pågår finns och den rymmer inte mycket, bara motsvarande siffrorna i ett telefonnummer. Det som finns där kan sedan lagras i långtidsminnet. Exekutiva funktioner handlar om att ta beslut genom att väga det som finns i arbetsminnet med det vi tidigare upplevt (långtidsminnet).