Volante var på plats på årets Bokmässa i Göteborg, den 30:e i ordningen för evenemanget som lockar hundratusentals till Svenska mässan vid Liseberg.

I år lanserade vi två nya böcker under mässan: Tänk som ett freak av Steven D. Levitt och Stephen J. Dubner & Marshmallowtestet av Walter Mischel.

Lanserades gjordes även den ”fackfyra” som vi gjort i samarbete med Novellix. Facknovellerna är skrivna av Björn Hedensjö, Nicklas Lundblad, Nina Åkestam och Pontus Wasling.

I sedvanlig ordning bjöd vi också på egendesignade öl under ett mingel på torsdagen (se bild nedan).

Vad som kännetecknar en bok är dess avgränsade form: en start och ett slut. Både när det gäller dess form, men också processen bakom. När boken är klar är den klar, formgiven och lämnad till tryckeri eller till eboksuppladdning.

Det kan förstås bli uppdateringar och nya upplagor, men även i samband med dessa finns en bortre gräns då man behöver betrakta verket som färdigt.

Vad boken inte fångar upp är författarens första tankar bakom den eller möjligheten att inför färdigställande kommunicera med läsare. Framför allt inkluderas inte det fortsatta samtalet.

Inte heller vad författaren i övrigt gör. En författare är ju sällan bara sin bok. Forskning pågår, livet sker, diskussioner förs, tankar föds och testas. Nya samtal kan inledas.

Därför kommer Volante komplettera bokutgivningen och verksamheten med möten och föredrag med en textplattform för kortare textinlägg och tankar.

Vi vill helt enkelt inte alltid nöja oss med boken (hur mycket vi än älskar den). Vi ser dessutom att kunskap och tankar som idag finns i en bok kan få alternativa format i kortfattade bearbetningar.

Här kommer personer i Volantes närhet från och med idag skriva. I några fall får de egna samlingsplatser – liknande bloggar, men inte med en sådan frekvens som förknippas med aktiva sådana. Se till exempel för Nina Åkestam, med hennes bloggarkiv från Resumé, där hon haft en blogg fram till och med idag.

Vi kommer även ha inlägg från våra utländska författare; se bland andra texterna av Max Tegmark, av Walter Mischel och av Freakonomics-paret Levitt och Dubner.

Det här blir ytterligare ett sätt för oss att samla, utveckla och sprida kunskap och idéer.

Det är ett arbete som ständigt pågår. Så kom gärna med synpunkter! (Mejla till info@volante.se)

Ni hittar texterna här: www.volante.se/texter

Få författare är lika spännande att jobba tillsammans med som Micael Dahlen. Framför allt av den enkla anledningen: man vet ALDRIG vad man får. Men man vet att det alltid är bra. Micaels första böcker var kurs- och utbildningsböcker inom marknadsföring. Efter det kom marknadsföringsklassikern Boxen, som följdes av dundersuccén Nextopia. Därefter utforskade han seriemördare och människans riktigt mörka sidor i Monster. Och nu är Livet på Mars – Micaels första roman, som handlar om utanförskap, högaktuell.

Livet på Mars är en sanslös historia om Marty Anderssons resa från tunnelbanespärrvakt ut i världen – Area 51, Kalifornien, Hawaii, Tokyo, St Petersburg. Boken har hyllats som såväl underhållande som tänkvärd. Livet på Mars är en fartfylld, rolig och helt osannolik bok, men samtidigt utgår den från teman som är djupt mänskliga. Att tro att man är från Mars, som Marty gör, är ett uttryck för att känna sig annorlunda. Och där ligger nog Micaels största förtjänst som författare. Trots en spretig meritlista finns några teman som alltid gått igen i Micaels böcker: vikten av att vara annorlunda och varför svagheter kan vara styrkor; att hårda fakta kan vara underhållande; vårt sökande efter mening och att göra världen begriplig.

”Vårt behov av sammanhang är spännande, där finns utanförskapet. Men det kan vara enormt bra att vara annorlunda. Det du upplever som din största svaghet, som du försöker dölja, kan vara din största förtjänst – för dig själv men också för mänskligheten”, sa Micael i en intervju nyligen i tidningen Läs.

Hos Jessica Gedin i Babelsoffan fick Micael frågan om varför han ville skriva en roman, och om han inte blir splittrad av att göra så många olika saker: träning, skrivande, forskning. ”Varför inte?” svarade Micael och log. Han förklarade att det är det enda sättet han kan fungera på – att göra olika saker och få följa sin nyfikenhet. ”Jag får fysiskt ont i kroppen av att göra samma sak.”  (klicka på bilden för att se programmet).

En annan intervju som verkligen gick på djupet (eller högt upp i rymden?) var ett stort porträtt i Modern Psykologi med den passande rubriken ”Därför är Handelsprofessorn Micael Dahlén mest av allt en utomjording”.

Men den allra, allra finaste reaktionen på boken kom i form av ett brev från en läsare:

Min son har också långt hår och målar naglarna. Ur ett barns synvinkel blev det därför väldigt lätt för honom att identifiera sig med dig och han kände igen sig så väl i din beskrivning av dig själv.  Vi var överens om att du var en mycket god förebild och någon han kan tänka på, när det känns motigt med läxorna t ex. 

Köp Livet på Mars på till exempel Adlibris eller Bokus. Som ebok finns det på till exempel Dito.

Imorgon tågar Brasilien och Kroatien in på Arena Corinthians i São Paulo för att drabba samman i VM:s premiärmatch. Under en dryg månad ska trettiotvå länder göra upp om världsmästartiteln. I VM är varje minut av varje match av högsta betydelse, ett litet misstag någonstans längs vägen kan innebära tack och hej och kanske en ny chans om fyra år. Och det finns inget moment där detta blir så tydligt som vid en straffläggning; en decimeter hit eller dit kan vara skillnaden mellan triumf och nederlag. (Minns till exempel Asamoah Gyans straff då Ghana mötte Uruguay i semifinal i VM 2010.) Men vad säger egentligen statistiken? Hur ska man bäst skjuta en straff? Svaren hittar vi i Steven D. Levitt och Stephen J. Dubners kommande bok ”Tänk som ett freak”. Ibland är raka vägen framåt faktiskt det allra djärvaste vägvalet, se bara på Andrea Pirlo nedan.

Tänk dig att du är fotbollsspelare. Du har lett ditt landslag nästan ända fram till VM-guldet. Det enda du behöver göra nu är att lägga en straffspark. Du har statistiken på din sida – nästan 75 procent av alla straffsparkar på elitnivå går i mål. Publiken tjuter när du lägger bollen på straffpunkten. Målet är bara 11 meter bort; det är 7,32 meter brett och 2,44 meter högt. Målvakten stirrar ut dig. När bollen väl far iväg från din fot kommer den att komma emot honom i 130 kilometers hastighet. Eftersom det går så fort har han ingen möjlighet att vänta och se åt vilket håll du sparkar bollen; han måste gissa och slänga sig ditåt. Om målvakten gissar fel ökar dina chanser med ungefär 90 procent. Det bästa alternativet är att sparka så hårt mot ena hörnet att målvakten inte hinner rädda skottet även om han gissar rätt. Men ett sådant skott har små marginaler – om du bara skjuter en aning snett så missar du. Så du kanske föredrar att ta det lite lugnare, eller sikta en bit bort från hörnet – men då har målvakten större chans om han gissar rätt. Du måste dessutom välja mellan det vänstra och det högra hörnet. Är du som de flesta fotbollsspelare högerfotad, så är vänstern din “bästa” sida. Det innebär både större styrka och bättre precision – men det vet förstås målvakten också. Det är därför målvakter i 57 procent av fallen slänger sig mot det vänstra hörnet från straffläggaren sett, och åt höger bara 41 procent av gångerna. Där står du nu – publiken vrålar, ditt hjärta bultar stenhårt – och du förbereder dig för en livsavgörande spark. Världens ögon vilar på dig, och i ditt land ber man för dig. Om bollen går in kommer ditt namn alltid att uttalas i den ton som man använder om sina mest omhuldade helgon. Om du missar – du vågar inte ens tänka på hur det blir i så fall. Alternativen snurrar runt i ditt huvud. Starka eller svaga sidan? Stenhårt upp i krysset, eller kanske lite mer försiktigt? Har du lagt straffar mot samma målvakt förut – vartåt siktade du då? Och åt vilket håll slängde han sig? Medan du funderar på detta tänker du dessutom på vad målvakten tänker, och du kanske till och med tänker på vad målvakten tänker att du tänker. Du vet att du har cirka 75 procents chans att bli hjälte, inte illa alls. Men skulle det inte vara trevligt att bättra på den statistiken lite? Det kanske finns ett mer konstruktivt sätt att angripa problemet? Kan du möjligen överlista motståndaren genom att tänka längre än näsan räcker? Du vet att målvakten försöker bedöma om det är bäst att slänga sig åt höger eller åt vänster. Men tänk om… tänk om… tänk om du varken ska sparka åt höger eller åt vänster? Tänk om du gör det mest korkade som finns och sparkar bollen rakt framåt i målburen? Jovisst är det där målvakten står just nu, men du är rätt säker på att han kommer att lämna platsen så fort du har kickat till bollen. Kom ihåg fakta – i 57 procent av fallen slänger sig målvakter åt vänster och i 41 åt höger – det betyder att de bara stannar i mitten ungefär i 2 fall av 100. En målvakt som slänger sig kan förstås fortfarande ta en boll som går rakt in mot mitten, men hur ofta händer det? Om du bara kunde se statistik över alla straffsparkar mot mitten av målet! Okej, vi råkar faktiskt ha tillgång till fakta: en spark mot mitten kan verka riskabel, men den har sju gånger så stora chanser att träffa målet som en spark mot hörnet. Vågar du ta den risken? (Hur förlöjligad är inte Andrea Pirlo när han försöker samma som i videon ovan, men misslyckas.)

Trots att en straffspark som styrs mot målburens mitt har betydligt större chanser att gå i mål, är det bara 17 procent av alla straffar som skjuts rakt framåt. Varför är det så få? Ett skäl är att det vid första anblicken verkar vara en urdålig idé att sikta mot mitten. Vadå skjuta rakt på målvakten? Det verkar helt enkelt onaturligt, ett uppenbart brott mot sunda förnuftet – fast det gjorde idén att förebygga sjukdomar genom att ge folk sprutor med samma bakterier som orsakade dem också. Dessutom har straffläggaren fördelen av att ovissheten är på hans sida: målvakten vet inte åt vilket håll spelaren tänker sparka. Om alla straffläggare alltid gjorde på samma sätt, skulle betydligt fler straffar misslyckas; om de började sikta rakt framåt oftare skulle målvakterna anpassa sig. Det finns ett tredje skäl till att inte fler strafflägare skjuter mitt i målet, särskilt i prestigefyllda sammanhang som världsmästerskap. Men detta skulle ingen fotbollsspelare i världen erkänna: de är rädda för att göra bort sig. Tänk dig att du är den där spelaren som ska lägga straffen. Vilken är din viktigaste drivkraft i detta ytterst omskakande ögonblick? Svaret kan verka självklart: du vill göra mål och vinna matchen åt ditt lag. Om så är fallet visar statistiken tydligt att du borde sparka bollen rakt mot mitten på målet. Men är din innersta motivering verkligen att vinna matchen? Tänk dig att du står där med bollen framför fötterna. Mentalt har du just bestämt dig för att sikta mot mitten. Men vänta lite – tänk om målvakten inte slänger sig? Tänk om han av någon anledning står kvar, och du sparkar bollen rakt i magen på honom, så att han räddar sitt land utan att behöva röra en fena? Hur patetiskt skulle inte det vara! Nu är målvakten hjälte, medan du måste flytta utomlands med familjen för att komma undan potentiella lönnmördare. Så du tänker om. Du tänker på att följa den traditionella vägen och skjuta mot ena hörnet. Om målvakten gissar rätt och tar bollen – tja, då har du gjort ett tappert försök, även om det överglänstes av en ännu tapprare insats. Du blir visserligen inte hjälte, men du lär å andra sidan inte behöva emigrera.

Om du följer den själviska impulsen – och skyddar ditt eget rykte genom att inte göra någonting som kan visa sig vara dåraktigt – så siktar du antagligen mot ena hörnet. Om du följer det kollektiva incitamentet – och försöker vinna matchen åt ditt land, trots att du personligen riskerar att göra bort dig – så sparkar du bollen rakt framåt. Ibland är raka vägen framåt faktiskt det allra djärvaste vägvalet.

***

Ovanstående text är ett utdrag ur Steven D. Levitt och Stephen J. Dubners kommande bok ”Tänk som ett freak”, som släpps i september 2014 i översättning av Ulrika Junker Miranda.

Volante förlag expanderar – inte minst genom en breddad utgivning och förvärvet av förlaget BookHouse. Därför söker vi nu två nya medarbetare till vårt kontor i Gamla stan. Vi söker dig som vill vara med att bidra till en klokare och roligare värld.

***

Redaktionskoordinator

Många bollar i luften är inget krav. Men vi söker dig som kan jonglera samtidigt med böcker, författare och alla våra externa kontakter.

Den viktigaste egenskapen du behöver är noggrannhet. Att allt blir rätt trots att det är många olika saker som ska hanteras. Vårt arbetssätt präglas av forskarens; vi vill vara nyfikna och experimentera, men också noggranna ner i minsta detalj.

Du behöver ha kärlek till bokstäver förstås, men inte heller några problem att ställa upp ett Exceldokument.

Du kommer ha mycket kontakt med personer och andra som är viktiga för oss, till exempel författare, agenter, media, talarbyråer, bibliotek och bokhandeln.

I dina uppgifter kommer administration ingå, både uppbyggnad av rutiner och kontinuerlig hantering. Du kommer även vara involverad i bokproduktionen — hur mycket beror på just din kompetensprofil. Erfarenhet från förlagsbranschen är ett plus, men inget krav (bara du brinner för vad vi försöker åstadkomma och gör). Du kan till exempel tidigare ha arbetat som vd-assistent, projektledare eller säljare med många kunder.

Du behöver trivas i den dynamiska småföretagsmiljön — där man blandar högt och lågt hela tiden — och älska att det kan gå snabbt från idé till resultat.

Tjänsten är en tillsvidareanställning, heltid eller deltid kan diskuteras.

Förläggare/Affärsutvecklare: Density

Vi letar alltid efter böcker som gör avtryck, vilket ofta hänger ihop med att de blir bästsäljare – ”Nästa Kahneman” som vi brukar säga, vilket innebär en fackbok som har potential att sälja över 100 000 exemplar i Sverige. Jag stötte av en slump på Thomas Pikettys Le capital au XXI siècle för ett drygt halvår och tyckte direkt att den verkade spännande. Den hade ännu inte kommit ut på engelska men blivit oerhört omtalad i Frankrike. Vad som är en succé där är dock ingen given succé här (apropå Kahneman så blev hans bok en bästsäljare på i princip alla marknader utom just Frankrike – där stannade den på 4.000 sålda exemplar) så vi var osäkra. Så pass osäkra att vi ganska tidigt drog oss ur budgivningen om de svenska rättigheterna. Vi förstod också att översättningskostnaderna av verket på nästan 1.000 sidor skulle bli stora.

Under ett par månader hördes inget nytt om boken, och vi tänkte inte mer på det. Sen kom den ut på engelska, och då började de komma. Artiklarna, intervjuarna, kommentarerna från ledarsidorna, kritiken. För och emot. Vi förstod att detta skulle bli en milstolpe, ett viktigt verk att kunna förhålla sig till. Men vi noterade också hur många började diskutera boken och Piketty utan att ha läst något alls. Det blev en rundgång av lösryckta argument. Att boken på grund av tidig slutförsäljning inte gick att få tag bidrog ytterligare.

Dessutom visste vi också efter läsningen av Le capital au XXI siècle, till exempel i jämförelse med Kahnemans ”Tänka, snabbt och och långsamt”, att Pikettys bok inte är lika allmängiltig eller tillgänglig. Vi kände också att något saknades. Det svenska perspektivet.

Därför ger vi nu ut en sammanfattning av boken med ett förord som sätter innehållet i ett svenskt . Boken släpps den 25 juni och får titeln Kapitalet i det 21:a århundradet av Thomas Piketty – sammanfattning och svenskt perspektiv.

Författaren Jesper Roine (Docent vid Handelshögskolan i Stockholm) sammanfattar på ett flyhänt sätt Pikettys mästerverk och analyserar även boken utifrån ett svenskt perspektiv. Jesper har tillsammans med sin kollega Daniel Waldenström varit den som bidragit med svenska data till Pikettys The World Top Incomes Database, där mycket av det empiriska materialet till ”Kapitalet i det 21:a århundradet” kommer ifrån. Jesper Roine är också en av grundarna till bloggen Ekonomistas.

En liten försmak av innehållet nedan. Du kan redan nu köpa boken via nätbokhandeln.

Denna lilla bok består av två delar. Den första är ett relativt långt förord som ger en bakgrund och sammanfattar en del av den forskning som Thomas Pikettys bok Capital in the Twenty-First Century till stor del är baserad på. Den andra, och huvudsakliga delen, är ett försök att sammanfatta Thomas Pikettys bok. De två delarna är lika i bemärkelsen att jag förstås är ansvarig för båda delarnas eventuella fel och brister och framförallt för eventuella missuppfattningar av vad Thomas Piketty menat att säga. Delarna skiljer sig dock åt i att förordet innehåller min personliga bild av boken och den bakomliggande forskningen, medan den andra delen är ett försök att sammanfatta bokens innehåll utan att inflika egna åsikter och eventuella invändningar. Förordet inkluderar också delar av den svenska utvecklingen som av naturliga skäl inte är speciellt framträdande i Pikettys bok.

Bakgrunden till att jag blivit ombedd att skriva denna sammanfattning är att jag varit en del av det forskarnätverk som under det senaste dryga decenniet arbetat med att skapa långa historiska serier över inkomst- och förmögenhetsfördelning för en rad länder. Tillsammans med Daniel Waldenström har jag tagit fram de svenska serier för toppinkomstandelar över 1900-talet som finns i det som kallas World Top Income Database (som är en viktig källa i Pikettys bok). Daniel och jag har också skapat serier över svensk förmögenhetskoncentration sedan 1800-talet och vi har tillsammans med ett antal kollegor (Anders Björklund, Henry Ohlsson och Jonas Vlachos) i olika konstellationer skrivit om både specifikt svenska frågor kring långsiktig inkomst- och förmögenhetsfördelning men även gjort en rad internationella jämförelser. Daniel och jag har också skrivit en översikt av forskningsområdet för Handbook of Income Distribution och genom åren även skrivit ett antal blogginlägg på ekonomistas.se om denna forskning… Min förhoppning är att denna sammanfattning och dess försök att lyfta fram huvuddragen ska locka fler att läsa den i sin helhet och att diskutera de många viktiga frågor den väcker.

Såhär kommer omslaget att se ut:

PS. Karneval förlag vann budgivningen. De ger 2015 ut ”Kapitalet i det 21:a århundradet” i sin helhet. Läs mer om Pikettys bok här.

PPS. Det var min briljanta kollega Olle Grundin som den 12 maj kläckte idé om att vi skulle göra detta med Jesper. Mindre än en månad senare är nu boken snart klar.

Volante AB köper bokförlaget Bookhouse Editions AB.

Därmed rymmer Volante de böcker och författare som nått flest läsare inom genren management de senaste åren.

Bookhouse har givit ut storsäljare som Jim Collins Good to great, Daniel Pinks Drivkraft, Frans Johanssons Medicieffekten och Kjell A. Nordströms och Jonas Ridderstråles Funky Business-böcker.

Volante blir i och med förvärvet också hem för ytterligare en ”Nobelpristagare”. Nu tillkommer fredspristagaren Muhammad Yunus, som för övrigt kommer till Sverige om några dagar. Ekonomipristagaren Daniel Kahneman är sedan tidigare på Volante (och priset heter förstås Riksbankens pris till Alfred Nobels minne).

Bookhouse är en inspirationskälla på flera sätt. Jag kan gilla hur de har verkat vid sidan av den förlagsbransch som får mest ljus i både media och bokhandel, men som ändå nått många läsare. De har ordnat egna seminarier, de har varit innovativa hur de arbetar med och säljer böcker (till exempel så crowd-översatte de Yunus böcker), de har funderat över utvecklingen inom sitt fält (läs grundaren Jan Lapidoths blogginlägg om ”inflation i managementlitteratur” och vad vi kan lära oss av ”tänkarna”).

Under Bookhouse tak ryms många fina böcker och författare, och för att nämna några: Tor Nørretranders är en fantastisk vetenskapsjournalist som slog igenom med Märk världen; hans bok Den som ger bort mest vinner uppbär lika stark påverkanskraft och klokskap. Ekonomiprofessorn Alf Rehn fortsätter enträget att vrida och vända på olika ämnen. Björn Söderberg är en av flera som skriver om samhällsentrepenörskap, men som med sina egna exempel är särskilt inspirerande.

Jag är också glad över Jan Lapidoths fina överlämningsord: ”BookHouse böcker, författare och kunder får nu ett nytt och varmt hem hos Volante.”

Bookhouse kommer på kort sikt finnas kvar som eget förlag, men på längre sikt gå upp i Volante.

Förvärvet är en del i Volantes satsning på både kvalitet och tillväxt. Från good to great om vi ska låna från Jim Collins.

Idag skriver DN stort om Micael Dahlens nya bok och i samband med det fick vi ett brev vi vill dela med oss av. Även om brevet är riktat till Micael blir vi såklart nöjda och stolta över att vara med och lyfta viktiga frågor.

Hej Micael, 

Jag vill bara tacka för att du finns och är så inspirerande. Jag läste i morse en intervju med dig i DN och delade den snart med min nu tioårige son.

Utifrån det jag läste i artikeln, finns det stora likheter mellan er två och jag såg direkt att du utifrån din yrkesroll, syn på livet och val i skola och arbetsliv kan utgöra en riktigt god förebild för min son.  Han är diagnosticerad med ADHD, men man har även diskuterat om det handlar om så kallad särbegåvning. I många delar ligger han långt för sina jämnåriga kamrater i skolan, samtidigt som han har svårt med det normativa sociala samspelet, impulskontroll i klassrummet med många frågor och ibland rättningar av läraren (han tog t ex över lektionen om aerodynamik :)), ojämnt humör och ofta ifrågasätter skolsystemet och kraven på HUR man förväntas utföra läxor och andra arbetsuppgifter. 

Eftersom jag som förälder verkligen önskar att han ska få utveckla sin fulla potential och särart, ser jag det som oerhört viktigt att han gör bra ifrån sig i skolan, utifrån uppsatta regelverk, metoder och modeller, så att han får en god, för omgivningen förståelig, plattform att utgå ifrån för sin egen positiva, kreativa utveckling.  Därför blev jag så glad att läsa hur du strävat efter goda betyg och varit ”ubernormal” i de sammanhang som ”krävt” det, för att du sedan ska kunna ha friheten att utveckla din kreativitet och potential i en för dig meningsfull riktning. 

Min son har också långt hår och målar naglarna. Ur ett barns synvinkel blev det därför väldigt lätt för honom att identifiera sig med dig och han kände igen sig så väl i din beskrivning av dig själv.  Vi var överens om att du var en mycket god förebild och någon han kan tänka på, när det känns motigt med läxorna t ex. 

Jag ser fram emot att läsa din nya bok ”Livet på Mars”.

—

Är du också sugen på att läsa ”Livet på Mars” kan du förhandsbeställa den här.

Vi fick ett mail igår som uppmärksammade oss på att våra titlar för närvarande är etta, tvåa och trea på Bokus topplista över ekonomiböcker. Kul!

Bloggposten ”Work in progess: ett omslag blir till” som vi publicerade för ett par veckor sen har fascinerat många. I posten beskriver vi hur omslaget till Pelle Snickars kommande bok ”Digitalism” blev till – och redovisar samtliga 35 skisser som formgivaren Viktor Hertz tog fram innan vi landade rätt.

Det nylanserade bokmagasinet ”Fyrahundrafemtio” plockade upp bloggposten och passade på att intervjua Viktor Hertz:

***

För övrigt tycker vi att det är roligt att Svensk Bokhandels tidigare chefredaktör, Lasse Winkler, och hans medarbetare har satsat stort och lanserat det läsvärda och snygga magasinet ”Fyrahundrafemtio”. Den som undrar över tidningens namn får svar i första numret.