Tobias Nielsén

Hur gick det för Vera? Hur Magda Gads resa räddade ett liv

  • 5 min

När börjar och slutar något? I Magda Gads fall var mötet med fredspristagaren Denis Mukwege i Kongo för ungefär ett decennium sedan ett startskott för hennes bana som utrikeskorrespondent.

För flickan som fick namnet ”Vera” blev det en ny början efter att Magda Gad återvände till Kongo för att träffa Mukwege.

Resan tillbaka

Det i sig började med att jag i oktober förra året bad Magda om att skriva ett förord till Mukweges bokHon svarade snabbt efter att ha fått originalmanuset: ”Läst. Mycket bra och framför allt mycket viktig bok. Fick mig att tänka på vad jag kan göra för att bidra.

Hon ville träffa Mukwege igen – och vad hon kallade ”resan tillbaka” inleddes. Vi tog kontakt med svenska Läkarmissionen och gemensamt hjälpte vi till med att få till ett möte. Så i december förra året, fortfarande under pandemin, flög Magda från Kabul i Afghanistan till Rwanda, för att därefter med biltransport ta sig in i landet med kriget som aldrig tar slut.

Förordet blev en fantastisk läsning, på samma sätt som boken i sin helhet, värdig Denis Mukweges egen insats och text, som vi gav ut i början av hösten – med titeln Kvinnors styrka: vad jag lärt mig av kampen på det sexuella våldets frontlinje.

Men det är också omskakande rakt igenom. Magda Gad återger vad en sjukskötare berättar att våldtäksfallen i krigets namn har ökat. ”Den yngsta vi har haft inskriven var en fyraårig flicka.”

Jag hade kontinuerlig sms-kontakt med Magda under resan. Det var julhets i Sverige. Lussebullar, julklappar, en annan värld.

Det var julhets i Sverige.
//
Känns som en dödens vänthall.

Det som såg lätt ut på pappret med resan blev något helt annat. Det blir ofta så på plats i ett krig. Det är därför vi behöver personer som rapporterar därifrån, som Magda Gad, för att på håll kan vi inte föreställa oss. Jag har själv rapporterat från krigsplatser, men det är länge sedan, och jag slutade, Magda fortsätter.

Det är först på plats som man också möter människorna. Magda Gad skriver i förordet om hur hon i byn Shabunda mötte en ung kvinna i något som ”känns som en dödens vänthall”.

Foto: Magda Gad

Men det var en historia som blev känd mycket tidigare, redan under Magdas decemberresa. Hon tog en bild på kvinnan och gav henne det fingerade namnet ”Vera” och spred först via ett inlägg på Facebook, som fick enorm uppmärksamhet.

Bilden visade hur Vera då inte var mer än ett skelett. Hon hade överfallits och våldtagits så svårt att underlivet trasats sönder. Det lokala sjukhuset hade misslyckats med sina försök att operera och tillståndet hade i stället försämrats. Ingen väntade på något annat än döden.

En läsare av Facebook-inlägget ställde sig inte bara frågan vad som kan göras utan blev också en brygga för att få igång MAF, Mission Aviation Fellowship som grundades 1945, att samla in pengar.

Ett liv kunde räddas

Insamlingen nådde snabbt hundratusentals kronor och 15 december kunde Vera flygas från, som Magda beskrivit det, sin dödsbädd till en vårdplats på Panzisjukhuset, där Mukwege verkar och som Läkarmissionen är med och driver. Ingen lång sträcka, men vägarna är för dåliga för att använda bil.

Ett liv kunde räddas.

1 februari hade Vera dubblerat sin vikt och kan ta några steg. (Här rapportering om den tiden.) Hennes mamma, som i rapporteringen kallas Anna, var med på nära hand. Hon har tidigare förlorat alla sina tio barn utom Vera, som hon också var på väg att förlora.

Bilderna ovan är från Lina Israelsson från MAF då hon var på besök i våras på Panzisjukhuset. På den övre bilden syns Vera med sin läkare. Lina beskriver i ett mejl till oss på Volante:

”Vera är egentligen färdigbehandlad för sina inre skador som hon åkte till Panzisjukhuset för men är kvar där för rehabilitering.

Hennes önskan var också att få lära sig ett yrke. Så på Panzi får hon lära sig att knyta korgar som hon sedan kan sälja.

Vad mer kan vi göra?
På förlaget tror vi på boken.

Vad mer kan vi göra? Fortsätt stödja. Nedan finns en QR-kod som går direkt till Läkarmissionens insatser för Panzisjukhuset där Mukwege verkar.

Vi på förlaget tror också på boken. Det gör vi alltid, det är ju därför vi håller på, men kanske särskilt i det här fallet. En liten del är att 10 kronor från varje bok går till Läkarmissionen, men framför allt av andra skäl.

Som Mukwege säger i Magda Gads förord:

”Ja, vi kan göra saker med pengar, men det är viktigare att prata om det om vi ska nå förändring. När någon ger sin röst kan den rösten förändra grundorsakerna. En röst är en kraft. Folk ska förstå att situationen i Kongo är värre nu.”

Jag ensam kan inte stoppa det här

I boken Kvinnors styrka är det Mukweges egen röst och egen kraft som blir tydlig. Han drar linjen mellan kriget utanför honom i Kongo och mineralerna som finns i de mobiltelefoner som vi alla använder varje dag.

”Jag ensam kan inte stoppa det här, men om vi är två eller tre kanske vi kan göra en förändring?”

När börjar och slutar något?

När börjar och slutar ett krig?

 

Läs mer om boken Kvinnors styrka här.

 

Taggar: , , ,

Sammanfattning Kreativa Sverige

  • 3 min

Detta betänkande innehåller ett förslag till en nationell strategi för främjande av hållbar utveckling för företag i kulturella och kreativa branscher. En tiondel av Sveriges alla företag finns i de kulturella och kreativa branscherna, och de sysselsätter cirka 190 000 personer. De har under flera år haft en hög och ihållande tillväxt; deras samlade förädlingsvärde ökade med 11 procent 2010–2016 medan antalet företag i branscherna ökade med 13 procent. Kulturella och kreativa privata företag och företagare är viktiga även för kulturlivet, bland annat för att kulturlivet till största delen är dominerat av sådana företag. Vi bedömer att det finns fortsatt stor potential för hållbar samhällsutveckling i att stödja företag inom kulturella och kreativa branscher till ökad tillväxt och kulturell produktion. Men för att den ska kunna infrias med god effekt behöver staten undanröja en lång rad hinder som dessa företag möter och som i hög grad kräver specifikt anpassade lösningar inom kultur-, närings- och exportfrämjandet, bland annat. Både politik och företag behöver också förhålla sig till en hög förändringstakt, inte minst kring konkurrenskraften i en global kontext.

Förslaget är att genomförandet under tio år ska ske fokuserat i sex prioriterade strategiska områden, med målsättningar per område för vad som ska uppnås och följas upp. Inom respektive prioritering beskrivs behov av utveckling för företag i olika företagsgrupper och av ett utvecklat främjande. I slutet av strategin finns en bilaga med förslag på insatser under varje strategisk prioritering.

De sex strategiska områdena är:

  1. Tydligt tvärpolitiskt ansvar för kunskap, synergier och samverkan
  2. Förnyelse av rådgivning, kapitalförsörjning och innovationsstöd
  3. Långsiktigt och snabbt på upphovsrättens marknad
  4. Export, internationalisering och värdeskapande utomlands
  5. Hållbar arbetsmarknad och kompetensförsörjning för alla
  6. Platsens betydelse för kulturella och kreativa verksamheter (och tvärtom).

De sex prioriteringarna återspeglar och balanserar olika behov av utveckling som företrädare för kulturella och kreativa branscher, för Sveriges regioner och Sametinget har uttalat är angelägna för området. De är dessutom formade med hänsyn till megatrender och aktuell utveckling i omvärlden; till exempel effekterna av klimatförändringarna, fortsatt framväxt av ett kunskapssamhälle, teknologisk utveckling, effekterna av ett nytt säkerhetspolitiskt läge och återstarten efter covid-19-pandemin. Prioriteringarna ligger även väl i linje med EU:s motsvarande strategi för kulturella och kreativa branscher från år 2022. Den strategiska prioriteringen Tydligt tvärpolitiskt ansvar för kunskap, synergier och samverkan är central och genomförandet av den är en grundförutsättning för att kunna genomföra övriga prioriteringar i strategin. Närings-, kultur- och utrikesdepartementen är särskilt berörda, men även finans-, justitie- och infrastrukturdepartementen eftersom det finns betydande strategisk påverkan för Sverige i frågor om samhällsbyggnad, immaterialrätt och digitalisering. Därför föreslås i strategin att en interdepartemental grupp tillskapas för att koordinera och utveckla arbetet på övergripande nivå.

Regeringen har avgränsat utredningens arbete från att föreslå författningsändringar och från att analysera skattefrågor. Vi konstaterar emellertid att många av de branschorganisationer som vi träffat har pekat på tydliga utvecklingsbehov kopplade till skattefrågor och redovisning. Det kan därför finnas skäl för regeringen att framgent utreda och analysera hinder kopplade till skattefrågor som kulturella och kreativa företag möter. De behov som vi noterat finns redovisade i Bilaga 3 i slutet av betänkandet.

Taggar: , ,

Utredarens förord (Kreativa Sverige)

  • 9 min

Låt mig direkt förklara varför det var problematiskt att skriva den första rubriken i den här utredningen.

Rubriken lyder nu Till statsrådet och chefen för Kulturdepartementet, eftersom regeringens beslut har verkställts via Kulturdepartementet och det finns formalia för oss i utredningen att följa.

Men det som vi här presenterar riktar sig till fler statsråd. Redan vid presskonferensen då den här utredningen tillsattes konstaterades att kulturella och kreativa branscher flätar samman flera olika politikområden. Det har varit ett av de grundläggande argumenten till varför en samlad nationell strategi behövs.

Samtidigt har det varit lätt att konstatera: det verkar gå bra för de här branscherna. Varför behövs då en strategi?

Långsiktig framgång är inte given

Då jag pratade med en brittisk forskare om vad han tyckte att vi skulle fokusera på i det här arbetet – otaliga policysatsningar sker runt om i världen på kulturella och kreativa branscher, och denne forskare arbetar med att jämföra dessa – så konstaterade han först:

Sverige har en världsledande position.

Sedan var hans förslag att försöka analysera vad som har lett fram till dessa framgångar (backtrack).

Så vad kan vi se?

Det har inte varit den här utredningens fokus att genomföra en fullständig sådan analys, men under arbetets gång har det ändå varit möjligt att urskilja mönster. I många fall ser vi en grund i ett kulturpolitiskt väl utbyggt system. Det finns till exempel en tydlig linje från en dedikerad musiklärare på en kulturskola i en småstad som Karlshamn, till en av världens mest framgångsrika musikproducenter. Däremellan fostrad i en miljö där samarbete och lagarbete betonas, något som ofta framhålls som ”svenskt” i en internationell kontext och med en positiv betydelse. Vi kan över huvud taget se resultat av Sveriges öppenhet gentemot övriga världen. Vi kan se hur olika förebilder i branscher visat vad som varit möjligt och att många tagit efter, både företag och individer, att olika goda cirklar satts igång. Vi kan också se hur en statlig hem-pc-reform givit långsiktiga effekter, vilket inte är märkligt i branscher där datorn ofta blivit det viktigaste redskapet.

Därefter finns några effekter som framstår som slumpmässiga och delvis turliga, doppade i tider som inte systematiskt går att upprepa. En av digitaliseringens omfattande vågor, med piratkopieringen och krav på nya affärsmodeller, var en sådan och där Sverige kom att ta en särskilt drivande roll. En offensiv riskkapitalmarknad i rätt lägen är en annan faktor.

Innehåller det svenska systemet jämförelsevis unika bestående fördelar? Vi vill ofta säga att vi ligger i framkant och kanske gör vi det på vissa områden, men det är inget som vi kan ta för givet på lång sikt. Dessutom känns en förändrad framtid högst trolig eftersom utvecklingstakten är historiskt snabb inom flera kulturella och kreativa branscher. Lägg till omfattande förändringar på grund av krig, klimatkrisen och pandemins följdeffekter. Systemet, om vi ska kalla det som bidragit till tidigare och nuvarande framgångar så, framstår snarare som ömtåligt.

Samtidigt vittnar många om att en hel del kan fungera ännu bättre, att det finns outnyttjad potential för de här branscherna från ett svenskt perspektiv.

Pragmatisk väg med sex prioriteringar

Vi hade – jag och utredningens huvudsekreterare Klas Rabe och utredningssekreterare Kristina Lindberg – i våra förslag kunnat vara mer högtflygande. Vi har i stället valt en mer pragmatisk väg, kanske kontroversiell för vissa, men med utgångspunkt i att vi försökt lyssna och förstå vad som behövs.

Som en hög chef på en kulturmyndighet sa vid ett möte, apropå det tvärpolitiska behovet: ”Kultur är näringsliv.” En regional kulturchef uttryckte dessutom apropå var inom staten ansvaret bör ligga för att stärka regionernas främjande av företag i kulturella och kreativa branscher: ”Det spelar ingen roll om det är näringspolitik eller kulturpolitik, det behövs statlig politik.”

För att planera för en fortsättning har det blivit tydligt att en god och antifragil grund är mest prioriterad, i form av ett långsiktigt synsätt och en större systemförståelse.

Dels har vi sett det som vår uppgift att poängtera företagens roll i de kulturella och kreativa branscherna (inklusive det faktum att de flesta enskilda utövare och kreatörer organiserar sig som företag).

Dels ser vi att den här utredningens viktigaste förslag utgår ifrån betydelsen av tydligare tvärpolitiska ansvar (1). Vi lägger fram det i ett försök att peka på vikten av inte bara samverkan och samordning, utan synergier, att ett och ett kan bli tre, att möjligheter för att uppnå näringspolitiska och utrikespolitiska mål kan hänga ihop med kulturpolitiska mål och insatser. De offentliga systemen bör gå i takt. Vi döpte dessutom både utredningen och betänkandet till Kreativa Sverige, inte minst för att vi ville lyfta fram betydelsen av hela landet i ett systemtänk.

Vi ringar därefter in utredningens förslag i fem ytterligare prioriterade strategiska områden och utöver ovan så betonar vi (2) företagens förmåga, (3) marknadsplatsen (fokus på upphovsrättens regelverk), (4) Sveriges roll i världen (5) arbetsmarknaden (fokus på resiliens), samt (6) betydelsen av platsen (från nationen till den mindre).

Det långsiktiga perspektivet och hållbarhetsdimensionerna finns med i alla dessa strategiska prioriteringar, bland annat företagens och branschernas förmåga för grön omställning, men också social hållbarhet.

För hållbarhet i systemet framåt måste vi även infoga kulturell hållbarhet. Utan konst och kultur, inga kulturella och kreativa branscher. Vi skriver mer om detta i strategins utgångspunkter.

En snabbutredning med stort gensvar

Utredningen har varit planerad för att genomföras under en kort tidsperiod – ett halvår – och inleddes dessutom i en period av regeringsombildning och pandemi, i slutet av 2021. Det gjorde att omständigheterna försvårades. Därför har vi benämnt detta arbete som en snabbutredning, inte för att vi ville, men som en nödvändighet.

Det hade blivit svårt för oss om inte gensvaret hade varit så stort, från start till mål. För det första från kulturlivet och branscherna i sig, från individer och organisationer. För det andra från kommuner och regioner och flera myndigheter.

Vi har i många fall kunnat foga samman och docka in vårt arbete i vad som redan sker runtom i landet, men vi kan utifrån det dra några viktiga slutsatser som hänger ihop med vad jag beskrev tidigare – vi kan inte utgå från att allt fortsätter att ske per automatik. Insatser och framgångar framstår i många fall som personberoende och slumpmässiga, och det finns flera tomma (dvs. ojämnt fördelade) fläckar på denna Sverigekarta och i denna systembild.

Gensvaret tror vi också visar på ett uppdämt behov av att komma vidare med de här frågorna för politiken. Därför har det varit glädjande att den politiska förankringen har varit fortsatt bred. En kulturminister tillsatte utredningen (Amanda Lind, MP), en ny tog vid med fullt stöd (Jeanette Gustafsdotter, S), en tidigare ordnade seminarium vid sidan (Lena Adelsohn Liljeroth, M). Deras respektive motsvarigheter på näringssidan har också varit engagerade i att diskutera gemensamt över politikområden och möta branscherna, både nu och tidigare. I raden av politiker som varit hjälpsamma i utredningens arbete – liksom varit engagerade i frågorna även förut – vill jag även nämna Alex Bergström (S; ordförande beredningen kultur och fritid, SKR), Conny Brännberg (KD; vice ordförande beredningen kultur och fritid, SKR), Kristina Jonäng (C; ordförande beredningen för tillväxt och regional utveckling, SKR), samt Christer Nylander (L; kulturutskottets ordförande i Riksdagen).

Det är inget nytt med en sådan bred förankring för de här frågorna. Bakåt minns jag själv mer eller mindre formella samtal med politiker över hela skalan och som haft roller som handelsminister, utrikesminister, näringsminister och kulturminister, liksom i Stockholm både kulturborgarråd och finansborgarråd.

Ett särskilt tack till de regioner som bjudit in oss att delta i regionala workshops och diskussioner, samt inte minst till möten med lokala kulturella och kreativa företagare: Region Gävleborg, Region Norrbotten (med Creative Ebeneser), Region Skåne, Region Västernorrland, Västra Götalandsregionen och även Regionsamverkan Syd. Dessa besök har varit ovärderliga för utredningsarbetet.

I detta sammanhang är det värt att också rikta ett stort tack till de organisationer och personer som bidragit med engagemang och förslag för att överbrygga och förbättra de offentliga systemen, särskilt de personer som tackade ja till att bistå som utredningens experter och som varit till stor hjälp.

Som regeringens utredare vill jag även tacka ansvariga tjänstepersoner på Regeringskansliet, inte minst Sophia Laurin och Emy Widén på Kulturdepartementet, för ett tydligt och samtidigt möjliggörande direktiv, och mycket bra samarbete under utredningsprocessen.

Särskilt vill jag tacka huvudsekreteraren Klas Rabe, utredningssekreteraren Kristina Lindberg och kansliets administratör Nadja Ali. Det har varit ett samarbete som bevisar en slutsats som jag känner igen från mitt ordinarie arbete som förlagschef, att kreativitet oftast utgörs av en kollektiv process.

Nästa steg

Den här utredningen hade som uppgift att direkt ta vägen till en strategi. Vanligtvis följer en sådan efter att ett betänkande presenterats. Låt mig upprepa att vi sett det som viktigast att se över grundstrukturen och bygga systemförståelse. Därför har vi utöver våra strategiska förslag, inklusive genomförande och specifika insatser, även tagit tillfället att presentera olika förklaringsmodeller och beskrivningar som vi hoppas i sig kan fungera som inspiration och vägledning framåt. Det här betänkandet kan därför ses som en kombination av kunskapsdokument och förslag på operativ politisk riktning.

Det viktigaste i denna riktning är att en fortsättning sker från statligt håll – för att undvika de senaste drygt tio årens oregelbundna och planlösa arbete för de kulturella och kreativa branscherna, och de system som de berörs av.

Det hindrar inte att vi tycker att staten bör sträva ambitiöst framåt. För att parafrasera Werner Aspenströms dikt: Rak kurs mot Sirius! Dock först en kort tur med Djurgårdsfärjan.

Jag hoppas att denna strategi kan fungera som en trampolin för att möjliggöra nya, stora steg i ett kreativt, öppet och nytänkande Sverige.

Tobias Nielsén

Taggar:

Kreativa Sverige: en nationell strategi för kulturella och kreativa näringar

  • 5 min

Jag har blivit utsedd av regeringen för att leda arbetet med en nationell strategi för det kulturella och kreativa området.

Så vad ska vi då göra?

Det blir en snabbutredning, eftersom resultaten ska presenteras 31 maj 2022. Vi får se om det blir en förlängning, men i så fall pratar vi en månad eller max några få.

Den korta tidshorisonten kommer prägla arbetet, vilket ihop med pandemi och restriktioner innebär att det blir färre möten och resor än vad troligen annars blivit fallet.

Det dagliga arbetet kommer ledas av Klas Rabe, som blir huvudsekreterare och löpande ansvarig för ett kansli som får ytterligare bemanning. Han är då tjänstledig från sitt ordinarie arbete som chef på Tillväxtverket. Utredningen kan kontaktas på epost ku.kkn@regeringskansliet.se. Snart kommer utredningen även ha en egen hemsida.

Tillbaka till en tidigare roll

Även om jag enbart kommer jobba deltid med detta — jag kommer fortsätta vara förlagschef och vd för Volante — så blir det ändå på vissa sätt en återkomst till en roll som jag snarare hade för 10-20 år sedan, nämligen som utredare och analytiker i gränslandet av forskning. ”Tillbaka till framtiden”, som en bekant konstaterade.

För 20 år sedan började mina föredrag med att en accelererande förändring av och ökning av vissa kulturella och kreativa näringar är något som börjat ske (även om jag använde andra begrepp då), och kommer hända. Vi behöver därför planera för både möjligheter och förändringar.

Nu har det mesta av detta slagit igenom stort.

Så därför tvekade jag då jag fick den här frågan. Det här är ju en realitet. Vi har mängder av framgångsrika exempel från Sverige. Vad finns mer att säga? Rullar det inte bara på nu?

Men sedan insåg jag att det här knappast handlar om något som är på väg att ta slut. Tvärtom.

För det första händer mycket hela tiden. Nya beteenden, en skenande utveckling på så många olika områden. Vad kommer hända i pandemins kölvatten? Utifrån krav och möjligheter som klimatförändringen medför?

Obalanser i systemet

För det andra så blottlade pandemin olika obalanser i systemet — och andra, nya obalanser skapades. Det här synliggjorde Återstartsutredningen, och det är även bra med det frilansperspektiv som finns med i den nya utredningen om sjukpenninggrundande inkomst, SGI. Det blir ytterligare en pusselbit.

För det tredje har jag själv ny erfarenhet till bordet, med Volante och därmed efter år som kulturentreprenör och företagare inom förlags- och eventbranschen. Jag har även hunnit sitta med som ledamot i Förläggareföreningen, Folkoperan, Nämnden för hemslöjdsfrågor och Myndigheten för kulturanalys.

Jag hoppas och tror att jag ännu mer kan se hur system hänger samman. Hur någon rör sig från en kulturpolitiskt finansierad institution eller verksamhet, till helt marknadsutsatta situationer. Hur det kan finnas åsiktsskillnader utifrån digitaliseringen av en bransch, och olika angreppssätt på en fråga leder till olika svar.

Över gränserna

Så det här är inte något som går att stänga inne i ett politikområde.

Och om jag har någon käpphäst med mig är det att även om uppdraget har kulturdepartementet som sin hemvist, så är det här ett jobb som behöver göras över gränserna — för olika politikområden, för partier, och mellan storstäder och övriga regioner.

För egen del bär jag också på en rädsla att upprepa mig själv. Det var i sig en anledning varför jag slutade med både föreläsningar och utredningar om området.

Så ett löfte är att på riktigt försöka ompröva och förnya perspektiven. Därmed hoppas jag också att vi kan bidra med kunskap och nya beskrivningar som kan fungera som nya byggklossar.

Vill inte upprepa mig själv

Om jag bara ska nämna några områden som inte tidigare varit med så framträdande i diskussionen har det varit grön omställning, klimatomställning och hållbarhet, psykologisk och social hållbarhet, samt social inkludering. Dessutom kan den digitala utvecklingen inte nog betonas.

Nedan pressträffen då arbetet presenterades.

Nya regeringen har gett klartecken

Det var den tidigare kulturministern Amanda Lind som skickade förfrågan till mig i början av november, men den nya regeringen (december 2021) med nya kulturministern Jeanette Gustafsdotter har tillsatt budget och därmed gett utredningen klartecken.

Jag tror inte heller att den här utredningen kommer bli så intimt förknippad med nuvarande regeringen. Det här är områden och diskussioner som funnits med i olika politiska sammanhang. Det var Leif Pagrotsky (S), först som handelsminister, senare som näringsminister, som började föra fram musikindustrin och upplevelseindustrin. Det var sedan Lena Liljeroth Adelsohn (M) som med sin stora kulturutredning myntade det begrepp som nu används, kulturella och kreativa näringar. I såväl Stockholm som på andra platser har frågan om filmstöd och andra satsningar också pendlat mellan olika politiska majoriteter.

Kreativa Sverige

Vad ska vi då kalla utredningen — och området?

Så här i efterhand kan jag konstatera att det handlat mycket om ord. Att torgföra begrepp som ”kulturekonomi” och ”konstbranschen”, liksom beskriva och definiera ”kulturella och kreativa näringar” (eller ”upplevelseindustrin”, ”kulturnäringar” eller ”kulturella och kreativa sektorn”), blev en stor del av vad jag kom att syssla med kring 2005.

Fortfarande används begreppen olika. Kulturrådet skriver ”de kulturella och kreativa sektorerna”, egentligen som direktöversättning av vad EU ofta använder.

Då i hänvisning till Kreativa Europa-programmet, som rymmer både kulturpolitiken och cultural and creative sectors.

Kreativa Sverige – det är ju egentligen effektmålet också för oss.

Uppdraget för utredningen

Vad som styr arbetet är ytterst ett kommittédirektiv (2021:100) och som kan laddas ner i pdf-form.

Utredaren ska i sammanfattning:

  • föreslå mål för arbetet med att främja och utveckla de kulturella och kreativa näringarna
  • analysera och identifiera utvecklingsbehov inom olika områden, bland annat samverkan mellan relevanta aktörer, kapitalförsörjning och offentliga stödinsatser, samt internationalisering och export
  • identifiera eventuella ytterligare områden med påverkan på de kulturella och kreativa näringarna som är i behov av utveckling
  • lämna förslag på åtgärder inom dessa områden
  • göra en tydlig prioritering bland de förslag som lämnas
  • lämna förslag till en plan för hur strategin ska följas upp och vilken aktör som ska ansvara för uppföljningen.

Taggar: , ,

Daniel Kahnemans bästa tips

  • 7 min

Nu bläddrar jag inte i böckerna. Jag googlar inte ens. Jag tänker snabbt. Är det inte emot standardrådet utifrån Daniel Kahnemans forskning?

Men jag är medveten om det – och det är väl det som han egentligen vill säga, att vi tänker både snabbt och långsamt.

Så tänk på det.

Utifrån detta övergripande råd kan man sedan bryta ner och bygga på med mängder av iakttagelser och tips.

Vad har främst påverkat mig av att ha haft Kahnemans idéer så nära i snart tio år, då vi givit ut honom som författare och sålt fler än hundra tusen böcker? Dels förstås klassikern Tänka, snabbt och långsamt, dels Brus: det osynliga felet som stör våra bedömningar, som kom våren 2021 och som är en av de böcker som vi sålde mest av under året. Här skriver jag lite mer om bakgrunden till den senaste boken (”Min bästa idé någonsin”).

Daniel Kahneman brukar beskrivas som världens mest inflytelserika, nu levande, psykolog. Han fick Ekonomipriset till Nobels minne år 2002, trots att han aldrig studerat ekonomi. Men hans forskning, som till stor del genomfördes tillsammans med Amos Tversky (död 1996), har varit banbrytande och vägledande för att förstå det mänskliga beteendet.

Här 6 egna tips

Nedan följer sex egna tips, som jag i princip följer varje dag eller då det blir tillfälle. Det finns förstås många fler. Förra året skrev jag om varför Tänka, snabbt och långsamt är den viktigaste boken för att förstå hur vi reagerade på coronaviruset.

Jag bad också några författare, forskare, vänner och bekanta berätta vad de framför allt lärt sig av Daniel Kahneman. Här är deras svar om hur Kahneman påverkat deras liv.

1. Marinera magkänslan

Lita på din magkänsla, men först imorgon. Kahneman predikar i senaste boken Brus mottot ”uppskjuten intuition”. Det kommer tillbaka till faran i att låta det snabba, vanestyrda och automatiska tänkandet (system 1) ta över, eftersom det leder till en mängd felbedömningar. Många enligt nedan.

Däremot, om du låter fakta, logik och reflektion komplettera (system 2), så hamnar du mycket närmare ett bättre beslut.

Jag är säker på att jag retar många, inte minst medarbetare, när jag säger att jag vill fundera – marinera är mitt favoritord – till dagen efter eller ibland ännu längre. Men det beror förstås på om det är ett stort eller litet beslut. Vi behöver hantera en mängd småbeslut varje dag, hela tiden, och kan förstås inte stanna upp hela tiden för allting.

Vill du hellre undvika förlust än vinna?

2. Låt inte tanken på förlust styra dig

Kahneman har några underhållande exempel på hur vi väljer tvärt emot vad som är mest sannolikt, bara för att vi inte vill förlora.

Människan vill hellre undvika förlust än vinna. Men hur kul är det? Då kan man ju lika väl stanna kvar hemma eller fortsätta göra samma sak varje dag.

Men det här är inte alltid lätt. Det handlar om allt ifrån aktieinvesteringar till affärsbeslut. Det kan vara svårt att släppa en upparbetad och bibehållen linje som man är investerad i, jämfört med att titta åt andra håll och kanske gå ditåt.

Eller i mitt fall, till hur man går in i en tennismatch, då det kan vara så lätt att falla in i ett alltför försiktigt spel, trots att det är omotiverat. (Sorry, jag är full av sportanalogier.)

Peak-end-rule på familjesemestern

3. Spara det bästa till slutet

Hur bör man lägga upp sin semester eller sin presentation? Svaret stavas på kahnemanska peak-end-rule. Människan värderar och minns framför allt höjdpunkterna och slutet, det vill säga snapshots av helheten, inte genomsnittet av helheten.

Det här är lätt att tillämpa. Det spelar inte så stor roll hur du börjar din presentation, i alla fall om du bara lyckas fånga uppmärksamheten, bara det bjuder på någon höjdpunkt och en bra avslutning.

Du kan använda formeln på varje dag eller helg. Eller på en familjesemester. Då jag i somras planerade vår bilresa i norra Frankrike var det utifrån några valda höjdpunkter – fler än en natt på det dyra slottet eller ännu fler skaldjurstallrikar hade troligen inte gjort någon skillnad – men också en bra avslutning (i alla fall för mig innebar kombinationen av Monets trädgård och katedralen i Rouen en fantastisk dag).

Börja med att skriva ner vad du tycker

4. Låt ingen prata först. Inte heller du själv

Det är nog medförfattaren i Brus, Olivier Sibony, som främst lyfter fram argumentet om att så fort någon börjar prata så är övriga påverkade. Särskilt om det är en chef eller annan ledare som inleder.

Så förslaget i boken är väldigt enkelt. Om det är något som diskuteras: Låt alla först skriva ner sin åsikt, det räcker med 30 sekunder. Sedan kan diskussionen börja.

Konkret innebär det att jag på våra utgivningsmöten låter andra komma med sina analyser först. Om jag som förlagschef och mest senior på förlaget skulle börja, ökar tröskeln för att få höra vad andra först tänkte och tyckte.

Att överföra det till familjesituationen känns nog självklar för de flesta, att först fråga barnen innan man själv börjar orera. Men metoden går att överföra till de flesta sammanhang. Såvida man inte vill påverka förstås. Det är en annan sida av samma mynt.

Bedömningar påverkas av sammahanget

5. Planera för hur andra mår

I Brus går författarna igenom varför systematiska fel sker i våra bedömningar. Den andra medförfattaren, Cass Sunstein, är den som brukar prata om hur lätt vi påverkas av väder och humör. Han är jurist och har en historia av att följt både rättegångar och offentlig policyplanering.

Om du vill ha en bra operation, se till att du får en tid på morgonen, inte sen eftermiddag. På motsvarande sätt, om du vill ha en bra diskussion med kollegorna, välj en tid och ett sammanhang som gynnar både skärpa och välmående. (En morgon, med andra ord.)

Kända knep även för den som läst andra lysande böcker, såsom När av Daniel H. Pink liksom Happy happy av Lars-Johan Åge.

Strukturerna gör fel. Lev med det

6. Alla gör fel. Men minska effekten

Livet är ett lotteri på så många sätt. Jag ska inte fastna vid det genetiska lotteriet, utan bara konstatera att det finns felaktigheter inneboende i systemen. För att de befolkas av människor.

Lärare sätter fel betyg. Läkare ger olika diagnoser. Handläggare landar i skilda bedömningar. Förläggare ser olika på möjligheter.

Från ett samhällsperspektiv och strukturellt plan, liksom i organisationer, är det ganska lätt att uppnå förbättringar (även innan bättre AI-system kan guida oss rätt).

Det är egentligen bara att läsa Brus och använda sig av de ”brusreduceringar” som föreslås. 🙂

Egentligen handlar det bara om det grundläggande i allt ovan: vi är människor och människor gör olika bedömningar, och ibland felaktiga. Det går inte att förvänta sig att allt blir perfekt automatiskt. Därför måste vi medvetandegöra och därefter korrigera för det.

***

Köp Tänka, snabbt och långsamt eller senaste boken Brus: Det osynliga felet som stör våra bedömningar — och vad du kan göra åt det i vår webbshop.

Brus: Det osynliga felet som stör våra bedömningar — och vad du kan göra åt det

Tänka, snabbt och långsamt (danskt band)

Taggar: