Horisonten

  • 1 min

Tänk att det finns en horisont där ute på havet. Vid horisonten finns en ö. Jag kan åka till den ön och utforska den. Men horisonten är ju inte borta för det. Den har bara flyttat sig.

Jag kanske ser en ny ö längre bort. Jag kan ta mig dit, men det som väntar där är ännu en horisont. Jag kan undersöka de här öarna och skaffa en massa kunskap om dem. Räkna hur många sorters växter som finns där, mäta hur högt över havet de sträcker sig. Men horisonten finns kvar. Och tack vare den kan vi röra oss till nästa ö.

Vid varje ö väntar en ny horisont.

Ett utdrag ur Jonna Bornemarks bok Horisonten finns alltid kvar: Om det bortglömda omdömet

Jonna Bornemarks tal inför riksmötets öppnande

  • 3 min

Högtidstal av Jonna Bornemark
Professor i filosofi på Centrum för praktisk kunskap, Södertörns högskola.

Eders Majestäter, Eders Kungliga Högheter
Kära folkvalda, det här talet är särskilt riktat till er.

Det finns en fråga som har smugit sig på oss långsamt, nästan obemärkt. En grundläggande fråga om hur vi organiserar samhället, och vilken sorts människor vi förväntar oss att samhället byggs av. Den har kanske först och främst blivit brännande i diskussionen om hur vi organiserar offentliga verksamheter. Jag tänker på debattartiklar som den psykologen Minna Forsell skrev i Aftonbladet: ”Vården är omänsklig, bränner ut sin personal” var rubriken. Och hon är inte ensam. Vi kan fråga oss om det är något i själva organiseringen av till exempel vården som har blivit människofientlig.

För det har hänt något märkligt. Långsamt har syftet med verksamheterna förskjutits, från att till exempel inom äldreomsorgen handla om att vårda de äldre till att vårda register och checklistor genom att följa manualer. Det har blivit viktigare att fokusera på vad det står i papprena än att fokusera på de äldre. Det här är en till synes oskyldig glidning, alla papper är ju där för att det ska bli så bra som möjligt för den äldre. Säkerställa att de får den omsorg de ska ha och inte vara utsatta för personalens godtycke. Men det är en glidning som i längden får ödesdigra konsekvenser. Kvalitetsarbetet tar plats i papprena, inte i verkligheten. Och det gör att någon utanför verksamheten ska säkerställa kvaliteten, inte de som är på plats, de ska bara lyda order. På så sätt har vi skapat ett system som ger allt mindre plats för ett professionellt omdöme. Den där förmågan att i just den här unika situationen, handla på bästa möjliga sätt. Undersköterskan som förstår när en dusch av en dement person blir ett övergrepp och när den kan genomföras. Den där kunskapen som aldrig kan generaliseras och skrivas ner i regler för att verkligheten alltid är rikare och mer mångfacetterad.

Sverige är bra på ett rationellt organiserande. Det är bra. Det kanske till och med är en svensk grundvärdering? Vi ordnar, kontrollerar och granskar tillvaron. Men har kanske denna styrka också en baksida? Bidrar den kanske till att vi skapar ett system som inte kan ta tillvara på ett professionellt omdöme? En överdriven, pedantisk rationalisering utgår från att allt går att stoppa in i ett antal färdiga boxar, men livet är rörligt, ständigt lite annorlunda och specifikt – och det är just denna känslighet inför det levande som omdömet har, men inte manualen.

Och det här problemet gäller förstås inte bara inom äldreomsorgen. Idag vittnar läkare, sjuksköterskor, barnmorskor, lärare, arkitekter, journalister, jurister, snickare, tjänstemän, mellanchefer, kvalitetsgranskare och väldigt många fler yrkesgrupper om ett växande problem. Jobbet blir tömt på mening när det allt mer handlar om att mata pappersapparaten och där bara det mätbara blir synligt.

För kanske har vi satt datorns intelligens som ideal och därmed glömt bort vad en människa kan? En dator är fantastisk på att räkna, och den artificiella intelligensen är och kommer bli fantastisk på problemlösning. Men den har inget omdöme. Den kan inte stå inför en komplex värld och fråga sig vad som är viktigt. Den har alltid redan sina mål färdiga. Med svällande räknande och problemlösande muskler bli behovet av omdöme skriande. Vi behöver utveckla det mänskliga, inte avveckla det. Förmåga till omdöme finns i varje människa, jag undrar om det är en dold kunskapsbank som vi glömt använda oss av?

Jonna Bornemarks referenser, Sommar i P1

  • 2 min

Jonna Bornemark var 3 augusti 2017 sommarvärd i P1 och listar här sina referenser (i den ordning ämnena dyker upp i programmet).

 

Cusanusläsningen utgår ifrån:

De docta ignorantia, De coniecturis, Dialogus de ludo globi, De genesi, De icone, De quaerendo Deum alla i tysk översättning i Nicolas Cusanus, Philosophische und theologische Schriften, Studienausgabe, översättare Anton Scharpff, utgivare och inledning av Eberhard Döring, Wiesbaden: Marix Verlag, 2005.

Egna texter som bygger på Cusanus:

”Försvarstal för icke-vetandet: En Marciansk läsning av Nicholas Cusanus” i Ad Marciam, red. Jonna Bornemark och Hans Ruin, Södertörn Philosophical Studies, Huddinge: Södertörns högskola, 2017

”Planerarens fronesis, intellectus och icke-vetande: en undersökning av den praktiska kunskapens djupdimensioner” i Medborgardialog – om det svåra i att mötas: praktikers erfarenheter av ett av demokratins viktigaste verktyg, red. Jonna Bornemark, Stockholm: Arkus, 2016

Mer om Centrum för praktisk kunskap, Södertörns högskola finns här:
http://www.sh.se/cpk

Siffrorna om den ökade administrationen kommer från:

Administrationssamhället, Anders Forssell och Anders Ivarsson Westerberg, Lund: Studentlitteratur, 2014

Den bok jag skriver på just nu diskuterar bland annat NPM utifrån Cusanus analyser:

Pedanternas världsherravälde: en renässansfilosofisk blick på samtidens mätbarhetssamhälle, Stockholm: Volante, up.

Forskningsprojekt om utmattning:

Marie Åsberg och Åke Nygren, Slutrapport. Depression och utmattning i människovårdande yrken. DU-projektet, Institutionen för kliniska vetenskaper, Karolinska institutet/Danderyds sjukhus (KIDS)
Karolinska institutet, 2012

Relationen till hästen har jag skrivit om i:

Kentauren – om interaktion mellan häst och människa, red. Jonna Bornemark och Ulla Ekström von Essen, Studies in Practical Knowledge nr 4, Huddinge: Södertörns högskola, 2010: ”Ekipaget: häst och ryttare eller kentaur?”, ”Livet som stör – om hästunderstödd terapi i psykiatrisk öppenvård” med Ulla Ekström von Essen, ”Att bli häst och att tämja hästen – en föreställning” med Ulla Ekström von Essen.
http://www.sh.se/cpk#!/p3/ext/content.nsf/aget?openagent&key=var_skriftserie_1315389068900

Det jag fann om graviditetens mer existentiella sidor var:

90-tal, nr 6/7 om moderskap

Senare var jag också redaktör för en antologi om graviditet som jag också skrev ett kapitel i:

”Life beyond Individuality: A-subjective Experience in Pregnancy” i Phenomenology of Pregnancy, red. Jonna Bornemark och Nicholas Smith, Södertörn Philosophical Studies, Huddinge: Södertörns högskola, 2016
http://www.sh.se/p3/ext/content.nsf/aget?openagent&key=om_amnet_1299242565537#!/p3/ext/content.nsf/aget?openagent&key=publikationer_1303209726774 

Mechthild von Magdeburg har jag bland annat skrivit om i:

Kroppslighetens mystik: filosofiska läsningar av Mechthild von Magdeburg, Volante, 2015

Taggar: , , ,

Att vara subjekt i vår tid

  • 3 min

Det här inlägget skrevs strax före Jonna Bornemark var värd i ”Sommar i P1” (3 augusti 2017).

 

Att bli tillfrågad att göra ett sommarprogram är att bli utnämnd till subjekt. I 90 minuter är man ensamt med det svenska folket och anses vara någon som har något att berätta. Det är något fint. Denna situation får mig att fundera på subjektets roll idag. På så många arenor är det subjektiva det vi försöker komma bort ifrån.

Personalen, inte minst inom välfärdsyrkena, riskerar att bli fjärrstyrda…

När det gäller nyhetsrapportering eller kunskapsförmedling är det förstås helt rimligt – även om vi också måste se att vi slutligen har vissa grundläggande värderingar som vi måste stå för. Men i tider av kvalitetssäkringar, manualer och evidensbasering har det i många yrken idag också inneburit att varje förmåga till omdöme misstänkliggörs eller ifrågasätts. Personalen, inte minst inom välfärdsyrkena, riskerar att bli fjärrstyrda och utbytbara kuggar i ett maskineri som endast utför handlingar som i detalj är regisserade av andra.

Inom framförallt låglöneyrken har arbetarna sedan industrialiseringen haft mycket lite utrymme för att vara tänkande, kännande och omdömesutövande varelser, men att få vara subjekt i sitt eget yrkesliv är en klassmarkör som fått ny aktualitet i vår tid. Tidigare var arbetare reducerade till sina kroppar, idag blir även många intellektuella och mellanmänskliga jobb formaliserade och själva subjektiviteten ska följa förutbestämda mönster. Byråkraten som utför den subjektivitet någon annan har bestämt blir mallen.

Situationen är värst för de längst ner i hierarkierna

Situationen är värst för de längst ner i hierarkierna: undersköterskor, personal inom äldreomsorgen och barnskötare. De senaste åren har vi dock också hört hur läkare, lärare, förskolelärare, jurister och journalister tappar utrymme för sina professionella omdömen och hur detta utarmar verksamheterna. Det är kanske symptomatiskt att frågan kommer upp till ytan när den når yrkesgrupper högre upp på samhällsstegen.

Men vart har då subjektiviteten tagit vägen? Även högre upp i hierarkierna uppfattar många att de inte har utrymme för omdömet utan ska följa regler fastslagna någon annanstans. Kanske beror detta på att vi har förflyttat sanningen till det generella bortanför de unika och specifika situationerna. Vi låser in oss själva i en idé om att sanningen och riktningen slagits fast av någon annan, någon annanstans och att det gäller att hålla ryggen fri och bara göra som man blir tillsagd. En inställning som innebär att vi letar efter fasta kriterier även när de inte finns.

Det här resulterar också i att de som får vara subjekt måste vara väldigt mycket subjekt eftersom de bär hela subjektspositionen på sina axlar. Kanske är detta anledningen till att vi har så stort behov av kändisar som får vara offentliga subjekt, och poliser i kriminalserier som bryter mot manualerna för att deras magkänsla säger något annat.

Ny bok på Volante

Dessa och andra frågor funderar jag också på i den bok jag skriver på just nu och som kommer att ges ut på Volante någon gång under vintern.

***

(Se också referenser till Sommar-programmet.)

Taggar: , , ,