Så har Kahneman påverkat våra liv
Vi ställde samma fråga till några vänner och bekanta: Vilken är din bästa lärdom eller favorittips utifrån Daniel Kahnemans forskning och böcker? Något som fått dig att förändra något och hur?
Det blev många svar. Många långa svar. Men så stor är den tidigare ekonomipristagarens påverkan att det finns så mycket att dela med sig av.
Ännu längre skrev Volantes förlagschef Tobias Nielsén, då han beskriver sina tips som han bär med sig i jobbet och i livet varje dag.
Micael Dahlen: Det som påverkar vår lycka
Micael Dahlen, professor vid Handelshögskolan i Stockholm, aktuell med senaste boken Sifferdjur, en i raden av böcker på Volante som mer eller mindre innehåller inslag av eller bygger vidare på Kahnemans forskningsresultat.
En av mina favoritstudier är den som visar att folk i Kalifornien är lika lyckliga som folk i Michigan, men när kalifornienborna får frågan om de är lyckligare än michiganbor blir de lite lyckligare medan motsatt gäller för michiganborna.
Kahneman kallar det fokuseringsillusionen, det är inte nödvändigtvis förhållandena i våra liv som påverkar vår lycka mest utan hur vi fokuserar på dem.
David Lagercrantz: Jag älskar att se att jag har fel
David Lagercrantz, författare som använt Kahneman och annan beteendeforskning då han byggt huvudkaraktären Hans Rekke, professor i psykologi vid Stanford university. Rekke finns med i nya romansviten som börjar med aktuella Obscuritas.
Jag är ju en vän av Volante, för att jag just älskar populärvetenskap. Jag måste vakna varje dag och ifrågasätta mina beslut, ifrågasätta om jag kan komma vidare — och då har jag haft nytta av Daniel Kahneman i att hela tiden tänka vad finns det för brus, och vad finns det för bias i de här besluten? Och kanske är det så att en del av det jag säger och en del åsikter är önskespår, att jag vill att världen ska vara på ett visst sätt… Att ständigt ha detta som en slags bildningsgång, det tycker jag är en av de mest berusande sakerna med läsning.
Gustav Almqvist: Bara så tar vi oss själva och vårt förnuft på allvar
Gustav Almqvist, forskare vid Handelshögskolan i Stockholm, aktuell med en ny föreläsning som bygger på Kahnemans forskning. (Kontakta gärna speakers@volante.se för mer information.) Han recenserade Brus i Svenska Dagbladet.
Om jag skulle koka ned ett halvt sekel kahnemansk forskning till ett enda råd skulle det lyda så här: Varken som samhällen, organisationer eller individer får vi skjuta från höften när vi fattar beslut. Vi måste tänka efter. Noga, ärligt och disciplinerat, även när det bär oss emot. Se vårt eget tänkande sådant det är.
Och våga begära av andra att de gör likadant. Bara så tar vi människor — såväl kollektivt som individuellt — vårt beslutsfattande, och därmed oss själva och vårt förnuft, på det allvar vi faktiskt förtjänar.
Malin Ekman: Var ödmjuk inför din intuition
Malin Ekman, utrikeskorrespondent för Svenska Dagbladet i USA, intervjuade Daniel Kahneman som en av få svenska journalister i samband med utgivningen av Brus.
Jag har alltid litat på min intuition. Daniel Kahneman lärde mig att vara mer ödmjuk inför den, skilja på vad som grundar sig i erfarenhet respektive impuls.
Alf Rehn: Kompetens kan vara en kreativitetsfälla
Kahneman har hjälpt mig mycket, särskilt vad gäller att tänka djupare kring hur kompetens kan vara en kreativitetsfälla. Vår utbildning och erfarenhet är ju självklart en investering, och Kahneman visade tydligt hur vi ofta övervärderar dylika. När jag jobbar med företag har detta varit ovärdeligt – att se hur ledare ofta ignorerar nya idéer och möjligheter eftersom de undermedvetet försöker skydda sin historiskt definierade kompetens.
Niklas Laninge: Jag har byggt stora delar av min karriär på Kahnemans forskning
I mångt och mycket bygger stora delar av min karriär på den boll som Kahneman satte i rullning så det blir svårt att välja bland alla lärdomar. Nog för att vi är många som påverkats av Kahnemans idéer i det privata men jag tänker främst på två lärdomar som verkligen fått mig att agera annorlunda i arbetet – i princip på daglig basis!
1. Människor är förlustaversiva, alltså det faktum att vi ofta motiveras mer av att undvika förluster än att få vinster. Som beteendekonsult tänker jag ofta på detta och försöker alltid förstå vad en förslut eller en risk kan innebära för min kund. Givetvis är det lockande att prata om alla vinster som kommer av att jobba med mig och mitt team men i ärlighetens namn så blir det alltid bäst när jag förstår hur jag kan hjälpa kunden att undvika den där förlusten eller risken.
2. Bedömningar bör börja individuellt, en insikt som jag fått med mig från Brus. Precis som de flesta ”komplicerade” jobb numera så gör jag och mitt team en hel del bedömningar. Ibland ber vi dessutom våra kunder utföra bedömningar. Sen vi läste Brus har vi verkligen blivit noga med att när en projektgrupp ska utföra en bedömning så börjar de alltid med att göra så enskilt. Därefter lyfter vi upp allas resultat. Genom att göra bedömningar enskilt minskar risken för att en person får orimligt stort inflytande samt ökar sannolikheten för att alla perspektiv får komma till tals.
Sara Henrysson Eidvall: Irriterande jobbigt men verkligen värt det!
Sara Henrysson Eidvall, chefspsykolog för Mensa globalt, till vardags konsult inom arbets- och organisationspsykologi.
Min bästa lärdom är Kahnemans modell för vårt tänkande om det snabba och intuitiva system 1 och det långsamma och eftertänksamma system 2.
System 1 är alltid i gång men system 2 kräver mer av vårt tänkande. Vid personbedömning och urval är det en bra påminnelse att de kandidater som vi snabbt och intuitivt gillar, till exempel för att hen är lång, pratsam och/eller snygg, enligt system 1, inte alls behöver vara de som har de bästa förutsättningarna att göra det aktuella jobbet.
Och då gäller det att tvinga sig att gå över till system 2 och att verkligen tänka efter: vad är det vi egentligen letar efter och planera för hur kan vi faktabaserat kan bedöma det. Irriterande jobbigt men verkligen värt det!
Gustav Källstrand: Att läsa Kahneman har fått mig att vara snällare mot mina barn
Gustav Källstrand, idéhistoriker och Nobel-expert, verksam vid Nobelprismuseum och programledare och producent för podden Idéer som förändrar världen.
Att läsa Kahneman har fått mig att vara snällare mot mina barn. Det är lätt att man kritiserar och tillrättavisar. Men när den impulsen kommer brukar jag tänka på hur Kahneman visar att vi har lätt att dra fel slutsatser om samband. Exemplet som har fastnat handlar just om återkoppling, och just då om frågan om beröm eller kritik är mest effektivt.
När Kahneman arbetade för det israeliska flygvapnet berättade officerarna för honom att de hade börjat ge mer kritik. De hade nämligen märkt att piloter som fick beröm efter en övning flög sämre nästa gång, medan de som fick kritik flög bättre. Kahneman, som ju gillade att vara motvals, tänkte direkt att detta lät underligt.
Han pekade på att de som fick beröm fick det eftersom de flugit bra. I genomsnitt kommer de dock inte prestera lika bra varje flygning, så deras prestation kommer gå ner. På motsvarande sätt hade de som fick kritik underpresterat, och i snitt höjde de sig till nästa flygning. Hade man gjort dåligt ifrån sig var det helt enkelt lättare att förbättra sig än om man flugit bra. Att man fick kritik eller beröm behövde alltså inte spela någon roll – och i det här fallet kunde Kahneman visa statistiskt att officerarna hade överdrivit betydelsen av sin återkoppling.
Så tänker jag också på barnen. Det är klart att om jag klagar på dem så kanske de kommer plocka upp kläderna i hallen nästa gång. Men de kanske de hade gjort också om jag inte gnällt. Troligast är dock att de inte hade gjort det, oavsett om jag klagade eller inte. Så då tänker jag att med så liten evidens så är det faktiskt både roligare och klokare att inte gnälla. Och vet jag ändå inte vilken återkoppling som hjälper så är det väl lika bra att ge beröm.
Helge Thorbjørnsen: Vi har en väldigt stark tendens att överfokusera på små händelser
Helge Thorbjørnsen, författare, forskare och professor i marknadsföring vid Norges Handelshøyskole (NHH) och aktuell med boken Sifferdjur: hur siffrorna styr våra liv (på norska Tallskalle).
Yrkesmässigt är det självklart Kahnemans arbete inom kognitiv psykologi som har lärt mig mest. Forskningen runt prospektteori och inte minst kognitiva skevheter använder jag nästan dagligen.
Privat har jag blivit mer och mer fascinerad av Kahnemans arbete inom hedonistisk psykologi. När negativa händelser sker i livet är det väldigt nyttigt att påminna sig själv om hans focusing illusion: även om en liten sak i livet ändrar sig, är ju allt annat helt som förut.
Vi människor har en väldigt stark tendens att överfokusera på små händelser och en bristande förmåga till att zooma ut. Det har fått mig att bli mindre sur på tillvaron, på småsaker som går fel och på planerade händelser som blir inställda på grund av Covid.
Alexander Norén: Kahneman lärde mig att stanna upp och tänka efter
Alexander Norén, journalist och programledare på SVT, har intervjuat de flesta Ekonomipristagare till Alfred Nobels minne. Han har som skrivit böckerna Magkänslans intelligens: vetenskapen bakom bra beslut och Nudge: så funkar det.
Kahneman lärde mig att stanna upp och tänka efter. Om det som känns rätt, verkligen är det. Under vilka omständigheter det faktiskt är så, och när ”magkänslan” istället är falsk och leder mig in i en beslutsfälla. Han har gett oss en vetenskaplig karta för smartare beslutsfattande.
Björn Hedensjö: Humör och väder kan få helt oproportionerligt inflytande
Björn Hedensjö, psykolog och författare och en av programledarna för podden Dumma människor, som ägnade ett helt avsnitt åt boken Brus. På Volante har han givit ut boken En perfekt natt.
Jag älskade att läsa om situationsbrus i boken Brus. Hur situationsspecifika och irrelevanta faktorer som humör och väder kan få helt oproportionerligt inflytande över vårt beslutsfattande. Det gör att jag blir ännu mer uppmärksam på sånt och hur det eventuellt kan påverka mig och beslut jag fattar.”
Brus: Det osynliga felet som stör våra bedömningar — och vad du kan göra åt det
