Pelle Snickars och Per Strömbäck är tillsammans redaktörer för antologin ”Myten om internet” där några av Sveriges och världens mest intressanta röster samlats för att förändra och nyansera bilden av internet, och inte minst blottlägga vilka som har gynnats av de rådande föreställningarna. Delar av boken kommer att presenteras i Almedalen och släpps sedan i sin helhet i september på Volante förlag.
Vill du veta mer, boka ett recensionsexemplar eller har andra frågor? Kontakta Olle Grundin på Volante, olle[@]volante.se 08-7021519
PER STRÖMBÄCK är redaktör för Netopia, ett forum för digitala samhällsfrågor som syftar till att bidra med nya perspektiv i debatten om internet. Per har sin bakgrund inom dataspel, både som spelutvecklare, spelförläggare och branschrepresentant. Han är redaktör för antologin ”Gratis? Om kvalitet, pengar och skapandets villkor” som Volante gav ut 2009. Läs mer på netopia.se
PELLE SNICKARS är medievetare och verksam som forskningschef på Kungliga biblioteket. Pelle har sin bakgrund i filmvetenskap och har under de senaste åren aktivt deltagit i debatten om samtidens digitala revolution, framför allt genom återkommande artiklar i SvD – och främst med fokus på hur ’det digitala’ påverkat medielandskapet överlag. Han har också drivit en rad bokprojekt kring informationssamhällets förändring, och publicerat ett flertal antologier om bland annat digital fotografi, YouTube, fildelning och nu senast om Apples iPhone. Läs mer på pellesnickars.se
Varför gör ni en bok om ”Myten om internet”?
STRÖMBÄCK: Det enkla svaret är: för att det behövs! Internet berör alla och diskuteras av alla, från politiska debatter om datalagring, myndighetsbeslut om trafikavgifter, mediestormar kring kommentarsfälten och allmänhetens frågor om trygghet. Men utgångspunkten är att internet är något svårbegripligt, som bara experterna förstår. Det blir ett samtalsklimat där bara några få har rätt till en åsikt, trots att det är en av de stora samhällsdebatterna idag. Det vill vi belysa. När man skärskådar teserna om internet som något fritt, öppet, som sprider demokrati och yttrandefrihet, att anonymitet är en garanti för integritet och så vidare, framträder en extremliberal, närmast samhällsfientlig, diskurs vars tydliga vinnare är en handfull teknologiföretag i Silicon Valley. Den diskursen vill vi ifrågasätta.
SNICKARS: Mina utgångspunkter är delvis annorlunda än Pers – men det finns också samstämmighet. Jag är intresserad av nätets dubbelhet; å den ena sidan ett slags utopisk öppenhet och enorma möjligheter, å den andra sidan behovet av reglering eftersom frihet alltid är relativ. Det är för mig ett slags myt; nätet kommer inte att infria alla förhoppningar. Juridiken sätter sina gränser och ekonomin andra – men tekniken har potentiellt möjlighet att övertrumfa allt. Ett aktuellt exempel är den olösta konflikten (där samtal just strandat) om e-böcker och och e-lån. Idén om nätet som demokratiskt och fritt bibliotek går helt enkelt inte ihop med byggnationen av en e-marknad för böcker.
Vilka skribenter ska medverka och från vilka perspektiv?
STRÖMBÄCK: Jag är väldigt glad över blandningen av skribenter och perspektiv! Flera utländska namn, Mariam Kirollos som är akademiker och demokratiaktivist i Kairo kritiserar bilden av sociala medier i den arabiska våren och menar att den illusionen låter väst fortsätta att göra affärer med auktoritära regimer. Amerikanen Robert Levine skrev fjolårets bästa bok i ämnet, Free Ride. I Myten om internet utvecklar han sina resonemang om hur intäkter på olika sätt förts över från de som investerar i innehållet till de som distribuerar det, i längden en ohållbar utveckling. Och Helienne Lindvall som till vardags är krönikör på The Guardian skriver om yttrandefrihet i teorin och praktiken. Därutöver de bästa svenska pennorna, Anders Rydell, Paul Frigyes och Anders R Olsson är alla välkända för de som följt den här debatten. Och Lisa Ehlin är ett nytt stjärnskott!
Vilka är de vanligaste myterna om internet?
STRÖMBÄCK: En av mina favoriter är myten att internet är något neutralt, som skapats av användare och entusiaster, där alla har lika möjligheter. I själva verket är internet skapat genom statliga investeringar och en massa lagstiftning och öppenheten är på de starkas villkor.
SNICKARS: En annan myt är den om den folkligt användargenererade webben och begrepp som aktiv och passiv. Wikipedia skrivs av en procents användare, YouTube är helt beroende av professionellt innehåll (som alltid är mest populärt) etectera. De flesta av oss är så kallade ”lurkers” – vi bidrar inte med annat än att passivt läsa, se eller lyssna. Men det gör oss förstås inte till sämre nätanvändare.
Varför är de viktiga att ”avtäcka”?
STRÖMBÄCK: Allt fler delar av våra liv blir digitala: arbetsliv, umgänge, samhällsliv, service och mycket mera. Digitaliseringen påverkar nästan alla delar av vår tillvaro, till och med för de som inte själva använder internet. Det är en enorm samhällsomvandling som skett på ett par decennier och takten ökar. Jag är positiv till den utvecklingen, men det är viktigt att vi har möjlighet att påverka och att det demokratiska samtalet har människorna som utgångspunkt.
SNICKARS: Det är egentligen inte konstigare än att det finns behov av att nyansera bilden av Internet. Det är en synnerligen heterogen kommunikationsform som är många saker samtidigt – men framför allt handlar det om teknologi. Många känner inte till att merparten av alla ändringar på Wikipedia sker automatiskt av så kallade bots, till exempel. Att öka kunskapen om hur ’det digitala’ fungerar är enligt min mening viktigt; nätet har inte skapats av Gud utan av olika konventioner och lösningar, ofta med ett visst intresse som drivkraft. Att Google driver ett slags öppenhetsindustri till data, sajter och innehåll handlar ju förstås om att det tjänar deras syften att sälja mer annonser.
Vilka myter om internet har ni själva hållit för självklar sanning och sedan omvärderat?
STRÖMBÄCK: Nästan allihop! På ett plan är den här boken en beskrivning av min egen resa från okunskap till insikt. Ta myten om anonymiteten, jag såg länge internet som ett frihetsprojekt där anonymitet gentemot staten var det viktiga. Men med tiden har anonymitetens problem blivit tydliga, tänk t ex på kommentarsfältsdebatten i höstas eller händelserna i Bjästa häromåret när en ung flicka blev offer för en nätmobb efter att hon utsatts för ett sexuellt övergrepp. Egentligen borde man snarare prata om osynlighet och den osynligheten gör oss omänskliga. Samtidigt är anonymitet helt nödvändigt i vissa sammanhang, t ex för whistleblowers eller kriminella som vill samarbeta med polisen. Den dubbelheten är typisk för de här myterna, de uppfattas som självklarheter eller orubbliga principer men när man skärskådar dem upptäcker man en massa problem och konflikter. Så egentligen handlar det om nyansering istället för fundamentalism.
SNICKARS: Själv är jag fascinerad av begrepp som öppenhet och slutenhet – alltså, ett slags myt om att öppenhet alltid är bäst – och hur det förra alltid förefaller vara något eftersträvansvärt, men där det senare kanske trots allt fungerar som den digitala domänens spjutspets. Apple är det bästa exemplet. Världens högst värderade företag är lika slutet som nätet är öppet – och i kraft av detta dominerar de en rad digitala sektorer. Varför då?
Hur kom ni på att skriva en bok tillsammans?
STRÖMBÄCK: Våra bakgrunder och perspektiv vill jag ska ge Myten om internet en sorts spänning, att det finns olika sätt att tolka innehållet. En diskussion mellan bokens pärmar. Pelle är nog den i Sverige som funderat mest över hur internet påverkar hur vår kunskap skapas och sprids. Min egen bakgrund är ju som kreatör och branschperson, så jag har själv upplevt hur villkoren för skapandet förändrats i o m digitaliseringen. Myten om internet var mitt initiativ men jag insåg tidigt att min blick var för enögd, att bjuda in Pelle var ett snilledrag.
SNICKARS: När Per hörde av sig om denna bok funderade jag en tid. Vi tycker ju olika i en del frågor, kanske framför allt hur Lagen egentligen bör tillämpas i den digitala domänen. Men jag har alltid gillat att Per varit uppriktig med den åsikt han har; inget hymlande här inte – pang på. Dessutom är han mycket kunnig i nätfrågor. Som medieforskare gillar jag också att vrida och vända på frågeställningar, och den nätekonomi som Per ägnat sig åt vill jag veta mer om. Väl online har innehållsindustrins stora dilemma ju varit att få folk att betala igen; de apparater och tjänster som är nätets förutsättning köper vi dock glatt. Det här har jag funderat en del på de senaste åren, och möjligen svängt en aning i exempelvis fildelningsfrågan. I längden är det ju ohållbart med en innehållsekonomi som inte går runt; här har de argument som bland annat Per fört fram i debatten varit centrala.
Hur tror ni att boken kommer att tas emot? Vem ska läsa den och varför?
STRÖMBÄCK: Alla som är intresserade av den här debatten borde läsa den. Med tanke på de senaste årens uppmärksamhet kring allt från Wikileaks, ACTA-avtalet, FRA-lagen och nämnda kommentarsfältsdebatter så är det många! Varje dag är det nyheter om de här ämnena i svenska medier. Mest hoppas jag att boken ska diskuteras och kritiseras. Jag ser det som början på en debatt, inte en slutreplik.
SNICKARS: Jag instämmer. Samtidigt finns det förstås en paradox i att vi 2012 fortsatt måste publicera en gammal bok för att diskutera det nya nätet.
Vilken fråga om nätet är viktigast under 2012?
STRÖMBÄCK: Syrien och de postsovjetiska diktaturerna överskuggar allt. Här handlar det om liv och död för oppositionella. De riskerar allt för att få demokrati och frihet i sina länder, precis de värden som västerländska företag lever på och anser sig försvara. Men svenska Ericsson säljer övervakningsutrustning till den syriska diktaturen och Telia lämnar ut information om sina abonnenter till säkerhetstjänster i bland annat Vitryssland. Det är två av de företag som vi är mest stolta över i Sverige, men nu har de blivit en skamfläck.
SNICKARS: Jag menar att vi under den senaste tiden sett flera tecken på ett slags digital mognad – som också paradoxalt nog lett till en del anti-digitala uttryck i böcker och online. Jag tror att under 2012 kommer denna mognad att accentueras, men med följden att vi möjligen också gradvis blir lite mer kritiska till nätet som företeelse. Kanhända rör vi oss mot ett slags trendbrott; har vi inte alltmer socialt trötta medier till exempel?
Avslutningsvis, en lite ledigare fråga: gillar ni blommor?
STRÖMBÄCK: Haha, ja särskilt så här års. Polar Rose heter ett företag i Malmö som uppfunnit ett system för ansiktsigenkänning på webben. Det låter som en fin blomma!
SNICKARS: Ja, näckrosor. Har inte sett några på flera år – men jag har några som bakgrund på skärmen.
