Historien om Judehuset på Klippgatan är icke berättad för det är inte en traditionell framgångssaga, den handlar inte om hur judar från Danmark och Tyskland snabbt skaffade sig höga positioner inom näringsliv och kultur, som Aschberg, Thiel, Bonniers och Josephson. Det är snarare en historia om hur fattiga judar från Östeuropa trängs i trånga bostäder på Södermalm, och därifrån lyckas ta sig in i och upp i det nya landet.

en historia om hur fattiga judar från Östeuropa trängs i trånga bostäder på Södermalm

– Boken skildrar en mängd olika människoöden, vill du plocka ut en absolut favorit av dessa och berätta helt kort?

Jag fascineras av historien om Petrus Marjasin. Han kommer hit från Ryssland, passar väl in i sitt nya hemland, är aktiv i Årsta Båtklubb – bland annat som kassör under sex år – har ett hjärta som alltmer klappar för Sverige, och när kriget bryter ut 1939 anmäler sig som volontär i försvaret, där han utbildas till sjukvårdare.

Petrus har en son, Sigvard, vars hjärta också klappar men för den nya judiska staten, och även han blir volontär. Men han flyger ner och slåss för Israel 1948, kommer sedan hem 20 år gammal, gör politisk karriär och slutar som landshövding i Örebro.

När man slutade folkskolan började man direkt att jobba

Många minns författaren Per Molander för hyllade böcker som Ojämlikhetens anatomi och Condorcets misstag. Våren 2025 utkommer äntligen hans återkomst till författandet: boken En invasiv art – Så tog företagen över världen. Vi ställde några frågor till honom när vi befinner oss i väntans tider, efter att boken gått till tryck men före dess ankomst.

Ursprungligen presenterade du En invasiv art för oss med titeln MIDAS-koden. Vad står Midas för?
– MIDAS är en sorts genetisk kod för de dimensioner där juridiska personer är överlägsna oss vanliga fysiska personer. M står för mobilitet, I för immortality eller odödlighet, D för diktatur, A för amoralitet och S för storlek.

Och apropå titeln, på vilket sätt menar du att företagen är en invasiv art?
– Företagen, eller mer allmänt juridiska personer, är fiktiva skapelser som har släppts ut i människans samhällen över hela jorden och som är så konkurrenskraftiga att de har trängt in i alla delar av människors tillvaro. De producerar maten vi äter, husen vi bor i, kläderna vi har på oss och mycket annat. Under senare decennier har de också börjat kolonisera vårt inre för att utnyttja informationen i kommersiella eller politiska syften. De är skapade av människan och liknar därmed vad man i ekologiska sammanhang kallar GMO, genetiskt manipulerade organismer, som saknar naturliga fiender.

Min bok bidrar till att fylla en lucka här.

Ett viktigt begrepp i boken är ”juridisk person”, ett annat ”begränsat ansvar”. Alla kanske inte har begreppsapparaten till 100 % klar för sig – varför är dessa begrepp viktiga och vad står de för?
– Juridiska personer är fiktiva personer som har samma möjligheter som vanliga personer av kött och blod att ingå avtal, tjäna pengar, betala skatt osv. Det finns offentliga juridiska personer – stater, kommuner, EU osv. – och privata – företag, stiftelser m.fl. Mycket har skrivits om de offentliga, mindre om de privata, och då oftast av personer som har en okritiskt positiv inställning till dem. Min bok bidrar till att fylla en lucka här. Begränsat ansvar innebär att den som investerar i ett aktiebolag inte riskerar mer pengar än dem som investerats. Innan lagar om aktiebolag kom till under industrialiseringen kring mitten av 1800-talet var delägarna personligen ansvariga för de kostnader som de åsamkade andra, vilket kunde innebära stora risker. Med aktiebolagens begränsade ansvar frigjordes stora mängder kapital – fler vågade investera – vilket bidrog till den ekonomiska utveckling vi har sett under de senaste tvåhundra åren. Samtidigt var traditionellt skolade jurister allvarligt oroade över att man på det här sättet skapade en asymmetri mellan rättigheter och ansvar. Erfarenheten visar att oron var befogad.

Från Ostindiska kompaniet till dagens tech-oligarker – vill du säga något om det historiska perspektivet på frågan?
– Det nederländska ostindiska kompaniet (VOC), skapat 1602, kan sägas vara det första aktiebolaget i modern mening: ansvaret var begränsat, andelarna accepterades som betalningsmedel, och det uppstod snart en handel med dem, som på dagens börser. Men företaget ägnade sig åt långväga handel med lyxvaror som kryddor, tulpanlökar och porslin och hade inte någon större påverkan på vanliga nederländares liv. Det som har skett under de drygt fyrahundra år som gått sedan dess är att företagen har vuxit i antal och storlek, brett ut sig över allt fler områden och framför allt blivit politiskt mäktigare. De problem som vi nu ser i USA är inget olycksfall i arbetet; det är den logiska konsekvensen av en utveckling som pågått i sekler men som accelererade under 1900-talet och nu kommer till fullt uttryck.

Mattias Öberg är en av Sveriges främsta toxikologer och författare till boken Ingen anledning till oro – Sanningen om PFAS och Sveriges största giftskandal. Vi ställde några frågor till honom om den kommande boken.

– ”Sveriges största giftskandal” är ämnet för din bok. Varför är just PFAS så farligt?

PFAS utvecklades för att vara extremt hållbart och bryts inte ner i miljön. De är evighetskemikalier som har lätt att sprida sig i mat och vatten. Vissa varianter ansamlas i kroppen och kan öka risken för en rad olika sjukdomar som cancer och hormonsjukdomen PCOS. Dessutom påverkas immunsystemet och fosterutvecklingen negativt.

– Och vari består skandalen?

Efter PFAS-rättegången i Blekinge ville jag förstå varför det kunde gå så illa utan att någon slog larm. Det jag upptäckte var betydligt värre än jag kunnat ana. Kunskapen om riskerna med PFAS hade funnits sedan decennier, men dolts av industrin. Samtidigt var det tydligt att forskare och myndigheter i Sverige inte klarat uppgiften att skydda dricksvattnet. Trots detta lämnades de drabbade helt utan stöd. Beskedet som invånarna fick var att det inte fanns någon anledning för oro.

Kunskapen om riskerna med PFAS hade funnits sedan decennier, men dolts av industrin

– Du är toxikolog och forskare – men också vetenskapskommunikatör med flera poddar i bältet och till och med en Guldörat-utmärkelse för Årets avslöjande för din podd Spotify Dok: Mörkt vatten (som också handlar om PFAS-skandalen). Hur upplever du att arbetet med en bok skiljer sig från det berättande du tidigare ägnat dig åt?

Bokens dramaturgi och stil har hämtat mycket från mina tidigare poddar. Det är ett högt tempo och flera olika röster som gestaltar en komplex fråga. Jag tror inte på att skriva läsaren på näsan utan vill låta tankarna växa fram naturligt. Fördelen med en bok är att man inte behöver återupprepa saker då läsaren själv kan stanna upp och reflektera, men visst saknar jag ibland möjligheten att lägga in ljudeffekter och musik.

– Vad blev du mest överraskad över under researcharbetet med podden och boken?

Jakten på fakta och ansvar har förändrat min syn på forskningen – att kunskap och makt är så tätt sammanflätade. Hotet mot människors hälsa består inte bara av brist på kunskap utan att okunskapen ibland är konstruerad genom strategisk påverkan som utnyttjar akademins inneboende svagheter. I min egen forskning använder jag termen captured science – fångad vetenskap.

Jakten på fakta och ansvar har förändrat min syn på forskningen

– Vad hoppas du att boken ska betyda för de drabbade människorna i Kallinge – och för alla oss som med största säkerhet också har höga PFAS-halter i blodet …?

Hopp och upprättelse. Genom att uppmärksamma deras lokala kamp vill jag visa hur enskilda människor faktiskt kan göra skillnad. Samtidigt vill jag att omgivningen ska förstå hur frågan egentligen berör oss alla och kommande generationer. Att både kunskapen och makten förs tillbaka till de drabbade känns jätteviktigt. Och vi är ju faktiskt alla drabbade genom att vi har evighetskemikalien i våra ådror.

I boken Rätt räcker inte går författarduon Klas Hallberg och Per Kristensson en holmgång mot ett samhälle präglat av en övertro på mätetal, processer och riktlinjer. Där vanliga människor ute i våra organisationer inte får, vill eller vågar göra vad som krävs i ögonblicket för att skapa värde för kunden. Vi ställde dem några frågor inför lanseringen av boken:

– Klas Hallberg och Per Kristensson, ni har tidigare skrivit boken I kundens skor tillsammans (kom ut 2020). Är Rätt räcker inte en uppföljare eller en ”stand alone”, skulle ni säga?

Vi skulle säga att den är tämligen ”stand alone”. Man behöver inte ha läst I kundens skor för att kunna relatera till den. Däremot kommer man att känna igen både manér och vissa grundantaganden från I kundens skor, framför allt organisationers utmaningar vad gäller att skapa värde för kund, patient och medborgare.

– Boken är ju full av konkreta exempel på en massa tokigheter som uppstår när vi är mer upptagna av att inte göra fel än av att göra rätt. Vad beror det på – tror ni – att vi är så fruktansvärt ängsliga för att göra fel?

vi är intoleranta med andras misstag

I princip behöver vi nog rekommendera dig att läsa hela boken, för det här är en av de stora frågorna vi problematiserar, och vi kommer tyvärr inte fram till ett svar som ryms inom en enda mening. Men om vi ändå skulle försöka så handlar det om en övertro på mätbara nyckeltal vilket kan resultera i att i lurar oss själva att vi skapat värde bara för att det lyser grönt i rutan. Det är lättare att fokusera på att inte göra fel än att skapa värde för någon annan. Detta i kombination med att vi är intoleranta med andras misstag och vi skäller därför ut varandra för mycket och hänger ut varandra i både sociala media och redaktionell media. Rädsla är tyvärr en av samhällets mest exploaterade råvaror och boken kommer därför bland annat fram till att vi själva måste utmana både våra egna och andras rädslor mer.

– Kan ni bjuda på ett favoritexempel ur boken på när rätt inte räcker?

Uuhhjj, det blir svårt, för det är ju så MÅNGA. Men om vi ändå skulle välja ett favoritexempel så är ett nog Peter på Gotland som fick nej på sin bygglovsansökan, med motivationen att det gick en väg genom Peters kök. Peter gick och kollade, och kände sig helt säker på att det inte gick någon väg genom köket. När han återkopplade till den ansvarige fick han bland annat svaret: ”Vi vet att det inte går någon väg där i verkligheten, men det finns en väg på kartan – och det är kartan som gäller”.

Aaah…älskar´t!

– Varför är det viktigt att ge våra medmänniskor råg i ryggen och mod att använda sitt omdöme?

För att mer värde ska skapas i samhället, och för att fler människor ska uppleva mening i sitt arbete.

fler människor ska uppleva mening i sitt arbete

från en uråldrig tradition till en ny generation rappare

Vårt största misstag när det gäller Ryssland är att vi har tolkat Ryssland utifrån vår egen logik och rationalitet, som vi projicerat på Ryssland.

Vi behöver göra mer snabbare.

Jag tror på folkbildning och att samhället byggs med kunskap.

Vi kan lita på att Ryssland inte kommer att förändras under överskådlig tid.

21 januari 2025 släpper vi som årets första bok Per Schlingmanns Strategiskt berättande. Vi tog tillfället i akt att ställa några frågor till författaren inför utgivningen.

– Du har ju skrivit ett antal böcker tidigare – både på egen hand och tillsammans med medförfattare. Ändå känns det som att Strategiskt berättande är en ”kärnbok” i ditt författarskap, stämmer det?

Det stämmer absolut! På något sätt har mina tidigare böcker och allt jag gjort lett mig hit. Häromdagen stötte jag på ett pressklipp från när jag för över tio år sedan pratade på Berättarfestivalen i Skellefteå. Redan då pratade jag om strategiskt berättande och därefter har jag under tio år adderat erfarenheter som lett fram till boken som kommer nu i januari.

På något sätt har mina tidigare böcker och allt jag gjort lett mig hit

– Du pekar i boken på att vi är på väg från masskommunikation till masskonversation – ett skifte som, när man tänker på det, känns omvälvande på riktigt. Hur tycker du att detta skifte märks som mest konkret?

Låt oss lyfta några av vår tids stora framgångssagor: Donald Trump som tydlig segrare i amerikanska presidentvalet eller företag som Caia eller SKIMS*. Dessa framgångar är ett resultat av en ny form av berättande i en värld av masskonversation.

– Skulle du beskriva Strategiskt berättande som en handbok?

Verkligen. Det är en handbok för den som vill bygga sitt egna narrativ och använda berättandet för att nå sina mål. Samtidigt är det en bok för den som vill förstå vår samtid och avkoda andras berättelser.

en bok för den som vill förstå vår samtid och avkoda andras berättelser

– Vem ser du som den primära läsaren? Vilka grupper av människor kommer att ha allra störst nytta av dina insikter?

Jag hoppas att många ska tycka att boken är intressant. För kommunikatörer och ledare hoppas jag att boken kan fungera som en handbok för att utveckla kommunikationen och göra ledarskapet mer berättande. Men jag hoppas nå ut bredare för att öka förståelsen av vårt nya kommunikationslandskap och vad det betyder.

Gör ledarskapet mer berättande!

– Du är ju känd (och prisad) som kommunikatör, och kanske mest känd för en bred publik som ”spinndoktorn” bakom Nya moderaterna. Du är dessutom föreläsare och moderator, samt regelbunden nyhetskommentator. Och förutom allt detta har du skrivit skönlitteratur och ägnat dig åt dramaturgi på hög nivå.
Vilken av alla dina roller har du haft störst glädje av i jobbet med boken?

I boken skriver jag om min egen resa till berättelsen. Egentligen går det inte att rangordna något som varit viktigare än annat. Men samtidigt finns det två erfarenheter som jag ändå tror står ut.
Det ena var när jag gav mig in i politiken och fick förmånen att arbeta med förnyelsen av moderaterna och leda flera valkampanjer.
Det andra var när jag började skriva skönlitteratur. Jag tror att det som egentligen har format mig är kombinationen av erfarenheter – allt ifrån kommersiellt berättande till politisk kommunikation och litterärt berättande. Jag är övertygad om att nyfikenhet och ett holistiskt tänkande är det bästa sättet att bli framgångsrik i berättelsens tid.

Nyfikenhet och ett holistiskt tänkande är det bästa sättet att bli framgångsrik

*Bianca Ingrossos sminkföretag Caia och Kim Kardashians underklädesmärke SKIMS är exempel på en ny typ av varumärken som kännetecknas av de stora nätverken som ofta är kopplade till varumärket, den nära och öppna relationen till kunderna, samhällsansvaret, snabbheten – och att de kan vara stora och mycket nära sina kunder men samtidigt okända för allmänheten.

Sverker Sörlin är idéhistoriker och professor i miljöhistoria – och en av världens mest ansedda forskare. I Snö – en historia återkommer han till det breda populärvetenskapliga berättandet men utvecklar samtidigt genren sakprosa med hjälp av experimentella inslag och inslag av genrehybrid. Detta i ett försök att skapa mindre förenkling och i stället mer berörande komplexitet. ”Om det finns faktaresistens behövs mer inlevelse och litterär kvalificering”, menar han. Vi ställde några frågor inför bokens lansering.

– Snö är den senaste boken i ett författarskap som nästan inte låter sig överblickas. Men vad har den för plats i ditt författarhjärta?

En helt central plats. Snö har följt mig genom livet som inget annat material. Jag är kanske litet extrem, men jag är samtidigt rätt så typisk för många svenskar, tror jag. Vi är ett vinterfolk.

Snön representerar skapelsens skörhet.

– Du beskriver snön som ett ständigt föränderligt, närmast magiskt element, och din relation till snö känns närmast andlig. Hur eller när började du tänka på snö på det viset?

Jag hade tidigt sådana upplevelser, redan som barn. Men medveten om dem blev jag inte riktigt förrän jag började kunna se Sverige och Norden utifrån, genom vistelser utomlands. Jag skildrar särskilt ett slags uppenbaralse jag hade av nordisk konst på ett museum i Toronto då jag var i trettioårsåldern. Men kunskap hjälpte till. Jag hade börjat förstå hur nationella berättelser fungerade och snön ingick i vår.

– Det finns ett stort internationellt intresse för Snö, den är i förväg såld till flera stora länder och språkområden. Vad är din analys av det?

Att ämnet ligger i tiden. Men varför det? Jag tror att snö mer och mer börjar framträda som ett sårbart element, kanske det mest sårbara av alla. Snön är mjuk och flyktig. Den representerar en del av det som är det finaste i skapelsen.Samtidigt försvinner den mer och mer. Dess tysta reträtt är kuslig, och kusligast av allt är att det är vi själva som svarar för den långsamma utplåningen av den genom att ständigt släppa ut mer växthusgaser. Detta samband är ingen nyhet. Men snön erbjuder en utdragen spänning kring hela förloppet och blottlägger konsekvenserna i miljoner människors vardag. Snö som är glädje och ljus vandrar mot sorg och mörker. Den representerar vår tragiska belägenhet. Det tror jag förklarar det stora intresset. Det är som vanligt: vi vill läsa om oss själva, även om våra synder, kanske särskilt om dem. 

– Snö är inte bara en oerhört vacker och innehållsrik text, det är faktiskt också ett konstfärdigt ting, med en formgivning av Lukas Möllersten som du själv i högsta grad varit delaktig i processen bakom. Var det viktigt för dig och i så fall varför?

Det var mycket viktigt. Jag hade också ganska många idéer om form och om det visuella och jag är mycket glad över hur lukas fick till alla lösningar. 

– Vad hoppas du att Snö-läsaren ska få med sig för känsla eller insikt, om du ska nämna en?

Ödmjukhet. Det är en känsla vi borde ha mer av. Respekt för skapelsen. Snön representerar skapelsens skörhet. Och att känna ödmjukhet inför den är helt grundläggande för att vi ska kunna motivera de handlingar och de uppoffringar som behövs.

Läs ett utdrag ur boken Snö – en historia här.

15 november 2024 kommer Nina Svanbergs debutbok Utpekad: Goaren – Einár, Dumle och hon som överlevde. Nina är dock redan en ärrad (bokstavligen) reporter som bevakat flera ämnen och geografiska platser. På senare år har hon jobbat på Expressen där hon framförallt skildrat den svenska kriminella miljön. Vi ställde några frågor till henne inför boklanseringen.

– Du har arbetat som krimreporter sen 2017 och bevakat några av de största fallen senaste åren. Vad är det med mordet på Einar som tagit sig under skinnet på dig?

Jag kom nära i och med att jag vid den här tiden hade påbörjat ett researcharbete där jag intervjuade gängkriminella om den negativa livsspiralen de befann sig i. En av dem jag djupintervjuade befann sig mitt i det och var med när Einár mördades. Jag fick en unik inblick och sedan fortsatte jag bara, eftersom varje sten jag lyfte på ledde till en annan.

– Boken innehåller helt unikt material, som tidigare inte publicerats. Vad rör det sig om?

Det handlar bland annat om tidigare opublicerade intervjuer med dels Dumle, som var med när Einár mördades, men det är också dagboksanteckningar som han skrev på datorn som jag fått tillgång till. Dumles flickvän berättar också om hur det är att vara flickvän i en sånt här sammanhang – och om hur hon överlevde efter att även Dumle mördades. Boken innehåller även fler detaljer om flera händelser före och efter oktober 2021.

Dumles flickvän berättar också om hur det är att vara flickvän i en sånt här sammanhang

– Vad har den här historien – och den här boken – kommit att kosta dig rent personligen?

Mycket övertid! Jag hade hoppats att boken kan bidra till debatten om vad vi förväntar oss av vad vittnen och målsäganden ska bidra med när polisen utreder grova brott. Einár ville inte medverka när polisen utredde kidnappningen och hans anhöriga var också mycket rädda att prata. I boken pratar även Adel, den andra rapparen som var med i det där källarförrådet när mordet skedde, och jag pressar honom att berätta mer. 

– Ordet ”goare” kan nog många studsa på. Vad betyder det och när kommer det med i Språkrådets nyordslista?

Att goa någon betyder att ge förövarna en plats för var offret befinner sig. Haval goade Einár exempelvis, genom att ta honom till en plats där förövarna kunde hämta honom. Vi har senaste åren sett flera exempel på detta och det är ett typiskt modus i den gängkriminella miljön. Man kan behöva tryckish och goish, det vill säga en lägenhet att vara i innan och efter brottstillfället och att en medhjälpare (goare) säger var personen är och när. 

– Kommer mordet på Einár lösas en dag, tror du?

Det finns fortfarande personer som kan berätta mer och med dagens teknik finns möjligheterna att chattar kan peka polisen i rätt riktning. Mordvapnet har till exempel inte hittats än. Samtidigt har polisen sagt att man tror sig veta vilken kriminell gruppering som ligger bakom mordet. Men de sista pusselbitarna saknas eftersom spåren de haft aldrig räckt för ens en häktning. 

Hej Historiepodden-Robin! Du bokdebuterar med ett ambitiöst tvåbandsverk, Historien om Norrland. Inför boklanseringen vill vi på förlaget be dig lista några favoriter ur historien som ett sätt för läsarna att lära känna dig lite närmare.

– Vilken är din favorit-KUNG?

Adolf Fredrik. Äldre historiker har öst galla över den kung som bara är känd för att han dog efter att ha ätit för mycket. I själva verket regerade han tålmodigt under den frihetstid som ställde frågor få svenska kungar före honom tvingats ta ställning till.

– Vilken är din favorit-EPOK?

Allt är 1800-tal. Från luciafiranden och olympiska spel till demokrati och genikult. 1800-talet är det avgörande seklet för allting vi idag dras med. Allt det bra och allt det dåliga.

Allt är 1800-tal.

– Vilket är ditt favorit-LAND?

Albanien förtjänar mer uppmärksamhet än vi ger det. Under kommunistregimen bröt diktatorn Enver Hoxha med både Sovjetunionen och Kina. Europas fattigaste land spenderade det lilla man hade på att bygga bunkrar för att vara beredd på den dagen NATO och Warszawapakten gemensamt skulle attackera. Bland kommunistiska monument, vackra berg och paradisstränder finns oerhört mycket att fascineras av.

Albanien förtjänar mer uppmärksamhet än vi ger det.

– Vilken är din favorit-PLATS?

Storforsen mellan Arvidsjaur och Älvsbyn är Europas största oreglerade fors. Det är en mäktig plats som jag upplever få människor känner till.

– Vem är din favorit-FÖRFATTARE?

Den författare jag läst mest är Stephen King. Mikael Yvesands Häng city är den bok som påverkat mig mest de senaste åren. Jag är dessutom svag för Éric Vuillards korta historiska berättelser. Bäst är Dagordningen.

Tack, Robin! Du har också svarat på ”de vanligaste frågorna om Norrland”, vilket vi bjuder på här!