Volantebloggen

På Volantebloggen får du senaste nytt från oss: nyheter om titlar, evenemang och vad som händer bakom kulisserna.

Micael Dahlen om SIFFERDJUR: ”Jag var tvungen att skriva den här boken”

Handelsprofessorn Micael Dahlen har nyligen blivit rankad som nummer 2 i världen inom sitt forskningsfält.

Men vilken betydelse har sådana siffror? Stor betydelse. Alla siffror har betydelse, vilket får en mängd konsekvenser. Det visar Micael i sin nya bok Sifferdjur: hur siffrorna styr våra liv.

Om någon har älskat siffror så är det just Micael Dahlen. Han har gjort räknandet till en konstform och i fantasifulla experiment lyckats siffersätta till och med våra känslor av lycka. Därför är den nya boken på sätt och vis också en uppgörelse med den omåttliga kärleken till siffror.

För något har hänt. Ur boken:
”Utvecklingen är epidemisk. Vi befinner oss i en sifferdemi där siffrorna letar sig in allt mer i våra liv, i allt vi gör och är, påverkar hur vi beter oss, vilka beslut vi fattar och hur vi tänker, känner och mår.”

Vad fick dig att skriva den här boken?

Jag kände att den verkligen behövde skrivas. Plötsligt såg jag förändringarna och effekterna överallt, i det stora och det lilla. Ser ni vad jag ser!?

Den blev så angelägen att jag till slut var tvungen att skriva den.

Inget blir sig riktigt likt när du läst den.

Hur sammanfattar du själv boken i tre meningar? 

En bok om samhället och tiden vi lever i och en bok om dig. Eller om din partner eller chef. Inget blir sig riktigt likt när du läst den.

Boken känns helt ny — med både ny forskning och nya idéer — samtidigt som den bygger vidare på sådant som du har forskat, skrivit och talat om tidigare. Från marknadsföring och konsumentbeteende, till frågor som hänger ihop med ålder, lycka, meningen och träning. Finns det någon sfär dit siffror inte når?

Nä, det var just det. De har smugit sig in överallt, utan att vi riktigt förstått det.

Vid föredragen: Alla känner sig träffade

Du kommer även hålla en del föredrag utifrån din nya forskning och boken Sifferdjur? Från regeringskansliet till företag. Vilka reaktioner har mött hittills när du har talat om hur siffror styr oss?

Alla känner sig träffade, det är höjda ögonbryn och tappade hakor, mycket skratt och ett visst mått av förskräckelse. Det är alltid väldigt roligt att se och kul att få prata om.

Du har beskrivit Sifferdjur som nya Nextopia. En sak som slår mig är alla nya begrepp och ord som fångar in utvecklingen. I den boken så satte sig, utöver nextopia, även förväntningssamhället. Nu tror jag vi kommer vi börja prata om försiffrade, sifferdjur och sifferdemi.

Nya Nextopia

Vad menar du annars när du säger nya Nextopia?

På samma sätt som Nextopia sätter den fingret på samtiden och en skenande utveckling vi är mitt uppe i. Jag hoppas den också på samma sätt blir en bok alla pratar om och får oss att tänka till kring oss själva och samhället.

Boken är skriven ihop med Helge Thorbjørnsen, som även han är professor vid en Handelshögskola, fast i Norge. Ni har suttit på olika håll och skrivit och forskat, mitt under pandemin. Hur har ni jobbat ihop?

Vi har jobbat ihop på samma sätt som vi brukar göra i olika forskningsprojekt, vi skickar dokument fram och tillbaka mellan oss vid alla möjliga tider på dygnet alla dagar på året och har väldigt kul. Helge är den enda jag vet som blir glad som ett barn på julafton när vi får resultaten från en ny studie, även på julafton.

Vi har gjort en massa studier

Just det. Boken är baserad på din och Helges forskning, som redan fått en del uppmärksamhet, till exempel i Vetenskapsradion. Berätta om forskningen!

Vi har gjort en massa studier, stora och små, och kommit på riktigt kreativa sätt att testa och mäta hur människor använder och reagerar på siffror både rationellt och känslomässigt, till och med rent kroppsligt. Allt från sanningsbedömningar till samarbetsvilja, rädsla, kärlek och till och med kroppstemperatur. Experiment, observationer, enkäter, beräkningar och intervjuer.
Boken ges ut parallellt och samtidigt i Norge av förlaget Vigmostad & Bjørke med titeln Tallskalle.

“Livet går ut på att hela tiden lära sig nya saker”

I september 2021 utkommer vännerna Jan Gradvall och Magnus Lindkvist med en bok tillsammans: Kreativ friktion. Vi ställde dem några frågor …

Varför är ni så maniskt intresserade av det här ämnet?

Jan: Jag har intervjuat människor i 40 år. Den första intervju jag gjorde var med punkbanden Spy och IQ55 när jag var 16.
Genomgående i alla intervjuer jag gjort – oavsett om det gällt ABBA eller Joan Didion eller skådisarna i Avengers eller unga forskare – har varit att jag själv ska försöka förstå hur de arbetar, tänker, skapar. Det är det som är kärnfrågan i allt jag gjort. Genom att pumpa andra på information har jag också lärt mig att själv lösa problem.

Magnus: Det här ämnet är mitt liv. Kreativ friktion är det som driver och motiverar mig.

Har ni egentligen kommit fram till något?

Jan: Ja, vikten att aldrig någonsin stå still. Livet går ut på att hela tiden lära sig nya saker.

Magnus: Att det alltid går att referera till Depeche Mode oavsett ämne.

Boken är ju sprängfylld av olika anekdoter och exempel. Har ni några favoriter och varför?

Jan: När Magnus berättade om att hemligheten med att gå på lina med en balansstång inte handlar om att vara stilla utan att vara i konstant rörelse.
Det tänker jag på nästan dagligen, går att överföra till så mycket, äktenskap, barn, allt.

Varför boken — om man lyssnat på podden “Gradvall+Magnus”, eller läst Gradvall i en massa år, eller hört Magnus från scenen?

Jan: Boken är ett destillat av vad vi båda lärt oss på var sitt håll. Jag får ofta frågan ”Det där du sa… var kan jag hitta mer om det?”. Nu har jag äntligen ett tydligt svar, läs vår bok.

Magnus: Podden är basen men att göra transkript på den hade inte funkat. Så vi skrev om allting och har gjort mer gediget. Det är den här boken vi själva skulle vilja haft när vi började.

Förresten… hur träffades ni?

Magnus: När jag gick på Handels intervjuade jag Janne i augusti 2002. Han påstår att han kommer ihåg det men jag tror han ljuger.  Sen gjorde jag mitt allra första trendseminarium i januari 2003 och bjöd in honom.

Jan: Jag såg Magnus stå där och prata framför en anslagstavla, intensivt pratande, och tänkte: ”Antingen har han rymt från anstalt eller också är han ett geni. Oavsett vilket vill jag bli kompis med honom”.

 

 

 

“För att hantera detta, både som samhälle och som individ, måste man vara flexibel”

Under ett helt år kastade sig Maria Eriksson, författaren till Delad: Min berättelse om tillit, teknik och att hyra ut sin toalett, ut i delningsekonomin – för att arbeta friare, dela sitt liv med främlingar och tänja på sina egna gränser. Nu plötsligt har ord som “gigjobb”, “samvaro” och “äventyr” fått andra betydelser. Vi ställde några frågor om vilka lärdomar hennes unika experiment kan ge oss under brinnande corona-kris.

Foto: Sofia Runarsdotter

I din bok använder du appar och delningsekonomi dels för att försörja dig, men framför allt för att möta nya människor öga mot öga. Just nu när det är oklokt att träffa alltför många främlingar, men har du några tips för att connecta med andra digitalt?
Det är ju ändå otroligt coolt hur digitala verktyg kan hjälpa oss att ha kontakt med andra i den här situationen, hur det digitala kan göra oss mer sociala. Min mamma, som är 70+, sitter hemma nu och en kväll fixade jag en matkasse till henne med lite fredagsmys, och så köpte jag samma mat till mig och min sambo. Sedan körde vi videosamtal med henne, och det blev nästan lika bra som att äta middag ihop IRL, just eftersom vi också åt samma mat.
Annars har vi mycket kontakt med min sambos familj och våra vänner i Argentina som inte får gå ut. Och de blir ju på ett sätt lika nära nu, som de vi känner här i Sverige, när geografiska avstånd plötsligt spelar mindre roll. Så det kan ju vara ett tips att ta tillfället i akt att höra av sig till vänner som bor någon annanstans och som man träffar sällan. Vi hade faktiskt AW med några kompisar i Malmö häromdagen, som vi inte sett på flera år, men nu äntligen blev det av. Många har ju lite mer tid nu också. Kanske finns det någon som du alltid velat få kontakt med? Passa på att ta chansen nu!
Det gäller att titta åt rätt håll bara
Du gjorde ditt experiment efter Sveriges senaste splittrande nationella diskussion, den så kallade flyktingkrisen. Nu stängs gränser världen över medan Sverige bygger sin strategi på tillit till experter och medmänniskor. Ser du några paralleller eller tydliga skillnader? Tror du att tillit mellan främlingar kommer att öka eller minska efter detta?
Ja, jag ser tydliga paralleller i hur det som händer nu bidrar till en polarisering i den politiska debatten. På nationell nivå har de politiska aktörerna varit relativt samstämmiga, än så länge, men bland olika debattörer ser jag tydliga skillnader i hur man förhåller sig till Sveriges krisstrategi, som delvis tar sig uttryck i hårda ord och känsloyttringar. Dessutom finns det såklart en koppling till just en ökad nationalism och en fara för att vi börjar betrakta omvärlden som något främmande och farligt. För mig som vill se en öppen värld där människor kan röra sig över gränser, oavsett om det handlar om migration eller resande, finns det mycket att oroas av, nu likväl som då.
Samtidigt finns det, precis som under flyktingkrisen, otroligt fina initiativ i civilsamhället där många privatpersoner hjälper varandra på olika sätt. Där människor till exempel, apropå tillit, går och handlar åt främlingar och litar på att de ska få betalt. Det skulle ju inte gå att isolera äldre om det inte fanns så många som ställer upp med praktisk hjälp. Så det finns verkligen många positiva berättelser och jag hoppas förstås att det är de som kommer att göra bestående förändring. Det gäller att titta åt rätt håll bara.
En “gig-jobbarmentalitet” kan vara väldigt värdefull
Många branscher befinner sig i gungning just nu, och allt fler måste se sig om efter nya arbetsmöjligheter. Hur ser du att delningsekonomin och gigjobben påverkas av världsläget? Är det nu man ska satsa på gigekonomin eller är det bäst att söka sig tillbaka till traditionella heltidsjobb?
Vi ser ju idag många som varslas även från heltidsjobb, så ett sådant är ju ingen garanti för att men sitter säkert i en osäker tid. Tvärtom tror jag ibland att det kan innebära en falsk trygghet. Men jag skulle inte heller rekommendera någon att säga upp sig i dagsläget för att satsa på gig-jobbande. Däremot har ju olika leveranstjänster av exempelvis mat fått ett väldigt uppsving nu så det är ju en del av gigekonomin som växer.
Framför allt tror jag att det är viktigt att dra lärdomar på lite längre sikt: arbetsmarknaden förändras snabbt, gamla jobb försvinner, nya tillkommer och ibland uppstår kriser som nu. För att hantera detta, både som samhälle och som individ, måste man vara flexibel och beredd att lära sig nya saker, helt enkelt vara beredd på förändring. Där tror jag att en “gig-jobbarmentalitet” kan vara väldigt värdefull. En annan aspekt av det är ju att inte lägga alla ägg i samma korg; har jag en arbetsgivare står hela min försörjning och faller med att jag får behålla jobbet där. Om jag däremot har många olika uppdragsgivare, och kanske olika färdigheter – oavsett om det är som konsult, gig-jobbare eller något annat – så är chansen större att något av de jobben klarar sig igenom krisen. För egen del brukar till exempel en del av mina intäkter bestå i att hyra ut rum via Airbnb, den verksamheten ligger ju helt nere nu, men tack vare att jag också har uppdrag som skribent så kan jag försörja mig.
Ofta är det rädsla som hindrar oss från att vara mer “why not”
Sist men inte minst: under ditt år i delningsekonomin anammade du en ny attityd – att istället för att alltid ifrågasätta och tänka ”yes, but…” börja ställa frågan ”why not?” Har du något tips till de som efter två månader av hemmajobb mest fastnat i soffan, för att kunna få in lite “why not” i vardagen? 
Jag tror verkligen att de där perioderna när det händer lite mindre i våra liv kan vara otroligt värdefulla för att få nya kreativa idéer om vad man vill göra. Det kanske kan leda till en förändring längre fram. Så till att börja med skulle jag nog rekommendera att ta en paus från TV-serier och digitala AW:s en kväll och bara ta en promenad istället. Eller vad som helst som gör att tankarna kan löpa lite mer fritt. Åtminstone för mig brukar det vara tillfällen då jag blir mer medveten om vad det är jag tycker är viktigt och vad jag skulle vilja göra mer av. Lite tid för introspektion, helt enkelt. Kanske ger det idéer hur jag skulle vilja förändra något som jag inte trivs med i mitt liv?
Sedan kan man ju utnyttja den tid man kanske sparar in nu på olika aktiviteter som annars brukar finnas i vardagen till något som man velat göra länge. Lära sig ett nytt språk eller laga ny mat eller vad det kan vara. Sedan tror jag att sådana här tillfällen när vi ruskas om av omständigheterna också kan ge perspektiv på saker. Ofta är det nog rädsla som hindrar oss från att vara mer “why not”, men vad är det värsta som kan hända? Vill du färga håret grönt, eller skaffa en hund eller säga upp vänskapen med en person – ja, det kanske inte är så farligt om man jämför med mycket annat här i världen. Testa!
Förhandsboka Delad här!

Ny på Volante/ MATTIAS PETTERSSON: Jag tror på omvägens princip

En ny medarbetare här på Volante har tagit plats vid hörnskrivbordet i vårt stora rum mot gatan — vi kallar det redaktionsrummet. Mattias Pettersson har i augusti börjat som ny förläggande redaktör på Volante. Han kommer senast från många år på Bonnierförlagen och en tjänst på Semic som redaktör.

Vilken är din favoritvolantebok?

Max Tegmarks Liv 3.0 är ett stycke svindlande, omvälvande och oupphörligt fascinerande läsning om vad som är att vänta i framtiden – och vad som redan händer omkring oss. En helt annan sorts intelligens som har några miljoner års försprång på både människor och maskiner är förstås fåglarna, som man lär sig helt makalösa saker om i Jennifer Ackermans Bevingad intelligens.

Du har jobbat på förlag den största delen av ditt yrkesliv. Varför blev det så?

Att dagligen få vara med och välja ut, forma och förädla böcker, det är väl nästan förklaring nog? Men det började väl med att jag var familjens bokmal, som sedan med stor förtjusning började jobba i bokhandel – tills jag fick upp ögonen för att man kunde jobba med böcker redan innan de kom färdigtryckta till bokhandeln (och dessutom sitta ner och dricka kaffe vid ett skrivbord på arbetstid). Att jag är vetgirig och allmänbildningstörstande är väl också en del av förklaringen – bättre sysselsättning för att mätta såna behov får man leta efter. Mig får ni bära ut från redaktionen när min yttersta deadline är kommen.

Hur kommer det märkas att du börjar på Volante? Någon ny typ av böcker eller favoritgrepp i bokredaktörandet eller produktionen som kommer sticka ut?

För mina kollegor kanske mest genom en ökad grad av visslande och nynnande på redaktionen – något jag glatt gör utan att riktigt tänka på det. Utåt och för utgivningens del tänker jag att det kanske kommer dyka upp lite extra om människans strapatser och äventyr ute i rymden och biografier om hängivna vetenskapsmän och forskare – förr och nu.

Och så har jag ju arbetat många år med illustrerad facklitteratur, så det kanske rent av dyker upp någon extra titel av det slaget.

Vilka böcker sätter du annars igång med?

Jag är just mitt uppe i Brad Stones på alla sätt häpnadsväckande och inte så lite underhållande Världens största butik – biografin om Jeff Bezos och Amazon (kommer ut 14 oktober). Makalöst intressant om hur Jeff Bezos med en dåres envishet och inte så få koleriska utbrott (inom Amazon kända som s.k. knäppar) skapade världens största butik (och på köpet samlade ihop världens största personliga förmögenhet) – och nu bland annat siktar på att ta människor ut i rymden, på tal om fascinationen för folk i omlopp.

Dessutom är jag i gång med barnläkaren Jonas F Ludvigssons kunniga och erfarna Barnläkarens guide – farligt och ofarligt från nyfödd till tonåring (i bokhandeln 11 november), som verkligen kommer att bli en given bok för ALLA föräldrar att ha hemma. Doktor Jonas ger oss olika patientfall baserat på sin långa praktiska erfarenhet inom vården, så man får verkligen en fördjupad insikt bortom den lite trista, opersonliga och inte alltid helt entydiga informationen på nätet.

Du har en särskild vana att promenera mycket varje dag. Varför?

Enkla svaret: Det är ett lätt sätt att röra lite mer på mig. Men det handlar lika mycket om att ta mig en stund för att sortera tankarna efter en arbetsdag och klura på nya idéer. Promenadens och tankeverksamhetens förhållande är ju något som redan de gamla grekerna lyfte fram. Jag överväger nästan att börja prata högt på promenaderna också, i någon sorts Platon-dialog med mig själv, men tänker att det kanske är lite för tidigt i livet att bli känd som den där göken på Götgatan.

Dessutom tror jag alltmer på att praktisera omvägens princip i vardagen – att ta den längre eller mindre givna vägen hem för att upptäcka nya saker och i all enkelhet ge sinnena och tankarna vidgade vyer och upplevelser.

“Vi visste båda att han skulle dö”

Volante ger ut DöBra Kortleken i samarbete med forskningsprogrammet DöBra på Karolinska Institutet. Här berättar Lena, en av dem som använt kortleken inom ramarna för DöBra-programmet, om att använda kortleken tillsammans med en döende anhörig. 

Jag använde korten tillsammans med min pappa. Vi visste båda att han skulle dö inom en mycket snar framtid och jag frågade om han var intresserad av att titta på korten.

Valde ut fem kort utan att tveka

Pappa satt vid köksbordet och var fruktansvärt trött och bläddrade igenom kortleken raskt och valde ut fem kort utan att tveka. Han orkade inte prata så mycket efter det men vi kunde prata om korten lite senare. ASIH [Avancerad sjukvård i hemmet, red. anm.] fick se de utvalda korten och frågade särskilt om korten ”Att ha förtroende för min läkare ” och ”Att inte bli kopplad till medicinska apparater”.

Det var bra att de klargjorde vad han menade med medicinska apparater för det gjorde att vi förstod att pappa ville vara smärtfri och skulle acceptera den morfinpump som sattes in någon dag senare när han inte längre orkade prata och att han kände sig trygg med läkarkontakten.

Hjälpte oss barn att förstå

Korten som handlade om att inte vara till en belastning för sin familj hjälpte oss barn att förstå varför pappa valde att tillbringa sitt sista dygn på en palliativ enhet tillsammans med oss barn.

Det var helt odramatiskt att använda korten och de hjälpte oss att ha fokus på de saker som var viktigast för pappa hans sista vecka i livet.

IMG_4216Det här var korten han valde.


DöBra Kortleken har använts för att förbättra vård i livets slutskede, men finns nu tillgänglig för allmänheten. Du hittar den på bokus och adlibris. För vårdenheter, organisationer och företag med förfrågningar om kortleken, kontakta elina@volante.se

“Döendet är först och främst individuellt”

Volante ger tillsammans med Karolinska Institutet ut DöBra Kortleken, ett samtalsverktyg som gör det lättare att tala om det tyngsta. Vi frågade med. dr. Olav Lindqvist om döden, kortleken och vilket som är hans eget viktigaste kort.

Du leder forskningsprogrammet DöBra tillsammans med Carol Tishelman, och projektleder också Så vill jag ha det i livets slutskede (Swe-ACP). Varför väljer man att arbeta med död och döende?

Det finns säkert många skäl för att arbeta med döende, död och sorg, sannolikt olika för olika människor. När Carol och jag (som båda tidigare arbetat som sjuksköterskor med vård i livets slutskede) i olika sammanhang berättar om DöBra brukar vi säga att ett skäl till att vi håller på med detta är betydelsen av att främja öppenhet kring frågor om döende, död och sorg, att skapa arenor eller platser för att de som vill ska ha möjlighet att samtala om dessa frågor (frivilligheten är mycket viktig). Ett annat skäl är orättvisorna i vården i livets slutskede, att det är olika villkor för befolkningen beroende på diagnos, var man bor, var man vårdas osv. Slutligen, och kanske viktigast, är att detta är något som händer oss alla förr eller senare, genom döende och död av någon som står oss nära och slutligen vår egen död. 

Att dö är inte en och samma händelse för alla, inte en erfarenhet, inte en enkel
stereotyp av försämring eller förfall.

Olav FyrkantMed. dr. Olav Lindqvist, Karolinska Institutet.

Sverige är ett i hög grad sekulariserat land, men det är inte vårt enda kulturella särdrag. Hur skiljer sig döendet i Sverige från andra länder?

I forskningsprogrammet DöBra så jämför vi inte situationen i Sverige med andra länder. Som jag ser det så är döendet först och främst individuellt och olika, oavsett om den sker här i landet eller någon annanstans. Vi har alla olika sätt att förehålla oss till den kultur vi växt upp i och den bakgrund vi har.

En av drivkrafterna är att synliggöra det individuella

Till exempel vad gäller religion och tro, så är min erfarenhet att den ibland är ett stöd, ibland inte. En av drivkrafterna bakom vårt arbete med DöBra Kortleken är just att synliggöra det individuella, samtalet om hur jag vill ha det i livets slutskede. Frågan får mig att tänka på ett citat av sociologen Allan Kellehear, vars idéer om ett folkhälsoperspektiv på döende, död och sorg till stor del ligger till grund för DöBra:

Att dö är inte en och samma händelse för alla, inte en erfarenhet, inte en enkel stereotyp av försämring eller förfall. Döendet täcks inte av vad vi vet om sjukdom, trots att sjukdom är en vanlig orsak till död. Döendet handlar inte alltid om försämring och hopplöshet, trots att både försämring och förtvivlan ofta är förknippat med livets slutskede. Döendet kan vara snabbt eller långsamt, heroiskt eller förnedrande, representera ett helt liv eller vara oväntat förändrande. Döende människor kan visa kontroll och autonomi eller rädsla och beroende. Att dö är som att leva, därför att döende människor är levande människor – de är inte döda, ännu.[1] (egen översättning)

Att göra något med händerna, och kanske inte hela tiden behöva titta någon djupt i ögonen, underlättar samtalet

DöBra utspriddDöBra Kortleken.

Det kan väcka stor ångest att tänka på att man ska dö. Varför är det viktigt att diskutera och reflektera kring sitt eget döende?

Först och främst för att det är en oundviklig del av våra liv, men frivilligheten är som sagt mycket viktig. Erfarenheter vi gjort och som forskning också visar är att många vill tala om döende, död och sorg, men att man inte riktigt vet hur, att tillfällen och kanske platser för detta saknas. DöBra Kortleken är här ett verktyg för att underlätta samtalet, det ger en form för samtalet, jag behöver inte i förväg i detalj ha funderat ut och formulerat hur jag vill ha det utan kan ta ställning till de olika påståendena. Dessutom tycks det också vara så att detta med att göra något med händerna, och kanske inte hela tiden behöva titta någon djupt i ögonen, underlättar samtalet.

Mina val är ingen hemlighet för de som står mig nära

Vill du dela med dig av ditt viktigaste kort i kortleken?

Njae, egenligen inte… utifrån resonemanget ovan om att dessa frågor är individuella, att vi ser olika på vad som är viktigt, och att det inte finns ett rätt svar eller facit. Mina val är ingen hemlighet för de som står mig nära, men ens egna unika prioritering och samtalet kring dessa val är själva huvudpoängen med DöBra Kortleken. Sedan ska inte valen av vad som är viktigt ses som huggna i sten, det är förhoppningsvis starten för fler samtal om döende, död och sorg. Men om ni skulle tvinga mig utse det viktigaste kortet skulle jag säga ”Valfritt alternativ”, detta därför att om det är något som är särskilt viktigt för mig och inte finns med bland de 37 påståendena kan jag ändå lägga till det.

 

För intervju med någon från DöBra-programmet, kontakta press@volante.se. DöBra Kortleken finns att köpa på Bokus och Adlibris.


[1] Kellehear, A. (2009). Preface. In A. Kellehear (Eds.), The Study of Dying – From Autonomy to Transformation (pp. xiii-xiv). Cambridge: Cambridge University Press. (egen översättning)

 

Varför ska du kollapsa på Diabetesgalan? Fyra frågor till Jihde

Den 14 november kl. 20.00 direktsänds Sveriges första diabetesgala på TV3. Leder galan gör Peter Jihde, som i boken Jihdes diabetes samlat intervjuer med diabetiker, erfarenheter av sjukdomen och ett och annat recept.

Vi fångade honom och medförfattaren, hustrun Karin Jihde för fyra snabba.

–> Köp boken på Bokus eller Adlibris eller i din lokala bokhandel.

IMG_3635Foto: Olle Nordell.

 

Varför behövs en Diabetesgala?

Peter: Diabetesgalan behövs för att täta en kunskapslucka i det svenska samhället. Och att samla in pengar till kampen mot en snabbt växande, dödlig folksjukdom.

Jag vill visa hur läskigt det är att uppleva

Peter, du har mystiskt berättat att du ska insulintesta dig till gränsen och kanske faller ihop på scen. Vad vill du visa med detta?

Peter: Vad jag vill visa är hur det ser ut när en diabetiker får lågt blodsocker. Hur läskigt det är att uppleva. Som drabbad och som medmänniska.

En bok som behövs

Er bok ”Jihdes diabetes” är en bok om att få beskedet att man har en dödlig sjukdom, men framför allt om hur man hittar en väg för att leva med en sådan. Vilka reaktioner från läsare har ni mött?

Peter: Positiva reaktioner. En bok som saknats. En bok som behövs.

Karin: Vi får höra att läsare som känner till diabetes känner igen sig i många av berättelserna. Andra har lärt sig nya saker om diabetes. Båda grupperna har blivit berörda. Det känns fint.

Det finns några recept också i boken. Några nya matfavoriter?

Peter: Alla nya matfavoriter tävlar om en plats i en eventuell, ny bok!

Karin: Chili på högrev. Men korvmackan överger han aldrig.

IMG_3637
Peter Jihde tillsammans med Molly Sandén och andra medverkande i boken. Foto: Olle Nordell.

Håkan Liljemärker berättar om sitt självlysande omslag

se_afrika_front170704

Håkan Liljemärker är en av Sveriges främsta formgivare – och med omslaget till Ngũgĩ wa Thiong’os Se Afrika överträffade han våra förväntningar med råge. När ljuset släcks lyser kontinenten i mörkret, något som verkligen knyter an till titeln så väl att den inte ens behövdes tryckas på framsidan.

Vad är tanken med omslaget?
– Den självlysande kontinenten är en dygnet-runt-påminnelse om rättigheter – skyldigheter – möjligheter. Bakgrundsbilden visar en webbhistorik av favicons (ikoner i webbläsarens flik) från besök på hemsidor under några dagar, som både visualiserar gränslös kommunikation i en globalisering, där Afrika spelar en betydande roll, och samtidigt kopplar till historien och traditioner.

Hur får man en så snygg webbhistorik?
– Med Iconic History. Ett Chrome-tillägg som skapar en favicon för varje webbadress du besökt. När jag inverterade ikonerna så blev bilden också något som påminner om viss konst och textil från kontinenten.

Hur och var kom du på idén?
– Titeln ÄR idén. Och den tillkom förmodligen sådär 50 meter under ett flygplan som skulle land på Bromma flygplats. Jag brydde mig aldrig om att söka någon annanstans. “Se Afrika” är lite som hämtat ur en pekbok och i motsättningen mellan det banalt självklara i titelns uppmaning och det som i realiteten tydligen inte är lika givet – att Afrika med 55 länder och en befolkning på 1,2 miljarder är en gigantiskt och viktig del av världen – såg jag en möjlighet att använda ett maximalt simpelt formspråk till ett maximalt avgörande budskap. Lika värden, lika villkor. Inte ens när jag släcker lampan på kvällen ska jag komma undan. Det vore fint om jag då ler och samtidigt får dåligt samvete. Jag vill också nämna att förlaget kom med synpunkten att titeln på framsidan kändes överflödig i det här utförandet. Tack!

Har du gjort fler självlysande böcker?
– Nej. Jag hade ett förslag på ett självlysande omslag till en skräckroman för ett par år sedan men förlaget tyckte det blev för dyrt.

 

 

Joanna Rose: “Någonting knuffar på, men ingen vet vad.”

Hon har precis släppt boken Kosmiskt pussel – försöken att förstå universum. I sin bok skildrar Joanna Rose de senaste hundra årens stora upptäckter i universum och berättar historierna bakom dem. Men den handlar också mycket om vad vi inte vet.

Vem är du?

– Jag är vetenskapsjournalist som har skrivit en massa och gjort otaliga radioprogram både om kosmos och om filosofi, dels som redaktör på Forskning & Framsteg och tidskriften Modern filosofi, dels som producent och programledare för Filosofiska Rummet i P1.

Det handlar om människans förmåga att se och tolka sin kosmiska omgivning.

Det har kommit många böcker om astrofysik och upptäckter i världsrymden. Vad är det som gör just din bok unik?

– Det är människorna. Kosmologi som är läran om världsrymden är lika gammal som människan själv – vi har sedan urminnes tider tittat upp mot himlen och undrat. Den moderna kosmologin skiljer sig nog från alla de tidigare föreställningar genom att den faktiskt bygger på observationer och mätningar. Fortfarande handlar det dock om människans förmåga att se och tolka sin kosmiska omgivning. På så sätt är kosmologin också människans verk, och jag tycker att det är oerhört spännande att bidra med det mänskliga perspektivet. Därför valde jag också som motto till boken ett citat från den polske filosofen Leszek Kolakowski som sade att “I hela världsalltet finns inte en brunn så djup att den mänska som lutar sig över inte ser sin spegelbild”.

Hur fick du idén att skriva den?

– Jag har som journalist hållit på med kosmologi i trettio år, nästan lika länge som den moderna kosmologin utvecklats. Under den tiden har jag träffat många spännande forskare, varit med på konferenser och läst kopiöst mycket om vetenskapens bilder av universum. Så jag ville dela med mig av allt det spännande jag varit med om.

Det har skakat om bilden av världsalltet flera gånger om.

Vilka tycker du är de mest revolutionerande upptäckterna hittills under 2000-talet?

– Som sagt, det är ganska nytt att kosmologin har fått siffror att räkna med, och det har skakat om bilden av världsalltet flera gånger om. En sådan omskakande upptäckt kom 1998 – att universum expanderar allt snabbare. Någonting knuffar på, men ingen vet vad. Favoritupptäckten är nog gravitationsvågor med ursprung i två kolliderande svarta hål. Einstein förutsade vågorna för 100 år sedan men de uppmättes först 2015.

En extrafråga: Vad tror du om universum som du inte kan bevisa?

– Jag tror att vi är ensamma i hela världsalltet. Och det förpliktigar.

Fyra frågor till Mattias Eriksson

Vi ställer fyra frågor till Mattias Eriksson, chefsaktiestrateg på Nordea, vars bok Köp billigt – sälj dyrt släpps nu i dagarna på vårt imprint BookHouse. I boken går Mattias Eriksson igenom hur du praktiskt analyserar och värderar aktier. Det är inte särskilt svårt att jobba lite smartare med sitt aktiesparande – och därmed tjäna mer pengar.

pressbild

Vem är Mattias Eriksson?

Jag älskar aktier och har förmånen att arbeta med min hobby. Och skriva böcker om den. Jag gör vad jag kan för att ha roligt både på jobbet och utanför. Förutom att läsa årsredovisningar och räkna på bolag gillar jag att umgås med min familj, resa och spela tennis.

 

Du är aktiechef på Nordea, vad innebär det?

Att jag ägnar dagarna åt att försöka hjälpa människor att bli bättre investerare, att spara smartare. Pengar är viktigt och med ganska enkla medel går det att få en större förståelse för aktiemarknaden och därmed bli en mer framgångsrik aktiesparare. Det är inte så svårt och det behöver inte ta så mycket tid.

Jag ägnar arbetsdagarna mycket åt att hitta köpvärda bolag och att kommunicera det till våra kunder och till media. Det handlar om att läsa, räkna, skriva och träffa bolag. Det gäller att hela tiden vara uppdaterad på vad som händer i världen och i bolagen.

 

Snart debuterar du med ”Köp billigt och sälj dyrt”. Varför har du skrivit boken?

Just för att jag vill hjälpa människor att bli bättre investerare. Med boken får läsaren en inblick i hur aktieanalys går till i praktiken och min förhoppning är att läsaren ska lära sig analysera aktier som proffsen. Det är inte så svårt som du tror.

Jag har läst många böcker om aktier och jag tycker att det finns en lucka i utbudet av aktierelaterad litteratur. På den ena sidan finns det relativt simpel litteratur som blir så enkel att den inte säger så mycket. På den andra sidan finns ”tegelstenarna”, de riktigt tunga böckerna, som är svåra att ta till sig för gemene man. Med min bok vill jag sammanfläta dessa två ytterligheter. Aktieanalys till folket, helt enkelt.

Alla vill ju köpa billigt och sälja dyrt, men hur gör man? Med boken får läsaren de verktyg som behövs för att avgöra om förväntningarna som aktiemarknaden ställer på ett bolag är höga eller låga. Köp när förväntningarna är låga och sälj när förväntningarna är höga. Med andra ord: köp billigt och sälj dyrt. Aktiemarknaden handlar om förväntningar och att bemästra dessa är nyckeln till framgång.

 

Varför är det så kul med pengar egentligen?

För att det ger frihet att göra roliga saker. Pengar skapar även en trygghet. Personligen gillar jag tävlingsinslaget, att få pengar att växa så mycket som möjligt.

*

Köp billigt – sälj dyrt köper du på Bokus, Adlibris eller i din lokala bokhandel. Finns även som ebok på till exempel Dito.se.