Hur är företag en invasiv art?
Många minns författaren Per Molander för hyllade böcker som Ojämlikhetens anatomi och Condorcets misstag. Våren 2025 utkommer äntligen hans återkomst till författandet: boken En invasiv art – Så tog företagen över världen. Vi ställde några frågor till honom när vi befinner oss i väntans tider, efter att boken gått till tryck men före dess ankomst.
Ursprungligen presenterade du En invasiv art för oss med titeln MIDAS-koden. Vad står Midas för?
– MIDAS är en sorts genetisk kod för de dimensioner där juridiska personer är överlägsna oss vanliga fysiska personer. M står för mobilitet, I för immortality eller odödlighet, D för diktatur, A för amoralitet och S för storlek.
Och apropå titeln, på vilket sätt menar du att företagen är en invasiv art?
– Företagen, eller mer allmänt juridiska personer, är fiktiva skapelser som har släppts ut i människans samhällen över hela jorden och som är så konkurrenskraftiga att de har trängt in i alla delar av människors tillvaro. De producerar maten vi äter, husen vi bor i, kläderna vi har på oss och mycket annat. Under senare decennier har de också börjat kolonisera vårt inre för att utnyttja informationen i kommersiella eller politiska syften. De är skapade av människan och liknar därmed vad man i ekologiska sammanhang kallar GMO, genetiskt manipulerade organismer, som saknar naturliga fiender.
Min bok bidrar till att fylla en lucka här.
Ett viktigt begrepp i boken är ”juridisk person”, ett annat ”begränsat ansvar”. Alla kanske inte har begreppsapparaten till 100 % klar för sig – varför är dessa begrepp viktiga och vad står de för?
– Juridiska personer är fiktiva personer som har samma möjligheter som vanliga personer av kött och blod att ingå avtal, tjäna pengar, betala skatt osv. Det finns offentliga juridiska personer – stater, kommuner, EU osv. – och privata – företag, stiftelser m.fl. Mycket har skrivits om de offentliga, mindre om de privata, och då oftast av personer som har en okritiskt positiv inställning till dem. Min bok bidrar till att fylla en lucka här. Begränsat ansvar innebär att den som investerar i ett aktiebolag inte riskerar mer pengar än dem som investerats. Innan lagar om aktiebolag kom till under industrialiseringen kring mitten av 1800-talet var delägarna personligen ansvariga för de kostnader som de åsamkade andra, vilket kunde innebära stora risker. Med aktiebolagens begränsade ansvar frigjordes stora mängder kapital – fler vågade investera – vilket bidrog till den ekonomiska utveckling vi har sett under de senaste tvåhundra åren. Samtidigt var traditionellt skolade jurister allvarligt oroade över att man på det här sättet skapade en asymmetri mellan rättigheter och ansvar. Erfarenheten visar att oron var befogad.
Från Ostindiska kompaniet till dagens tech-oligarker – vill du säga något om det historiska perspektivet på frågan?
– Det nederländska ostindiska kompaniet (VOC), skapat 1602, kan sägas vara det första aktiebolaget i modern mening: ansvaret var begränsat, andelarna accepterades som betalningsmedel, och det uppstod snart en handel med dem, som på dagens börser. Men företaget ägnade sig åt långväga handel med lyxvaror som kryddor, tulpanlökar och porslin och hade inte någon större påverkan på vanliga nederländares liv. Det som har skett under de drygt fyrahundra år som gått sedan dess är att företagen har vuxit i antal och storlek, brett ut sig över allt fler områden och framför allt blivit politiskt mäktigare. De problem som vi nu ser i USA är inget olycksfall i arbetet; det är den logiska konsekvensen av en utveckling som pågått i sekler men som accelererade under 1900-talet och nu kommer till fullt uttryck.