Vilka bodde egentligen på Klippgatan 19?

6 maj 2025

Ricki Neuman är journalist och författare, som med Judarna på Klippgatan 19 kommer ut med en hittills oberättad Stockholms-historia, som kanske har något viktigt att förmedla även för vår tid, sådär 100 år senare. Vi ställde några frågor till honom om boken.

– Judarna på Klippgatan 19 är ”en hittills oberättad Stockholms-historia”. Hur kommer det sig att den är oberättad?

Historien om Judehuset på Klippgatan är icke berättad för det är inte en traditionell framgångssaga, den handlar inte om hur judar från Danmark och Tyskland snabbt skaffade sig höga positioner inom näringsliv och kultur, som Aschberg, Thiel, Bonniers och Josephson. Det är snarare en historia om hur fattiga judar från Östeuropa trängs i trånga bostäder på Södermalm, och därifrån lyckas ta sig in i och upp i det nya landet.

en historia om hur fattiga judar från Östeuropa trängs i trånga bostäder på Södermalm

– Boken skildrar en mängd olika människoöden, vill du plocka ut en absolut favorit av dessa och berätta helt kort?

Jag fascineras av historien om Petrus Marjasin. Han kommer hit från Ryssland, passar väl in i sitt nya hemland, är aktiv i Årsta Båtklubb – bland annat som kassör under sex år – har ett hjärta som alltmer klappar för Sverige, och när kriget bryter ut 1939 anmäler sig som volontär i försvaret, där han utbildas till sjukvårdare.

Petrus har en son, Sigvard, vars hjärta också klappar men för den nya judiska staten, och även han blir volontär. Men han flyger ner och slåss för Israel 1948, kommer sedan hem 20 år gammal, gör politisk karriär och slutar som landshövding i Örebro.

– Bygget av Heckscherska huset var ju ett slags integrationsprojekt för sin tid (1910/20-tal). Finns det något att lära för samtiden om hur de välintegrerade Östermalms-judarna ”tog hand om” sina nyanlända fränder?

Lära sig låter för stort … Här kommer några osorterade tankar: Små invandrargrupper gör säkerligen integrationen lättare, och den judiska var mycket liten, cirka tretusen under femtio års tid.
Den första generationen invandrade judar ville hjälpa nästa – och hade muskler att göra det. Det var förstås en stor fördel.
Att de nyanlända absolut inte kunde tänka sig att återvända till Polen eller Ryssland underlättade självklart rörelsen in i det nya landet …

När man slutade folkskolan började man direkt att jobba

– Hur har du lyckats få fram alla dessa människor från historiens dunkel?

De som bor på Klippgatan är enkelt småfolk, som skräddare, snickare, fabriksarbetare och hamnsjåare, inte människor som vanligtvis dokumenterar sina liv, som skriver dagbok eller fotograferar sig själva. Det fanns varken tradition eller tid för den typen av aktiviteter. När man slutade folkskolan började man direkt att jobba! Som resultat har det krävts ett stort mått av research och grävande, och utan arkivarien och medhjälparen Anna Svenson hade denna bok inte blivit av, tack vare hennes arbete vet vi nu mer om Klippgatan och dess invånare!