Vilka bodde egentligen på Klippgatan 19?
Historien om Judehuset på Klippgatan är icke berättad för det är inte en traditionell framgångssaga, den handlar inte om hur judar från Danmark och Tyskland snabbt skaffade sig höga positioner inom näringsliv och kultur, som Aschberg, Thiel, Bonniers och Josephson. Det är snarare en historia om hur fattiga judar från Östeuropa trängs i trånga bostäder på Södermalm, och därifrån lyckas ta sig in i och upp i det nya landet.
en historia om hur fattiga judar från Östeuropa trängs i trånga bostäder på Södermalm
– Boken skildrar en mängd olika människoöden, vill du plocka ut en absolut favorit av dessa och berätta helt kort?
Jag fascineras av historien om Petrus Marjasin. Han kommer hit från Ryssland, passar väl in i sitt nya hemland, är aktiv i Årsta Båtklubb – bland annat som kassör under sex år – har ett hjärta som alltmer klappar för Sverige, och när kriget bryter ut 1939 anmäler sig som volontär i försvaret, där han utbildas till sjukvårdare.
Petrus har en son, Sigvard, vars hjärta också klappar men för den nya judiska staten, och även han blir volontär. Men han flyger ner och slåss för Israel 1948, kommer sedan hem 20 år gammal, gör politisk karriär och slutar som landshövding i Örebro.
Den första generationen invandrade judar ville hjälpa nästa – och hade muskler att göra det. Det var förstås en stor fördel.
Att de nyanlända absolut inte kunde tänka sig att återvända till Polen eller Ryssland underlättade självklart rörelsen in i det nya landet …
När man slutade folkskolan började man direkt att jobba