Tagg: Kreativa Sverige

Kreativa Sverige – ladda ned utredningen och se pressträffen

  • 2 min

Regeringen beslutade den 3 november 2021 att ge en särskild utredare, Tobias Nielsén, i uppdrag att lämna förslag till en samlad nationell strategi med syfte att under den kommande tioårsperioden främja långsiktig och hållbar utveckling av de kulturella och kreativa branscherna i hela landet (dir. 2021:100).

Den 5 augusti 2022 överlämnade utredningen sitt betänkande till kulturminister Jeanette Gustafsdotter, Kreativa Sverige! Nationell strategi för främjande av hållbar utveckling för företag i kulturella och kreativa branscher (SOU 2022:44).

Se presentation från pressträffen ovan.

Ladda ner:

Läs mer:

Bilder från presskonferensen:

Foto Elima Mwinyipembe/Regeringskansliet

Den 5 augusti tog kulturminister Jeanette Gustafsdotter emot utredningen Kreativa Sveriges slutbetänkande med förslag om en sammanhållen nationell strategi med syfte att främja långsiktig och hållbar utveckling för företag inom de kulturella och kreativa branscherna.

Den 5 augusti tog kulturminister Jeanette Gustafsdotter emot utredningen Kreativa Sveriges slutbetänkande med förslag om en sammanhållen nationell strategi med syfte att främja långsiktig och hållbar utveckling för företag inom de kulturella och kreativa branscherna.

Den 5 augusti tog kulturminister Jeanette Gustafsdotter emot utredningen Kreativa Sveriges slutbetänkande med förslag om en sammanhållen nationell strategi med syfte att främja långsiktig och hållbar utveckling för företag inom de kulturella och kreativa branscherna.

Taggar: , ,

Sammanfattning Kreativa Sverige

  • 3 min

Detta betänkande innehåller ett förslag till en nationell strategi för främjande av hållbar utveckling för företag i kulturella och kreativa branscher. En tiondel av Sveriges alla företag finns i de kulturella och kreativa branscherna, och de sysselsätter cirka 190 000 personer. De har under flera år haft en hög och ihållande tillväxt; deras samlade förädlingsvärde ökade med 11 procent 2010–2016 medan antalet företag i branscherna ökade med 13 procent. Kulturella och kreativa privata företag och företagare är viktiga även för kulturlivet, bland annat för att kulturlivet till största delen är dominerat av sådana företag. Vi bedömer att det finns fortsatt stor potential för hållbar samhällsutveckling i att stödja företag inom kulturella och kreativa branscher till ökad tillväxt och kulturell produktion. Men för att den ska kunna infrias med god effekt behöver staten undanröja en lång rad hinder som dessa företag möter och som i hög grad kräver specifikt anpassade lösningar inom kultur-, närings- och exportfrämjandet, bland annat. Både politik och företag behöver också förhålla sig till en hög förändringstakt, inte minst kring konkurrenskraften i en global kontext.

Förslaget är att genomförandet under tio år ska ske fokuserat i sex prioriterade strategiska områden, med målsättningar per område för vad som ska uppnås och följas upp. Inom respektive prioritering beskrivs behov av utveckling för företag i olika företagsgrupper och av ett utvecklat främjande. I slutet av strategin finns en bilaga med förslag på insatser under varje strategisk prioritering.

De sex strategiska områdena är:

  1. Tydligt tvärpolitiskt ansvar för kunskap, synergier och samverkan
  2. Förnyelse av rådgivning, kapitalförsörjning och innovationsstöd
  3. Långsiktigt och snabbt på upphovsrättens marknad
  4. Export, internationalisering och värdeskapande utomlands
  5. Hållbar arbetsmarknad och kompetensförsörjning för alla
  6. Platsens betydelse för kulturella och kreativa verksamheter (och tvärtom).

De sex prioriteringarna återspeglar och balanserar olika behov av utveckling som företrädare för kulturella och kreativa branscher, för Sveriges regioner och Sametinget har uttalat är angelägna för området. De är dessutom formade med hänsyn till megatrender och aktuell utveckling i omvärlden; till exempel effekterna av klimatförändringarna, fortsatt framväxt av ett kunskapssamhälle, teknologisk utveckling, effekterna av ett nytt säkerhetspolitiskt läge och återstarten efter covid-19-pandemin. Prioriteringarna ligger även väl i linje med EU:s motsvarande strategi för kulturella och kreativa branscher från år 2022. Den strategiska prioriteringen Tydligt tvärpolitiskt ansvar för kunskap, synergier och samverkan är central och genomförandet av den är en grundförutsättning för att kunna genomföra övriga prioriteringar i strategin. Närings-, kultur- och utrikesdepartementen är särskilt berörda, men även finans-, justitie- och infrastrukturdepartementen eftersom det finns betydande strategisk påverkan för Sverige i frågor om samhällsbyggnad, immaterialrätt och digitalisering. Därför föreslås i strategin att en interdepartemental grupp tillskapas för att koordinera och utveckla arbetet på övergripande nivå.

Regeringen har avgränsat utredningens arbete från att föreslå författningsändringar och från att analysera skattefrågor. Vi konstaterar emellertid att många av de branschorganisationer som vi träffat har pekat på tydliga utvecklingsbehov kopplade till skattefrågor och redovisning. Det kan därför finnas skäl för regeringen att framgent utreda och analysera hinder kopplade till skattefrågor som kulturella och kreativa företag möter. De behov som vi noterat finns redovisade i Bilaga 3 i slutet av betänkandet.

Taggar: , ,

Utredarens förord (Kreativa Sverige)

  • 9 min

Låt mig direkt förklara varför det var problematiskt att skriva den första rubriken i den här utredningen.

Rubriken lyder nu Till statsrådet och chefen för Kulturdepartementet, eftersom regeringens beslut har verkställts via Kulturdepartementet och det finns formalia för oss i utredningen att följa.

Men det som vi här presenterar riktar sig till fler statsråd. Redan vid presskonferensen då den här utredningen tillsattes konstaterades att kulturella och kreativa branscher flätar samman flera olika politikområden. Det har varit ett av de grundläggande argumenten till varför en samlad nationell strategi behövs.

Samtidigt har det varit lätt att konstatera: det verkar gå bra för de här branscherna. Varför behövs då en strategi?

Långsiktig framgång är inte given

Då jag pratade med en brittisk forskare om vad han tyckte att vi skulle fokusera på i det här arbetet – otaliga policysatsningar sker runt om i världen på kulturella och kreativa branscher, och denne forskare arbetar med att jämföra dessa – så konstaterade han först:

Sverige har en världsledande position.

Sedan var hans förslag att försöka analysera vad som har lett fram till dessa framgångar (backtrack).

Så vad kan vi se?

Det har inte varit den här utredningens fokus att genomföra en fullständig sådan analys, men under arbetets gång har det ändå varit möjligt att urskilja mönster. I många fall ser vi en grund i ett kulturpolitiskt väl utbyggt system. Det finns till exempel en tydlig linje från en dedikerad musiklärare på en kulturskola i en småstad som Karlshamn, till en av världens mest framgångsrika musikproducenter. Däremellan fostrad i en miljö där samarbete och lagarbete betonas, något som ofta framhålls som ”svenskt” i en internationell kontext och med en positiv betydelse. Vi kan över huvud taget se resultat av Sveriges öppenhet gentemot övriga världen. Vi kan se hur olika förebilder i branscher visat vad som varit möjligt och att många tagit efter, både företag och individer, att olika goda cirklar satts igång. Vi kan också se hur en statlig hem-pc-reform givit långsiktiga effekter, vilket inte är märkligt i branscher där datorn ofta blivit det viktigaste redskapet.

Därefter finns några effekter som framstår som slumpmässiga och delvis turliga, doppade i tider som inte systematiskt går att upprepa. En av digitaliseringens omfattande vågor, med piratkopieringen och krav på nya affärsmodeller, var en sådan och där Sverige kom att ta en särskilt drivande roll. En offensiv riskkapitalmarknad i rätt lägen är en annan faktor.

Innehåller det svenska systemet jämförelsevis unika bestående fördelar? Vi vill ofta säga att vi ligger i framkant och kanske gör vi det på vissa områden, men det är inget som vi kan ta för givet på lång sikt. Dessutom känns en förändrad framtid högst trolig eftersom utvecklingstakten är historiskt snabb inom flera kulturella och kreativa branscher. Lägg till omfattande förändringar på grund av krig, klimatkrisen och pandemins följdeffekter. Systemet, om vi ska kalla det som bidragit till tidigare och nuvarande framgångar så, framstår snarare som ömtåligt.

Samtidigt vittnar många om att en hel del kan fungera ännu bättre, att det finns outnyttjad potential för de här branscherna från ett svenskt perspektiv.

Pragmatisk väg med sex prioriteringar

Vi hade – jag och utredningens huvudsekreterare Klas Rabe och utredningssekreterare Kristina Lindberg – i våra förslag kunnat vara mer högtflygande. Vi har i stället valt en mer pragmatisk väg, kanske kontroversiell för vissa, men med utgångspunkt i att vi försökt lyssna och förstå vad som behövs.

Som en hög chef på en kulturmyndighet sa vid ett möte, apropå det tvärpolitiska behovet: ”Kultur är näringsliv.” En regional kulturchef uttryckte dessutom apropå var inom staten ansvaret bör ligga för att stärka regionernas främjande av företag i kulturella och kreativa branscher: ”Det spelar ingen roll om det är näringspolitik eller kulturpolitik, det behövs statlig politik.”

För att planera för en fortsättning har det blivit tydligt att en god och antifragil grund är mest prioriterad, i form av ett långsiktigt synsätt och en större systemförståelse.

Dels har vi sett det som vår uppgift att poängtera företagens roll i de kulturella och kreativa branscherna (inklusive det faktum att de flesta enskilda utövare och kreatörer organiserar sig som företag).

Dels ser vi att den här utredningens viktigaste förslag utgår ifrån betydelsen av tydligare tvärpolitiska ansvar (1). Vi lägger fram det i ett försök att peka på vikten av inte bara samverkan och samordning, utan synergier, att ett och ett kan bli tre, att möjligheter för att uppnå näringspolitiska och utrikespolitiska mål kan hänga ihop med kulturpolitiska mål och insatser. De offentliga systemen bör gå i takt. Vi döpte dessutom både utredningen och betänkandet till Kreativa Sverige, inte minst för att vi ville lyfta fram betydelsen av hela landet i ett systemtänk.

Vi ringar därefter in utredningens förslag i fem ytterligare prioriterade strategiska områden och utöver ovan så betonar vi (2) företagens förmåga, (3) marknadsplatsen (fokus på upphovsrättens regelverk), (4) Sveriges roll i världen (5) arbetsmarknaden (fokus på resiliens), samt (6) betydelsen av platsen (från nationen till den mindre).

Det långsiktiga perspektivet och hållbarhetsdimensionerna finns med i alla dessa strategiska prioriteringar, bland annat företagens och branschernas förmåga för grön omställning, men också social hållbarhet.

För hållbarhet i systemet framåt måste vi även infoga kulturell hållbarhet. Utan konst och kultur, inga kulturella och kreativa branscher. Vi skriver mer om detta i strategins utgångspunkter.

En snabbutredning med stort gensvar

Utredningen har varit planerad för att genomföras under en kort tidsperiod – ett halvår – och inleddes dessutom i en period av regeringsombildning och pandemi, i slutet av 2021. Det gjorde att omständigheterna försvårades. Därför har vi benämnt detta arbete som en snabbutredning, inte för att vi ville, men som en nödvändighet.

Det hade blivit svårt för oss om inte gensvaret hade varit så stort, från start till mål. För det första från kulturlivet och branscherna i sig, från individer och organisationer. För det andra från kommuner och regioner och flera myndigheter.

Vi har i många fall kunnat foga samman och docka in vårt arbete i vad som redan sker runtom i landet, men vi kan utifrån det dra några viktiga slutsatser som hänger ihop med vad jag beskrev tidigare – vi kan inte utgå från att allt fortsätter att ske per automatik. Insatser och framgångar framstår i många fall som personberoende och slumpmässiga, och det finns flera tomma (dvs. ojämnt fördelade) fläckar på denna Sverigekarta och i denna systembild.

Gensvaret tror vi också visar på ett uppdämt behov av att komma vidare med de här frågorna för politiken. Därför har det varit glädjande att den politiska förankringen har varit fortsatt bred. En kulturminister tillsatte utredningen (Amanda Lind, MP), en ny tog vid med fullt stöd (Jeanette Gustafsdotter, S), en tidigare ordnade seminarium vid sidan (Lena Adelsohn Liljeroth, M). Deras respektive motsvarigheter på näringssidan har också varit engagerade i att diskutera gemensamt över politikområden och möta branscherna, både nu och tidigare. I raden av politiker som varit hjälpsamma i utredningens arbete – liksom varit engagerade i frågorna även förut – vill jag även nämna Alex Bergström (S; ordförande beredningen kultur och fritid, SKR), Conny Brännberg (KD; vice ordförande beredningen kultur och fritid, SKR), Kristina Jonäng (C; ordförande beredningen för tillväxt och regional utveckling, SKR), samt Christer Nylander (L; kulturutskottets ordförande i Riksdagen).

Det är inget nytt med en sådan bred förankring för de här frågorna. Bakåt minns jag själv mer eller mindre formella samtal med politiker över hela skalan och som haft roller som handelsminister, utrikesminister, näringsminister och kulturminister, liksom i Stockholm både kulturborgarråd och finansborgarråd.

Ett särskilt tack till de regioner som bjudit in oss att delta i regionala workshops och diskussioner, samt inte minst till möten med lokala kulturella och kreativa företagare: Region Gävleborg, Region Norrbotten (med Creative Ebeneser), Region Skåne, Region Västernorrland, Västra Götalandsregionen och även Regionsamverkan Syd. Dessa besök har varit ovärderliga för utredningsarbetet.

I detta sammanhang är det värt att också rikta ett stort tack till de organisationer och personer som bidragit med engagemang och förslag för att överbrygga och förbättra de offentliga systemen, särskilt de personer som tackade ja till att bistå som utredningens experter och som varit till stor hjälp.

Som regeringens utredare vill jag även tacka ansvariga tjänstepersoner på Regeringskansliet, inte minst Sophia Laurin och Emy Widén på Kulturdepartementet, för ett tydligt och samtidigt möjliggörande direktiv, och mycket bra samarbete under utredningsprocessen.

Särskilt vill jag tacka huvudsekreteraren Klas Rabe, utredningssekreteraren Kristina Lindberg och kansliets administratör Nadja Ali. Det har varit ett samarbete som bevisar en slutsats som jag känner igen från mitt ordinarie arbete som förlagschef, att kreativitet oftast utgörs av en kollektiv process.

Nästa steg

Den här utredningen hade som uppgift att direkt ta vägen till en strategi. Vanligtvis följer en sådan efter att ett betänkande presenterats. Låt mig upprepa att vi sett det som viktigast att se över grundstrukturen och bygga systemförståelse. Därför har vi utöver våra strategiska förslag, inklusive genomförande och specifika insatser, även tagit tillfället att presentera olika förklaringsmodeller och beskrivningar som vi hoppas i sig kan fungera som inspiration och vägledning framåt. Det här betänkandet kan därför ses som en kombination av kunskapsdokument och förslag på operativ politisk riktning.

Det viktigaste i denna riktning är att en fortsättning sker från statligt håll – för att undvika de senaste drygt tio årens oregelbundna och planlösa arbete för de kulturella och kreativa branscherna, och de system som de berörs av.

Det hindrar inte att vi tycker att staten bör sträva ambitiöst framåt. För att parafrasera Werner Aspenströms dikt: Rak kurs mot Sirius! Dock först en kort tur med Djurgårdsfärjan.

Jag hoppas att denna strategi kan fungera som en trampolin för att möjliggöra nya, stora steg i ett kreativt, öppet och nytänkande Sverige.

Tobias Nielsén

Taggar:

Kreativa Sverige: en nationell strategi för kulturella och kreativa näringar

  • 5 min

Jag har blivit utsedd av regeringen för att leda arbetet med en nationell strategi för det kulturella och kreativa området.

Så vad ska vi då göra?

Det blir en snabbutredning, eftersom resultaten ska presenteras 31 maj 2022. Vi får se om det blir en förlängning, men i så fall pratar vi en månad eller max några få.

Den korta tidshorisonten kommer prägla arbetet, vilket ihop med pandemi och restriktioner innebär att det blir färre möten och resor än vad troligen annars blivit fallet.

Det dagliga arbetet kommer ledas av Klas Rabe, som blir huvudsekreterare och löpande ansvarig för ett kansli som får ytterligare bemanning. Han är då tjänstledig från sitt ordinarie arbete som chef på Tillväxtverket. Utredningen kan kontaktas på epost ku.kkn@regeringskansliet.se. Snart kommer utredningen även ha en egen hemsida.

Tillbaka till en tidigare roll

Även om jag enbart kommer jobba deltid med detta — jag kommer fortsätta vara förlagschef och vd för Volante — så blir det ändå på vissa sätt en återkomst till en roll som jag snarare hade för 10-20 år sedan, nämligen som utredare och analytiker i gränslandet av forskning. “Tillbaka till framtiden”, som en bekant konstaterade.

För 20 år sedan började mina föredrag med att en accelererande förändring av och ökning av vissa kulturella och kreativa näringar är något som börjat ske (även om jag använde andra begrepp då), och kommer hända. Vi behöver därför planera för både möjligheter och förändringar.

Nu har det mesta av detta slagit igenom stort.

Så därför tvekade jag då jag fick den här frågan. Det här är ju en realitet. Vi har mängder av framgångsrika exempel från Sverige. Vad finns mer att säga? Rullar det inte bara på nu?

Men sedan insåg jag att det här knappast handlar om något som är på väg att ta slut. Tvärtom.

För det första händer mycket hela tiden. Nya beteenden, en skenande utveckling på så många olika områden. Vad kommer hända i pandemins kölvatten? Utifrån krav och möjligheter som klimatförändringen medför?

Obalanser i systemet

För det andra så blottlade pandemin olika obalanser i systemet — och andra, nya obalanser skapades. Det här synliggjorde Återstartsutredningen, och det är även bra med det frilansperspektiv som finns med i den nya utredningen om sjukpenninggrundande inkomst, SGI. Det blir ytterligare en pusselbit.

För det tredje har jag själv ny erfarenhet till bordet, med Volante och därmed efter år som kulturentreprenör och företagare inom förlags- och eventbranschen. Jag har även hunnit sitta med som ledamot i Förläggareföreningen, Folkoperan, Nämnden för hemslöjdsfrågor och Myndigheten för kulturanalys.

Jag hoppas och tror att jag ännu mer kan se hur system hänger samman. Hur någon rör sig från en kulturpolitiskt finansierad institution eller verksamhet, till helt marknadsutsatta situationer. Hur det kan finnas åsiktsskillnader utifrån digitaliseringen av en bransch, och olika angreppssätt på en fråga leder till olika svar.

Över gränserna

Så det här är inte något som går att stänga inne i ett politikområde.

Och om jag har någon käpphäst med mig är det att även om uppdraget har kulturdepartementet som sin hemvist, så är det här ett jobb som behöver göras över gränserna — för olika politikområden, för partier, och mellan storstäder och övriga regioner.

För egen del bär jag också på en rädsla att upprepa mig själv. Det var i sig en anledning varför jag slutade med både föreläsningar och utredningar om området.

Så ett löfte är att på riktigt försöka ompröva och förnya perspektiven. Därmed hoppas jag också att vi kan bidra med kunskap och nya beskrivningar som kan fungera som nya byggklossar.

Vill inte upprepa mig själv

Om jag bara ska nämna några områden som inte tidigare varit med så framträdande i diskussionen har det varit grön omställning, klimatomställning och hållbarhet, psykologisk och social hållbarhet, samt social inkludering. Dessutom kan den digitala utvecklingen inte nog betonas.

Nedan pressträffen då arbetet presenterades.

Nya regeringen har gett klartecken

Det var den tidigare kulturministern Amanda Lind som skickade förfrågan till mig i början av november, men den nya regeringen (december 2021) med nya kulturministern Jeanette Gustafsdotter har tillsatt budget och därmed gett utredningen klartecken.

Jag tror inte heller att den här utredningen kommer bli så intimt förknippad med nuvarande regeringen. Det här är områden och diskussioner som funnits med i olika politiska sammanhang. Det var Leif Pagrotsky (S), först som handelsminister, senare som näringsminister, som började föra fram musikindustrin och upplevelseindustrin. Det var sedan Lena Liljeroth Adelsohn (M) som med sin stora kulturutredning myntade det begrepp som nu används, kulturella och kreativa näringar. I såväl Stockholm som på andra platser har frågan om filmstöd och andra satsningar också pendlat mellan olika politiska majoriteter.

Kreativa Sverige

Vad ska vi då kalla utredningen — och området?

Så här i efterhand kan jag konstatera att det handlat mycket om ord. Att torgföra begrepp som “kulturekonomi” och “konstbranschen”, liksom beskriva och definiera “kulturella och kreativa näringar” (eller “upplevelseindustrin”, “kulturnäringar” eller “kulturella och kreativa sektorn”), blev en stor del av vad jag kom att syssla med kring 2005.

Fortfarande används begreppen olika. Kulturrådet skriver “de kulturella och kreativa sektorerna”, egentligen som direktöversättning av vad EU ofta använder.

Då i hänvisning till Kreativa Europa-programmet, som rymmer både kulturpolitiken och cultural and creative sectors.

Kreativa Sverige – det är ju egentligen effektmålet också för oss.

Uppdraget för utredningen

Vad som styr arbetet är ytterst ett kommittédirektiv (2021:100) och som kan laddas ner i pdf-form.

Utredaren ska i sammanfattning:

  • föreslå mål för arbetet med att främja och utveckla de kulturella och kreativa näringarna
  • analysera och identifiera utvecklingsbehov inom olika områden, bland annat samverkan mellan relevanta aktörer, kapitalförsörjning och offentliga stödinsatser, samt internationalisering och export
  • identifiera eventuella ytterligare områden med påverkan på de kulturella och kreativa näringarna som är i behov av utveckling
  • lämna förslag på åtgärder inom dessa områden
  • göra en tydlig prioritering bland de förslag som lämnas
  • lämna förslag till en plan för hur strategin ska följas upp och vilken aktör som ska ansvara för uppföljningen.

Taggar: , ,