Klas Hallberg

Varför är så mycket trasigt i samhället?

  • 5 min

Detta utdrag ur boken Rätt räcker inte – Att göra nytta på riktigt är vårt förord. Vi hoppas du ska vilja läsa hela boken!
/Klas Hallberg & Per Kristensson

Vår första gemensamma bok hade titeln I kundens skor och när Klas skrev boken You Can’t Do Business Running Around Like An Idiot. Den titeln var en utmaning av en känd »sanning« – You Can’t Do Business Sitting On Your Ass – som allt fler yrkesmänniskor tycktes följa blint. Per agerade i detta första skrivprojekt »sidekick« när Klas argumenterade för att man ibland faktiskt måste sitta på arslet och försöka förstå vad som är viktigt och sedan gå ut och göra det, istället för att rusa runt som en idiot med fulltecknad kalender. Den boken var en någorlunda kärleksfull utskällning av arbetslivet, där Klas med Pers hjälp kritiserade samtiden för att alltför många människor sprang omkring på möten och jobbade jättemycket utan att egentligen veta vad de skulle skapa för resultat. Eller vilka av alla dagens aktiviteter som i så fall skapade det resultatet.

en någorlunda kärleksfull utskällning av arbetslivet

Den boken tog form för snart två decennier sedan, och spirade ur ungdomlig frustration, där vi tyckte att vi med pigga ögon kunde bidra som en spegel. När vi nu skriver den här boken har vi uppnått mogen ålder och varit en del av arbetslivet i trettio år. Vi har hunnit bli föräldrar, husägare, bilägare, sjukhuspatienter, företagare och i Pers fall även fått titeln professor i psykologi. Vi har skaffat oss fler infallsvinklar och är i viss mån mer nyanserade och mer tålmodiga kring sådant som inte tycks fungera fullt ut i samhället.

det mullrar inombords

Men under de två år vi arbetat med den här boken har vi noterat att det mullrar inombords när vi skriver. Det mullrar när vi resonerar med varandra. Det mullrar när vi bollar med redaktör och förläggare. Det mullrar av en frustration som bottnar i att hela samhället under vårt yrkesverksamma liv, i princip inom alla sektorer, rör sig bort från verkligt värdeskapande, till byråkratiska övningar, rapporteringsiver och processfanatism.

Frustrationen bottnar nog i vanmakt. Vanmakt över att hönan och ägget aldrig blir tydliga. Varför blir det så här? Vem bär ansvaret? Vem ska bryta de nästan eviga byråkratiska charader som leder fram till att livs levande människor bedövar sig på dagarna och tappar bort sin egen vilja att skapa verkligt värde? Vem inrättar och upprätthåller de riktlinjer och regelverk som låser fast människor i strukturer som med goda intentioner är skapade för att höja kvaliteten, men som ofta istället omöjliggör att kvalitet uppstår? Hur kan vi ändra på detta system? Vem ska ta första steget?

Varför blir det så här?

Svaret kan bara vara: du och jag. Vi. Alla. Vi kan i vissa fall skylla på beslutsfattare långt bort från oss själva, men enda sättet att ta sig an utmaningen är att försöka gräva där vi står, allihop. Det får lov att börja med dig, mig och oss. Vi kan inte vänta på att »någon annan« dyker upp och ändrar kurs på skeppet.

Vårt bidrag just nu är att skriva den här boken och åka runt och mässa likt tålmodiga präster om vikten av att göra nytta på riktigt, använda sitt eget omdöme och skapa värde i verkligheten.

Ditt bidrag just nu kan vara att läsa boken vi skrivit och sedan hitta sammanhang där du kan applicera i verkligheten sådant som du tycker låter vettigt. Förhoppningsvis kommer boken att inspirera dig. Det är möjligt att du rent av kommer att bli lite arg. Vi har med en del exempel som gör oss själva lite arga, och det kan man få vara, tänker vi. Kanske kan det bidra till handlingskraft? Vi har med positiva exempel också, som kanske gör dig glad. Vår intention är att blandningen av berättelser från verkligheten, egna tankar och resonemang och forskning ska göra dig sugen på att agera i din egen vardag. Att vi kan bidra till en inställning där du upplever att du vill och vågar påverka ditt arbete och använda ditt eget omdöme.

Livet ska upplevas – inte bara genomföras – och det ska upplevas ihop med andra

Vi har en slags existentiell kompass som vägleder oss genom våra resonemang. Denna kompass kan formuleras ungefär på följande sätt: Livet ska upplevas – inte bara genomföras – och det ska upplevas ihop med andra. Om vi skulle bli inlåsta i ett mörkt rum, där vi är viktlösa och inte har någon annan människa att relatera till, skulle vi tämligen omedelbart uppleva existentiell härdsmälta. För vi behöver andra för att uppleva oss själva.

Tyvärr tycks det vara detta mörka, viktlösa rum som samhället nästan maniskt strävar mot. Med en slags utopisk vision om ett samhälle där allt är effektivt och friktionsfritt och där ingen behöver involvera sig själv. Där vi i all verksamhet uppnår en slags absolut form av rättssäkerhet, rättvisa, hållbarhet, kvalitet och tidseffektivitet. Där det inte finns något motstånd och allt kan sägas vara »perfekt«. Problemet är att det riskerar att bli perfekt – och helt värdelöst – samtidigt.

Vi menar att mänskligt omdöme måste uppvärderas

Vi tvivlar på att samhället kommer att fungera särskilt bra om organisationer reduceras till att dess företrädare ska följa processer och nå mätbara nyckeltal utan att involvera sig själva eller sina kunder. Det kommer att bli svårt att skapa verkligt värde. Dessutom finns den existentiella dimensionen att livet ska levas – även när man arbetar.

Vi menar att mänskligt omdöme måste uppvärderas. Vi behöver kombinera de genomtänkta processerna och de mätbara nyckeltalen med att miljontals människor både får, vill och vågar fatta egna beslut baserat på en tilltro till och en uppskattning för sin egen kunskap och sitt eget omdöme. Det kommer då att bli fel ibland – men faktum är ju att det blir fel ibland även när vi gör allt rätt enligt kartan. Det är dags att vi ser till att det blir rätt i verkligheten – även när den inte stämmer med kartan.

Klas och Per
Nacka och Karlstad, januari 2025

Ny bok – mitt i kaoset

  • 1 min

Min nya bok är skriven ihop med Per Kristensson som är professor i psykologi på Centrum för Tjänsteforskning vid Karlstads Universitet och handlar om att utgå ifrån mottagaren när man agerar. Titeln är I kundens skor men egentligen kan det röra sig om vem som helsts skor. Det skulle kunna vara medborgarens/gästens/patientens/ medarbetarens/chefens – eller varför inte Anders Tegnells skor?

Det känns helt knäppt att lansera en bok samtidigt som hela världen är upp och ned. Men vi väljer ändå att göra det nu av alla möjliga skäl. Det kanske viktigaste skälet är att jag och Per tycker att innehållet i vår bok faktiskt är angeläget just i den här krisen.

vi alla i samhället samskapar vägen ut ur krisen

Ett av våra centrala begrepp är ordet samskapande. Vi försöker visa hur värdet av en organisations erbjudande alltid samskapas mellan ”kunderna” och organisationen, och detta kan nog inte illustreras tydligare än av rådande krisläge. Jag och Per har aldrig någonsin i våra liv varit med om en så omfattande insikt hos så många; insikten om att vi alla i samhället samskapar vägen ut ur krisen.

Vi ser hur politiker slutar käbbla och börjar samarbeta, vi ser hur medborgare hjälper både varandra och olika myndigheter. Vi ser hur hela organisationer helt plötsligt ställer om och bjuder in till samskapande. Förhoppningsvis kan därför den här boken bli ett stöd att motivera oss allihop att fortsätta riva barriärer och skapa mer och mer värde tillsammans. Hade vi kunnat byta titel på boken utifrån rådande läge hade vi nog valt ”I varandras skor”. För ju mer vi går i varandras skor nu – desto mindre kommer vi att döma andra och desto mer kommer vi att kunna hjälpa både oss själva och andra.

(Läs också En vädjan i corona-tider)

Taggar:

En vädjan i corona-tider

  • 3 min

13 mars 2020

Jag noterar att det flödar av tvärsäkerhet bland både journalister och i sociala medier om sakernas tillstånd. Tvärsäkerhet om huruvida skolor borde stängas. Huruvida vi har tillräckligt med resurser eller ej. Huruvida Folkhälsomyndigheten, Anders Tegnell, skolminister Anna Ekström, Regeringen etc, fattar bra eller dåliga beslut. Huruvida de fattar bättre beslut i Norge eller Sydkorea eller Danmark. Jag vädjar nu till alla i mitt flöde att tänka efter innan ni delar med er av tvärsäker kritik i sociala medier. Innan ni sitter vid köksbordet och tvärsäkert gnäller och innan ni sätter igång och vräker ur er sanningar. Det här är en situation som danar vårt samhälle. Det är är en situation där vi tillsammans kan visa att samhällskroppen fungerar. Att det finns handlingskraft, tillit och omtänksamhet inom oss som kan brisera i praktisk handling.

Det här är en situation som danar vårt samhälle

Jag vill specifikt påpeka att den man som figurerat kanske allra mest i media senaste veckan, Statsepidemiolog Anders Tegnell varit mycket tydlig med att INGEN VET hur det här viruset kommer att bete sig framöver. När den som sannolikt vet allra mest – säger att han inte vet – då gäller det för kritiker att sansa sig innan de själva tycker att de vet.

De räcker alltså inte att du googlat upp nån forskning från Sydkorea eller att du läst något klokt för att du utan vidare ska kunna avfärda de människor som vigt sitt liv åt att begripa det här.

Jag kollade på tv igår och såg Växjö-Färjestad inför tomma läktare. Jag gillar hockey och kan en del om hockey. Jag har till och med rätt ibland när jag sitter i soffan och säger något tvärsäkert om att ”där borde han ha skjutit” eller ”nu måste grabbarna åka mer skridskor”. Men i 100% av fallen då jag suttit i soffan och haft uppfattningar om vad spelarna borde göra och inte göra – så har jag saknat den omedelbara komplexitet som deras situation innebär.

Kom igen nu Sverige. Nu visar vi att vi kan agera tillsammans i kris.

Det är otroligt lätt att vara säker på sin sak när man kan exkludera vissa komplexa element.

Jag kan hålla med om att skulle Statsepidemiologen, Regeringen och Skolministern mfl inte fatta några beslut alls – då kan man gnälla. Men nu fattar ju dessa människor beslut. Så låt oss utifrån dessa beslut agera på bästa möjliga sätt och acceptera att dessa beslut må vara rätt – eller fel, men att de ändå kräver att vi agerar. Vi måste dessutom, oavsett vilka beslut som fattas av myndigheter, fatta egna beslut. Låt oss våga göra det nu. Låt oss både tänka själva – och agera tillsammans.

Nu behöver vi hjälpas åt att tro att vi som samhälle kan klara detta. Vi hjälps åt att hejda oss själva när paniken sätter in, när vi vill skicka onyanserad kritik eller rent av hat vidare. Vi avstår från att göra politik av situationen och vi peppar vår fantastiska sjukvårdspersonal som gör jobbet därute bland sjuka och rädda människor. Vi tar ansvar och tänker efter själva och fattar egna beslut. Om vi känner luftvägsirritation stannar vi hemma, om våra barn uppvisar symtom håller vi dem hemma. Men vi panikrusar inte in på vårdcentraler. Vi köper inte alla pasta i affären – vi lämnar lite kvar åt andra. Vi gör som ett samhälle måste göra i kristider. Vi litar på våra egna bedömningar och vi hjälper andra och vi förlåter andra.

Kom igen nu Sverige. Nu visar vi att vi kan agera tillsammans i kris.

Taggar: