Uppätna minnen
- 2 min
Våren 2003 var ovanligt varm och längs de södra kusterna drog våren in redan under den första veckan i mars. Då var Maria – det är inte hennes riktiga namn – 61 år gammal och som vanligt på fredagar var hon ledig från sitt arbete när hon fick en oförklarlig huvudvärk som gjorde att hon inte kunde ta sin vanliga promenad. Hon tog smärtstillande och kunde sköta sina hushållssysslor, men var omedveten om vad som hände i hennes hjärna. Huvudvärken fortsatte över helgen och när dottern ringde upp sin mamma på måndagen var hon sig inte lik. Maria kunde inte finna orden, glömde bort saker som hon borde ha kommit ihåg och frågade om sådant som hon pratat om bara några minuter tidigare. Dottern blev naturligtvis orolig och de sökte till sjukhuset där hon genast blev inlagd och undersökt. Marias hjärna hade blivit infekterad med det fruktade viruset herpes simplex.
Viruset hade skadat de delar av hjärnans tinninglob som är viktiga för att kunna lagra nya minnen. Det var särskilt en del i hjärnan som heter hippocampus som hade skadats allvarligt och det hade hänt i den vänstra hjärnhalvan. Jag besökte Maria i hennes hem och för att undersöka hennes minne hade jag med mig bilder som jag visade henne. Bilderna föreställde personer som blivit kända före och efter att hon insjuknade 2003. När hon tittade på bilderna kunde hon visserligen känna igen några av, men hade svårt att komma ihåg namnen. Vänster hjärnhalva är oftast den som är språklig och därför hade namnen försvunnit. Det var däremot inga svårigheter för henna att namnge bilder på människor som var kända före 2003.
Jag ville också se om hon kunde minnas viktiga historiska händelser under det senaste decenniet och frågade om hon mindes jordbävningen på Haiti, svininfluensan eller vad som hände under den arabiska våren. Hennes man nickade igenkännande när jag frågade, men Maria kom inte ihåg några av händelserna.
Maria fungerar bra med hjälp av sin make i vardagen, men hon bär ständigt på en oro. Att hon ska bli ännu sämre och till slut försvinna i glömskans svarta hål. Minnena tillhör våra käraste ägodelar och bara tanken på att förlora dem är förfärlig.