Så uppstår ett déjà vu
- 2 min
De flesta av oss (en tredjedel till nästan hundra procent beroende på vilken studie man läser) har varit med om en plötslig känsla av att det vi säger eller upplever redan har hänt någon gång tidigare. Fenomenet uppträder ofta med en samtidig känsla av igenkännande från ett avlägset förflutet och upplevelsen av att något är konstigt. Man känner igen situationen, men vet samtidigt att man aldrig upplevt det förut. Om man varit med om det glömmer man det inte. Det har varit känt i skrift sedan kyrkofadern Augustinus tid och vetenskapligt diskuterat sedan 1800-talet. Benämningen är déjà vu och betyder i svensk översättning ”redan sett”.
Förklaringarna är många. Man har föreslagit att synkroniciteten mellan hjärnhalvorna tillfälligt rubbas eller att man har en störning i tidsuppfattningen och förlägger nutid till dåtid. Sigmund Freud hävdade att en upplevd situation har likheter med en tidigare förtryckt fantasi. I sin banbrytande bok Drömtydning från år 1900 misstänker han att källan till de flesta déjà vu-upplevelser är moderns genitaler. Det finns ju ingen annan plats där man med sådan övertygelse kan hävda att man varit förut.
Det finns också ett flertal parapsykologiska förklaringar till déjà vu. En förklaring är att upplevelsen är ett minne från ett tidigare liv genom reinkarnation. Andra har föreslagit att det är ett bevis på telepati och några har påstått att det är ett tecken på astral transport (Chari C Proc Soc Psychcal Res (1962) 52: 264-286).
En av neurologins stora föregångare var engelsmannen John Hughlings Jackson. Han kan beskrivas som epilepsiforskningens föregångsman och beskrev i en artikel från 1888 hur déjà vu förknippas med epileptiska anfall som har sitt ursprung i tinningloberna. Sådana patienter beskriver ofta hur de befinner sig i ett drömtillstånd och har en känsla av hågkomst. Jackson konstaterade också att dessa känslor inte behöver ha ett identifierbart innehåll. När neurokirurgen Wilder Penfield i Montreal på 50-talet började stimulera hjärnan på vakna patienter som skulle opereras, upptäckte han ett intressant fenomen. När han gav små strömpulser i tinningloberna på sina patienter berättade de att de upplevde ett drömliknande tillstånd som liknade déjà vu. Senare försök har visat att det främst är de inre delarna av tinningloben, det vill säga hippocampus, som ger dessa tillstånd. När man får en retning av hippocampus kan man uppleva déjà vu.