Hollywoodamnesi

Att minnet är värdefullt förstår man av vår fascination för minnesförluster. Amerikanen Michael Boatwright är det senaste exemplet på någon som plötsligt tappar minnet och inte vet vem han är. Han hittades ensam i ett hotellrum i februari och sedan uppvaknandet säger han att han varken känner igen sin tidigare fru eller sitt barn. Han kommer faktiskt inte ihåg någonting av sitt tidigare liv. Fortfarande, fem månader efter uppvaknandet, säger han inte ett ord på engelska. Han talar bara svenska och uppger sig vara svensken Johan Ek. Det är hans gamla riddarnamn som han använde när han tidigare bodde i Sverige och deltog i medeltida riddartorneringar.

Boatwright är knappast ensam om att råka ut för den här typen av amnesier. Det finns en hel rad liknande fall som blivit kända. “Kanotmannen” försvann på en kanottur och uppgav efter flera års försvinnande att han tappat minnet. Den här typen av minnesförlust  kallas dissociativ fugue och är känd åtminstone sedan 1800-talet då människor rapporterades försvunna och hittades långt från hemmet med en minnesförlust. Mer om historiken kan man läsa i idéhistorikern Karin Johannissons bok Melankoliska rum.

Numera kallas den här typen av minnesförlust också för Hollywoodamnesi eftersom den är så vanlig i Hollywoodfilmer. Kända exempel är The Bourne Identity, Long Kiss Goodnight och Paris, Texas. Det typiska är att huvudpersonerna förlorar allt sitt minne av ett slag mot huvudet eller en olycka och kanske till och med får tillbaka minnet efter ett nytt slag, som i Long Kiss Goodnight. Efter olyckan har de däremot inga problem att minnas något nytt.

Den här typen av minnesförlust är helt annorlunda jämfört med det man ser vid en verklig amnesi. Där skadas hippocampus och man kan i värsta fall glömma några år av sin livshistoria, men knappast hela livet. Det typiska är också att man inte kommer ihåg något nytt. I Hollywood är Christopher Nolans film Memento det enda undantaget som faktiskt visar hur amnesier verkligen ter sig.

Det finns en enkel anledning till att man sällan gör filmer av verkliga minnesförluster. Det är helt enkelt omöjligt att utveckla en rollkaraktär som har den vanliga typen av amnesi. De skulle glömma bort allt de lärt sig och hela tiden vara tillbaka på ruta ett, utan att någonsin veta hur de kom dit.

Existerar Hollywoodamnesi i verkligheten? I vissa fall är det svårt att säga, men i de flesta fall är minnesförlusten en desperat flykt från skulder, livskriser och svåra psykiska trauman. Kanotmannen hade inte alls tappat minnet. Han hade bott granne med sin hustru i flera år och levt på försäkringspengar innan han anmälde sig till polisen.