Vetenskapsstjärnan Randall Munroe förklarar hur du utnyttjar klockor och tidszoner för att komma i tid, i detta exklusiva utdrag ur nya Gör så här: Absurda vetenskapliga lösningar på verkliga problem.
Det finns i princip två sätt att komma någonstans snabbare: att färdas snabbare och att starta tidigare.
Om du vill lära dig färdas snabbare kan du konsultera kapitel 26 i Gör så här: Hur man kommer någonstans snabbt.
Att starta tidigare är svårare – det kräver ju noggrannhet och realistisk planering. För att bli bättre på sådant bör du nog se dig om efter en annan bok.
Om du stryker alternativen att färdas snabbare och att starta tidigare, verkar det vara kört. Men det finns faktiskt ytterligare ett alternativ: att ändra tidens gång.
Det tillvägagångssättet är inte nödvändigtvis så orimligt som det låter. När Einstein studerade elektromagnetiska vågors rörelse i rummet var han förbryllad över att Maxwells ekvationer tycktes implicera att en elektromagnetisk våg aldrig kan förefalla vara stillastående för någon observatör. Ekvationerna antydde att man aldrig kan komma ikapp en ljusvåg och se de ”frusen” i rummet. Hur snabbt du än rör dig kommer mätningen av hastigheten på det ljus som rör sig förbi dig att ge samma resultat mätt i kilometer per timme. Detta fick Einstein att inse att det måste vara något fel på våra föreställningar om ”kilometer” och ”timmar”, och hans teorier förklarade hur tiden går olika snabbt för olika observatörer beroende på hur snabbt de rör sig.
Genom att vända och vrida på tid vann Einstein berömmelse, odödlighet och ett Nobelpris,[1] så det kan kanske hjälpa dig att komma fram i tid. (Annars kanske du får ett Nobelpris som tröst.)
”Att förändra tidens gång” behöver inte nödvändigtvis vara så komplicerat – det enklaste sättet är att be alla ställa om sina klockor. Många av oss gör det redan två gånger om året vid övergången till sommartid och tillbaka. Klocktid är ju en social konstruktion. Om vi kan förmå alla att ställa tillbaka sina klockor en timme, förändras tiden och ger dig en timme extra att komma fram.
Tidszoner känns officiella och permanenta, men de är mer godtyckliga än man kanske tror. Det finns ingen internationell organisation som godkänner gränser för tidszoner. Varje land kan självt ställa sina klockor som de vill, närhelst de vill. Om en regering en vacker dag bestämmer att ställa tillbaka alla landets klockor fem timmar kan ingen stoppa dem.
När ett land mixtrar med tiden utan tillräcklig förvarning kan det leda till stora bekymmer. I mars 2016 beslöt regeringen i Azerbajdzjan att inställa sommartiden tio dagar innan övergången var planerad att ske. Mjukvaruföretag fick skynda fram uppdateringar, tidsscheman fick göras om och flygbolag var tvungna att bestämma om flighterna skulle avgå enligt tiden på biljetten eller en timme tidigare. Heydar Aliyev International Airport sa helt enkelt åt alla att komma tre timmar före avgång.
Länder försöker i allmänhet ge mer en tio dagars förvarning innan de ställer om sina klockor, men de är inte tvungna till det. Om du håller på att komma för sent till ett möte kan du i princip kontakta din regering och be dem ställa tillbaka klockorna.
I USA kan delstatliga myndigheter kontrollera att sommartiden efterlevs, men de kan inte kontrollera när den börjar och slutar. För att få en extra timme måste en amerikan kontakta den federala regeringen.
Federala lagar specificerar för närvarande 9 tidszoner i USA och bestämmer tiden i var och en av dem i förhållande till den koordinerade universaltiden (UTC), ett internationellt system för tidsangivelser som definieras av Internationella byrån för mått och vikt. Kongressen kan förändra lagarna, men du behöver inte nödvändigtvis gå via kongressen för att få din klocka justerad. Transportministern har den lagstadgade rätten att överföra ett territorium från en tidszon till en annan. Om du befinner dig på det amerikanska fastlandet kan du i princip få klockan tillbakaställd hela åtta timmar bara genom att ringa transportdepartementet och fråga snällt.
Men ministern kan inte skapa nya tidszoner. Om du vill ändra tiden till något annat än de nio standardvärdena måste du gå via kongressen. Men om du kan övertala den att hjälpa dig kan du få klockorna satta på vilken tid som helst. Du skulle i princip också kunna bestämma datum efter behag. Du skulle flytta ditt hem, din stad eller hela landet ett dygn framåt … eller 65 miljoner år bakåt i tiden.
2010 förutspådde den evangelikala radioprataren Harold Camping att världens undergång skulle inledas med ”uppryckandet” den 21 maj 2011 kl. 18.00 lokal tid. Eftersom apokalypsen skulle komma enligt lokal tid skulle världens undergång börja i republiken Kiribati i Stilla havet, strax väster om den internationella datumgränsen och svepa fram runt planeten, tidszon för tidszon.
Om ett land vill kolla om världen går under vid något framtida datum kan de helt enkelt förordna om att ställa fram klockorna till, låt säga, klockan 12.00 den 1 januari 3019, och sedan se sig omkring. Om inget händer kan de vrida tillbaka klockorna i den fasta förvissningen om att vi går säkra de följande tusen åren – åtminstone för apokalypser enligt lokal tid.
Fotnot[1]: Nobelkommittén tilldelade faktiskt inte honom priset för rumtid-grejerna, delvis för att de ännu ansågs vara revolutionerande och ännu inte tillräckligt testade. Lyckligtvis skrev han fyra uppsatser 1905, av vilka en förmodligen kvalificerade till ett Nobelpris, så man gav honom ett för en av de mer konventionella.