Idén om 15-minutersstaden är ett slags superkraft som påverkar utvecklingen i städer runt om i världen, en ny organisationsprincip för urbana områden. När vi tar in effekterna av de övriga utvecklingstendenserna ser vi, förutom idén om närhet och den urbana byn som är de centrala principerna i 15-minutersstaden, tio trender som vi tror kommer att prägla städernas utveckling de kommande åren.
1. Talang får städerna att dansa
Vårt sätt att se på både arbetet och staden var under lång tid relativt enkelt och speglade de idéer som dominerade 1900-talet. I huvudsak en och samma princip för alla: företag etablerade sina kontor och arbetsplatser på de för dem mest lämpliga platserna. Medarbetarna tog sig dit från sina hem.
Frilansekonomin – som ibland kallas gig-ekonomin – och framväxten av alternativa platser för arbete, till exempel co-working, har i grunden utmanat den rådande ordningen. Även en del stora och etablerade företag var tidigt nyfikna och köpte medlemskap i de nya mötesplatserna. Förhoppningen var att de nya sätten att arbeta skulle kunna utgöra en förnyande kraft utanför de ordinarie kontoren.
Allt tyder på att två år i sällskap med covid-19 har fått oss att ta ett språng i utvecklingen. Allt fler har haft möjlighet att prova på ”work from wherever” (alltså inte enbart ”work from home”). Det principiellt intressanta är att vi framöver kommer att arbeta på fler platser än någonsin. Kontoret och hemmet är bara två alternativ av flera. Dessutom kan vi förvänta oss att många som bor i våra städer arbetar åt företag utanför städerna. Många vittnar nu om att de stora amerikanska techbolagen dammsuger Sverige på den bästa kompetensen och erbjuder arbete på distans direkt mot huvudkontoren i exempelvis San Francisco. Staden blir ett habitat för arbete, snarare än en magnet för företagsetableringar. Detta förstärks av det faktum att arbetsmarknaden i städer är väldigt kunskapsintensiv. Från forskning vet vi att ju närmare centrum i en stad vi kommer, desto större andel av arbetskraften sysslar med någonting som kan utföras på distans.
Staden blir ett habitat för arbete, snarare än en magnet för företagsetableringar.
Det går att se ett tydligt mönster. Det är talangerna som formar staden. Städers konkurrenskraft handlar allt mer om att vara en attraktiv plats för den moderna kunskapsarbetaren. De globala nomaderna är hårdvaluta. Sorbonne-professorns 15-minutersstad bygger på just denna insikt – städerna är till för människor och måste förtjäna sina invånare. Att välrenommerade tidskrifter som till exempel brittiska The Economist numera årligen publicerar ”the Global Liveability Ranking of Cities” sänder ett tydligt budskap. Det är upplevd livskvalitet som skapar välstånd. Inte tvärtom.
Vad som faktiskt upplevs som attraktivt hänger samman med det som kommit att kallas klusterbildningar. Städer som lyckas locka många människor inom ett och samma fält och lyckas etablera hela ekosystem kring detta blir ofta framgångsrika. På de platser där det finns en kritisk massa på ett visst område – film, finans eller vad det nu kan vara –uppstår ett slags fördelsspiral. Att många finns där leder till att fler vill vara där.
Vad som faktiskt upplevs som attraktivt hänger samman med det som kommit att kallas klusterbildningar.
Några kvarter i Londons absoluta centrum – ofta kallat The City – har länge varit världens finansiella hjärta. Alla internationella finansföretag är direkt eller indirekt där. I Stockholms södra delar hittar vi ett par kvarter där flera av världens främsta spelbolag valt att etablera sig. En liten plats har börjat växa kring en eller ett par verksamheter. Samma fenomen kan uppstå i mindre städer. Den lilla staden Solingen strax utanför Düsseldorf i Tyskland är till exempel känd för sina tillverkare av knivar och precisionsverktyg. Harvardprofessorn Michael Porter har kallat fenomenet ”Hollywoodeffekten” efter filmvärldens globala Mecka. Principen är enkel. Stjärnor drar till sig fler stjärnor. De nya hållbarhetsinriktade investeringarna i tillverkning av till exempel fossilfritt stål eller batterier som nu görs på flera platser i världen erbjuder fantastiska möjligheter att bygga nya små och stora ”Hollywood”. De jätteinvesteringar som görs av batteritillverkaren Northvolt bildar redan idag ett ”Batterihollywood” runt Skellefteå, eller ”batteribältet” som det ibland kallas lokalt, med olika företag inom samma ekosystem.
2. Risk för donutstäder!
3. Vi tar naturen till staden
4. Min by staden
5. Dödsstjärnan
6. Transport blir service
7. Urban ultraservice
8. Hantverksstaden!
9. Kvarterets identitet
10. Städerna blir Girlvilles
En utvecklingstendens i våra städer som viruset inte rått på är hur våra städer feminiseras. Städer har en hög grad av inflyttning och mindre fasta sociala konstruktioner vad gäller kön. Unga kvinnor dominerar utbildningssystemet och flyttar i högre grad än männen till städerna. Det nya distansledarskapet förefaller dessutom passa kvinnor bättre än män. Kvinnor lever också längre än män, vilket över tiden ökar kvinnors förmögenheter. Framtidens kompetenser – samarbete, psykologi och kognition – ligger också idag ofta närmare kvinnor än män. Visst finns det tecken på motsatt utveckling, exempelvis när det gäller fördelning av hemarbete under pandemin och allokering av riskkapital. Men utvecklingen i våra städer är fortsatt tydlig. Virus eller inte, staden är fortsatt först och främst kvinnornas habitat.
Mycket pekar också på att denna utveckling kommer att förstärkas. En indikator är hur unga människor ser på sig själva. Undersökningar pekar på att unga kvinnor definierar sig själva intellektuellt som till exempel feminister, medan unga män ofta förhåller sig till praktiska begrepp som till exempel gamers avseende sin egen självbild. De unga kvinnorna vet framöver i högre grad vad de vill, medan männen snarare går in i en period av sökande efter en ny identitet och en ny mansroll, bortom den gamla roll där mannen är den starke försörjaren.
Kjell A. Nordström & Per Schlingmann