Daniel Hermansson

Hur ofta tänker du INTE på romarriket?

  • 1 min

Nutidsspaning i historiskt perspektiv:

Jag vet inte vad jag ska tycka om den här ”trenden” om romarriket och män. Delvis festligt. Men med risk för att framstå som humorlös, är det här vi har hamnat? Det är alltså förvånande att vissa män intresserar sig för bildning? Dessutom framställs de som rena utomjordingarna. ”En global hemlig klubb” av romarriketnördar. Ja … eller så är det övriga som utgör anomalin, som avviker ur ett längre perspektiv.

Att gå runt och inte vara minsta intresserad av tillvaron före sitt eget liv tror jag är ett mer modernt fenomen. ”Jag och nu” är samtidens paroll. Och ändå finns de kvar, de som bryr sig. I min boks efterord skriver jag om Sveriges resa från land med bildningsideal till ett land där man vill lägga ner våra arkeologiska institut i medelhavet och är chockad i tv över att folk verkar bry sig om antiken.

Det är inte alls förvånande att så många är intresserade av Romarriket och antiken. Det är förvånande att det förvånar. Det gäller förresten även mängder med kvinnor, det är nämligen inte sant att bara män intresserar sig för antiken, det finns även bildade kvinnor.

Själv tänker jag förstås på romarriket mer än Nalle Puh tänker på honung men jag räknas nog inte. Slut på nutidsspaning i historiskt perspektiv.

(Här kan du förresten läsa ett utdrag ur De kom, de såg, de segrade och här en intervju med mig inför släppet.)

(PS Här kan du höra mig i Talkshow i P1 om ämnet.)

Utdrag: Daniel Hermanssons epos om antikens fältherrar

  • 3 min

BESTÄLL BOKEN HÄR

Följ med en av landets mesta folkbildare på en resa till antikens blodiga slagfält.

Efter tio år på poddscenen är det nämligen dags för den ena halvan av Historiepodden att debutera som författare. De kom, de såg, de segrade är Daniel Hermanssons efterlängtade epos om antikens fältherrar. Lika mycket är det ett brandtal för antikens hårdvunna lärdomar och allt som går förlorat om vi inte bryr oss om dem. I en tid präglad av historielöshet och despoter som utmanar demokratin, har behovet av en andra renässans sällan varit större.

Allt serveras med den humor, berättarglädje och rykande inaktualitet som gjort Historiepodden till en av landets största podcasts.

Nedan kan du läsa ett utdrag från boken. 

 

Legenden blir till

En klinga på andra sidan floden bländar honom. Där står en armé, större än hans egen. Parmenion har avrått honom från att söka strid vid de höga flodbäddarna, men det här är bara en bäck i jämförelse med Hellesponten.

Han ser på sina män – herdepojkar som nyss fått sina soldatkappor. Trots att deras sarissor satt skräck i Grekland är oron uppenbar. Det här är ett annat slags fiende än tebanerna, men han vet att det viskas i leden. Han är Akilles ättling. Han bär hjältens rustning från kriget mot Troja. Han är Zeus son. Det är tecken, goda tecken! Själv vet han att deras enda garanti för seger är flankerna. Där finns de kungliga kamratkrigarna, hans elitkavalleri.

Oddsen är emot dem, men gudarna är med honom

Bakom honom frustar en rastlös häst. Annars tyst, så märkvärdigt tyst. Oddsen är emot dem, men gudarna är med honom. Det är här det måste ske, vid Granikos, det måste ske.

Han tar på sig hjälmen med de höga fjäderplymerna, kastar sig upp på hästen och ger signalen.Trumpetstötar. Stridsrop till krigsguden Enyalios ära. Tusentals ryttare i rörelse, bakom dem börjar falangerna marschera framåt. Floden forceras. Gyttjan yr om kavalleriet som snabbt tar sig fram mot den fientliga stridslinjen.

Fjädrarna flyger i luften när svärdseggen smeker hans hår

Kamratkrigarna dundrar fram mot det persiska rytteriet. Ett rop på främmande språk. Projektiler slungas. Det smattrar som hagel ibronsplåtarna. En smäll! Hans harnesk träffas av ett spjut. Obrydd sätter han fart mot den persiske adelsman som slungat det. En lans. En stöt. Motståndaren faller till marken. Ett vinande ljud. Fjädrarna flyger i luften när svärdseggen smeker hans hår. Pang! Hjälmen spricker. Mörker. Han återfår fattningen och fäller även denne perser med sin lans. Överallt rasar striden. Ännu en sabel svingas mot hans huvud, men armen fortsätter sakta upp i luften. Högre och högre, lösgjord från sin kropp. En av kamratkrigarna har räddat kungens liv. Han heter Kleitos och kommer senare att påminna Alexander om sin insats.

Kungen drar sitt svärd och rider mot nästa fiende, rider mot allt det som har fått eftervärlden att ge honom epitetet ”den store”.

*

Det som återges är de mest dramatiska ögonblicken ur slaget vid Granikos år 334 f.Kr., den första av flera drabbningar i Alexanders krig mot Persien. Genom seklerna har Alexander mytologiserats, beundrats och förkastats. Oavsett vad man anser om den unge krigarkungens gärning, omges berättelsen av en storslagenhet som fått fältherrar som Julius Caesar, Karl XII och Napoleon Bonaparte att sträva efter att bli hans like. Och nog är det en bedrift att lägga under sig hela den kända världen, före sina fyllda 33 år.

Men hur hamnade en makedonisk armé, som för bara någon generation sedan utgjorde ett perifert bergsfolk, vid det persiska rikets utkanter? Inte för att försvara sig mot det största rike som världen dittills hade skådat, utan för att invadera det.

Om vi ska tro på legenderna, finns svaret på Olympen.

(…)

 

BESTÄLL BOKEN HÄR

Efter 10 år på poddscenen … jo, det finns nerver.

  • 2 min

Chinateatern, Stockholm. Sorlet från 1 250 besökare. Slutsålt. Till skillnad från de flesta andra kvällar skulle teaterpubliken inte bli serverad en spelning eller standup, snarare en sitdown. Där satt vi nämligen inför folkhavet i varsin fåtölj. Och det vi förväntades prata om var… historia. 

Det var en scen långt från det som präglade min uppväxt i det lilla samhället Ringarum – en bygd med starka jordbrukstraditioner. På sitt sätt påminde min barndom om livet i Bullerbyn. Förutom att det fanns sju bullerbybarn, men bara en Daniel Hermansson. En annan skillnad var att gärdsgårdsromantiken bytts mot epatraktorer, moppar och hockeykort. En naturlig miljö för den som gillar att skråla till Björn Rosenström, mindre naturlig för den som söker lära sig allt om antikens historia. Därför kan det kanske verka lite konstigt att historieintresset smög sig på.
Det började med att jag förlorade mig i Asterix och Obelix äventyr. På det följde det första magnetiska mötet med mammas bokhylla. Och slutligen befästes nörderiet den kväll som skulle leda fram till Historiepodden …

Även om min poddkollega Robin Olovsson och jag visste att svenskarnas historieintresse är stort, hade vi aldrig kunnat drömma om gensvaret. Sedan 2014 har vi producerat 50 avsnitt om året med över 200 000 lyssningar i veckan. Lägg därtill tv-soffor, mittuppslag och frågesporter på prime time.

Men under alla dessa år tog också något annan form. Något som kanske ligger mig allra närmast hjärtat – ett manus jag inte vågat släppa taget om förrän nu.

De kom. De såg. De segrade. Vad antikens fältherrar lär oss om makten och människan är min berättelse om legendarer som Alexander, Hannibal, Scipio och Caesar. Jag vill att du ska få lära känna dem, på samma sätt som jag har fått lära känna dem: Deras storhet och grymhet, deras genier och galenskap, deras mänsklighet och mystik. Inte bara för att de är några av de viktigaste människor som vandrat på jorden, utan också för att de tillsammans säger något viktigt om människan – i synnerhet om maktmänniskan och hennes förmåga att såväl förföra som förgöra sin omgivning. Så även i vår tid.

Jag gör inte anspråk på att vara en Englund eller Harrison. Men om min berättelse kan skänka minsta uns av den glädje som andras historieskrivande skänkt mig, fyller den här boken sitt syfte. Om den dessutom kan så fröet till ett historieintresse hos en och annan vilsen tonåring som just har upptäckt hemmets bokhylla, blir jag rent ut sagt lycklig. Förhoppningsvis kommer läsaren att känna igen den humor, passion och rykande inaktualitet som gjort podden till en självklar del av hundratusentals svenskars vardag. Åtminstone är det min avsikt.

Det vore en lögn om jag påstod att debutantnerverna inte håller mig som sömnlös ibland, men för att citera Julius Caesar inför det att han korsade Rubicon:

Tärningen är kastad.