Rekonsolidering – vår lyckas smed
- 3 min
Tänk på den misslyckade semestern där ingenting blev som du trodde. Hotellet var dåligt, maten som serverades var likadan varje dag och dagarna var enformiga. Trots att semesterveckan kändes misslyckad när du upplevde den händer någonting när du kommit hem. Du börjar sakna de varma kvällarna, tycker att miljön faktiskt var förtrollande och baden härliga. Dina minnen har förbättrats.
Minnen är föränderliga och omskapas hela tiden, men länge visste ingen hur det går till. År 2000 publicerade forskaren Joseph LeDoux en intressant upptäckt som visade några av de bakomliggande mekanismerna. I labbet hade man studerat en enkel form av minne som kallas för betingning. Den förste som beskrev fenomenet var Pavlov som kunde betinga hundar att börja dregla när de hörde en klocka. LeDoux använde en effektivare form av betingning där man i stället gav en lätt stöt på samma gång som en ton hördes. Efter bara någon enstaka stöt blir vi betingade till ljudet och när vi hör tonen nästa gång fryser vi till av skräck, pulsen går upp och stresshormoner frisätts. Fenomenet kallas fear conditioning och det är i amygdala vi lagrar associationen mellan smärta och ljud. De djur och människor som har skadat sina två amygdala kan inte betingas till skräck.
Den intressanta upptäckten var att betingningen försvann om man gav blockerar proteinbildningen i hjärnan samtidigt som man låter tonen ringa igen. Det betyder att det behövs nya proteiner varje gång ett minne reaktiveras. När vi tänker på ett minne kommer vi också att bygga om det, rent fysiskt. Ett återkallande är samtidigt ett återskapande. Vi gör alltså om våra minnen varje gång vi tänker på dem.
Fenomenet kallas rekonsolidering och det medför att minnen är labila. De synaptiska minnena i våra hjärnor skiljer sig mycket från datorernas exakta och aldrig bleknande minnen. Våra minnen är aldrig helt precisa. De kan göras om och det finns en funktion med att det är så. De är omformbara för att de ska kunna anpassas till vår nuvarande situation. Minnen uppdateras för att passa bättre med de nuvarande omständigheterna.
De flesta av oss har en självbild som är lite bättre än verkligheten, vi tycker att vi kör bil lite bättre än genomsnittet och känner oss både mer attraktiva och sociala än andra. Nästan alla amerikanska professorer anser att de är bättre än andra. Många av våra minnen genomgår också en ”nostalgifiering”, då de med tiden laddas med en bitterljuv känsla av saknad och längtan. Allt kan vi tacka rekonsolideringen för.
Andra minnen är negativa och det finns ingen som vill ha de posttraumatiska minnen som kan uppstå hos människor som varit med om övergrepp eller deltagit i krig. Vid både PTSD (Post Traumatic Stress Disorder) eller drogberoendets kraftigt inlärda vanor sätter sig dessutom minnena extra hårt. Den nya kunskapen om att minnen omformas varje gång vi tänker på dem kan vara en väg till att bli av med både PTSD och missbruk. Man har sett att den vanliga blodtrycksmedicinen propranol mildrar symtom när man ger den under rekonsolideringen av ett traumatiskt minne. Man har dessutom sett att beteendemässiga behandlingar som påverkar rekonsolideringen också försvagar beroende.
Våra liv hade säkert varit mindre lyckliga om inte rekonsolideringen hade förändrat och förbättrat våra erfarenheter och vår självbild.