Vad kan vi lära oss av Daniel Kahneman?
- 7 min
Nu bläddrar jag inte i böckerna. Jag googlar inte ens. Jag tänker snabbt. Är det inte emot standardrådet utifrån Daniel Kahnemans forskning?
Men jag är medveten om det – och det är väl det som han egentligen vill säga, att vi tänker både snabbt och långsamt.
Daniel Kahneman brukar beskrivas som världens mest inflytelserika, nu levande, psykolog. Han fick Ekonomipriset till Nobels minne år 2002, trots att han aldrig studerat ekonomi. Men hans forskning, som till stor del genomfördes tillsammans med Amos Tversky (död 1996), har varit banbrytande och vägledande för att förstå det mänskliga beteendet.
Vad har främst påverkat mig av att ha haft Kahnemans idéer så nära i snart tio år, då vi givit ut honom som författare och sålt fler än hundra tusen böcker?
Dels förstås klassikern Tänka, snabbt och långsamt, dels Brus: det osynliga felet som stör våra bedömningar, som kom våren 2021 och som är en av de böcker som vi sålde mest av under året. Här skriver jag lite mer om bakgrunden till den senaste boken (”Min bästa idé någonsin”).
Tips som jag följer varje dag
Nedan följer sex egna tips, som jag i princip följer varje dag eller då det blir tillfälle. Det finns förstås många fler. Förra året skrev jag om varför Tänka, snabbt och långsamt är den viktigaste boken för att förstå hur vi reagerade på coronaviruset.
Jag bad också några författare, forskare, vänner och bekanta berätta vad de framför allt lärt sig av Daniel Kahneman. Här är deras svar om hur Kahneman påverkat deras liv.
1. Marinera magkänslan
Lita på din magkänsla, men först imorgon. Kahneman predikar i senaste boken Brus mottot ”uppskjuten intuition”. Det kommer tillbaka till faran i att låta det snabba, vanestyrda och automatiska tänkandet (system 1) ta över, eftersom det leder till en mängd felbedömningar. Många enligt nedan.
Däremot, om du låter fakta, logik och reflektion komplettera (system 2), så hamnar du mycket närmare ett bättre beslut.
Jag är säker på att jag retar många, inte minst medarbetare, när jag säger att jag vill fundera – marinera är mitt favoritord – till dagen efter eller ibland ännu längre. Men det beror förstås på om det är ett stort eller litet beslut. Vi behöver hantera en mängd småbeslut varje dag, hela tiden, och kan förstås inte stanna upp hela tiden för allting.
Vill du hellre undvika förlust än vinna?
2. Låt inte tanken på förlust styra dig
Kahneman har några underhållande exempel på hur vi väljer tvärt emot vad som är mest sannolikt, bara för att vi inte vill förlora.
Människan vill hellre undvika förlust än vinna. Men hur kul är det? Då kan man ju lika väl stanna kvar hemma eller fortsätta göra samma sak varje dag.
Men det här är inte alltid lätt. Det handlar om allt ifrån aktieinvesteringar till affärsbeslut. Det kan vara svårt att släppa en upparbetad och bibehållen linje som man är investerad i, jämfört med att titta åt andra håll och kanske gå ditåt.
Eller i mitt fall, till hur man går in i en tennismatch, då det kan vara så lätt att falla in i ett alltför försiktigt spel, trots att det är omotiverat. (Sorry, jag är full av sportanalogier.)
Peak-end-rule på familjesemestern
3. Spara det bästa till slutet
Hur bör man lägga upp sin semester eller sin presentation? Svaret stavas på kahnemanska peak-end-rule. Människan värderar och minns framför allt höjdpunkterna och slutet, det vill säga snapshots av helheten, inte genomsnittet av helheten.
Det här är lätt att tillämpa. Det spelar inte så stor roll hur du börjar din presentation, i alla fall om du bara lyckas fånga uppmärksamheten, bara det bjuder på någon höjdpunkt och en bra avslutning.
Du kan använda formeln på varje dag eller helg. Eller på en familjesemester. Då jag i somras planerade vår bilresa i norra Frankrike var det utifrån några valda höjdpunkter – fler än en natt på det dyra slottet eller ännu fler skaldjurstallrikar hade troligen inte gjort någon skillnad – men också en bra avslutning (i alla fall för mig innebar kombinationen av Monets trädgård och katedralen i Rouen en fantastisk dag).
Börja med att skriva ner vad du tycker
4. Låt ingen prata först. Inte heller du själv
Det är nog medförfattaren i Brus, Olivier Sibony, som främst lyfter fram argumentet om att så fort någon börjar prata så är övriga påverkade. Särskilt om det är en chef eller annan ledare som inleder.
Så förslaget i boken är väldigt enkelt. Om det är något som diskuteras: Låt alla först skriva ner sin åsikt, det räcker med 30 sekunder. Sedan kan diskussionen börja.
Konkret innebär det att jag på våra utgivningsmöten låter andra komma med sina analyser först. Om jag som förlagschef och mest senior på förlaget skulle börja, ökar tröskeln för att få höra vad andra först tänkte och tyckte.
Att överföra det till familjesituationen känns nog självklar för de flesta, att först fråga barnen innan man själv börjar orera. Men metoden går att överföra till de flesta sammanhang. Såvida man inte vill påverka förstås. Det är en annan sida av samma mynt.
Bedömningar påverkas av sammahanget
5. Planera för hur andra mår
I Brus går författarna igenom varför systematiska fel sker i våra bedömningar. Den andra medförfattaren, Cass Sunstein, är den som brukar prata om hur lätt vi påverkas av väder och humör. Han är jurist och har en historia av att följt både rättegångar och offentlig policyplanering.
Om du vill ha en bra operation, se till att du får en tid på morgonen, inte sen eftermiddag. På motsvarande sätt, om du vill ha en bra diskussion med kollegorna, välj en tid och ett sammanhang som gynnar både skärpa och välmående. (En morgon, med andra ord.)
Kända knep även för den som läst andra lysande böcker, såsom När av Daniel H. Pink liksom Happy happy av Lars-Johan Åge.
Strukturerna gör fel. Lev med det
6. Alla gör fel. Men minska effekten
Livet är ett lotteri på så många sätt. Jag ska inte fastna vid det genetiska lotteriet, utan bara konstatera att det finns felaktigheter inneboende i systemen. För att de befolkas av människor.
Lärare sätter fel betyg. Läkare ger olika diagnoser. Handläggare landar i skilda bedömningar. Förläggare ser olika på möjligheter.
Från ett samhällsperspektiv och strukturellt plan, liksom i organisationer, är det ganska lätt att uppnå förbättringar (även innan bättre AI-system kan guida oss rätt).
Det är egentligen bara att läsa Brus och använda sig av de ”brusreduceringar” som föreslås. 🙂
Egentligen handlar det bara om det grundläggande i allt ovan: vi är människor och människor gör olika bedömningar, och ibland felaktiga. Det går inte att förvänta sig att allt blir perfekt automatiskt. Därför måste vi medvetandegöra och därefter korrigera för det.
***
Nedan bild från helgen då Richard Thaler tog emot Ekonomipriset 2017.
***
Köp Tänka, snabbt och långsamt eller senaste boken Brus: Det osynliga felet som stör våra bedömningar — och vad du kan göra åt det i vår webbshop.
Brus: Det osynliga felet som stör våra bedömningar — och vad du kan göra åt det