Varför är inte hela världen rik? Introduktion av professor Jesper Roine

• 7 juli 2025
• 10 min

Här följer min introduktion till de tre ekonomipristagarna Daron Acemoglus, Simon Johnsons och James A. Robinsons bok Varför är inte hela världen rik?. Det är en samlingsvolym där vi tillsammans valt ut delar av deras tre banbrytande böcker Why Nations Fail, The Narrow Corridor och Power and Progress.

De senaste tvåhundra åren har den globala ekonomin vuxit enormt. Med denna utveckling har följt en spektakulär förbättring av mänsklighetens levnadsförhållanden. Vi lever i genomsnitt längre och är friskare och har större möjligheter än någonsin tidigare i mänsklighetens historia. Ett utmärkande drag för denna utveckling är dock att dessa förändringar inte skett överallt. Vissa platser har i ekonomiska termer blivit mångfalt rikare än tidigare medan andra knappt utvecklats alls. Varför är det så? Varför är inte hela världen rik? Och finns det något, om vi kan svara på den frågan, som vi kan göra för att fler länder ska utvecklas i positiv riktning?

Dessa frågor är nationalekonomins kanske mest grundläggande. Hela ämnets födelse brukar kopplas till Adam Smiths An inquiry into the nature and causes of the wealth of nations från 1776 som just försöker förklara vad som ligger bakom nationers ekonomiska utveckling. Hans för tiden radikala tanke var att nyckeln ligger, inte i att samla på sig pengar och resurser som var den då rådande merkantilismens idé om rikedom, utan i att skapa en fungerande ekonomi där möjligheterna till specialisering och handel är avgörande för att kunna generera välstånd. Rikedom är inte något ett land har utan något man kan skapa. Detta i sin tur kräver att individer har incitament att arbeta, investera, komma på nya sätt att göra saker bättre, men också att samhället har ett fungerande och opartiskt rättssystem och en stat som kan upprätthålla kontrakt, äganderätter och möjligheter för alla i samhället.

Rikedom är inte något ett land har utan något man kan skapa.

Väldigt mycket av modern samhällsekonomisk analys förutsätter dock att det finns en fungerande stat. Om man gör det blir det naturligt att peka på vissa faktorer som avgörande för att förklara skillnader i ekonomisk tillväxt mellan länder. Faktorer som kapitalackumulation, utbildning, innovation och entreprenörskap är alla exempel på saker som tycks hänga ihop med ekonomisk tillväxt. Modern så kallad ekonomisk tillväxtteori handlar om att analysera skillnader i dessa faktorer, både teoretiskt och empiriskt. Men som Douglass North, Nobelpristagare 1993, uttryckt det, dessa faktorer förklarar inte tillväxt, de är tillväxt. Den verkligt fundamentala frågan är: Varför är vissa länder bättre på allt det som skapar ekonomisk utveckling? Varför lyckas vissa länder investera i utbildning, ackumulera kapital, vara innovativa och entreprenöriella?

Deras korta svar på frågan om varför inte alla länder i världen lyckas lika bra stavas institutioner.

Kring denna fråga kretsar den både teoretiska och empiriska forskning som sedan 1990-talet bedrivits av Daron Acemoglu, Simon Johnson och James Robinson, och som belönats med Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 2024. Deras korta svar på frågan om varför inte alla länder i världen lyckas lika bra stavas institutioner.

Institutioner i det här sammanhanget betyder just de ramar, regler och rättssystem inom vilka all ekonomisk aktivitet sker.

Dessa ramar, i sin tur, tillhandahålls i stor utsträckning av fungerande stater som är tillräckligt starka för att kunna upprätthålla lagar och regler. Om institutionerna är rätt utformade betyder det att alla aktörer i samhället får incitament att välja att göra rätt saker, både för sig själva och för samhället. Om institutionerna däremot är utformade på sätt som inte främjar ekonomisk utveckling spelar det ingen roll om andra förutsättningar finns på plats, individer kommer antingen att bli uppgivna för att de inte kan skörda frukterna av sina ansträngningar, alternativt kommer de ägna all tid åt att försöka nå makten, för att sedan använda den till att förtrycka andra och på så sätt förbättra sin situation. Inget av alternativen leder till ett samhälleligt önskvärt utfall.

Det här kanske låter lite väl enkelt. Det finns många motfrågor man kan ställa, och sådana har också under lång tid ställts inom samhällsvetenskaperna. Hur kan man veta att det är institutioner som är avgörande, och inte andra faktorer som kulturella skillnader eller geografi? Om det nu är institutioner, varför skulle ett land välja att inte skapa bra institutioner? Om goda institutioner kräver en fungerande och stark stat, vad hindrar någon med politisk makt från att vända den styrkan mot befolkningen?

Välstånd är ett begrepp som handlar om mycket mer än materiellt välstånd.

Att svara på frågor som dessa har inte bara varit vägledande för Acemoglus, Johnsons och Robinsons imponerande forskargärningar, det är också utgångspunkten för de tre böcker som här i urval binds samman i en volym, för första gången i svensk översättning. Dessa böcker – och denna bok – handlar ytterst om vad som skapar välstånd och hur vi kan förstå skillnaderna i välstånd mellan samhällen både idag och historiskt. Välstånd är ett begrepp som handlar om mycket mer än materiellt välstånd. Det inbegriper hur samhället är organiserat, hur välståndet fördelas i samhället och hur det påverkar människors ekonomiska och politiska friheter och möjligheter.

 

Varför nationer misslyckas – Why nations fail

Den första boken ur vilken vi här får ett urval texter, Why nations fail av Daron Acemoglu och James A. Robinson, introducerar institutionernas centralitet för frågan om vad som ytterst förklarar skillnader i länders välstånd. Förutom att svara på frågor om hur vi kan veta att det är just institutioner och inte andra tänkbara fundamentala skillnader som geografi eller kultur som är avgörande, så gör författarna också en uppdelning av dessa institutioner som antingen inkluderande (inclusive)eller exploaterande (extractive). De senare leder till att den politiska eliten använder sin makt till att berika sig själv och sina närmaste, vilket också är en anledning till att sådana institutioner kan bestå trots att samhället som helhet inte gynnas av dem. Institutioner som istället är inkluderande skapar förutsättningar för innovation och investeringar i samhället i stort. Då den politiska makten inte godtyckligt kan roffa åt sig resultatet av lyckade projekt skapas positiva ekonomiska incitament vilket, speciellt när de omfattar alla i samhället, skapar goda förutsättningar för ekonomisk utveckling.

Institutioner som är inkluderande skapar förutsättningar för innovation och investeringar i samhället i stort.

Boken Why nations fail nöjer sig dock inte med att bena ut dessa alternativ som teoretiska möjligheter utan ger också mängder av historiska och samtida exempel på hur kritiska vägskäl och ibland historisk slump resulterat i att vissa länder slagit in på vägar som över tid kommit att skada den ekonomiska utvecklingen, medan andra lyckats skapa förutsättningar som gynnat den.

Tillsammans förklarar de i slutändan helt enkelt varför inte hela världen är rik.

Den smala korridoren – The narrow corridor

Den andra boken, The narrow corridor av samma författarduo, handlar om ”frihet” (liberty). Det kan vid en första anblick te sig som ett lite annat tema än det som behandlas i Why nations fail, men det finns tydliga kopplingar. Det handlar dels om att förstå välstånd som något bredare än ”materiellt välstånd”, dels om att långsiktig ekonomisk utveckling är resultatet av fria samhällen (inte tvärtom som många teorier genom historien gjort gällande). Bokens titel anspelar på att ett samhälle, för att bli ekonomiskt framgångsrikt och fritt, måste hitta en balans mellan en stat som är tillräckligt stark för att kunna upprätthålla de lagar och regler som skapar förutsättningar för ekonomisk verksamhet, och en stat som är förtryckande. Här finns en ”smal korridor” (narrow corridor) mellan anarkin som uppstår i avsaknad av en fungerande stat och det potentiella förtryck som en alltför stark eller egenmäktig stat kan innebära. Att ha politisk makt måste både betyda att man verkligen har mandat och förmåga att reglera ekonomin samtidigt som den med politisk makt måste hindras från att använda makten för att förtrycka befolkningen eller använda makten för egen vinnings skull.

Samhällen måste hitta en balans mellan en stat som kan upprätthålla lagar och regler, och en stat som är förtryckande.

Med referens till Thomas Hobbes, som redan på 1600-talet formulerade idén om att samhället behövde en stark stat som kunde upprätthålla ordning, använder Acemoglu och Robinson begreppet Leviathan, det sjöodjur som hos Hobbes fick symbolisera staten, men betonar att Leviathan också måste tyglas för att staten inte ska bli förtryckande. Precis som i mycket av den politiska teorin ligger en del av lösningen i maktdelning mellan olika delar av staten, men i slutändan går det inte att designa bort problemet. Staten och dess representanter måste till syvende och sist kontrolleras av ett starkt och aktivt samhälle med engagerade medborgare. Balansen mellan en stark men av samhället ”fjättrad” Leviathan (shackled Leviathan) är inte ett samhälleligt tillstånd utan en ständigt pågående process där det framgångsrika samhället balanserar fram i sin smala korridor.

Makt och framsteg – Power and progress

Den tredje boken, Power and progress av Daron Acemoglu och Simon Johnson, handlar om teknologins betydelse för utvecklingen. Eller snarare om hur den teknologiska utvecklingen samspelar med institutioner på sätt som leder antingen till positiv ekonomisk utveckling för samhället i stort, eller till borttappade möjligheter alternativt till att endast ett litet fåtal berikar sig. Genom en stort antal exempel ur historien illu­strerar författarna att även om teknologi tveklöst varit en viktig drivkraft bakom vår rikedom, så är teknologin i sig inte tillräcklig. Många gånger har teknologi lett till förbättringar bara för vissa och andra gånger har de som känt sig hotade av ny teknologi lyckats trycka tillbaka dess användning. Svaret på vad som krävs för att den teknologiska utvecklingen ska bejakas och komma det stora flertalet till del stavas inkluderande institutioner, vilket knyter an till både Why nations fail och The narrow corridor. På ett sätt som är ovanligt i nationalekonomisk analys betonar Acemoglu och Johnson i sin bok också att såväl teknologins inriktning som dess användning är resultatet av val och beslut, beslut som fattas av personer med makt över dessa processer.

Följderna av den insikten är till största del optimistiska.

Ett budskap som löper som en röd tråd genom de tre böckerna är att det inte stämmer att ekonomisk utveckling, eller bristen därpå, skulle vara något givet. Följderna av den insikten är till största del optimistiska.

Acemoglu, Johnson och Robinsons forskning visar att inget land är dömt till att vara fattigt på grund av fel geografiska förutsättningar eller på grund av att de på något sätt skulle ha ”fel kultur”. Ekonomisk framgång är inte något man har utan något som kontinuerligt kan skapas genom att organisera samhället på rätt sätt. Samtidigt påminner deras forskning också om att länder inte kan ta sin framgång för given. Genom historien har länder blivit rika för att man lyckats skapa det författarna och ekonomipristagarna kallar inkluderande institutioner, där det stora flertalet ser möjligheter att utvecklas och förbättra sin situation. Men det finns också exempel på länder som av olika skäl valt vägar där en smal elit kommit att fokusera på att ta makten över samhällets resurser på ett sätt som kommit dem själva tillgodo, men som i förlängningen lett till att landets totala välstånd sjunkit.