Snön mjukar upp konturerna i vårt politiska landskap
- 4 min
Julen närmar sig, snön kommer och går – övergår till slask och is, stör och stökar till … Så läs om snöns betydelse för vårt samhälle i det längre perspektivet: Här finns ett kort utdrag ur min bok Snö – en historia.
Snö har hjälpt till att forma svensk självförståelse. Men inte snön ensam. Det är sättet att tala om snö, beskriva den och knyta den till en plats och ett sammanhang som har betydelse. Vissa texter och bilder får på det sättet fäste i ett samhälle och blir en del av vad antropologen Benedict Anderson kallade nationen som en ”föreställd gemenskap”. Vad som präglar barnen får stor betydelse eftersom de bär dessa föreställningar med sig genom livet. Elsa Beskows sagor blev vida spridda i Sverige under 1900-talets första årtionden. De är visioner av ett samhälle där alla behövs, fast flyttade till en sagovärld i den egna hembygden, byggd kring bär och grönsaker, gräs och rotfrukter. En värld befolkad av uppdiktade gestalter och fantasifigurer, ändå urskiljbara som ingående i den vardag både barn och vuxna kunde känna igen sig i.
Det är sättet att tala om snö, beskriva den och knyta den till en plats och ett sammanhang som har betydelse.
Olles skidfärd var inget undantag. Den börjar och slutar i en stuga någonstans på landsbygden i en skogs- och mellanbygd i Mellansverige, där snön är väntad men just detta år dröjt länge. När Olle äntligen kommer sig ut på den första snön möter han Farbror Rimfrost, som tar Olle med på vad som kan ses som ett studiebesök bakom kulisserna i den värld där stora värden skapas men som i vardagen ligger dold för insyn. Där härskar Kung Vinter i sin iskatedral. En barsk men mild snöfurste. Men inte ens han med sina frost- och snöresurser har all den makt som krävs för att hålla klimatet i schack. Ett tu tre är Gumman Tö framme och förstör vintern och berövar därmed de oskyldiga barnen deras främsta lekar.
En barsk men mild snöfurste.
Granne med Kung Vinter finns tomteverkstaden. Där arbetar nissar och tomteflickor sida vid sida, ungefär som i det svenska folkhushållets stora kollektiv under framväxt. Men en liten detalj är annorlunda. De trägna små arbetarna tillhör samefolket och de arbetar utan maskiner. Vad de gör är slöjd, med de hantverksmetoder som tidens civilisationskritiker hyllade. Snart ringer det till rast, som i skolan, och då får Olle följa med tomtebarnen ut på gården och leka vinterlekar, rulla snögubbar och kasta snöboll. Det goda samhället är, än en gång, ett lekande samhälle, utan tävlan. Och snö är lek, förutom förstås att den också går att färdas på när Kung Vinter snart ska ta sin släde och med förspända renar köra ut julklapparna till alla de längtande barnen. Kung Vinter med sitt isskägg visar sig också till sist vara en fridsfurste. Han för inte krig mot Gumman Tö, utan försöker, med ringa framgång, vädja till henne att tänka på barnen. Snön är först och främst till för dem. Och fridsam med Gumman Tö är det klokt att vara. Ty när tiden är inne genomgår Gumman Tö själv en metamorfos och förvandlas till en skön jungfru, som seglar med svalorna under vårfriska skyar och sveper hela trakten i skir, underbar grönska. Då är det dags att lägga undan skidorna, ty ”allt har sin tid”, som det står i Predikaren. Varje årstid har sin glädje. Så finns i den visdom som nedlagts i den gamla ordningen, med årstider, hantverk och glädjefyllt samarbete, något som alla ska förmås att se klart och ta till sitt hjärta.
Det goda samhället är, än en gång, ett lekande samhälle, utan tävlan.
Däribland den goda snön.
Detta är 1907. Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, blir klar samma år. Det nya ”Framtidslandet” Sverige byggs. Industrialiseringen vilar tungt på kungarikets naturresurser, skog, malm, vattenkraft. Pojken på gåsryggen får se det från ovan, rikt och underbart lovande, från söder upp till norr. Ett land, ett folk i rörelse för en gemensam, bättre framtid. Även Gustaf Fjæstad, snömålaren, ägnar sig åt design i form av slöjd när han just detta år hugger ut en mäktig soffa ur svensk furu som idag står i Munchsalen på Thielska galleriet på Djurgården i Stockholm. Tiderna är i själva verket hårda. Klyftorna djupa. Demokrati, kvinnlig rösträtt, folkbildning, radio, en skola för alla – Sveriges bästa reformer under det sekel som då just hade börjat har också haft mäktiga motståndare. Men motståndarna har veknat med tiden. Det är också en egenskap hos snö som löper väl samman med dess feminina kvaliteter. Snön mjukar upp konturerna i detta politiska landskap. Inbjuder till försoning i en tid och en samhällsomvandling som hade många hårda kanter och skarpa konflikter.
Snön mjukar upp konturerna i detta politiska landskap.
__________________________
Tips! Lyssna till Filosofiska rummet, avsnittet ”Vilka blir vi om snön och kylan försvinner?”