Är du redo för utmaningen? Ta en digital fasta (förslagsvis under semestern)!

• 27 juni 2024
• 4 min

Hur många gånger under dagen distraherar du dig med din telefon? Hur ”epost-ren” är din semester? I arbetet med min bok Ta din tid fanns Cal Newports två böcker Deep work och Digital Minimalism med som inspiration för praktiska strategier för att hantera det distraktionsfyllda tillstånd som vi alla tycks befinna oss i, och som sommarens lite längre ledighet kan vara ett tillfälle att ta itu med.

Kärnan i böckerna är ”intentionalism”. Det vill säga att vi själva måste komma fram till hur vi vill använda oss av olika digitala tekniker och utveckla en ”digital filosofi” som vi bottnar i. Utifrån denna kan vi sedan upprätta personliga regler för vad, när, hur mycket och på vilka sätt som vi vill använda olika plattformar. Gör vi inte detta så kommer vi, med allra största sannolikhet, att spendera mer tid än vi egentligen vill på dem. En snabb titt blir lätt en kvarts slösurfande. Några chips blir lätt en hel påse.

utveckla en digital filosofi som du bottnar i

Men hur gör man då för att komma fram till hur man egentligen vill ha det? Newport förordar som ett första steg avinstallation och 30 dagar offline. Därefter kan man göra väl avvägda beslut om vad, när, hur mycket och på vilket sätt. Vilka plattformar och funktioner ger värde och livskvalitet? Vilka gör det inte? Går det att få ut allt jag vill av Facebook genom att använda det trettio minuter varje onsdagkväll? Behöver jag Instagram? Räcker det om jag kollar min inbox först efter lunch?

Svaren på de här frågorna är inte givna. De skiljer sig åt från person till person. Själv upplever jag dock inte svårigheterna som störst på jobbet. Där är jag ganska bra på att ställa mobilen på 40 minuter och göra mitt arbetspass för att sen ta en paus. I lunchrummet känner jag sällan ett starkt behov av att kolla mobilen eller skicka ett sms. Hemma tycker jag dock det kan vara svårare. Där är det betydligt vanligare att jag gör det som jag inte vill (epost efter arbetstid, scrolla Facebook och X). Kanske börjar det bli dags att gömma undan mobilen och ta några dagar offline?

Kanske börjar det bli dags att gömma undan mobilen?

I en artikel i Sydsvenskan 2023 med den talande rubriken ”Mobilerna har gjort oss trötta och tröga” beskrev jag kort hur jag brukar genomföra min egen digitala fasta eller detox under sommaren:

”Jag har, inspirerad av Cal Newports Digital minimalism (2019), försökt råda bot på det hela genom att inleda varje sommarsemester med en digital detox. Ingen mejl, inga medier, ingen surf. Mobilen lägger jag undan och sätter på ljudlös. När vi gör familjeutflykter får den inte följa med. Målet är tre veckor offline.

De första dagarna är abstinensen stor. Handen söker sig mot byxfickan, trots att där inte ligger någonting. Hamnar jag i en kö så reagerar hela min kropp. Det är slående hur fysiskt mitt digitala vardagsberoende är.

De första dagarna är abstinensen stor.

Men efter någon vecka brukar det bli lättare. Jag vänjer mig vid att tillvaron går långsammare. Mina tankar börjar vandra. Ibland tittar jag på moln eller småkryp i gräset. Känner mig som att jag är tillbaka i min barndoms somrar på 1990-talet.

När barnen har somnat kan jag plocka ner en bok som stått och samlat damm. Jag ger den en chans. Tittar ut över en åker. Funderar på hur livet skulle vara om jag också resten av året lyckades vara offline lite oftare. Kan man önska sig en gammal dum telefon i 40-årspresent?”

_________________________________

BONUSTIPS!

• För den som vill samla på sig mer motivation inför en digital fasta – eller är nyfiken på Newports argumentation i stort, kan jag rekommendera denna korta video (7.48 min) där Newport presenterar sin 30-dagars utmaning om av digital decluttering och pratar om den med Tim Ferriss.
• Eller läs detta blogginlägg av Newport om ”Digital Minimalism”
• Och så tipsar jag gärna om denna podcast på samma ämne med Cal Newport i samtal med Rich Roll.
• Slutligen, ett ganska givet förslag: Läs en bok under din digitala fasta! Någon av de ovan nämnda, kanske, eller något helt annat. Och låt bara koltrastens sång distrahera dig.

 

Glad sommar!

Maj är årets mest hektiska månad

• 29 maj 2024
• 1 min

Ja, så är det: Det är faktiskt inte december som är värst. Så läs den här lilla texten ur min bok Ta din tid – Gör mindre men bättre som tröst och inspiration – och ta inga drastiska beslut under den här perioden av året!

Maj är årets mest hektiska månad. För alla vill få klart saker innan sommaren. Mejlen duggar tätt. Deadlines hopar sig. Luften är full av pollen, först från björk och sen från gräs. Därtill är arbetsveckorna korta, för det är röda dagar, klämdagar och utvecklingsdagar på skolor och förskolor. Och så ska planerna för semestern spikas och harmonieras med andras kalendrar.

Släpp det. Ta inga beslut nu. Du tänker inte klart.

Själv brukar jag varje år ha en djup dipp i maj. Jag känner mig slutkörd och tvivlar på min karriär och mina livsval. Varför blev jag historiker? Jag kommer aldrig få en fast tjänst. Och ingen läser ju det jag skriver ändå. Varför gör jag inget som betyder något för andra? Något där jag inte hela tiden behöver prestera. Jag vill inte ha fler avslag på mina forskningsansökningar!

Min fru brukar titta mig i ögonen. ”David, du är alltid så här i maj. Släpp det. Ta inga beslut nu. Du tänker inte klart.”

Med åren har jag lärt mig att hon har rätt. Det är inte min bästa månad på året. Jag tycker inte om att ofrivilligt arbeta korta veckor och stänga ner allt. Jag vill ha tisdagar i september och oktober. Blicka framåt och starta upp saker. Få ny inspiration och ha energi. Vara sugen på att jobba igen efter en lång sommar med familjen. Inte prata med kollegor om vad de ska göra i sommar eller vad de har gjort i sommar.

Jag vill hellre höra om vilken bok de läser just nu. Eller få berätta om något nytt kaninhål som jag trillat ner i. Varför inte startup-litteratur från Silicon Valley?

Gör en HJÄRNDUMPNING!

• 28 december 2023
• 5 min

Här följer ett utdrag ur Ta din tid – Gör mindre men bättre.

Är jag stressad och har svårt att fokusera vet jag vad som behöver göras. Jag sätter mig på en avskild plats och plockar fram ett vitt papper. På detta skriver jag ner allt det som jag har i huvudet. Därefter gör jag vad jag kan för att stänga ner projekt och konkretisera vilka nästa handlingar som krävs av mig. Skjuter upp, ställer in, betar av.

Därutöver avsätter jag varje arbetsvecka tid till att planera den närmaste framtiden. Allen talar om detta i termer av en weekly review där man blickar tillbaka på vad som gjorts under veckan som gått och bestämmer vad som ska göras under veckan som kommer.
Med tiden har jag dock insett att en veckas framåtblickande är för lite. Ritualen jag följer ser därför ut så här.

Någon gång varje fredag, vanligtvis direkt efter lunch, sätter jag mig ner vid mitt skrivbord. Jag plockar fram ett papper och lägger det framför mig. Därefter drar jag ett horisontellt streck på den övre halvan och gör fyra vertikala streck igenom det. Det ger tio boxar. En för varje arbetsdag under den närmaste tvåveckorsperioden. Sedan tar jag fram min kalender och skriver in alla mina åtaganden: möten, luncher, lektioner och seminarier. Röda dagar kryssar jag över. Jag gör sedan en översiktlig beräkning av hur mycket ostörd arbetstid jag har att förfoga över.

Jag försöker ha processmål som anger hur mycket tid jag avser att lägga på ett projekt.

Därefter börjar jag fundera över vilka mina tre veckomål ska vara. Dessa är av typen:

• Skriv två förmiddagar på artikel x.
• Gör Powerpoint till föreläsning y.
• Skissa på en essä om z och pitcha den.
• Ägna en dag åt arkivarbete.

De veckomål som jag lägger störst vikt vid är som regel mina skrivmål. Jag försöker ha processmål som anger hur mycket tid jag avser att lägga på ett projekt. Därutöver brukar jag också göra en skattning på ungefär vad jag tror det kommer att resultera i. Här använder jag mig av generösa intervaller, typ få ihop två–fem sidor på artikel x. Ibland har jag också som mål att bara genomföra vissa aktiviteter, så som undervisningspass eller ett panelsamtal.

När jag fått någorlunda koll på veckan som kommer så gör jag samma sak för veckan därpå. Därefter drar jag ett nytt horisontellt streck på nedre halvan av papperet och gör fyra vertikala streck genom det. Det ger tio nya boxar.

Hur mycket ostörd arbetstid kommer jag på ett ungefär att ha till mitt förfogande?

Dessa två veckor betraktar jag som ”kommande”. Jag planerar dem därför inte lika detaljerat. Men jag vill ändå veta vad som är på väg.

Hur mycket ostörd arbetstid kommer jag på ett ungefär att ha till mitt förfogande?

Finns det några deadlines eller skollov som närmar sig?

Här kan jag ibland upptäcka att det är på väg att klumpa ihop sig vid horisonten. Det kan ge anledning till att revidera tvåveckorsplanen. Kanske kan jag förekomma problemen genom att för mig själv tidigarelägga en deadline? Jag är nämligen inget vidare på att göra intellektuellt arbete under tidspress.

Därför ser jag till att vara ute i god tid. En Powerpoint kan lika gärna göras en månad innan ett framträdande som veckan eller dagen innan. Ett konferensabstract eller en forskningsansökan kan lämnas in så fort systemet öppnar.

När den här typen av saker väl är gjorda så kan jag också sluta tänka på dem. Det grundtillstånd jag eftersträvar är att inte ha en massa öppna loopar som tar energi och fokus. Ju mindre jag har i huvudet, desto bättre.

Mot slutet av planeringspasset brukar jag också titta tillbaka på förra veckans fyraveckorsplanering.

Hur gick det med de tre mål jag satte då?

Har jag gjort vad jag föresatte mig?

Hur lång tid tar det då att göra en sådan här fyraveckorsplanering?

Nuförtiden är svaret oftast ja. Alternativt så finns det goda skäl, så som sjuka barn eller att något viktigt och brådskande kom emellan. Jag har nämligen hållit på med veckomålsättningar i omkring ett decennium. Jag vet ganska väl vad jag förmår. Och jag är försiktig när jag sätter mina mål. Jag räknar min arbetstid lågt och ser till att det finns ordentligt med luft inlagd i schemat. För saker kommer att hända och vissa dagar är min energinivå låg. Då spelar det ingen roll hur mycket tid jag har. Bättre då att göra lite mekaniska arbetsuppgifter än att försöka tvinga fram text.

Hur lång tid tar det då att göra en sådan här fyraveckorsplanering?

Det beror lite på hur bra grundarbete man har gjort. För mig brukar det ta mellan 20 och 40 minuter. Men detta förutsätter att det redan föreligger en genomtänkt och realistisk terminsplanering. När jag sätter mig ner efter fredagslunchen har jag alltså ganska klara riktlinjer för vad fyraveckorsplaneringen ska innehålla. Åtminstone när det gäller vilka stora saker som jag vill få gjorda på sikt, säg ett bokprojekt som det här.

Jag vet hur min målbild ser ut. Jag vet var jag behöver befinna mig i arbetsprocessen för att min längre planering ska hålla.

Planeringen och den fysiska aktiviteten gör att arbetet dunstar bort.

Efter att fyraveckorsplaneringen väl är gjord brukar jag ta en promenad. Kanske dricker jag lite vatten eller knackar på dörren hos en kollega. Därefter ägnar jag gärna fredagseftermiddagen åt att göra något roligt som inte är av prestationskaraktär. Typ läsa en bok som inte har med min forskning att göra eller lyssna på en podcast. Vid halvtretiden brukar jag sedan gå och träna. Antingen på gymmet eller i form av en löprunda. Detta är, tycker jag, ett perfekt sätt att glida över från arbete till helg. Planeringen och den fysiska aktiviteten gör att arbetet dunstar bort. Mind like water.