Utkommer i september 2021
Den svenska självbilden av landet lagom stämmer inte – åtminstone inte för dem som kommer hit från andra sidan jorden. Snarare framstår Sverige som en av de mest extrema platserna på planeten. Efter möten med tusentals nyanlända ungdomar har Mustafa Panshiri formulerat tankar och strategier för en smidigare integration.
Sju råd till Mustafa är boken han önskar att någon givit till honom när han själv kom till världens mest extrema land. Läs ett utdrag ur boken här.
Stina Oscarson i Svenska Dagbladet: … folkbildning på högsta nivå.
Lena Andersson i Svenska Dagbladet: Hans bok är ett av få bidrag i den ansträngda integrationsdebatten som försöker komma åt vad integration faktiskt är – inte i siffror, utan i livet sådant det levs på ömse sidor om fenomenet. Han diskuterar frågan på den nivå där den utspelar sig, i själslivet och perceptionen. Dit når inte mätinstrumenten, vilket gör att Panshiri helt litar till sitt eget och andras förstånd. Han inväntar inte en sociologisk forskningsrapport för att få yttra sig om sådant som det inte behövs forskningsrapporter för att veta och förstå.
4/5 i betyg från Bibliotekstjänst.
Patrik Kronqvist i Expressen: Ändå är det just fler sådana böcker som behövs i invandrarlandet Sverige. När en femtedel av befolkningen är född utomlands behöver vi inte bara ha ett hum om vad som är typiskt franskt eller svenskt utan också vad som är typiskt kurdiskt, somaliskt och syriskt. Sverige skulle må bra av fler kärleksfulla generaliseringar. Mustafa Panshiris nästa bok får gärna bli en roast av den afghanska kulturen.
Widar Andersson i Folkbladet: Det är en varm och klok bok. Framförallt skulle jag vilja säga att den är användbar.
2015 sökte över 35 000 ensamkommande barn och ungdomar asyl i Sverige. De flesta av dem var från Afghanistan. Under den här perioden arbetade Mustafa Panshiri som polis i Linköping – en av mycket få inom kåren med afghanskt ursprung, och i Östergötland den enda polis i länet som talade både dari och persiska. Nästan dagligen kom han därför att samtala med unga som sökte asyl på polisstationen där han var stationerad.
Mötet med ungdomarna från hans forna hemland var överväldigande. Mustafa Panshiri kom ihåg känslan av att vara ny i Sverige, där människor åt varm pudding av grisblod och sköljde ner maten med iskall komjölk. Pojkar och flickor i 10-årsåldern inledde förhållanden på skolrasterna, och gjorde slut på en mattelektion dagen efter – men inte en enda svensk tonårskille skulle ens tänka tanken att hålla sin bästis i handen, till skillnad från hur vänner gjorde i Afghanistan.
Det var en kulturell seriekrock. Särskilt i frågor om jämställdhet och jämlikhet var Afghanistan och Sverige som skilda galaxer. Mustafa Panshiri förstod precis vad de nyanlända gick igenom och hur vilsna de kände sig. Och eftersom han hade liknande erfarenheter och kunde tala deras språk, visste han också hur han kunde hjälpa dem.
Idag har Mustafa Panshiri lämnat polisen, och är en av Sveriges mest anlitade och uppskattade integrationsföreläsare. Sedan 2015 har han besökt över 250 av landets kommuner och mött tiotusentals ungdomar. Samtidigt har hans Sverigeresa fått honom att blicka tillbaka på sin egen uppväxt, och hur han själv blev en del av det svenska samhället. Vilka knep fungerade? Vad funkade inte alls? Och vilka av hans egna erfarenheter skulle dagens invandrare i Sverige ha nytta av?
Sju råd till Mustafa är en bok för dem som kommit hit. Men den fungerar också som en nyttig ögonöppnare för alla som är födda och uppvuxna i det svenska majoritetssamhället. Genom Mustafa Panshiris ögon framstår landet lagom som precis så extremt som det faktiskt är.
