Vi måste inte hålla till godo med den tid naturen ger oss
- 5 min
Här följer ett smakprov ur min bok Mot döden, som ursprungligen skrevs och gavs ut på engelska under titeln The case against death. Nu finns den äntligen på svenska i min egen, bearbetade översättning. Hoppa på motståndsrörelsen och gå med i upproret mot Döden!
Kommer allmänheten att ändra sin syn på åldrande och död? Jag tror det. Jag tror att mycket av motståndet till en radikal livsförlängning härrör från känslan att åldrandet är orubbligt och inte går att bota, åtminstone inte under vår livstid. Mer ungdom och liv är sura rönnbär. Känslan av att livsförlängning är en fåfäng jakt är förståelig med tanke på hur hitintills sökandet efter ungdomens källa har misslyckats och hur många charlataner som slagit mynt av det. Det finns även en misstanke att det finns en ofrånkomlig avvägning mellan livskvantitet och livskvalitet, och många är rädda för att vår strävan efter mer liv kommer att resultera i att vi drar ut på lidandet vid slutet av livet. Mycket av detta motstånd kommer att försvagas när allmänheten blir mer medveten om att radikal livsförlängning i praktiken handlar om att förbättra hälsan genom att sakta ner, stanna eller reversera åldrandet. Det är svårt att argumentera mot hälsa. När det finns ett säkert sätt att bromsa åldrandet så kommer gamla filosofiska argument att blekna bort och bli närmast obegripliga för framtida generationer. ”Sa folk verkligen att de inte var intresserade av att bromsa åldrandet och därigenom leva friskare, längre liv?”
I en värld där självbestämmande är heligt är det märkligt att så många fortfarande tror att vi måste hålla till godo med den tid naturen ger oss. Jag har försökt förklara detta på det kulturella planet: vi är i greppet av en uråldrig berättelse som tämjer döden och dämpar vår rädsla genom att intala oss att den är ofarlig även om den innebär vår förintelse: Vishetsläran. Vishetsläran tjänar ett djupt behov av tröst, men dess argument är svaga. Före modern vetenskap var det rimligt att acceptera naturens livsvillkor, men nu står en sådan acceptans i vägen för en fullskalig satsning på den vetenskap som kan befria oss från åldrandet. Vi är alltid misstänksamma mot ny teknik, men medicin mot åldrande kommer sannolikt att gradvis integreras med redan accepterade livsförlängande tekniker såsom vaccin, antibiotika och förebyggande medicin i allmänhet. När ingrepp mot åldrandet blivit mer normala kommer de inte längre att ses som onaturliga.
Radikal livsförlängning är ett naturligt mål för ett liberalt demokratiskt samhälle
Radikal livsförlängning är ett naturligt mål för ett liberalt demokratiskt samhälle, eftersom det är grundat på tanken att samhället ska tjäna medborgarnas intressen och skydda deras individuella rättigheter, främst rätten till liv. De som är snabba att föreslå vår död som den första och bästa lösningen på resursbrist, eller miljöförstörelse, eller en stagnation av kultur och vetenskap, även om vi med vetenskapens hjälp skulle kunna ha många friska år framför oss, uttrycker ett illiberalt och kollektivistiskt tankesätt. Filosofer, aktivister och politiker med den synen skrämmer mig. Jag är inte beredd att dö för bruttonationalprodukten, och jag är inte beredd att kräva av andra att de dör i liknande syften. Motstånd mot livsförlängning är reaktionärt och – förutsatt att samhället fortsätter att utvecklas – kommer så småningom att betraktas som märkligt.
Ändå, totalt sett, verkar dödsrebellerna vinna mark
Vishetsläran står fortfarande stark bland reflekterande människor. Liksom de stora filosoferna från det förflutna hävdar de att de inte finner något fel med åldrandet och döden utan ser dem som nödvändiga ingredienser i ett meningsfullt människoliv. Artikel efter artikel klagar på Silicon Valleys strävan efter odödlighet och upprepar de gamla argumenten om hybris, tristess, överbefolkning, stagnation, ojämlikhet och så vidare. Epikuros och Seneca citeras ad nauseam. Ändå, totalt sett, verkar dödsrebellerna vinna mark. Ledare som Peter Thiel, Larry Page, Larry Ellison, Sergey Brin och Mark Zuckerberg visar vägen och gör det lättare för många att erkänna att om döden är slutet så är slutet fruktansvärt. Forskare som David Sinclair och Cynthia Kenyon visar att drömmen om ett botemedel mot åldrandet är vetenskapligt respektabel. Sådana exempel tillsammans med verkliga handgripliga framgångar kommer att vara viktigare än filosofiska argument för att förändra den allmänna opinionen. Detta är inte bara hoppfulla spekulationer. Det finns redan ett land vars folk bryter med Vishetsläran.
59 procent av kanadensare säger att de skulle vilja leva till 120
En opinionsundersökning i Kanada visade att 59 procent av kanadensare säger att de skulle vilja leva vid god hälsa till 120 om vetenskapen gjorde det möjligt. 47 procent trodde att detta faktiskt kommer att vara möjligt före 2050. De som trodde att radikal livsförlängning kommer att bli en realitet var också mindre benägna att se det som onaturligt. I det amerikanska presidentvalet 2016 ställde det för första gången upp en kandidat, Zoltan Istvan, vars politiska program inkluderade ”att erövra döden med vetenskap och teknik”, inte för att han hade en chans att vinna valet, utan för att popularisera idén bland den bredare allmänheten. När fördelarna med att bromsa åldrandet blir allmän kunskap, kommer en plan för att besegra åldrandet krävas av valbara politiska kandidater. Med en ökad politisk vilja och med mer forskning kring åldrandet kan ett genombrott vara närmare än vi tror.
Till dess, håll er vid liv.
Detta är alltså ett utdrag ur min bok Mot döden – en radikalt livsbejakande filosofi där jag utvecklar mitt resonemang och argumenterar för varför det är dags att göra uppror mot döden.