Vad är en tourniquet?

  • 2 min

När min bok Blågula kriget kom ut, tog förlaget initiativ att 10 kronor från varje sålt exemplar samlades i en pott för att stödja Ukraina. Detta följdes av fler frivilliginsatser: författaren, bloggaren och Ukraina-vännen Lars Wilderängs bidrag dubblade insatsen till 20 kronor per såld bok. Tilde Addenbrooke, en av de svenska ukrainavolontärer som porträtteras i boken, höjde då insatsen ytterligare genom att skänka en tourniquet för varje såld bok under kampanjperioden.

Vill du bidra? Köp boken här, ange kampanjkoden WILDER.

Tack vare de samlade bidragen har kampanjen potentiellt räddat över 300 liv samt finansierat åtminstone en metalldetektor för den svenska minröjargrupp vars utbildningsresor till Ukraina pengarna ska gå till.

Men Tildes tourniqueter … vad är de för något egentligen? Här följer ett utdrag ur min bok Blågula kriget om just tourniqueter.

Soldaten hade trampat på en mina och hade sannolikt överlevt om tourniqueten hade satts på korrekt.

Den vanligaste akuta vårdinsatsen går ut på att stoppa massiva blödningar. Vid skador på armar och ben används vanligtvis en tourniquet. Det är ett avsnörande förband som består av ett nylonband med kardborre, ett friktionsspänne och ett vridspänne i form av en pinne i plast, där tanken är att man ska kunna sätta på förbandet på sig själv med en hand. Det måste dras åt hårt, mycket hårdare än vad de allra flesta nybörjare tror. Om man inte lägger ett antal timmars träning på det, så behärskar man i regel inte detta moment.

En soldat var död vid överlämningen till Johan. Soldaten hade trampat på en mina och hade sannolikt överlevt om tourniqueten hade satts på korrekt.

Men kunskapsluckor kan yttra sig på fler sätt. Sten har en historia om en soldat som på grund av okunskap hos de vårdande förlorade en arm. Han hade fått en lindrig skada av granatsplitter i överarmen. Tourniqueten hade dock suttit på i tre timmar och då är det amputation som gäller, för att inte riskera vävnadsskador och kallbrand, enligt ett gammalt synsätt som i alla fall under 2022 förekom i Ukraina.

– I Sverige hade det aldrig hänt. Numera vet vi att en tourniquet kan sitta på betydligt längre än tre timmar utan livsfara. Man ska bedöma tillståndet i armen eller benet från fall till fall i stället för att bara utgå från tidsgränser, säger Sten.