RS-virus

• 11 september 2021
• 4 min

Barn under ett år är extra utsatta för RS-virus. Inte minst för att barnets luftrör är trånga, så om slemhinnan i luftvägarna svullnar bara så litet så har det stor påverkan på andningen. Här beskriver barnläkaren, forskaren och författaren Jonas Ludvigsson hur RS-virusinfektioner hos små barn upptäcks och behandlas. Texten är hämtad ur Barnläkarens guide.

Patientfall

Alicia, 3 månader, var född i vecka 31+2 (alltså 8,5 veckor för tidigt). Under vårdtiden på nyföddhetsavdelningen behandlades hon med andningshjälp (s.k. övertrycksandning, CPAP). Hon hade skrivits ut från avdelningen för 2 månader sedan och hade därefter gått upp fint i vikt. 4-årige storebror Edvin gick på förskolan och hade blivit snuvig i början på veckan. Alicia började först nysa, och därefter hosta. Igår hade hon inte orkat äta som tidigare. När sjuksköterskan tog emot Alicia hade flickan 38,4 grader i temp och en syremättnad på 90 % på luft. Hon var aningen blek men gav fin kontakt. Hon hade en ordentlig hostattack när jag kom in på rummet. När jag lät läkarstudenten undersöka henne så kunde vi se att flickan hade indragningar, och var snabbandad. Vi lade in henne och gav henne inhalationer. Eftersom hon inte orkade äta så fick hon sond. På avdelningen inhalerade hon först med NaCl (koksalt) varannan timme och med adrenalin varannan timme. Efter 2 dygn var hon så pass mycket bättre att hon kunde skrivas ut. Ett labprov från första dagen visade att Alicia hade RS-virus.

________________________________________

RS-virus är extra vanligt under vintern. Sjukdomen är en mycket smittsam virussjukdom (den är släkt med bl.a. mässling, som också är mycket smittsam). Under första levnadsåret får 50 % av alla barn en RS-infektion. Av detta följer att de allra flesta barn med RS inte blir särskilt sjuka, men det finns naturligtvis de som blir riktigt sjuka. Det är sällsynt att mycket små barn (de första 1–2 månaderna) får svår RS-infektion eftersom alla mammor har haft RS-virus och därigenom försett det nyfödda barnet med skyddande antikroppar.

Det vanligaste symtomet vid RS-infektion är feber och snuva. Inte sällan är fler i familjen förkylda samtidigt. Det händer att större barn har halsont och till och med öroninflammation, men annars är det typiska att RS-infektionen ger ”täta luftrör” hos det lilla barnet. Inom vården talar vi ofta om ”obstruktiv bronkit”. Under vårvintern, när RS-infektioner är som vanligast, står RS-viruset för hälften av alla infektioner som ger täta luftrör.

RS är en förkortning av engelskans ”respiratory syncytial”. Det innebär att lungblåsorna smälter samman samtidigt som slem pluggar igen luftvägarna. De med svårast sjukdom kan vara mycket andfådda (andningsfrekvensen är ibland över 70 andetag per minut), får svårt att syresätta sig och vid enstaka tillfällen drabbas barnen till och med av andningsuppehåll. Det finns säl-lan skäl att göra lungröntgen, utan de flesta läkare nöjer sig med att kontrollera CRP för att utesluta bakteriell infektion och tar ibland även ett s.k. RS-aspirat – ett prov från luftvägarna för att identifiera RS-virus (när vi talar om NP-aspirat så kontrollerar vi ofta också influensa). Prov för att verkligen identifiera RS-virus (eller influensavirus) tar vi främst på barn som ändå läggs in för täta luftrör. Då vill vi veta vem som har RS-virus och vem som inte har det (de som har RS-virus kan, om så behövs, vårdas i samma sal eftersom de redan lider av samma virussjukdom). Det kan också vara viktigt med provtagning tidigt under säsongen för att se när RS-virusepidemin kommit.

Röntgen hos RS-sjuka visar oftast en normal bild, eller ibland inflammatoriska tecken med lunginflammation. En lunginflammation p.g.a. RS-infektion kräver inte någon antibiotikabehandling om vi inte misstänker en samtidig bakterieinfektion. En del barn med svår RS-infektion får dock en sekundär Haemophilus influenzae-infektion, och då ger vi dem antibiotika, oftast amoxicillin.

Behandlingen består i att vi underlättar för barnets andning. Om barnet har svårt att hålla sin syremättnad ger vi extra syrgas, och på många håll erbjuds också inhalationer med koksaltlösning eller luftrörsvidgande mediciner, även om effektiviteten av det har ifrågasatts. Eftersom det saknas botande behandling så handlar våra insatser alltså om att underlätta barnets andning tills barnet själv läker ut sin RS-infektion. Att dö av RS är extremt ovanligt.

Barn som riskerar att bli allvarligt sjuka av RS ges förebyggande behandling: en typ av antikroppar (Synagis). Det gäller t.ex. barn som är födda flera månader för tidigt och de som har vissa typer av svåra hjärtfel eller kroniska lungsjukdomar sedan nyföddhetsåldern.

En vanlig fråga från föräldrar som kommer till akuten med snuviga spädbarn är om barnet har RS-infektion. Det vanliga svaret är då oftast ja, men det innebär inte att barnet blir sjukare än vid en vanlig förkylning: alltså snuva, feber och försämrad aptit.