Om kärlek
- 3 min
Vi vet alla hur man liksom går på moln i de tidiga stadierna av en relation. Och det kanske är den mest klassiska bilden av kärlek, den som de flesta associerar med känslan. Kärlekens hela spektrum är sällan något vi funderar över när vi träffar någon som ger oss fjärilar i magen. Och hur många av oss tänker egentligen på det som ska hända efteråt, när vi valt den vi vill leva med?
I Kärlekens väg utforskar jag precis detta. Hur kärleken börjar, växer och förändras. Genom små utsnitt delar vi Rabihs och Kirstens vardag, samtidigt som vi träder in i den värld som är det gemensamma livets, med alla dess utmaningar och glädjeämnen. En kärlek måste tåla att sakta övergå i vardag för att viska kunna närma oss vår partner på alla plan. Genom att älska varandra väljer vi också att se varandra.
Kärleken når en höjdpunkt i de ögonblick då vår älskade visar sig förstå våra kaotiska, pinsamma och skamliga sidor tydligare än vad andra någonsin har kunnat, och kanske rentav bättre än vi gör själva. Att någon annan förstår vem vi är och både sympatiserar med och förlåter oss för vad hen ser, stärker hela vår förmåga att hysa tillit och att ge. Kärleken alstrar tacksamhet över vår älskades insikter i vårt eget förvirrade och plågade själsliv.
Kärlek börjar med erfarenheten att bli förstådd på mycket stöttande och ovanliga sätt.
Men kärleken handlar inte bara om den partner vi väljer, utan också om hur vi är och beter oss i förhållande till de andra människorna i våra liv. Den största och viktigaste relationen i mångas liv är den vi har till barn, oavsett om det är våra egna eller till någon annans.
Barnet lär den vuxne något annat om kärlek: att äkta kärlek bör inbegripa ett ständigt försök att med maximal generositet, och när som helst, tolka vad som eventuellt ligger under ytan när det gäller ett besvärligt och föga tilltalande beteende.
Föräldern måste gissa sig till vad gråten, sparken, sorgen eller ilskan verkligen handlar om. Och det som skiljer ut detta tolkningsprojekt – och gör det så annorlunda jämfört med det som händer i en genomsnittlig vuxen relation – är dess medmänsklighet. Föräldrar är benägna att utgå ifrån antagandet att deras barn, även om de kanske är upprörda eller har ont, i grund och botten är goda. Så fort den stingande nålen har identifierats återförs barnen till sin medfödda oskuldsfullhet. När barn gråter anklagar vi dem inte för att vara elaka eller fulla av självömkan, utan vi undrar vad det är som har gjort dem ledsna. När de bits vet vi att de sannolikt är rädda eller tillfälligt upprörda. Vi är medvetna om det försåtliga inflytande som hunger, en krånglande matsmältningsapparat eller sömnbrist kan ha på humöret.
Som föräldrar lär vi oss en annan sak om kärlek: hur mycket makt vi har över människor som är beroende av oss och följaktligen vilka skyldigheter vi har att gå varsamt fram när det gäller dem som har utlämnats till oss på nåd och onåd.
Hur snälla skulle vi väl inte vara om vi lyckades föra in bara en gnutta av denna instinkt i vuxna förhållanden – om vi också här kunde se bortom de sura minerna och illviljan och känna igen rädslan, förvirringen och utmattningen som nästan alltid ligger bakom dem. Detta är vad det skulle innebära att betrakta människosläktet med kärlek.
*
Författaren och filosofen Alain de Bottons bok Kärlekens väg kommer ut på Volante under våren 2017. Du hittar den till exempel hos Bokus, Adlibris eller i Gamla stans bokhandel.
Läs mer om boken:
The Guardian – Affairs, childcare and Ikea glassware
Evening Standard – A philosophical novel that does run smooth