När Europas mäktigaste vattenfall tystnade
- 6 min
Denna text är inledningen till vår bok Naturlagen – Om naturens rättigheter och människans möjligheter.
Dånet hörs på flera kilometers avstånd. Smältvatten från fjällen Áhkká och Gállaktjåhkkå fyller sju sjöar innan det med enorm kraft kastar sig utför branten vid Stora Sjöfallet, Stuormuorkkegårttje. Vattnet faller 75 meter ner innan det fortsätter sin färd som Lule älv.
Stora Sjöfallet nordväst om Jokkmokk kallades ”Nordens Niagara” av de första turisterna som kom i slutet av 1800-talet. För att skydda värdefulla naturområden beslutade Sveriges riksdag 1909 att bilda nio nationalparker, Europas första. Stora Sjöfallet var en av dem. Samma år bildades det statliga elbolaget Vattenfall då Sveriges industrier behövde el. Ett kraftverk började byggas i Lule älv och tio år efter att Stora Sjöfallet blivit nationalpark påbörjades ett anläggningsarbete av episka proportioner. Den väldiga Suorvadammen kom att hejda vattnet och den nybildade nationalparken fick krympas för att ge plats åt industrins behov. Fornlämningar, renbetesmarker, flyttleder och de sju sjöarna lades under vatten i Sveriges största vattenmagasin, Áhkájávrre. Älven gick under jorden.
Och Europas mäktigaste vattenfall tystnade.
Varje tidsålder präglas av ett myller av händelser och idéer. De flesta av dem kommer med tiden sjunka undan utan att ha på-verkat världen i nämnvärd omfattning. Andra slår rot och gör ett påtagligt avtryck.
Ett fåtal betyder ännu mer. De skapar avgörande skiften och ändrar historiens lopp.
Ingen vet med säkerhet vilka idéer som kommer att vara systemförändrande, men vi som skriver denna bok, Henrik Hallgren och Pella Larsdotter Thiel, tror starkt på att naturens rättigheter kan vara en sådan. Den utmanar gamla föreställningar om hur världen ser ut, vilka vi människor är och vad utveckling innebär. Synen på naturen som ett rättslöst objekt utgör den underliggande logik som låter oss skövla skogar, spränga berg, fiska ut haven och kalla det för utveckling. Den låter oss tysta Europas mäktigaste vattenfall och benämna det som ett framsteg. Idag vet de flesta inte ens att detta vattenfall existerat.
Naturens rättigheter speglar en helt annan förståelse, som redan finns hos många kulturer: att världen är en levande och sammanhängande helhet som bör behandlas med respekt, och att människan är en del av denna helhet. Samtidigt är idén att naturen kan ha juridiska rättigheter begriplig för de institutioner som upprätthåller det moderna västerländska samhället. Lagar och domstolar kan mycket väl förstå och arbeta med naturen som rättssubjekt.
världen är en levande och sammanhängande helhet som bör behandlas med respekt, och människan är en del av denna helhet
Den ekologiska rättsfilosofi som vi beskriver var till alldeles nyligen mer en visionär möjlighet än ett framväxande fenomen. Många ansåg att själva tanken att naturen kunde ha rättigheter var helt orimlig. Men det är inte en helt ny idé. År 1972 publicerades Christopher Stones banbrytande artikel ”Should Trees Have Standing?”. Få professorer i juridik skriver något av intresseI för allmänheten; Stone har kallats en enhörning i den juridiska akademiska världen. I början av sin karriär skrev han artikeln som fortfarande är en klassiker. Den introducerar idén att naturen kan ha lagstadgade rättigheter och representeras i domstol. Artikeln inleds med underrubriken ”Introduktion: Det otänkbara”. Stone argumenterar för att innan något tidigare rättslöst får rättigheter, är vi helt enkelt inte kapabla att uppfatta det som något annat än en resurs. ”Faktum är att varje gång det finns en rörelse för att tilldela rättigheter till en ny ’entitet’ kommer förslaget att låta udda eller skrämmande eller skrattretande”, skriver Stone. Men femtio år senare har utvecklingen gått snabbt. Sedan vi skrev de första texterna till denna bok har besluten om juridiska rättigheter för naturen duggat tätt världen över. År 2006 skrevs den första författningen om naturens rättigheter i det lilla samhället Tamaqua Borough i USA. I januari 2021 existerade minst 185 olika rättsliga bestämmelser om naturens rättigheter i 17 olika länder, med ytterligare 50 pågående processer i ett dussin länder. Det förs en livfull diskussion om frågan på lärosäten och inom folkrörelser. Detta är en utveckling som vi själva varit en del av. Vi har arrangerat internationella konferenser om naturens rättigheter, hållit föredrag och kurser, grundat organisationer, deltagit i internationella nätverk och processer, haft möten med företrädare för stat, trossamfund, näringsliv och akademi. Vi har på olika sätt och i olika sammanhang lyft frågan om naturens rättigheter och en ny ekologisk rättsfilosofi, och vi har sett på nära håll hur attityden har skiftat.
idén om att naturen har rättigheter får konsekvenser på alla nivåer
Denna bok tar ett stort grepp om lagen. Den vill visa hur relationen till naturen manifesteras genom lagar och därmed kommer till uttryck i samhället. Vi har velat beskriva hur idén om att naturen har rättigheter får konsekvenser på alla nivåer: i de juridiska och ekonomiska systemen, för demokratin och för upplevelsen av mening i en kultur som håller på att tappa greppet. Hur den redan idag utvecklas världen över, och hur den kan visa vägen till ett paradigmskifte för en värdig mänsklig närvaro på planeten.
Boken är indelad i fyra delar. Den första delen sätter vår tids ekologiska kris i ett geologiskt perspektiv och ställer frågan om vi är på väg in i en ny era. Lagen diskuteras som en systemförändrande kraft och idén om naturens rättigheter introduceras. I den andra delen berättar vi om den nära relation mellan lag och natur som fanns hos många förhistoriska samlar- och jägarkulturer och som vi fortfarande finner hos många urfolk idag. Vi följer hur denna relation påverkats genom jordbrukets etablering och skriftens uppkomst, hur västvärldens antropocentriska lag utvecklades under antiken och medeltiden och mynnade ut i 1600-talets mekanistiska rättsfilosofi, som vi till stora delar lever med idag.
Den tredje delen beskriver en vision för hur vårt rättssystem kan spegla en ekologisk förståelse och integreras i ett levande sammanhang. Här introduceras hur en ny ekologisk rättsfilosofi börjar växa fram och fyra grundläggande principer presenteras: ordning, vildhet, subjektivitet och samexistens. Den fjärde delen beskriver hur den ekologiska rättsfilosofin i allmänhet, och naturens rättigheter i synnerhet, kan ta sig uttryck i samhället. Hur områden som demokrati, ekonomi och naturbruk kan transformeras med naturens rättigheter som grund.
Invävda i dessa delar ger vi aktuella inblickar och utblickar på hur naturens rättigheter redan idag manifesteras i olika sammanhang genom berättelser från bland annat Nya Zeeland, USA, Ecuador, Bangladesh och Sápmi. Det är en rik palett av exempel på hur en annan relation till naturen förkroppsligas i människors handlingar och hur idén om naturens rättigheter förstås och utvecklas på olika sätt. Fram träder en vital rörelse, som med lagen som språngbräda är i full färd med att konfrontera och transformera en kulturs uppfattning om människans plats i världen.