Liftarens parlör till galaxen

  • 4 min

Jag skriver just nu på en bok om språk som utkommer på Volante förlag framåt jul. Titeln lyder Liftarens parlör till galaxen. Det blir en bok om språk som nästan inte finns. Språk som knappt går att använda för kommunikation. Språk från länder som inte existerar, utomjordiska språk, mytologiska varelsers språk och språk som talas i en tänkt framtid eller i en parallell verklighet.

Konstgjorda språk överhuvudtaget är intressanta, ta bara modern hebreiska eller nynorska som konstruerades av nationalistiska eller identitetsskäl, eller esperanto som har en tydligt ideologiskt idé om att vara ett språk för fred och internationell förståelse. Men det är inte främst sådana språk som fascinerar mig och som min bok kommer att handla om, den berör främst konstruerade språk i populärkulturen, språk som skapats av konstnärliga skäl — eller ibland bara som rekvisita.

Inte helt oväntat så härstammar de flesta av de 40-50 språk som jag tittar närmare på från de genrer som brukar kallas Science Fiction eller Fantasy, det vill säga berättelser som utspelar sig i främmande världar och tidsepoker. Precis som det nyfödda spädbarnet och den bibliske Adam som känner en ostoppbar lust att namnge allt det nya som de ser i världen, måste författaren namnge allt i den främmande värld som växer fram i hans berättelse. Vad kallar man det blå havsdjuret med vingar, snabel och älghorn? Hur talar man i framtiden? Hur har språket utvecklats efter 40 000 år? Hur tänker och talar de tvåhövdade marsianerna? Är kentaurernas språk baserat på gnäggningar eller inte? Blir det konstigt på bioduken om varelserna på den planet filmhjälten nyss landat på talar engelska?

Ofta blir det bara ett par ord på ett utomjordiskt språk som får ge färg åt det utomjordiska, men det finns gott om exempel på författare, eller filmproducenter, som fascineras av lingvistik och som tänkt till lite extra och vill säga något mer. Det finns de som har arbetat fram komplexa språk som börjar likna riktiga språk. Anda författare har penetrerat språkets inverkan på vårt sätt att tänka och testar dessa idéer i dystopiska framtidsskildringar, där språket blir huvudperson i berättelsen.

Science fiction-litteratur är som gjord för att testa den språkliga relativitetsprincipen, eller Sapir–Whorf-hypotesen, som säger att det i varje språks grammatik och ordförråd finns en inbyggd uppfattning om världen som präglar talarnas tänkande. När mänskligheten träffar på utomjordiska varelser, kommer vi då ens att kunna kommunicera?
I stort sett alltid döljer det sig en fascinerade historia bakom språkens tillblivelse, även om det till slut bara blir en enstaka exotiskt mening på film eller en pratbubbla i ett seriealbum. Jag siktar därför inte på att skriva en språkkurs eller lärobok i xenolingvistik, utan kanske snarare en slags ”språkhistoria för konstgjorda språk.”

De språk som läckt ut från sitt verk och gått från rekvisita till att användas för kommunikation i vår värld av fans är ett annat fascinerande fenomen. Tusentals personer runt om i världen kommunicerar dagligen på Klingonska, quenya, na’vi, dothrakiska eller valyriska. Varje helg lajvar kids i skogarna och talar alviska och orkiska. Måhända är det mer lockande att lära sig alvlatin är att rabbla läxans oregelbundna tyska verb?

För att inte tala om rörelsen av conlangers som skapar nya språk i parti och minut som hobby. De studerar, utforskar och konstruerar egna språk som, på sin höjd, en handfull människor någonsin får stifta bekantskap med. Avancerade skapelser som uttrycker det som språkets skapare finner estetiskt, eller karakteristiskt för de fiktiva varelser som kan tänkas tala det. Det är tack vare att JRR Tolkien var en sådan ”conlanger” som vi har trilogin om Härskarringen och de andra verken som utspelar sig i Midgård. Den unge Tolkien utvecklade sina egna språk, och speciellt fastnade han för sina alviska språk som han utvecklade i början av 1900-talet och han började fundera på vem som egentligen talade detta vackra språk och började utveckla en mytologi som passade till språket!

Ni som läst min blogg tidigare förstår förstås vad det handlar om och varför ämnet är så fascinerande, men jag hoppas att en större läsekrets nu ska få upp ögonen för betydelsen av konstgjorda språk i litteratur och film.

*

Foto: NASA’s Marshall Space Flight Center (CC BY-NC 2.0)