Hur kan vi överföra den viktiga tysta kunskapen?

18 mars 2024
6 min

Här följer ett utdrag ur min bok Särskilda händelser – Polischefens lösning: Så kan vi vända utvecklingen. Mot bakgrund av ett helt liv i polisyrket försöker jag dela med mig av lärdomar och idéer om hur polisarbetet kan förbättras och inte minst hur hela samhället behöver arbeta tillsammans för att bland annat upprätta en nollvision mot nyrekrytering till gängen.

Här berättar jag om en av mina kollegor som spelade en avgörande roll i det uppmärksammade Bobby-fallet, och om den tysta kunskap hon besatt.

I mellanmänskliga yrken uppstår känsliga och extrema situationer. För att klara dem behövs så kallade tysta kunskaper som det inte riktigt går att sätta fingret på. De kan tolkas och beskrivas på olika sätt. Saker som ”känsla”, ”sunt förnuft” och förmåga att ”spela olika roller”. Ibland förmedlas den tysta kunskapen utan ord, bara med ansiktsuttryck, kroppsspråk och gester.

För poliser är tyst kunskap förmågor som att veta var gränsen går, veta när man ska ligga lågt, veta när man ska ingripa kraftfullt eller förstå djupt bakomliggande motiv. Sekundsnabba beslut kan leda till katastrof. En mördare slipper undan, till exempel.

Det är något som är krokigt här, säger kollegorna när de börjar nysta i försvinnandet av en pojke. Krokigt i bemärkelsen konstigt, oklart, skumt.

En mamma ringer till polisen och berättar att deras pojke Bobby försvunnit ur bilen när de är inne och handlar i Bäckebols köpcenter strax norr om Göteborg. Jag är chef för länskriminalen i Västra Götaland när det händer.

Historien utvecklar sig till en av de mest obehagliga mordhistorierna i modern tid. En pojke torteras ihjäl av sin mamma och hennes sambo. Alla i Göteborgspolisen som arbetar med fallet i januari 2006 är mer eller mindre traumatiserade. Jag mår själv fortfarande dåligt när jag tänker på Bobby.

Insatschefen Gerhard Sjölin får direkt den där känslan att något inte är som det ska. Han ringer till länskriminalen redan morgonen efter försvinnandet. Han berättar att mamman verkar likgiltig trots den stora eftersökningen.

Under tiden söker poliser, militärer, hundgrupper och polisflyg efter pojken. Vi ber Sveriges Radio gå ut med en efterlysning. Men inte ett spår av Bobby.

Ibland förmedlas den tysta kunskapen utan ord, bara med ansiktsuttryck, kroppsspråk och gester.

Våra utredare på länskriminalen ringer in pojkens mamma och hennes sambo för samtal. De som förhör paret känner också att något inte stämmer i deras berättelser.

Bobbys stödföräldrar hörs också via telefon. De har svårt att tro att Bobby självmant skulle ha rymt. Stödföräldrarna säger att Bobby är en mycket försiktig pojke. Det visar sig också att styvpappan är dömd för misshandel i en tidigare relation.

Sammantaget får det våra utredare att göra en anmälan om mord. Det gör att de nu får lagstiftad tillgång till nya verktyg i utredningen, till exempel att söka igenom telefoner och kartlägga rörelsemönster.

När paret grips som skäligen misstänkta får vår förhörsledare kriminalinspektör Harriet Persson hand om förhöret av Bobbys mamma. Vi väljer Harriet för att hon har en särskild förmåga att vinna förtroenden. Hon personifierar den rättvisa föräldern som är omtänksam, respektfull och aldrig nedlåtande. Samtidigt är Harriet tydlig och bestämd. Hon är bra på att bygga relationer och sätta gränser.

Jag vet inte hur mycket som är hennes personlighet och vad som är en förhörsledarroll hon utvecklat över åren. En kombination förstås.

Polisens dykare hittar Bobby på botten.

Harriet får Bobbys mamma att berätta att hennes sambo kört ut honom naken i snön och skyfflat snö över honom. Mamman berättar att Bobby dör på natten, men att det inte alls är meningen. Hon säger att de tejpar in den döda pojken i mattor och svarta plastsäckar. Att de fäster ett järnspett med en kätting runt honom och sänker hela paketet under isen i en liten sjö.

Polisens dykare hittar Bobby på botten.

Jag har aldrig tidigare eller senare sett hur ledsna och arga alla inblandade polisanställda är som i fallet Bobby. Mitt i detta kan Harriet skilja på sak och person. Hon behandlar mamman värdigt och inkännande. Att mamman erkänner och berättar alla detaljer inom mindre än tre veckor är mycket ovanligt.

Utan mammans erkännande kunde det varit svårt att nå fällande domar. Det kunde ha tagit månader eller år att hitta Bobby i sjön. Kanske hade fallet aldrig riktigt klarats upp.

Att Bobbys mamma öppnar sig för Harriet är ingen tillfällighet. Harriet har fått fram många erkännanden. En av de som tände på i diskoteksbranden i Göteborg 1997 erkände till exempel för henne.

I dessa fall har vi att göra med yrkespersoner inom polisen med särskilda förmågor. De älskar sina jobb. De går på känsla. De jobbar utifrån erfarenhet. De har chefer och kollegor som litar på dem, ger dem stöd och svängrum.

Harriet och hennes kollegor är den typen av medarbetare som är oumbärliga i varje organisation.

Harriet och hennes kollegor är den typen av medarbetare som är oumbärliga i varje organisation. De är medarbetare vi chefer måste se, uppmuntra, utveckla och behålla.

Det jag försöker beskriva är betydelsen av tyst kunskap. Men tyst kunskap är, som det kanske låter, svår att få fatt i. Visst går det att lära sig förhörsmetoder på polisutbildningen och andra kurser. Men verkligheten överträffar alltid dikten.

Man pratar till och med om en ”praktisk chock” när polisaspiranter kommer från polisutbildningen. Så är det i fler yrken. Vårdpersonal, lärare, socialarbetare, kundtjänstpersonal, handläggare på Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Migrationsverket med flera, med flera. De möter så många människoöden. Varje människa och situation är unik.

Min erfarenhet är att djup tyst kunskap springer ur personligt engagemang. Harriet Persson tycker mycket om sitt arbete och fortsätter att jobba som timanställd flera år efter hon går i pension.

Tyst kunskap har underkällor. Den egna personligheten, egna värderingar, många vunna små och omskakande erfarenheter, arbetsmiljö, samvaro med kollegor och rena tillfälligheter som möten med förebilder.

Fel sekundsnabbt beslut kan leda till katastrof.

Många olika, små och stora, subtila och omvälvande saker spelar in för att till exempel bli en bra förhörsledare eller polis i yttre tjänst. Eller en bra chef, för den delen.

Alla dessa mellanmänskliga kontakter i svåra och extrema situationer kräver tysta kunskaper. De kan tolkas och beskrivas på olika sätt. Saker som ”känsla”, ”sunt förnuft”, förmåga att ”spela olika roller”. För poliser, till exempel, förmågor som att veta var gränsen går, veta när man ska ligga lågt, veta när man ska ingripa kraftfullt och så vidare. Fel sekundsnabbt beslut kan leda till katastrof.

En del skulle säga att förhörsledaren Harriet har bra människokännedom, en bred diffus tyst kunskap.