Finna lycka via att hjälpa andra

• 3 januari 2022
• 13 min

Här bjuder vi på ett utdrag ur Christina Anderssons och Sara Granström Powieckis bok Yogahjärnan – Den bästa versionen av dig själv med närvaro, ro-styrka och compassion .

Om du vill att andra ska bli lyckliga, praktisera compassion. Om du vill bli lycklig, praktisera compassion. /«Dalai lama

Vi har lätt för att vänja oss vid saker, vilket kan ställa till det när vi söker välbefinnande, för om något är bra vill vi ofta ha mer av samma sak. Problemet är bara att när vi väl fått det, och kanske för mycket av det som vi ville ha, avtar välbehagsupplevelsen snabbt. En grupp forskare i Cambridge och Hongkong har sammanställt 201 studier i en metaanalys som visar att välbefinnandet däremot stannar kvar längre inombords när vi gör gott för andra. I den samlade studien fann man att unga både mådde bättre och hade bättre hälsa, medan äldre personer huvudsakligen upplevde att deras hälsa blev bättre. Kanske kan det vara så för att man på äldre dagar har mer fokus på sin fysiska hälsa, och om den är bra så mår man också allmänt väl – och har större förmåga att vara med andra människor.
Genom att öva upp vår förmåga att se vad andra behöver och genom att vara hjälpsam, frisätts lyckohormoner i hjärnan på precis samma sätt som när vi uppnår ett mål vi satt för oss själva. Detta är något som inom forskningen kallas ”helper’s high”. Om man sätter som mål att vara hjälpsam mot andra kommer belöningssystemet i hjärnan att aktiveras precis som vid den lyckoeffekt som infinner sig efter fysisk träning – den som kallas ”runner’s high”. Hälsopsykologen Kelly McGonigal vid Stanford University menar i sin tur att vi i stället för runner’s high borde tala om exercise high, utifrån det faktum att vi får en upplyftande känsla efter all form av rörelse – vilket är ett fenomen som evolutionen har skapat hos oss. Kemin i vår kropp får oss helt enkelt att bli extra bra versioner av oss själva i dessa lägen, så att vi vill dela med oss till andra och samarbeta. Det är något som professor Daniel Lieberman vid Harvard University betonar i sin forskning om träningens effekt på vårt psykologiska välmående. Detta kan förklara känslan man har efter att ha varit på en fysiskt ansträngande yogaklass där hela kroppen fått röra på sig.

Detta är något som inom forskningen kallas ”helper’s high”.

Att vara hjälpsam mot andra ger en effekt som kan beskrivas som en känsla av ”warm glow”, en fysiologisk upplevelse där dopamin och oxytocin tillsammans skapar en varm känsla av glädje och värme i bröstkorgen som får oss att må bra. (Oxytocin är en signalsubstans som aktiveras vid beröring och ger inre lugn och fokus samt minskar ångest och stress. Det bildas i hypotalamus och utsöndras från hypofysen.)

Lycka är en färdighet

Från ett av världens främsta forskningscenter inom yoga, psykologi och modern hjärnforskning – amerikanska Center for healthy minds vid University of Wisconsin-Madison – har man studerat vad som behövs för att känna välmående och uppleva mänskligt blomstrande. Slutsatsen blev följande fyra komponenter:

Medvetenhet om var du lägger din uppmärksamhet. Det innefattar att se saker från ett större perspektiv (metamedvetenhet) som gör att du kan lyfta blicken och inte fastnar i autopiloten. Det gör dig mer närvarande och mindre distraherad.

Samhörighetskänsla som baseras på de självöverskridande känslorna, att vi ger varandra uppskattning, är generösa, visar empati, känner tacksamhet, vänlighet och compassion – och därigenom stärker våra relationer.

Insikt och nyfikenhet kring dig själv och din berättelse, och att kunna försonas med din historia och skapa en hälsosam relation till ditt eget liv.

Syfte som ger ditt liv en mening och innefattar att ha en djupare känsla av vart du vill att ditt liv ska vara på väg och som baseras på värderingar som du lever efter i det vardagliga livet och som stärks via att du ställer dig frågan ”Varför gör jag det här?”

Hur vi har det med dessa fyra aspekter i våra liv påverkar vår resiliensförmåga. Att kunna återhämta sig från negativa känslotillstånd orsakade av påfrestande upplevelser, och att inte fastna i dessa, kallas resiliens. Det är en viktig faktor för att må bra eftersom vi alla möter svårigheter i våra liv. Det kan vara större trauman, men även vardagligare känslomässiga påfrestningar. Yogapraktiken är ett sätt att stärka de fyra komponenterna, och genom att vi övar oss på varje del kan vi stärka vårt välbefinnande.
Hjärnforskaren och psykologen Richard Davidson, grundare och ledare för Center for healthy minds, har en vision om en framtid där vi lägger lika stort fokus på att öva upp vår mentala hälsa som vi i dag lägger på fysisk träning och personlig hygien.

Att förstå sina känslor

Alla känslor har sin specifika funktion och för med sig viktig information till oss. Att ha tillgång till och förmå känna våra känslor och förstå deras budskap är nödvändigt för att vi ska må bra och kunna leva dynamiska liv. Känslorna hjälper oss navigera i livets komplexa situationer, och att bara sträva efter att ha positiva känslor är inte hållbart i längden.
Allt fler studier har visat på att vi mår bättre om vi lär oss känslonyansering och verkligen noterar vad vi känner och sätter ord på våra känslor. I stället för att fastna i att bara säga ”jag mår dåligt” har vi mycket att vinna på att lära oss formulera känslor på ett mer utvecklat sätt, till exempel ”Jag är ledsen för att jag känner mig ensam och saknar någon att vara med” eller ”Jag känner mig rädd inför osäkerheten om jag kommer klara av den förändring jag står inför med flytten, separationen eller bytet av jobb”.

vi mår bättre om vi lär oss känslonyansering och verkligen noterar vad vi känner och sätter ord på våra känslor

Det är bra att öva sig på att förstå sina känslor, för när något drabbar en har vi allt att vinna på att vara vän med och inte vara rädd för dem. Känslor kan vara obekväma och vissa känslor kan vi ha olika svårt att uttrycka beroende på våra erfarenheter och hur vi blivit bemötta när vi känt dessa känslor tidigare. Vi har olika mer eller mindre instinktiva strategier för att hantera jobbiga känslor. Till exempel att hålla dem ifrån oss, förtränga dem eller låta oss bli så uppslukade av dem att vi fastnar totalt i ett känslotillstånd, vilket kan leda till att man känner meningslöshet med tillvaron, upplever depression eller har ångest som begränsar livskvaliteten. Om man bär på rädsla för att känna vissa känslor kan det också göra att man går miste om möjligheten att ha djupa relationer med andra eller att man inte vågar göra saker i sitt liv. På så sätt minskar den psykologiska flexibiliteten och friheten.

Gladstress och vikten av relationer

Vi har uppfattat att det finns en norm i vår tid som säger att man ska lyckas vara lycklig. Det kravet belastar många i dag och det finns till och med uttryck som ”jag känner mig gladstressad”, vilket beskrivs som en inre stress över att alltid försöka vara glad. Om man mest upplever att man inte alls finns för sig själv utan bara känner sig tvingad att vara glad för att det inte ska bli så tydligt att man känner sig misslyckad och bär på en känsla av att man inte tycker om sig själv eller trivs i sitt liv, så kan det skapa en stresskänsla i kroppen. Då blir relationen till en själv och andra besvärlig.

Man kan bli väldigt påverkad av andra och olycklig av att jämföra sig, samtidigt betonar lyckoforskningen att vi behöver meningsfulla relationer för att må bra.

Man kan bli väldigt påverkad av andra och olycklig av att jämföra sig, samtidigt betonar lyckoforskningen att vi behöver relationer, meningsfulla relationer för att må bra. Vilket också innefattar relationen till en själv. I en omfattande studie från Harvard University har forskare under många år undersökt och följt en stor mängd människor i deras liv, och i denna studie fann man bland annat att de som hade tillitsfulla och djupa relationer ansåg sig själva vara lyckligare än de som inte hade det.
Rapporter visar att många människor i dag inte har nära vänner, och många svenskar lever i ensamhushåll eller har relationer kantade av konflikter. Om relationer är så viktiga men vi samtidigt vet att både livet och relationer kan vara så väldigt komplexa, hur skapar man då meningsfulla, trygga och tillitsfulla relationer trots att så mycket kan ställa sig i vägen? Ett steg på vägen till en lösning på den svåra frågan är att kunna både känna glädje i sig själv och skapa glädje för andra. Här menar forskningen att det finns möjligheter att utveckla kapaciteten för både självfokuserade positiva känslor och känslor bortom sig själv, alltså en blandning av starkare positiva känslor som eufori och njutning och mildare positiva känslor som förnöjsamhet och glädje.

Empatiska broar

De flesta av oss känner nog igen att när vi upplever lycka vill vi gärna sprida det till vår omvärld. Man vill dela glädjen med andra, men även om vi själva är jättelyckliga behöver vi alltid aktivt försöka känna in andra personers situation. Vi kan ha en god tanke med att vilja berätta något glatt för någon, men även det positiva kan såra om det inte också finns en grund av empatisk omsorg gentemot den andra personen. Att man först och främst visar att man bryr sig om hur den andra personen mår. Stark glädje är en känsla som också kan bli så självfokuserad att man glömmer bort att ta den andra personens perspektiv. Då blir glädjedelandet endast en envägskommunikation, där den ena beskriver något som har hänt i hens liv utan att tänka på hur det påverkar den andra personen. Vi behöver alltså alltid ha en sorts empatisk bro på plats i vår relation till andra.
Empati kan enkelt beskrivas som förmågan att gå några steg i den andra personens skor och först därefter välja sina ord och sitt agerande. Att hitta det där mellanrummet inom sig själv innan man agerar är lika viktigt vid positiva känslor som vid negativa känslor. Precis som att ilska och ledsenhet kan göra att man agerar reaktivt enbart utifrån sitt eget tillstånd, är det värt att påminna sig om att även starka positiva känslor kan göra det.

Lyckoarbete inom yoga och meditation

Inom yogatraditionen beskrivs arbetet på vägen mot lycka och frihet bl.a. som en process bestående av tre komponenter:

Den första faktorn, tapah, handlar om att aktivt engagera sig i sin utveckling, att göra något, att praktisera. Denna komponent innefattar till exempel att jobba med sin fysiska hälsa och att skapa förutsättningar för arbetet med det mentala genom att ta hand om träningen på olika sätt.

Den andra faktorn, svadhyaya, innebär att sätta sig in i traditionen man följer men också att reflektera över det man upplever inom sig vid träningen. Självstudier kräver engagemang och intresse, att jag är nyfiken på min egen utveckling och noggrant analyserar om det jag väljer att praktisera har en positiv effekt på mig eller inte.

Arbetet med de två första faktorerna mynnar så småningom ut i den tredje faktorn, isvara pranidhanani, en trygghet och grundning som gör det möjligt att exponera sig själv precis som man är, med alla sina styrkor och svagheter. Denna form av sårbarhet har visat sig ha en intressant bieffekt, nämligen en förstärkt tendens att utveckla välvilja och medmänsklighet för andra.

På många sätt går det att se likheterna mellan de fyra komponenterna för välmående som tagits fram vid Center for healthy minds i USA, och det tillvägagångssätt som använts under lång tid inom yogan och meditationsområdet för att höja sin medvetenhet och skapa en ultimat känslomässig frihet och lycka. Som vi nämnde i inledningen menar både yogisk och buddhistisk filosofi att grunden för lycka ligger i förmågan att känna samhörighet och gemenskap med andra. Samtidigt är denna upplevelse av gemenskap och samhörighet alltså på många sätt en biprodukt som utvecklas naturligt och av sig självt när vi ägnar oss åt olika former av närvaroträning. Ökad närvaro vidgar det tunnelseende som stress ofta orsakar, till något av ett vidvinkelperspektiv – där i sin tur fler individer än man själv ryms.

grunden för lycka ligger i förmågan att känna samhörighet och gemenskap med andra

På samma gång visar studier inom psykologisk och medicinsk forskning på att just compassion är en central komponent för att vara lycklig och ha hälsa. Det är här vi finner likheterna mellan psykologi och yogapraktiken. I buddhistisk psykologi ingår att utveckla compassion, glädje och sinnesjämvikt (mycket genom just olika former av närvaroträning) för att transformera lidande och befria sinnet och därmed uppnå lycka. I hjärnforskningsstudier har compassion visat sig ha samma effekt på vårt belöningssystem som socker, alkohol eller när vi till exempel köper något – saker vi tar till för att känna välbehag. I kommande kapitel kommer vi fördjupa oss i compassion som psykologiskt begrepp och ge en förklaring till vad det innebär.

Christina Andersson och Sara Granström Powiecki