En planet – ett språk
- 5 min
DS Bigham som är, assitant professor i lingvistik på San Diego State University, har skrivit en intressant artikel, One Planet, One Language: How Realistic Is Science Fiction Linguistics?, i den dagliga webbtidningen Slate.
Bingham ställer sig frågan hur trovärdig science fiction-lingvistiken är när det är vanligt i science fiction att invånare på en planet alla talar ett och samma språk, när det på jorden finns kanske uppemot 7 000 språk. Och generellt har han rätt, SF- och fantasyförfattare gör ofta en förenkling, man jämställer olika rymdvarelser eller fantasyvarelser med olika nationaliteter, till exempel att vulcanier är löst modellerade på japaner etc. Författarna ”glömmer” möjligen bort att de tänkta rymdvarelserna bebor en hel planet.
Man kan ju också tänka sig att SF-författare extrapolerar dagens utveckling mot färre språk. Av de kanske 7 000 språk som finns idag talas 52 procent av färre än 10 000 personer. Hälften av världens invånare talar något av de 10 största språken. Många språk är akut utrotningshotade.
Av de kanske 7 000 språk som finns idag talas 52 procent av färre än 10 000 personer
Så om man skriver en SF-historia som utspelar sig i framtiden är det kanske inte så konstigt om man tänker sig att denna utveckling mot färre språk har fortsatt och man kanske har ett planetgemensamt språk? Om en rymdvarelse kom till jorden idag, vilket språk skulle vederbörande då lära sig? Sannolikt engelska eftersom det är så nära vi kan komma ett planetgemensamt språk. Jordiska.
I sin artikel tar Bingham upp ett resonemang av Noam Chomsky, som menar att om en utomjording skulle studera människor, såsom vi studerar grodor, skulle de uppleva att det fanns ett jordiskt språk med dialektala skillnader. Chomsky menar att skillnaderna i språk är mest ytliga.
Tanken att det skulle vara fundamentala skillnader mellan jordiska och utomjordiska språk har såklart avhandlats i science fiction-litteraturen. Kan vi överhuvudtaget göra oss förstådda med en utomjording? Låt säga med en intelligent rymdfarande art av grodor?
Grundexemplet Bingham tar upp i sitt exempel, att planeten Romulus, i Star Treks universum, med runt 18 miljarder invånare enligt rymdskeppet Enterprise xenolingvist Nyota Uhura endast har ”tre dialekter”, är kanske inte så konstigt som det verkar. Känner man sin Star Trek-historia vet man att romulanerna är en utbrytarfolkgrupp från planeten Vulcan. Det var en grupp revolutionära vulcanier som inte ville foga sig i den store vulcaniske filosofens Suraks läror om strikt logik och att undertrycka sina känslor. Så man lämnade helt enkelt planeten och sökte sig till en egen planet.
Kan vi överhuvudtaget göra oss förstådda med en utomjording?
Alltså hade de redan ett språk när de kolonialiserade sin nya planet. Det finns till och med antydningar om att revolutionärerna som blev romulaner skapade ett konstgjort språk, av en äldre variant av vulcaniska, när de skiljde sig från vulcanierna för att markera sitt oberoende och avståndstagande. Med tanke på det är det kanske inte så märkligt att planeten idag (hur man nu definierar nutid i en SF-berättelse) endast har tre dialekter. Ett romulanskt språk som existerar i vår verklighet heter Rihannsu och har konstruerats av Diane Dunne för hennes Star Trek-böcker.
Detta för att nyansera bilden av ”en planet – ett språk”, många SF- och fantasyförfattare funderar faktiskt över dessa frågor.
Ibland hör man om ”Tolkiens alviska”, de lite mer nyanserade talar om alviska som sindarin och alvlatinet quenya. Men i själva verket är Tolkiens alvspråkträd betydligt mer komplicerat och mångfacetterat. Primitiv quendian, eldarin, goldogrin, noldorin, telerin, ilkorin, doriathrin, avarin för att nämna några. Att gå in på hur språken utvecklats och hänger samman är alldeles för utrymmeskrävande att gå in på här.
Klingonskan rymmer också flera språk och dialekter. Dels finns det ett konstruerat språk som kallas klingonaase som förekom i ett antal Star Trek-böcker innan dess att det som vi kallar för klingonska i dag, tlhIngan Hol, spred sig. Och dels består tlhIngan Hol av flera i litteraturen beskrivna dialekter och vi känner också till delar av det som kallas no Hol – förfädernas språk, så att vi kan se hur klingonskan utvecklats. Språket har också ett koncept som kallas ta Hol – kejsarens språk, det vill säga att den dialekt som den för tillfället regerande kejsaren eller eliten talar anses vara ”riksspråk” och det gällande standardspråket som det är bäst att lära sig. I ett Star Trek-avsnitt hävdas att planeten Klingon (Qo’noS) har ”över 80 poly-gutturala dialekter med adaptiv syntax.” Vad det nu kan betyda.
Sedan finns det också vad klingonisterna kallar ”Paramount Hol” uppkallat efter filmbolaget Paramount, det är ett samlingsbegrepp för alla de obegripliga eller halvt obegripliga fraser av klingonska som mindre språkintresserade eller noggranna manusförfattare hittat på.
I Game of Thrones värld har författaren George RR Martin också funderat på språk och hur de utvecklas. Det finns ett antal olika dialekter av valyriska som talas i de olika stadsstaterna, de beskrivs som dialekter som är på väg att bli olika språk. Någon av dialekterna har ett betydande inslag från regionens äldre spår ghiskariska. Och fortfarande används det klassiska högvalyriska, som de andra språken härstammar från, som ett lingua franca och bildningsspråk. För tv-serien har David J Peterson skapat och utvecklats dessa vackra och fascinerade språk. Han har då först utvecklat högvalyriskan och fastställt olika regler för de olika regionala dialekterna och sedan utvecklat de högvalyriska rotorden enligt respektive uppsättning regler till de olika dialekterna.
Så det är långt ifrån en regel med ”en planet – ett språk”.
***