Efter Augustpriset: varför skriva om döden?

  • 4 min

Magnus Västerbro om dödsskräcken, nya boken och hur Vålnadernas historia unikt för samman olika forskningsområden – och läsarkretsar.

Vålnadernas historia utgår i grund och botten från min egen dödsskräck, som drabbade mig på allvar för första gången när jag var 12 år gammal. Det var då det faktumet att jag ska dö en gång verkligen slog mig, vilket sedan låg till grund för det nästan maniska intresse jag länge hade för berättelser om skräck, spöken och det övernaturliga – jag läste Lovecraft, Stephen King oavbrutet och spelade rollspel som kretsade kring fantastiska, främmande världar fulla med alla slags osynliga krafter. Sedan, som vuxen, har intresset dröjt sig kvar men snarare börjat dra mot de filosofiska och idéhistoriska aspekterna. Jag har aldrig kunnat ha en gudstro, och heller ingen tro på övernaturliga krafter, men hela tiden fascinerats av de som har det och finner tröst i det.

Detta är alltså det som ligger till grund för den här boken. Mer konkret utgår jag från 1700-talsengelsmannen Samuel Johnson, som sa att frågan om spöken finns eller inte (utanför våra huvuden, får man väl tillägga) är en av de viktigaste frågor man kan ställa sig ur ett teologiskt och/eller filosofiskt perspektiv. Finns de, så bekräftar de att vi har en odödlig själ och att det finns goda skäl att tro på gud – ett argument mot den ateism som började synas allt mer på hans tid. Och finns spökena inte, så säger det faktum att människor ändå tycker sig se dem något mycket intressant om hur vi egentligen skapar våra bilder av verkligheten.

Kring detta kretsar alltså boken – det är en berättelse om tro och tvivel inför “det andliga” som spänner över flera årtusenden. Utöver detta använder jag även spökena för att resonera kring hur människor i olika tider försökt hantera död, sorg och förlust. Jag tar alltså frågan om huruvida vålnader existerar eller inte på stort allvar, och betraktar människans existensiella grubblerier genom dem.

Det som framförallt skiljer Vålnadernas historia från andra liknande böcker är alltså just att jag skildrar inställningen till det övernaturliga, i det här fallet spöken, även ur en skeptikers perspektiv.

Sedan är den även ovanligt bred, genom att den tecknar den historiska utvecklingen från antiken till idag. Inga andra böcker gör det, vad jag vet – oftast fokuseras på en viss aspekt, eller en viss tid.

Jag tänker alltså att man kan läsa den bredvid sådana som the Penguin book of the Undead (utgiven 2016) och the Penguin book of Hell (fr 2018), samt Owen Davies “Haunted, a social history of ghosts” från 2007 (utgiven på Palgrave Macmillan). Lägger man till dessa böcker Richard Dawkins och Sam Harris, de “nya ateisterna”, så får man även in bokens grundläggande perspektiv. I bakgrunden finns förstås det klassiska engelska historieverket “Religion and the Decline of Magic” av Keith Thomas, från 1971, som i grunden påverkat mitt arbete. Kanske kan man också lägga till historikern Thomas W. Laqueurs “The Work of the Dead” från 2015 (Princeton university press) så har man verkligen ringat in vad jag försöker göra i min bok.

Det är alltså en bok om spöktrons och det övernaturligas idéhistoria, men också om det skeptiska tänkandets utveckling, liksom ett försök att skildra hur människor i västvärlden har förhållit sig till döden genom tiderna. Dödens historia, men sedd genom vålnadernas prisma, skriver jag någonstans.

För egen del har boken också hjälpt mig, rent konkret. Jag känner mig mer övertygad än någonsin om att vi faktiskt utplånas när vi dör – och att det alltså inte finns något liv på den andra sidan. På så vis mynnar boken ut i ett slags ateistiskt manifest, det vill säga att vi måste våga se döden för den utplåning som den av allt att döma innebär. Men den tanken skrämmer mig inte lika mycket längre. Snarare har arbetet med den här boken hjälpt mig att se att jag bara är en i en lång kedja av människa som kämpar med förtvivlan, skräck och sorg inför tanken på slutet. Det är i sig tröstande, och har hjälpt mig att med större jämnmod se in i tomheten på den andra sidan.