Att tala som en sköldpadda och tänka som en hare

• 27 april 2022
• 6 min

Om differensen mellan tal och tanke

Har du någon gång samtalat med någon och blivit så distraherad av dina egna tankar att det var som att stänga av den andre? Den andra personens läppar rörde sig, men du hörde inget förrän ett lösryckt ord som ”sex”, ”börstips” eller ”låna din bil” åter fångade din uppmärksamhet – ”Vänta, vad sa du?”

Din korta utflykt bort från samtalet orsakas av differensen mellan tal och tanke, alltså det faktum att vi kan tänka mycket snabbare än vi kan tala. En amerikan säger i genomsnitt 120–150 ord i minuten, vilket upptar en bråkdel av vår mentala bandbredd som drivs av omkring 86 miljarder hjärnceller. Så med vårt kognitiva kapacitetsöverskott låter vi tankarna vandra och upptas av en massa annat, vilket gör att vi inte fokuserar på talarens berättelse.

När någon annan talar ger vi oss ut på mentala avstickare. Vi undrar om vi har spenat mellan tänderna, påminner oss om att handla mjölk på vägen hem eller oroar oss för hur mycket tid som är kvar på parkeringsbiljetten. Vi avleds av saker som talarens frisyr, klädsel, kroppstyp eller kanske stora leverfläck. Men den största distraktionen är naturligtvis att tänka på den världsvana, kvicka eller i heta debatter förödande replik vi ska skjuta in härnäst.

När någon annan talar ger vi oss ut på mentala avstickare.

Vi försjunker ofrånkomligen också alltför mycket i våra egna funderingar, så att vi är ouppmärksamma lite för länge och återvänder till samtalet något på efterkälken. Efter att ha missat delar av samtalet fyller vi omedvetet (och ofta felaktigt) i luckorna. I Natten är ljuv fångade F. Scott Fitzgerald detta väl: ”Med avbrott uppsnappade hon det huvudsakliga i hans meningar och fyllde ut resten ur sitt omedvetna, alldeles som man uppfattar en klockas slag mitt i med endast rytmen av de första, oräknade slagen dröjande kvar i minnet.” Följden blir att det som motparten säger blir mindre meningsfullt. Och hellre än att medge att vi är vilse återvänder vi till våra drömmerier.

Föreställningen att högre intelligens gör en bättre rustad att undvika sådana mentala avstickare är falsk. Smarta människor är i själva verket ofta sämre lyssnare eftersom de kommer på fler alternativa saker att fundera över och är mer benägna att anta att de redan vet vad motparten kommer att säga. Personer med högre IQ tenderar också att vara mer neurotiska och självupptagna, vilket innebär att deras uppmärksamhet lättare blir kapad av oro och ängslan.

Introverta personer tros ofta vara bättre lyssnare för att de är tystare, men även det är falskt. Att lyssna kan vara särskilt utmanande för introverta eftersom de har så mycket som pågår i deras egna huvuden att det är svårt att skapa utrymme för ytterligare input. Eftersom de också tenderar att vara mer mottagliga kan de dessutom nå sin mättnadsgräns tidigare. Att lyssna kan för dem kännas som att bli utsatt för ett stormanlopp, vilket gör det svårare att fortsätta lyssna, i synnerhet när differensen mellan tal och tanke ger dem möjlighet att driva iväg i sina tankar.

Att lyssna kan vara särskilt utmanande för introverta

”I bruket eller missbruket av den extra tiden för tänkande ligger svaret på hur bra en människa kan koncentrera sig på det talade ordet”, skrev Ralph Nichols, professor i retorik vid University of Minnesota, som av många anses vara grundaren av forskningen om lyssnande. Han inledde sin karriär som retoriklärare och debattcoach på high school och lade märke till att de elever som arbetade med sina färdigheter att lyssna blev mer övertygande debattörer. Denna insikt gjorde honom intresserad av frågan och fick honom att bli författare och medförfattare till en rad böcker och artiklar före sin död 2005.

Att vara en god lyssnare innebär enligt Nichols att inte använda sin tillgängliga mentala bandbredd till att göra mentala avstickare, utan i stället till att fördubbla sina ansträngningar att förstå och intuitivt greppa vad någon säger. Han sa att gott lyssnande är en fråga om att ständigt fråga sig själv om motpartens budskap stämmer och vilka motiv de har för att berätta det de nu berättar för en.

Det låter enkelt, men i brist på medvetenhet, intention och övning är få personer i stånd att göra det ens så länge som ett kort samtal varar. I undersökningar med flera tusen studenter och affärsfolk fann Nichols att de flesta hade missat minst hälften av det som hade sagts direkt efter ett kort anförande, oavsett hur noga de tyckte att de lyssnade. Två månader senare mindes de flesta bara en fjärdedel. För att slå sådana siffror kan det vara till hjälp att likna lyssnande vid meditation. Du gör dig medveten om och medger distraktioner, för att sedan återvända till ditt fokus. Men i stället för att fokusera på din andning eller på en mental bild riktar du din uppmärksamhet mot talaren.

Insatserna är högre i vårt alltmer polariserade samhälle

Det kanske största hindret för att hålla styr på tankarna och följa någons berättelse är den gnagande oron för vad vi ska säga när det blir vår tur. Det är lättare att avfärda mer alldagliga tankar (vad man behöver handla i mataffären) än att stoppa den mentala förberedelsen av ett inlägg eller ett genmäle. Oavsett om det är ett viktigt jobbsamtal eller ett flyktigt personligt samtal är alla rädda för att famla efter ord eller, än värre, säga fel sak.

Insatserna är högre i vårt alltmer polariserade samhälle, där folk verkar vara redo att slå till mot – och kanske lägga upp på nätet – varenda upplevd okänslighet eller kränkning. På grund av den skoningslösa grekiska kören i sociala medier är det inte ogrundat att vara rädd för personlig förnedring och yrkesmässig bankrutt på grund av en felsägning eller en illa övervägd åsikt. Orden måste väljas med omsorg, vilket får oss att tänka igenom våra ståndpunkter medan vår samtalspartner fortfarande har ordet.

 

Detta är ett utdrag ur sjätte kapitlet av boken Men, lyssnar du? av Texas-baserade journalisten Kate Murphy.

*

Här kan du köpa boken Men, lyssnar du?
Här finns Volantes utgivning.

Återpublicera denna text eller annat utdrag? press@volante.se
Intervjua Kate Murphy? press@volante.se
Kate Murphys medverkan vid event? speakers@volante.se