Den utomjordiska språkutvecklingen i populärkultur står aldrig still. Yens Wahlgren berättar om arbetet med sin bok Liftarens parlör till galaxen genom olika versioner, i Sverige och utomlands, och om hur antalet språk växer, men också om språk som tas bort eller anpassas efter olika länder.

Liftarens parlör kom först ut 2015 med undertiteln en berättelse om 101 språk som egentligen inte finns, vilket var en ungefärligt (och snygg) siffra för hur många språk som jag på något sätt nämner i boken. En del av språken finns bara med som ett namn i en uppräkning, medan andra har ett eget kapitel i boken.

När ett tjeckiskt förlag ville ge ut min bok 2019 hade såklart en del hänt på den utomjordiska fronten. Dels i galaxerna där Star Wars och Star Trek utspelar sig och dels fick vi höra hittepåspråk i Arrival (2016), Blade runner (2017) och Black Panther (2018) för att nämna några. Det hade också gått ett par säsonger med språkutveckling i Game of Thrones. Samtidigt var det en möjlighet för mig att plocka med ett par språk som jag ”glömt” i den svenska boken. Till exempel att skriva om det cirkulära skriftspråket gallifreyiska i Doctor Who.

Den tjeckiska upplagan fokuserade inte på antalet språk i titeln, men i listan över språk i slutet av boken är 110 språk uppräknade. Den tjeckiska titeln skiljer sig åt från den svenska Stopařův průvodce po galaxii jazyků –Fantastická lingvistika od Tolkiena po Klingony, vilket på svenska blir Liftarens guide till språkgalaxen – fantastisk lingvistik från Tolkien till klingonska. ”Språkgalaxen” är ju smart variant på den ursprungliga titeln som förstås är en blinkning till Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams.

Den svenska stoltheten från Grönköping

Parallellt med den tjeckiska utgivningen arbetade vi också med en svensk pocketupplaga och självklart skulle alla uppdateringar från den tjeckiska upplagan med, men även andra mer aktuella uppdateringar. Ett språk jag ursprungligen glömt var den svenska stoltheten transpiranto från Grönköping, som ingår i en makaronisk språkfamilj där även dialogen i Picassos äventyr kan räknas in samt EU-språket europanto, där talaren själv väljer från vilket europeiskt språk vederbörande väljer sina ord. Ett slags EU-pidgin. Jag upptäckte också den tidiga science fiction klassikern Niels Klims underjordiska resa (1741) av Ludvig Holberg som var den första skandinaviska internationella bästsäljaren. Och full av utomjordiska språk.

Det blev också en bit om parselspråk som ormviskaren Harry Potter talar, språket r’lyehska som riskerar att göra dig galen om du använder dig av det för att åkalla cthulhu och ett kapitel som språken på planeten Krypton. Bland annat.

Pocketupplagan fick en ny undertitel: Allt du behöver veta om 121 språk som egentligen inte finns.

När detta skrivs är den covid-försenade engelskspråkiga upplagan på väg till tryckeriet för att komma ut i februari 2021. Denna version är ytterligare uppdaterad med nyheter från olika språkgalaxer.

Språkutveckling i Star Wars och Star Trek

I The Mandalorian har vi fått ytterligare pusselbitar till ewokiska och vi har fått se TSL (Tusken Sign Lanugage). Det visade sig nämligen att sandfolket var mer sofistikerade än vad vi kunnat tro, deras språk består inte enbart av åsneskri utan också av teckenspråk. Detta unika teckenspråk skapades av den döve skådespelaren Troy Kotsur som spelar en av sandfolket. Han ansträngde sig för att göra TSL till ett eget språk som inte påminde om ASL (American Sign Language). Särskilt mycket mandalorianska, mando’a, har vi dessvärre inte hört i tv-serien. Möjligen kan kraftorden Dank Farrik vara på detta språk.

I Star Trek: Picard (2020) får vi för första gången höra romulaner tala mer än enstaka ord av sitt modersmål. Faktiskt har ett helt nytt romulanskt språk utvecklats till Picard. Det är conlangern och lingvisten Trent Pehrson som har konstruerat romulanskan för serien. Det är svårt att tänka sig att någon skulle vara bättre lämpad för uppdraget än han. Redan i början av 1990-talet så skapade Trent till exempel ett skriftspråk (eiha) som är tänkt som en syntes av vulcanska och romulanska skriftspråk man sett i tidigare tv-serier.

Trent Pehrson fick i uppdrag att använda sig av all romulanska som tidigare hörts i tv-serierna och även av vulcanska som figurerat genom åren (romulanerna härstammar från planeten Vulcan). Utifrån detta, men även inspirerat av ett annat romulanskt språk – rihan – från Star Trek-böcker har han skapat detta nya fullfjädrade romulanska språk. Med ett avancerat och vackert skriftspråk som tar upp tecken från ett tidigare romulanskt alfabete som skymtat förbi som dekoration i tidigare Star Trek-serier.

Dessa och andra nyheter, som Hen Linge från The Witcher (2019), var ju tvungna att vara med i boken. Medan andra språk fick strykas. Det är svårt att försöka få britter att uppskatta transpiranto från Grönköping veckoblad eller dialogen från Picassos äventyr (1978).

Transpiranto är kul, men hur mycket språket än lånar från ett internationellt ordförråd, är det starkt knutet till svenskan och svenska fenomen. Kapitlet om de komiska språken i den makaroniska språkfamiljen fick istället kompletteras med ett avsnitt om kökslatin, alltifrån från komisk användning i vår värld till Harry Potters trollformler och Terry Pratchetts Skivvärld.

Bokens titel på engelska är The Universal Translator – Everything you need to know about 139 languages that don’t really exist.

Till skillnad från den tjeckiska upplagan så förstår jag ju översättningen (det är inte klokt vad posh och bildad jag låter på brittisk engelska!) och kan komplettera och inte minst redigera de svenska referenserna. Även om det är en bok om utomjordiska språk så blir det påfallande hur svensk boken är – jag hänvisar i tid och otid till svenska fenomen eller till svenska språket. I den tjeckiska upplagan har översättaren skrivit ett par sidor i slutet av boken där hon berättar vilka val hon gjort i sitt arbete med översättningen. De verk jag refererar till är i huvudsak på svenska och engelska, medan det i Tjeckien såklart finns andra översättning och versioner som översättare behöver ta hänsyn till.

Delar av min text om olika språk har helt inte gått av översätta, varken på tjeckiska eller engelska, då de berör de svenska översättningar av olika verk – det som är sant om de svenska verken fungerar helt enkelt inte alltid i andra länder. Den svenska dialekten av nadsat, från A Clockwork Orange, skiljer sig från de engelska och tjeckiska varianterna av nadsat.

En annan fascinerande del av att ge ut böcker i flera upplagor är omslagen. Liksom att kloka människor stöter och blöter bokens titel så är det kul att se hur olika man gestaltar boken genom omslagen. Det svenska originalet har ett underbart omslag bestående av bokryggar tillhörande (fiktiva) fackböcker över utomjordisk litteratur. Snyggt och kul och väl i linje med bokens anda. Boken har också en knallrosa gördel (avtagbar) med bokens titel och mitt namn.

Det tjeckiska omslaget är ett sobert tecknat kollage över en scen i en bar där Worf pratar med Chewbacca och Spock med Gandalf. Ett omslag som också väl kopplar till tonen i boken.

Pocketomslaget utgår från originalets bokryggar men med en knallgul Babelfisk simmande i förgrunden. Ett surrealistiskt omslag som knyter an till science fiction och fantasy. Babelfisken, från Liftarens guide till galaxen, är just en levande Universal Translator som man stoppar i örat får att få direktöversättningar från alla språk rakt in i hjärnbarken.

De svenska och tjeckiska omslagen är färgglada medan det engelska omslaget är mer återhållsamt och går i svart, vitt och grönt. På avstånd ser det ut som en stjärnhimmel med en planet i mitten. Tittar man närmare är stjärnorna bokstäver som närmast regnar ner och bildar en planet av olika språk. Också en snygg koppling till bokens förkärlek för utomjordiska språk.

Julens stora fantasyhändelse verkar häxkarlen Geralt från Rivia komma att stå för. Åtminstone hoppas Netflix det, för The Witcher är deras stora utmanare till HBO:s Game for Thrones. Producenterna pratar redan om att de planerar för sju säsonger innan första avsnittet ens har sänts. Och bakom kulisserna finner vi ingen annan än språktrollkarlen från Liftarens parlör till galaxen – allt du behöver veta om 121 språk som inte finns: David J. Peterson.

Producenternas förhoppning för serien grundar sig inte enbart på att snyggingen Henry Cavill har huvudrollen, utan också på att The Witcher är ett populärt och välkänt datorspel med en upparbetad fan-base. Spelet är i sin tur en slags fortsättning på de noveller och romaner om häxkarlen (ja, så kallas han på svenska!) som den polske författaren Andrzej Sapkowski ligger bakom. De första novellerna kom redan 1990 och efterhand kom det också fem romaner, ”Sagan om häxkarlen”, och riktig fart tog serien när dess värld förvandlades till dator- och rollspel.

En polsk Tolkien

Geralt från Rivia är alltså en häxkarl (witcher) som helt enkelt försörjer sig, i ett medeltida polskt parallelluniversum, med att avförtrolla människor och döda allehanda vidunder. Som en polsk Tolkien hämtar Andrzej Sapkowski inspiration i polsk och baltisk folktro, och det är en värld som inte bara befolkas av alver och dvärgar utan även av monster som mylingar, bysingar, vampyrer, vattennymfer, varulvar, landvättare, dyklor, gaffelsvansar, nattramnar och drakar. Gröna, svarta och röda drakar. Men drakar jagar häxkarlar inte. Om de kan undvika det …

Det är alltså ett koncept som passar novell- och serieformen väl. Geralt från Rivia kommer till en by som plågas av ett vidunder, kämpar och besegrar det och drar sedan vidare till nästa avsnitt. Tack vare att häxkarlen har hängt med sedan 1990-talet och varit huvudperson i tre datorspel så finns det en välkonstruerad värld, mytologi och historia att bygga tv-serien på. Och kanske även det viktigaste – språk!

Man kan inte klandra rollbesättningen – för att efterlikna TV-spelsversionen av karaktären krävs en käklinje som Cavills. 

De flesta i häxkarlens värld talar det allmänna språket, den världens lingua franca som representeras av engelska i tv-serien, men det finns även det gamla språket (Elder Speech) – det inomvärldsliga ”latinet”. Det gamla språket, Hen Llinge, är alviska och talas främst av alver och dryader. Alverna är de äldre invånarna i världen, men nuförtiden är de få och lever undanträngda i människornas tidsålder.

Men det gamla språket används också, som sig bör, av magiker och de lärda. Liksom latin har gett upphov till språk som italienska, franska, spanska etc. så har också det gamla språket gett upphov till språken/dialekterna de talar i Nilfgaard, Zerrikanien och på Skelligeöarna. Det finns alltså gott om tillfällen att använda Hen Llinge för den hugade. Andrzej Sapkowski tog sig an den utmaningen, till skillnad från Game of Thrones skapare George R. R. Martin. Även om dothrakiska och valyriska är två av de mest välkända, välkomponerade, hiitepåspråken i dag, så har George RR Martin haft väldigt lite med dem att göra. Martin erkände att han inte var någon Tolkien och hade svårt att själv konstruera språk, så i böckerna finns det väldigt lite av dothrakiska och valyriska – det var först med tv-serien Game of Thrones som språken fick liv på riktigt. Producenterna ordnade en språkaudition och David J. Peterson tog hem den och fick därefter i uppdrag att skapa de vackra språken. Vi återkommer till David J. Peterson om en stund.

Tolkiens arv

Andrzej Sapkowski utvecklade alltså Hen Llinge till böckerna. Han utgick främst från keltiska språk, walesiska, iriska och gaeliska, för sin version av alviska. Vilket faktiskt inte är helt ovanligt för alviska språk, som förmodligen hänger samman med att Tolkien inspirerades av walesiska för alvspråket sindarin. Liksom hur Tolkien satt standarden för hur alver gestaltas i litteraturen efter honom, så färgar hans alviska språk av sig när andra författare skapar språk för sina alver.

Det gamla språket har även hämtat inspiration från latin och germanska språk. Till exempel har Sapkowski hämtat två viktiga verb, ”att vara” och ”att ha”, från latinet – esse och habet. I original så representeras ju det allmänna språket av polska och för att ge läsarna en helt annan känsla för det gamla språket har Sapkowski naturligt nog hämtat inspiration från icke-slaviska språk. Minst ett låneord kommer från Tolkiens sindarin – pherian (hobbit). Från svenskan har Sapowski hämtat ordet för spion, angivare – an’givare! (Kanske inte så smickrande för oss svenskar som är mer vana vid att man lånar från vår stolta kanslisvenska, typ ”ombudsman”.)

Några fraser på det gamla språket:

Mir’ me vara – Visa mig dina gudar

Que suecc’s?  – Vad händer?

A d’yaebl aép arse – En djävul i din röv

Ire lokke, ire tedd – En annan plats, en annan tid

Ymladda dh’oine. Ess’tedd, esse creasa – Slåss mot människorna. Det är dags, det här kommer att vara platsen.

Peterson återvänder

Vad nu alla språknördar ser fram emot inför premiären av The Witcher är såklart att få höra det gamla språket talas – och så kommer det också att bli! Även om det finns en hel del av språket i böckerna, så har Sapkowski inte utvecklat ett fullständigt, ”riktigt” språk, men producenterna har anställt ingen mindre än David J. Peterson för att ge alverna ett tvättäkta tungomål! Så The Witcher kommer att tävla med Game of Thrones även på detta område – det vackraste eller bästa hittepåspråket! Sedan David J. Peterson vann uttagningen för att konstruera språk till Game of Thrones har han de senaste tio åren jobbat heltid med att skapa språk till filmer och tv-serier. Så hör du ett utomjordiskt språk talas på vita duken i en ny film så är det stor chans att det är Peterson som ligger bakom det.

Det är inte heller första gången han utvecklar ett alviskt språk. Minst tre av dem har hörts på vita duken:

Shiväisith – Svartalfernas spark från Thor: The Dark World.

Övüsi – alviska från Bright.

Elvish – Tomtenissarnas (elves) språk från The Christmas Chronicles.

För att skapa Hen Llinge, eller Hen Linge som Peterson ändra stavningen till för att det ska bli tydligare hur det uttalas, har gått igenom och analyserat allt som Andrzej Sapkowski skrivit på och om språket i böckerna och byggt vidare på det.

Så vi kan räkna med att Peterson varsamt förvandlar Sapkowskis ganska väl genomtänkta rekvisitaspråk till ett fullt fungerande och detaljerat språk. I Game of Thrones mostvarar valyriskan det gamla språket i The Witcher, och för det utvecklade Peterson flera olika dialekter, dels den klassiska valyriskan och sedan olika derivat som astaporisk valyriska och de olika dialekter som talas i stadsstater i Essos. Så förhoppningen finns att vi får se en liknande utveckling av det gamla språket, det vill säga att Peterson får tillfälle att utveckla till exempel de dryadiska och zerrikanska dialekterna av det gamla språket.

I böckerna finns det ord som är specifika för de olika dialekterna, men det är i inte särskilt utvecklat och här skulle Peterson hantverk vara guld värd för alla som är intresserade av språken i the Witcher. Så vi håller tummarna för att det verkligen blir sju säsonger som producenterna kaxigt har antytt – språkutveckling tar ju sin tid.

Miljoner människor i galaxen är i dagarna mycket frustrerade. Den första Star Wars tv-serien (förutom de animerade) har haft premiär och är tydligen en succé. Men den går inte att se utanför Nordamerika och Nederländerna(!). Författaren till Liftarens parlör till galaxen hoppas att The Mandalorian kan leverera det första ordentligt utvecklade Star Wars-språket.

Disneys nya strömningstjänst lanseras av någon outgrundlig anledning inte i Europa förrän i mars 2020. Undrar hur Disney tänkte där?! Det mullras i Star Wars-leden utanför USA när fans försöker blunda för alla spoilers i sociala meder, och sannolikt dröjer det inte länge tills de goda rebellerna förvandlats till pirater …

Jag menar, vem skulle inte riskera böter för den här lilla gullungen? 

The Mandalorian heter serien och är en rymdspagettivästern, eller kanske mer en rymdsamurajserie, med en kringströvande ensam, fåordig antihjälte. (Av det skvaller som nått över Atlanten finns det vissa likheter med den klassiska mangaserien Lone Wolf and Cub.)

Huvudkaraktären – the Mandalorian – är som man kan gissa från Mandalore, precis som Jango och Boba Fett, en planet som befolkas av ett hårdkokt krigarfolk. De mandalorianer vi mött hittills i Star Wars har alla varit prisjägare och så är också seriens huvudperson. Serien utspelar sig efter rymdimperiet fall och före the First Order. Så det är i en värld som är hårt drabbad av krig och som knappt har börjat byggas upp.

Av de korta glimtar jag sett av de två första avsnitten verkar serien bjuda på både hårdkokt aktion och nostalgiska blinkningar och referenser till tidigare scener i Star Wars. Den svenske kompositören Ludwig Göransson har tagit över dirigentpinnen från John Williams (som skrivit den klassiska musiken till rymdäventyret) i The Mandalorian och bjuder på musik som en modern Ennio Morricone. Linköpingssonen Göransson belönades ju som bekant med en Oscar för filmmusiken till Black Panther – en annan film som är intressant ur en rekvisitaspråklig synvinkel – med det spännande språket wakandiska (ett av de nya språken i den uppdaterade Liftarens parlör till galaxen).

Det finns redan ett välutvecklat språk för mandalorianerna

På språkfronten verkar den nya serien också lovande, då en buse på en bar har en hyfsat lång dialog på huttiska. Det är inte bara de förvuxna gangstersniglarna, hutterna, som pratar språket utan huttiska har kommit att bli ett lingua franca i den undre världen. Det lovar gott att det talades utomjordiska redan i första avsnittet.

Riktigt intressant kommer det att bli att se om vi kommer att få höra mandalorianska, eller mando’a, talas i serien – eftersom det faktiskt redan finns ett välutvecklat språk för mandalorianerna. Till skillnad från andra språk i Star Wars är mando’a inte endast en ljudeffekt utan ett språk med grammatik, ordförråd och alfabet.

Skriftspråket mando’a.

Ovanligt nog fick mandalorianerna sitt skriftspråk innan det fick sitt talade språk. Philip Metschan utvecklade ett alfabet för mandalorianerna att använda i Episod II: Klonerna anfaller. Tecknen syns i samband med Jango Fett och hans rymdskepp. Möjligen finns det också en enda mening talad mando’a i filmen, när Jango säger till lille Boba att stänga en dörr. Det kan också vara ett hemligt kodspråk far och son emellan.

Förflyttar vi oss bort från filmens värld till ”the expanded universe” och datorspelet Republic Commando som Jesse Harlin skrev musiken till, så hittar vi nästa steg i språkets utveckling. Inledningsmusiken till spelet blev en sång med text på mandalorianska med namnet Vode an – Alla bröder.

Här är första versen:

Kote!
Kandosii sa ka’rta, Vode an.
Coruscanta a’den mhi, Vode an.
Bal kote, darasuum kote,
Jorso’ran kando a tome.
Sa kyr’am nau tracyn kad, Vode an.

Glory!
One indomitable heart, Brothers all.
We, the wrath of Coruscant, Brothers all.
And glory, eternal glory,
We shall bear its weight together.
Forged like the saber in the fires of death, Brothers all.

Utifrån sångtexten fick sedan fick den engelske författaren Karen Traviss uppdraget att utveckla mando’a till ett fungerande språk. Mando’a kom att användas i ett antal romaner och även den tecknade serien Knights of the Old Republic av John Jackson Miller, som mellan 2005 och 2014 förutom många serier också skrev tre Star Wars-romaner.

Karen Traviss slutade arbeta för Lucasfilm på grund av ”kreativa meningsskiljktigheter” och därmed slutade hon utveckla språket. Språket togs då över av fansen, som alltid haft ett gott öga till Boba Fett och andra mandalorianer. Vad fansen nu hoppas på är att tv-serien plockar upp språket och verkligen befäster dess status, om än inte på vita duken så i en tv-serie. Förhoppningsvis kan då språket också ta ett stort steg i sin utveckling.

I Liftarens parlör till galaxen reder jag ut bakgrunden till inte bara mandalorianska utan även huttiska, shyriiwok, jawanesiska, ewokiska, kanjinklub och andra språk från Star Wars. Det är intressanta historier bakom samtliga språk – men de är trots allt inte riktiga språk med grammatik och omfattande ordförråd, utan endast ljudeffekter. Eftersom de är ljudeffekter är det inte heller förvånande att det är filmens legendariska ljudingenjör Ben Burrt som ligger bakom många av språken. I de senaste filmerna är det dock Sara Forsberg, det finska Youtube-fenomenet, som tagit över språkproduktionen. Så mandalorianska sticker ut bland språken i Star Wars-universumet eftersom de har såväl en genomtänkt grammatik som ett ordförråd på runt 1 000 ord.

Efter de första avsnitten av The Mandalorian har jag ännu inte nåtts av någon spoiler som avslöjar om det talas mandalorianska i tv-serien, vi får väl se i vår när Dinsey+ kommer till våra breddgrader. Men jag håller tummarna för att Boba Fetts hemspråk ska höras och sprida sig i galaxen.

The mando’a dictonary: http://mandoa.org/

Mandaloriernas skriftspråk: https://en.wikipedia.org/wiki/Mandalorian#/media/File:Mandalorian_alphabet,_updated.svg

Fornnordiska, fornengelska, indoeuropeiska, gammelsamiska och fornfranska har aldrig hörts så mycket i tv som nu. Mycket beroende på att tv inte fanns då var och varannan talade fornnordiska eller protoindoeuropeiska, men också beroende på den starka trenden med rekvisitaspråk i litteratur och film. Alla fantasy- och science fictionverk med självaktning måste i dag ha trovärdiga språk för alver och utomjordingar – du kan läsa mer om dem i Liftarens parlör till galaxen: Allt du behöver veta om 121 språk som inte finns.

Den norska HBO-serien Beforeigners är inget undantag från denna trend. Här talas så väl mesolitiska, fornnordiska, gammelsamiska som en norsk 1800-talsdialekt. I serien, som utspelas i Oslo i nutid, inträffar ett märkligt fenomen: ljusblixtar syns i haven, och människor från tidigare epoker – stenåldern, vikingatiden och sent 1800-tal – kommer upp till ytan i dess spår.

Tusentals ”framvandrare” måste nu integreras i det moderna samhället, som snart blir en smältdegel av kulturuttryck från olika tidsåldrar. ”Multitemporala” par bildas, nutidsmänniskor kommer ut som ”transtemporala”. På vänsterkanten talar man om vikten av ”flertemporala arbetsplatser” och på högerkanten uppstår ”tidsistiska” rörelser. En lätt maskerad samtidskommentar alltså, men också en spännande deckarhistoria. Och en hel del talat fornspråk!

Tre lingvister, Alexander Lykke, André Dannevig och Julian Lysvik, vid Oslo universitet anlitades för att skapa språk till serien, de samarbetade men tog huvudansvaret för var sitt språk.

Åt framvandrarna från 1800-talet har man återskapat ett tidstypiskt språk som såklart har en hel del att hämta från litteratur och tidningar från den tiden. Men att återskapa talspråk och uttal är inte lika lätt. Det finns inga inspelningar från denna tid. Man ville inte att det skulle låta varken för Ibsenskt eller danskt. En ledtråd till talspråket i serien fick André Dannevig från sin farfar som kunde berätta om hur hans far, som var född på 1800-talet, talade.

Att återskapa det språk som talades i Oslotrakten för 10 000 är sedan var naturligtvis omöjligt. Stenåldersspråket i serien som de kallar mesolitiska, eller surhes, är påhittat från grunden. Främst laborerade man med en brytning på norska som skulle verka trovärdig och inte påminna om någon annan välkänd accent, som finska eller franska. Stenåldersmänniskorna i serien talar alltså främst norska med varandra, men med en speciell språkmelodi som de lånade in från ett språk i kaukasus med betoning på sista stavelsen och även ”h-ljud” i slutet av ord. Allt för att komma bort från norskans sjungande melodi. Utifrån brytningen hittade sedan Julian Lysvik på ett språk från grunden med ”fyra kasus och ett relativt komplext böjningssystem för verb”. urfa betyder snäll och urfam snällhet. Stenåldersfolket namn på havet är ”det stora saltet” och eftersom framvandrarna dyker upp i havet i vår tid så har deras uttryck blivit tešaksúl pešóf, det första ordet betyder resande och det andra salt.

När folk från olika tidsåldrar tvingas leva tillsammans är det upplagt för problem.

Det språk man hör mest av i Beforeigners är emellertid fornnordiska. Det finns ju en hel del skriftligt material och även tidigare språkforskning som gör att man kan återskapa fornnordiska som skriftspråk ganska väl, även om språket riskerar att bli lite ”högstämt”. Ett problem för Alexander K. Lykke var emellertid att framvandrarna kommer från 1000-talet, medan de flesta källor på fornnordiska är från 1200-talet. Så han fick helt enkelt rekonstruera hur språket skulle ha tett sig 200 år tidigare. Han valde konsekvent de former av fornskandinaviskan som forskare anser vara äldre former av språket. Däremot vet man inte hur språket lät, så för enkelheten tänkte man först ge språket ett isländskt tonfall. När det visade sig att huvudrollen skulle spelas av den finska skådespelaren Krista Kosonen blev Alexander Lykke emellertid eld och lågor eftersom vikingarna antagligen talade med tydliga, rullande -r, precis som i finskan! Så Krista Kosonens uttal blev vägledande för den talade fornnordiskan, snarare än de isländska skådespelarnas uttal.

En speciell svårighet var att konstruera svordomar från hednisk tid. Många av våra moderna svordomar, som ”satan” eller ”helvete” skulle inte förkristna framvandrare använda. En motsvarighet till ”fuck” – streða hittade han på en runsten, och genom att sätta ihop ordet för ”jätte” med ”penis” så skapade han ett eget saftigt uttryck – jotnahreðr. Min egen favoritsvordom är när huvudpersonen Alfhildr med sin fornnordiska brytning emellanåt väser: skitr.

Liknande problem hade man i Vikings när man för den tv-serien också återskapade fornnordisk dialog. Erika Sigurdsson som gjorde den norröna dialogen till Vikingssåg också just svordomar och snuskiga förolämpningar i manuset som ett problem. Två fraser som hon konstruerade:

maðrstroðinn! – fucker!

færðu at moga kellingu sjúka – go bang a sick old lady!

Möjligen kan Vikings och Beforeigners låna in lite fornskandinaviska fraser av varandra? Byta vikingasvordomar med varandra?

Vi får heller inte glömma att det i Beforeignersrör sig om ett fornspråk som talas i en nutid, så språket har såklart påverkats av modern norska. Till exempel har Lykke uppfunnit ordet talafjol som är framvandrarnas ord för smartphone. ”Fjøl” betyder bräda på norska – så ”talbräda”.

I andra fall kanske det faller sig naturligare att låna in ord rakt av som i repliken:

Þú veitzt at þetta er pólitibíl

”Politibil” är ett direkt inlån från norskan i den moderna fornnordiskan, vilket förefaller naturligt. Polis och bil är ju i sin tur låneord, via andra språk, från grekiska och latin. Jämför man med isländska så heter polis ”lögreglan”, men det är nyisländska och inget ord som fanns på 1 000-talet.

Ett av slagorden i serien är ”Nej till tidsism”, vilket skulle översättas till norrönt språk, men eftersom ”nej” inte finns belagt så långt tillbaka fick frasen bli: Stǫðva tiðháttahatrit!– Stanna tid-typ-hatet!

Den kanske mest spännande språket som rekonstruerats för serien är gammelsamiska. De äldsta bevarade källorna av samiska är från 1600-talet, men filmteamet behövde repliker på samiska från 1 000-talet. Lingvisterna fick kontakt med professor Rolf Theil som nyss publicerat en artikel om urnordiska låneord i samiskan och han tog på sig uppgiften att rekonstruera nog med gammelsamiska för en handfull repliker i serien. Så när denna ålderdomliga samiska talas för första gången på 1 000 år så är repliken ett svar på en fråga ställd på fornnordiska: ”Vad vill du honom?”

”Kyssa honom där solen aldrig skiner.”

Lägger vi till andra rekonstruerade fornspråk som talats i filmer de senaste åren, som fornfranska och fornengelska i Vikings, indoeuropeiska i Alien: Prometheus och påhittade ur- eller stenålderspråk som ulamiskan i Kampen om Elden (1981), beama i Alpha (2018) eller atlantiskan i Disneys Atlantis (2001), så ser vi en verklig språkboom för fornspråk.

Man behöver alltså inte blicka ut i rymden eller till fantasyvärldar för att hitta välgjorda rekvisitaspråk, man kan bara gräva lite i den språkhistoriska myllan.

Här bloggar Alexander Lykke, André Dannevig och Julian Lysvik om språken i Beforeigners:

https://beforeigners.wixsite.com/beforeigeners-lang/home/

Inför premiären av Star Wars: the force awakens är många fans uppskruvade till max av förväntan. Nu ska den tredje och avslutande trilogidelen inledas som många, till exempel jag, sett framemot sedan slutet av 1970-talet. Det kommer blir strålande! Även om en och annan kommer att bli besviken och att det säkert dyker upp en karaktär som en del av fansen bara kommer att hata. Men det kommer bli strålande. Tro mig.

I mångt och mycket vet vi redan vad som kommer att hända i de nya filmerna eftersom de (sannolikt) bygger på samma koncept som de tidigare filmerna som Fredrik Kylberg så förtjänstfullt reder ut i den här texten. Han lyfter fram att George Lucas tidigt läste Joseph Campbells bok ”Hjälten med tusen ansikten” (1949), som visar hur samma karaktärer och berättelser återkommer i myter och sagor i hela världen och i alla epoker. Filmerna inspirerades av detta, och innehåller därför uråldriga arketyper och teman som känns igen från de gamla sagorna.

I de förhandsglimtar vi har fått se kan vi lätt föreställa oss att temat mer eller mindre kommer att upprepas – en till synes obetydligt och fattig person i öknen lärs upp av en äldre, vis läromästare. Anakin mötte Qui-Gon, Luke mötte Obi-Wan och vår nya hjälte Rey möter sannolikt Luke Skywalker. Sedan tar hjälte i vardande sig att an det stora hotet, som Rey sannolikt får spränga i slutscenen.

Detta är alltså ingen spoiler, utan handlar helt enkelt om hur George Lucas byggt upp de tidigare Star Wars-trilogierna och vi kan vänta oss att den nya trilogin är en variant av samma tema och arketyper. Vad som möjligen är en spoiler är att enligt Lation Review så kommer det att finnas hutter i den nya filmen. Vi vet inte om det är Jabba the Hutt själv eller om det är andra av den stora utomjordiska snigelarten som dyker upp, men Latino Review säger sig veta att det byggs flera hutt-dockor för filmen.

Det är spännande, för sannolikt innebär det att också vi kommer att få höra mer av språket huttiska! Språket dök upp redan i den första filmen på 1970-talet när Greedo konfronterar Han Solo på den skumma baren i Mos Eisley med de bevingade orden: Koona t’chuta, Solo? – Är du på väg någonstans, Solo?

När ljudteknikerna Ben Burtt skulle skapa huttiskan var han på jakt efter ett verkligt språk som kunde passera för utomjordiskt. Han insåg att om han bara skulle sätta sig ner och hitta på ett eget rymdspråk skulle det bli allt för färgat av engelska och amerikanskt uttal. Fördelen med att utgå från ett befintligt språk är att det har en inbyggd trovärdighet som bara ett språk som utvecklats över tiden har.

Burtt hade hört en inspelning av det sydamerikanska språket quechua som han tyckte lät främmande och lite komiskt. Det hade såväl ”konstiga” ljud som en tendens till att rimma på ett för Burtt underhållande sätt. Burtt samlade på sig inspelningar av quechua och letade efter någon som kunde tala språket. Visserligen hittade han ingen som talade quechua, men väl en student i lingvistik, Larry Ward, som hade han förmågan att härma språk utan att kunna tala dem. Han kunde lyssna på quechua och sedan börja prata som om han kunde språket flytande.

Sedan har ju huttiskan utvecklats under åren när det förekommit i de följande filmerna och även byggts ut i en liten ordbok Star Wars – Galactic phrase book & travel guide (2001.) Fansen har såklart också vridit och vänt på språket för att lista ut grammatiken bakom. För även om språket ursprungligen bara var en ljudeffekt som skulle låta som ett språk – är det ett äkta språk för fansen. Och undan för undan har man genom analyser av huttiskan börjat förstå lite mer av hur språket är uppbyggt och fungerar.

The complete Wermo’s guide to huttese (wermo – idiot) är förmodligen den främsta källan till huttiska som går att finna. På denna sajt har man inte bara samlat och utforskat alla hänvisningar till huttiska, utan man varsamt börjat utvidga ordförrådet i huttiskan genom att nybilda ord. Men man har även gått till quechuan för att hitta helt nya rotord. Så lakilla i quechuan som betyder ”ledsen” har blivit lakeela med samma innebörd i huttiskan.

Så sakta har ljudeffekten börjat närma sig något som mer liknar ett riktigt språk. Och det är det som gör den nya filmen så spännande! Hur kommer huttiskan vi får höra i filmen att vara? Har filmteamet tittat på vad fansen har gjort? Kommer man försöka hålla huttiskan ”konsekvent” eller köra man bara på i ljudeffektspåret?

Här är i varje fall ett par nyttiga fraser på huttiska att öva på inför premiären:

• No bata no tutu – Vad det än gäller så var det inte jag som gjorde det.
• Mee tassa cho-passa – Jag höll på att rengöra fläktknapparna
• Yoka to bantha poodoo! – Du är bantha-avföring!
• Je am tuta planeeto Jorden – Jag kommer från planeten Jorden
• Uba niboba che blastoh – Du behöver license för det där vapnet
• Jee panwa waffmula chone patogga che lickmoomoo – Jag tycker om kakor och paj till efterrätt.

Och här en mycket underhållande fortsättningskurs, How to Speak Huttese!, för dem vill veta mer: