Lägg sista i ansiktet när horungen ligger ner!
- 15 min
CANNABIS. Gängvåldet, sprängningarna, mördandet och det ofattbara lidandet. Allt har det gemensamma svaret cannabis och den misslyckade narkotikapolitiken. Här är ett utdrag från min bok Vi ger oss aldrig – Så gick det till när Sverige förlorade kriget mot knarket som utkommer i april 2022.
– Johan Wicklén
Lokala kriminella nätverk. Det är vad polisen kallar dem. Kompisgängen som Alex berättar om – barndomsvänner uppväxta i landets mer eller mindre utsatta områden, som gör pengar tillsammans, men också mördar, skjuter, spränger, utpressar och torterar – som driver den våldsutveckling som gjort Sverige (ö)känt utomlands.
I början av 2000-talet kunde årligen ett tiotal fall av dödligt våld kopplas till konflikter i den kriminella miljön. I dag handlar det om över fyrtio. Lägg därtill drygt 300 skjutningar om året.
En annan inte så smickrande företeelse, som fått både utländska experter och medier att nyfiket blicka mot Sverige, handlar om sprängningarna. Över 100 om året i en utveckling som enligt kriminologen Amir Rostami saknar motstycke i Europa, kanske i världen – och där man »tyvärr måste söka sig till krigszoner eller länder med lång historia av terrorism för att hitta en motsvarighet.«
Dagens grova brottslighet i Sverige kan utan överdrifter beskrivas som kaotisk. Det handlar ofta om löst sammansatta grupperingar utan tydliga ledare eller hierarkier och i »miljön« bildas ständigt nya konstellationer och allianser.
Journalisten och författaren Joakim Palmkvist har bevakat den grova brottsligheten i flera decennier. I boken Den undre världen beskriver han den svenska gängvärldens utveckling mot detta kaos. Hur allt började med mc-gängen på 1990-talet, den första vågen grovt kriminella som präglades av struktur, disciplin och ett starkt ledarskap. Sedan kom den andra vågen. Nu handlade det om killar som vuxit upp tillsammans i miljonprogrammens betongområden – förortsgäng som inte förenades av ett »militärt hierarkiskt system«, utan av ett »gemensamt förflutet«. De hade kriminaliserats tillsammans, något som skapat en lojalitet och en tystnadskultur som i princip gjort det omöjligt för polisen att få någon insyn i miljön.
Den tredje vågens gängkriminella är födda på 1990- och 2000-talet. Pojkar och män som lever utanför samhället, i ett ständigt pågående inbördeskrig. Här trumfar pengar och heder det mesta. Den starke överlever, åtminstone lite längre än de andra. Lojaliteten är både fullkomlig och noll. Tidigare bästa vänner kan hugga varandra i ryggen, sälja varandra till fienden och lura varandra i dödsfällor. I den här världen kan »alla samarbeta med alla och alla kan döda alla«, som den tidigare polisen och numera M-politikern Fredrik Kärrholm beskriver det i sin bok Gangstervåld.
Inte helt oväntat är det den oorganiserade gängbrottsligheten som syns och hörs mest. Den dominerar i media och lyser starkast på polisens radar. Och det finns skäl till det. Det är just de lokala kriminella nätverken som är störst till antalet och snabbast växande. I Stockholmspolisens kartläggning av regionens 52 kriminella nätverk pekas en majoritet, två tredjedelar, ut som lokala kriminella grupper vars våldskapital är högt eller mycket högt. Nästan samtliga är verksamma i utsatta områden och våldet man utövar kan i många fall kopplas till nätverkens narkotikabrottslighet: affärer som går fel, överenskommelser som bryts eller territorier som överträds.
I rapporter från Brå kallas samma grupper för stadsdels- och förortsbaserade grupper och beskrivs som »händelsestyrda och spontana i sin våldsanvändning«. Bristen på ledarskap leder till att besluten fattas på individnivå, vilket innebär att »tröskeln till våldsanvändning i vissa fall kan vara mycket låg«.
Både offer och gärningsmän inom den kriminella miljön blir allt yngre. Att rekrytera in unga i nätverken verkar inte vara ett problem. Enligt Stockholmspolisen utnyttjar hälften av de lokala kriminella nätverken i regionen personer under 16 år i sin brottslighet. I Skåne identifierades 80 barn mellan 8 och 14 år som hantlangare till tunga kriminella under Operation Rimfrost. Det handlar om barn som får utföra personrån, bära vapen samt sälja och hantera narkotika.
Förutom narkotikabrottslighet på alla nivåer är den gemensamma nämnaren för den oorganiserade brottsligheten den hänsynslöshet man visar i sitt våldsutövande. Enligt polisen blir det allt vanligare med kidnappningar med inslag av tortyr för att straffa den som golat eller för att driva in en skuld. Kidnappningar kan även användas för att få fram information om motståndare.
Det dödliga skjutvapenvåldet har eskalerat. Konflikter som för tio, femton år sedan löstes med misshandel eller det som kallas »taktisk misshandel«, alltså att skjuta någon i benet i syfte att skrämma personen, löser man i dag oftare med skott i huvudet. Skjutningarna sker dessutom i allt högre utsträckning på allmän plats. Om man tidigare ansträngde sig för att göra upp på avlägsna platser, sker nu fler skjutningar på platser där vanliga människor rör sig. Inte sällan mitt på dagen, inför vittnen. Det har också blivit vanligare att kriminella använder automatvapen, något som knappt förekom i början av 2000-talet. Den här hänsynslösheten har inneburit att flera utomstående har skadats och dödats i de senaste årens konflikter. Sedan 2011 har ett 50-tal utomstående, personer som inte varit en del av den aktuella konflikten, dödats eller skadats i skjutningar och sprängningar i gängmiljön.
Flera av dem har varit barn.
Sommaren 2015, Torslanda, Göteborg. En bil exploderar i en rondell. Bland de fyra avlidna finns en känd gängledare som är måltavlan för attacken, men även fyraåriga Luna som var på väg hem från en fisketur med sin pappa.
Sommaren 2016, Biskopsgården, Göteborg. Åttaåriga Yuusuf ligger och sover i en lägenhet när någon kastar in en handgranat genom fönstret. Pojken avlider.
Sommaren 2019, Vällingby, Stockholm. 18-åriga Ndella Jack ligger i sängen och chattar med en kompis när två män smyger fram mot sovrumsfönstret och sprejar automateld genom gardinerna. När polisen undersöker brottsplatsen hittar de 38 tomhylsor, Ndella träffas av 19 skott. Hon överlever inte. Hennes grovt kriminelle make, som var den tänkta måltavlan, klarar sig utan en skråma men attackeras igen några veckor senare. Den här gången öppnar två gärningsmän eld mot den taxi han sitter i. De skjuter med en revolver, kaliber .357 Magnum, och en kalasjnikov automatkarbin. Mannen klarar sig ännu en gång, men taxichauffören träffas i ryggen och skadas allvarligt och en förlupen kula tar sig in i en lägenhet och träffar Sammy, en student på Kungliga musikhögskolan, som förlorar synen på ena ögat.
Samma sommar avrättas den 31-åriga läkaren Karolin Hakim på öppen gata i Malmö. Mitt på dagen. När hon skjuts håller hon sitt spädbarn i famnen. Sommaren därpå dödas 12-åriga Adriana vid en misslyckad drive by-skjutning i Norsborg söder om Stockholm när hon är ute och går med sin hund.
Förutom att vara en direkt fara för allmänheten har dagens grova brottslighet enligt polisen en direkt systemhotande samhällspåverkan. Med hjälp av det våldskapital som gängen byggt upp utsätts tjänstemän för hot och påtryckningar. Företagare pressas på pengar och vittnen tystas. Vinsterna från narkotikahandeln tvättas rena i legitima företag och återinvesteras i föreningar och nya företag som används för att mjölka välfärdssystemet eller begå annan ekonomisk brottslighet.
Att det dessutom råder en extrem tystnadskultur kring den organiserade brottsligheten får direkta konsekvenser för tilltron till rättssamhället och demokratin. Vittnen kan tystas med våld eller hot om våld, men ofta behövs det inte. Man pratar helt enkelt inte med polisen, även om man själv utsatts för brott. Insatserna är för höga. Detta har lett till att uppklaringsprocenten för dödsskjutningarna i miljön är allt annat än upplyftande. Runt 25 procent, trots att många av morden sker på öppen gata, framför vittnen. För övriga mord är samma siffra 90 procent.
I journalisten Lasse Wierups bok Gangsterparadiset beskriver han just detta, hur de lokala nätverken genom att bygga upp sitt våldskapital lyckats skapa maximal fruktan i de egna kvarteren och iklätt sig »osynlighetsdräkter som gjort det närmast riskfritt att gå till attack – oavsett hur många vittnen som finns på plats«.
En tillfällig ljusglimt kom våren 2020 när fransk polis lyckades ta sig in i den krypterade kommunikationstjänsten Encrochat – en operation som har liknats vid när de allierade knäckte Nazitysklands hemliga kodmaskin Enigma under andra världskriget. Från att ständigt ha varit steget efter var polisen nu för en gångs skull inte bara ett, utan flera steg, före de grovt kriminella.
Allt började 2017 efter att fransk polis noterat att en viss typ av telefon återkom vid tillslag mot grovt kriminella – så kallade Encro-chattelefoner, utrustade med en speciell mjukvara som ljusskygga personer använde i tron att den krypterade meddelandefunktionen var omöjlig att avlyssna. Men säkerheten skulle visa sig vara långt ifrån hundraprocentig. Efter att den franska polisen listat ut att några av företagets servrar fanns i Frankrike lyckades avdelningen för digitala brott, C3N, lirka upp Encrochats digitala lås i mars 2020.
Dörren till kassavalvet hade öppnats.
Den 12 juni möttes samtliga av företagets 60 000 abonnenter av ett meddelande som skulle sända chockvågor genom den kriminella världen: Vi är under attack – stäng av era telefoner och gör er av med dem omedelbart.
Men det var för sent.
När nyheten väl blev offentlig stod det klart att europeisk polis inte bara lyckats tanka ned miljontals textmeddelanden, utan dessutom i realtid kunnat följa hur kriminella över hela Europa planerat mord, kidnappningar, sprängdåd, penningtvätt och narkotikaaffärer.
Chockvågorna nådde också Sverige. Här fanns runt 800 Encrochatkonton och för svensk polis regnade manna nu från himlen.
Redan i slutet av mars hade flera europeiska länder börjat höra av sig till svensk polis för att lämna underrättelseinformation som var så detaljerad att man knappt kunde tro att den var sann. Var den kom ifrån fick man aldrig veta. Det skulle dock visa sig att Encrochattrafiken som gällde Sverige var så omfattande och rörde så pass allvarlig brottslighet att den svenska Polismyndigheten ändå måste involveras i operationen. Plötsligt fick man en plats vid vuxenbordet och kunde börja följa hur kriminella planerade allt från mord till narkotikasmuggling. Men än så länge fick informationen endast användas i underrättelsesyfte. När dörren in till den organiserade brottslighetens vardagsrum för en gångs skull stod vidöppen fick man inte riskera att röja varifrån det läckte.
Hemlighetsmakeriet gav resultat.
När läckan väl blev offentlig deklarerade svensk polis att man under våren förhindrat över tio grova våldsbrott, däribland flera planerade mord. I ett längre perspektiv kan man konstatera att de läckta Encrochattarna lett till hundratals frihetsberövanden och lika många domar. Dessutom lyckades polisen sätta dit många av toppnamnen inom den organiserade brottsligheten.
Men det handlade inte bara om långa fängelsestraff. Encrochattrafiken gav också polisen en unik inblick i den grovt kriminella världen. I chattarna som samlades in under våren 2020 kunde man se hur individer som i vanliga fall knappt sagt ett ord ställda inför rättsväsendets representanter uppenbarligen känt sig helt trygga. De talade inte i koder, alla var totalt frispråkiga.
Bland annat kunde polisen nu se att mer än vartannat mord var ett beställningsmord. Ett mord som skulle utföras av någon annan, oftast av en ung man längre ned i hierarkin i ett kriminellt nätverk. De kunde också se hur noga planerade flera av de grova brotten faktiskt var, något som överraskade många inom myndigheten. Här fanns detaljerade planer över vapeninköp, flyktbilar och fällor som offer skulle luras in i.
Inte oväntat var det ofta konflikter på narkotikamarknaden som låg bakom våldet – en marknad som polisen, med hjälp av Encromaterialet, dessutom uppvärderat storleken på. Enligt en analys från polisens Nationella operativa avdelning (Noa) är det möjligt att det varje år smugglas in uppemot 100 till 150 ton narkotika, främst cannabis, till Sverige. Långt mer än tidigare uppskattningar räknat med. I samma analys varnade också Noa för att den svenska narkotikamarknaden nu blivit så pass stor att varken rättsväsendet, socialtjänsten eller sjukvården är dimensionerade för att hantera den.
En av de första svenska domarna med bevisning från Encrochat kom i februari 2021 och illustrerar hur spelplanen kan se ut på den kriminella arenan.
De dömda, tre män i 30-årsåldern, som planerade att göra sig av med en 20-årig man, en fiende i narkotikabranschen, hade knappast dömts utan Encrochatläckan. De hade antagligen inte ens miss-tänkts. Nu blev det i stället långa fängelsestraff, det längsta på 18 år för anstiftan till mord.
I de krypterade chattarna som polisen hade tillgång till kunde man i efterhand följa hur mordförsöket planerats i minst en månad. Hur man kartlade offrets arbetstider, skaffade vapen och en lägenhet skytten kunde gömma sig i efter mordet. Och skytten, en 16-årig pojke på rymmen från ett ungdomshem, ville inte ens ha betalt. Han ville bara visa framfötterna. Ta ännu ett steg i sin kriminella karriär.
I chatten kunde man läsa:
» Bror han e fett lojal vill inte ens göra för para.«
» Ja bror, din vän har format en riktig soldat som ser ut som en jätte snäll liten unge haha.«
» Såklart han kmr va soldat bror han tänker gör han fel dessa slaktar honom. Plus han vill ju visa framfötterna så finns inget utrymme för felsteg.«
Så, en morgon i maj hörs flera skott.
20-åringen står och väntar på bussen i Järfälla i nordvästra Stockholm när han plötsligt hör flera smällar bakom sig.
Han vänder sig om och ser vad han senare skulle beskriva som »en liten unge«. Sedan ser han pistolen, men fattar inte allvaret, tror att det är någon som driver med honom. Att det bara är en grabb på väg till skolan.
Men snart känner han att något är fel. Tiden går sakta, som gelé. Han träffas igen och börjar springa. Det känns som att hans kropp väger flera hundra kilo.
Pojken med vapnet jagar honom.
Scenen är overklig. Flera vittnen ser allt, bland annat en 12-årig pojke på väg till skolan. Skott efter skott. 20-åringen ramlar, han har ont överallt och träffas i sin högra hand när han håller fram den för att skydda sitt ansikte.
När magasinet är tömt flyr 16-åringen på en elcykel.
Vittnen är i chock.
Mot alla odds överlever 20-åringen. Han skadas svårt, men överlever. Någon timme efter att de första skotten föll drar trafiken i gång på Encrochattelefonerna.
»Tror du han dog?«
» Han sköt ändå flera skott«
» Stog att han var vid medvetande«
» Men han sa till mig att han ej skulle gå därifrån innan han såg han dö«
» Hur kan man misslyckas de e ba avsluta när han ligger«
» För enkelt för o misslyckas hur kan han strunta i o lägga sista i ansiktet innan han taggar när horungen ligger ner«.
Men trots att hundratals gängkriminella frihetsberövats och trots att flera hundra fängelseår dömts ut tack vare Encrobevisen har våldsspiralen inte kunnat stoppas. Tvärtom.
Nya spelare, ofta både yngre och mer våldsbenägna, har klivit in för att fylla det vakuum som uppstått.
Det skedde så snabbt att polisen blev tagen på sängen.
» Jag är överraskad över med vilken kraft alla de som vi har satt i fängelse har ersatts av yngre«, sa den tillförordnade rikspolischefen Mats Löfving ett år efter att Encroläckan blev känd.
Inte heller den svenska narkotikamarknaden ser ut att ha påverkats nämnvärt av alla gripanden. Tillgången är fortsatt god. För polisen blir det allt tydligare att deras insatser bara kan påverka tillgången på narkotika marginellt.
Det finns helt enkelt, som en erfaren narkotikapolis sammanfattade det, alldeles »för mycket pengar att tjäna för att inte nya aktörer ska ge sig in på marknaden så länge efterfrågan ser ut som den gör«.
Johan Wicklén är journalist, författare och en av Sveriges ledande experter på såväl cannabis som den rådande narkotikapolitikens förödande konsekvenser för Sverige. Missa inte hans högaktuella Vi ger oss aldrig – så gick det till när Sverige förlorade kriget mot knarket som utkommer på Volante i april 2022.